Sommaren är här och för studenter kan det betyda två saker; sommarjobb eller sommarlov. För min del blir det mest sommarjobb, både på mitt vanliga extraknäck men också med mitt älskade, älskade LR Stud. Det ska roddas seminarier, planeras parader och sen har vi en stor rekrytering i höst.

Jag vill i alla fall börja med att gratulera alla er som är nyblivna lärare! Grattis till er lärarexamen och grattis till att ha ett spännande yrkesliv framför er. Jag vill uppmana er till något jag slagits för nu sen konventet i februari; kräv ert introduktionsår. Det är er rättighet att få en bra introduktion i yrket och det ska ni inte gå miste om.

Jag vill också passa på att säga hurra till alla er som valt lärarutbildningen i höst! Jag håller alla tummar och tår för att ni kommer in.

Just nu skrivs det mycket om läraryrket och lärarutbildningen i tidningen och det mesta framställs som negativt. Och ja, det går inte att sticka under stol med att både läraryrket och lärarutbildningen har en lång väg att gå just nu. Det är allt från stora nedskärningar i skolverksamheter och lärarbrist till stora avhopp och undermålig utbildning. Jag vill att ni som är nyblivna lärare och ni som är (förhoppningsvis) nyblivna lärarstudenter ska veta om att vi för den här kampen tillsammans och att det är det som gör oss starka.

Vi har valt ett yrke som är ett av samhällets viktigaste grundpelare, utan en lärarkår så faller samhället ihop. Utan utbildning faller samhället ihop. Vi har valt det yrket för att vi brinner för det. Det betyder inte att man ska gå med på vad som helst, köpa vad som helst eller vara nöjd. För vi är inte det och vi ska inte vara det.

Det är under all kritik hur läraryrket och lärarutbildningen sköts för tillfället, och för det ska vi gå i lärarmarscher, vi ska protestera i media, vi ska organisera oss, vi ska vara med i facket. Vi ska göra oss hörda och vi ska bannemej visa varenda riksdagspolitiker och kommunpolitiker att vi inte nöjer oss förrän vi får det som vi förtjänar. Vi sliter hårt, både i yrket och i utbildningen, vi förtjänar att det slits hårt för oss också.

Hoppas att ni får en fin sommar! Jag håller tummarna för att ni får det där jobbet ni har sökt och att ni kommer in på den där lärarutbildningen ni helst vill. Vi behöver er!

Och om ni har vägarna förbi är ni hjärtligt välkomna till Järvaveckan på lördag den 15 juni kl 16-17, då håller vi i LR Stud ett seminarium om tidig vägledning. Ni hittar oss också i Almedalen och i paraden på Pride. Vi ses ute i solen!

Kommentera

 

  • 28% av eleverna i årskurs 9 har inte en klar bild över vilka gymnasieprogram som finns att söka.
  • 45% av eleverna i årskurs 9 uppger att de inte har någon vuxen att prata med om framtiden och gymnasievalet.
  • Föräldrarna påverkar gymnasievalet mest.(Källa: Skolinspektionens Kvalitetsgranskning studie- och yrkesvägledning i grundskolan, rapport 2013:5)
  • Konsekvens? År 2009 påbörjade 122 750 elever gymnasiet. Av dessa fick 15 240 elever gå ett år extra. 2 990 elever fick gå två år extra. 21 220 ett extra gymnasieår. Källa: Skolverket

Förutom att det är ett enormt misslyckande av svensk skolas uppdrag där målet bland annat är att eleverna ska kunna göra underbyggda och väl medvetna val utan stress, så kostar också detta enormt mycket pengar för svenska staten.

Något som går att direkt koppla till detta är den undermåliga informationen om studie- och yrkesvägledarens (syv) roll och funktion i svensk skola. Framför allt på lärarutbildningen. Under mina tre år på lärarutbildningen har jag inte en enda gång fått höra om min framtida relation till syv. Jag vet inte hur jag kan använda mig av syv eller hur jag bör använda mig av syv. Lika lite vet syv hur de ska använda sig av lärarna.

Vägledningen i skolan är hela skolans ansvar. Rektorn har till exempel ett ansvar (läs: bör) att ge riktlinjer och skapa förutsättningar för att studie- och yrkesvägledningen blir ett uppdrag för just hela skolan, förtydliga hur ansvaret för studie- och yrkesvägledningen är fördelat mellan syvarna, lärare och övrig personal samt hur samarbetet mellan dessa ska se ut. Det är också rektorns ansvar att se till att studie- och yrkesvägledning sker kontinuerligt och integrerat i utbildningen under elevens studietid just för att uppnå målet med att eleven ska kunna göra underbyggda och väl medvetna studie- och yrkesval.

Vad är och blir lärarens uppdrag? Lärarens roll blir att hela tiden i sin undervisning relatera till arbetslivsanknytning, till exempel genom hur kunskaper i ämnet senare kan få betydelse i det framtida arbetet, utveckla elevernas kunskaper om hur arbetslivet fungerar, utveckla deras förmåga att kunna genomföra sina val av studier och yrken, utveckla deras självkännedom men också att problematisera kring de traditionella föreställningarna om kön, kulturell och social bakgrund – då det visat sig att ”tjejlinjer” och ”killinjer” såväl som ”tjejyrken” och ”killyrken” är väl etablerat bland ungdomar.

Studie- och yrkesvägledarens roll är central i elevernas vägledning och är en utbildad och specialist inom området – syven bör därför användas flitigt av både lärare och rektor. Men det är också syvens jobb att stötta lärare och annan personal.

Låter detta självklart?

Ja, det kan det göra. Ändå visar studier från Skolinspektionen att elever inte får den studie- och yrkesvägledning kontinuerligt som de ska för att denna vägledning inte ses som hela skolans ansvar. Man kan se omfattande brister i skolors och huvudmäns arbete med att planera och följa upp vägledningen. Det går också att konstatera att skolor inte alls aktivt arbetar emot begränsningar i elevernas studie- och yrkesval utifrån kön, social eller kulturell bakgrund.

Man kan fråga sig varför det är så pass viktigt med studie- och yrkesvägledning som det faktiskt är. Men det handlar i grund och botten om att göra eleven till en självständig och medveten individ. Eleven ska lära sig att fatta beslut, förstå konsekvenserna av dessa beslut, lära sig genomföra sina beslut, förstå att det finns många valalternativ och att hitta sig själv och sin egen väg i detta.

Det är inget annat än ett misslyckande. Men hur löser vi detta?

Bör till exempel syv i högre utsträckning ingå i lärarutbildningen? Bör läraruppdraget och dess innehåll i högre utsträckning ingå i syv-utbildningen? JA. Självklart.

I framtiden kommer vi ingå i samma kollegium. Vi kommer jobba bredvid varandra, med varandra, i samverkan med varandra. Vi kommer möta samma elever och samma utmaningar. Givetvis bör vi därför också ha insikt i varandras arbeten och uppdrag. Det har inte slagit mig förrän nu, efter att min lokalförening i Helsingborg ihop med lokalföreningen i Malmö anordnade en syv-föreläsning med Gabriella Holm, att syv faktiskt inte nämnts en enda gång under mina hittills tre år på lärarutbildningen. Under vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) ingår det att, någon gång under de fyra omgångar man är ute i skolan, ha samtalat med och mött en studie- och yrkesvägledare. Alltså inte varje gång man är ute på sin praktik, utan det räcker med en gång under sin praktik. Vad blir vinsten om vi kan få till ett brett och medvetet samarbete mellan syv och lärare?

För skolans och huvudmannens del blir det en ökad måluppfyllelse samt ökad samverkan mellan skola och arbetsliv. Studie- och yrkesvägledarna får högre kvalité i sina vägledningssamtal när eleverna via sin undervisning förstått syvens roll. Vi kommer se minskade avhopp, minskade felval, minskade omval. Vi kommer ha bidragit till en bättre matchning mellan skola och arbetsliv.

Men vet ni vad det viktigaste är?

Ökad förståelse kommer att leda till ökad motivation för skolarbetet hos eleverna, betygsutveckling och bättre och tryggare val av gymnasieprogram och yrkesinriktning. Vi kommer bidra till att ungdomar kommer ut i egen försörjning och vi kommer kanske kunna minska antalet stressade, oroliga och ångestfyllda elever genom att kunna förse dem med trygg vägledning och arbetslivförankring tidigt.

Detta kommer endast uppnås genom att syv- och lärarutbildningen integreras mer och att ett tydligare samarbete mellan lärare och studie- & yrkesvägledare upprättas. Men också genom att skolans huvudmän tar sitt arbete kring det här på allvar.

Kommentera

Hej, kära och älskade lärarstudent.

Välkommen till en utbildning fylld med tuffa utmaningar och jobb. Välkommen till en utbildning som är fantastiskt rolig att läsa och välkommen till en värld fylld med möjligheter!

När jag påbörjade min lärarutbildning hösten 2015 gav min omgivning mig bara kommentarer som ”det är en bra utbildning eftersom du garanterat får jobb” och ”5 och ett halvt år kommer gå fort, lärarutbildningen är ju enkel!”. Jag har önskat många gånger under min lärarutbildning att det senare hade stämt, för det är inte alltid så enkelt. Lärarutbildningen har/har haft låga antagningspoäng och den generella uppfattningen är därför att det är en enkel utbildning. Men det ÄR inte det. Många avhopp från landets lärarutbildningar vittnar om att lärarutbildningen kräver en del som man inte är beredd på.

Och jag vill att du som ny lärarstudent förstår att det krävs en del jobb för att ta sig igenom en lärarutbildning. Därför har jag nu listat 8 saker som jag önskar att jag som nybliven lärarstudent hade vetat om lärarutbildningen den där hösten 2015:

1. Något jag önskar att jag visste i början av min lärarutbildning var hur mycket fokus som skulle ligga på ämneskunskaper framför förberedelserna inför att stå i ett klassrum och vara lärare. Hur man faktiskt möter elever i klassrummet får helt stå tillbaka till förmån för ämneskunskaper. På den lärarutbildning som jag går har vi åtta kurser som förkortas UVK (utbildningsvetenskaplig kärna), det vill säga åtta kurser som ska behandla skolans historia, allmändidaktik och annat som är rent professionsrelaterat.

Och visst, det låter ju jättebra med UVK. Jag vet att jag såg fram emot dessa kurser just på grund av att jag såg fram emot didaktik- och pedagogikkurser. Men istället är UVK-kurserna någonting som man enkelt tar sig igenom för att de är flummigt uppbyggda samtidigt som ämneskurserna mer handlar om att möta en massa höga krav.

MEN! Här vill jag förbereda dig som ny lärarstudent på att om du går in på en UVK-kurs med rätt inställning så kommer du faktiskt lära dig någonting; även om UVK-kurserna tenderar att bli flummiga så ta dem ändå på allvar och ta reda på vad i varje sådan kurs du själv vill och behöver lära dig i det område kursen behandlar. Det finns egentligen väldigt mycket att hämta ur UVK-kurserna, men de tenderar vara förslappade och inspirationslösa.

2. Jag önskar också att jag hade vetat att lärarutbildningen praktiskt taget förutsätter att alla som läser lärarutbildningen förstår redan från början vad didaktik, metodik och pedagogik faktiskt innebär. Föreläsarna rabblar igenom dessa begrepp som om det är självklart och som om alla vet hur det ska hanteras och hur det kan ta sig uttryck. Hade jag vetat om att lärarutbildningen räknade med att jag som ny lärarstudent bara skulle begripa allt vad didaktik och pedagogik innebär, så skulle jag varit mer förberedd på att jag hade behövt läsa rätt mycket vid sidan om och att jag framför allt hade fått lära mig det mesta av det under min VFU.

3. I början av utbildningen så är man väldigt ivrig. Man vill vara på hugget, plugga i tid och ha läst allt inför alla föreläsningar. Därför köper man också på sig alla böcker så fort kurslitteraturlistan kommer ut på högskolans eller universitetets hemsida.

GÖR. INTE. DET.

Jag la oerhört mycket pengar på böcker som jag inte ens behövt öppna. Många gånger fokuserar en kurs nästan mer eller mindre helt på bara en enda bok, och att då ha lagt 2 000 kronor på tio böcker är väldigt onödigt. Avvakta med att köpa boken tills du haft din introduktion i varje kurs, där går de alltid igenom vilken bok som är viktigast (även om de alltid försöker lura i en att alla böcker kan vara bra att ha).

OBS! På ett och ett halvt år har jag i princip inte köpt en enda ny kursbok; kolla alltid på Campusbokhandeln, Studentapan eller Kurslitteratur ifall det finns något begagnat. Eller ännu bättre; LÅNA PÅ STADSBIBLIOTEKET ELLER SKOLANS BIBLIOTEK!

4. När det var dags för mig att gå ut på min första VFU (verksamhetsförlagd utbildning, aka praktik) var jag väldigt nervös. Jag var ute på min första VFU under min sjätte termin, det är väldigt sent och förhoppningsvis har du som läser en tidigare VFU. Man är ju väldigt nervös för att träffa en massa elever, men jag var även orolig för att jag kanske skulle inse att läraryrket inte var något för mig. Nu blev det ju inte så, tack och lov, men det jag vill säga är helt enkelt att man har väldigt många känslor i kroppen när man ska ut på VFU. Och jag vill att du som ny lärarstudent ska vara förberedd på hur en VFU-process kan se ut (och yet again, jag talar utifrån min egen utbildning).

Min skola arrangerade en introduktionstimme om VFU:n, där vi fick reda på vilka handledare vi skulle ha, att det fanns en lapp vi skulle fylla i innan VFU:n, och… Ja, det var det. Helt ärligt, inget mer än så. De var sena med att skicka ut information och många fick sina platser bara några dagar innan, det var många lärarstudenter som blev utan VFU och uppföljningen efter VFU:n var också fattig. Jag önskar att jag hade vetat att hjälpen från universitetet/högskolan skulle vara avlägsen, för då hade jag varit mer beredd på att hitta annan vägledning.

Och bli inte rädda av det här. Det händer inte alla och det händer inte på alla universitet och högskolor, men jag vill att du är förberedd. För du kommer bli frustrerad och du kommer ifrågasätta om det är värt det; och det är det.

5. Jag inser att jag låter otroligt cynisk i det här inlägget, så jag ska försöka bryta den trenden nu. Det är också många saker som är väldigt bra med att gå på lärarutbildningen. Till exempel om du tycker det är svårt att lära känna de andra lärarstudenterna när ni bara ses korta stunder på föreläsningar så finns det ofta organisationer eller kårer som arrangerar roliga saker. På vissa lärosäten arrangeras det särskilda lärarsittningar till och med. Gå på dessa och ha kul!

Eller om du brinner för utbildningspolitik, fackliga frågor och vill engagera dig i ditt framtida läraryrke så finns det ofta en lokalförening från Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening att gå med i. Såna föreningar arrangerar också roliga evenemang för lärarstudenter så som valvakor, pizzakvällar, workshops, föreläsningar, osv. Gå på allt! Nätverka!

6. Gå med i studiegrupper! Som sagt, att läsa lärarutbildningen är tuffare än man tror men det kan bli enklare om man gör det ihop. Bilda egna studiegrupper eller gå med i redan befintliga. Dra ihop ett gäng från din klass och läs inför en tenta, varva med kaffe och skratt. Lös tentaproblem ihop och filosofera tillsammans. De gånger jag studerat i studiegrupp med mina klasskamrater är de gånger jag presterat som bäst på mina tentor.

7. Lärarutbildningen är en helt fantastiskt rolig och bra utbildning också, framför allt på grund av föreläsarna. Nu ska jag inte säga att alla föreläsare är bra, men i alla fall 85 % av de föreläsarna jag har haft hittills har varit otroliga. Ibland undrar jag om jag kunde någonting alls innan jag började läsa till lärare bara på grund av allt jag lärt mig av mina föreläsare inom de ämnen jag har valt.

8. Sno allt du kan från din VFU-plats och utnyttja den. Visa framfötterna, ta plats, var drivande, spendera mycket tid på skolan du hamnar på, häng med eleverna i korridorerna, häng med lärarna inne i lärarrummet, gör kaffe, bred ut dig, passa på att pröva alla olika idéer du har, testa olika gruppkonstellationer. Be om att få gamla lektionsplaneringar, få se gamla prov, vara med i bedömningar, hålla i prov och bedömningar. Våga be om råd och hjälp, våga samtala med din handledare. Kom tidigt på morgonen och gå sent på kvällen för att inte missa någonting. Följ med på utflykter, studiebesök och annat. Gör ALLT under din VFU för det är under din VFU du lär dig mest om din roll som lärare.

Jag hoppas och önskar att din tid på lärarutbildningen blir fantastisk, att om du börjar tveka så hör av dig till någon organisation eller lokalförening. Jag önskar att du tar dig igenom den och att du får ta del av lärarutbildningens alla delar, både bra som mindre bra. Alla som har läst utbildningen har varit där du är idag och i princip alla har känt samma sak. Men det är värt det. Jag lovar.

Med vänliga hälsningar,
Din fellow medlärarstudent,
Rebecca

Kommentera

Verksamhetsförlagd utbildning, eller VFU som det förkortas, är en av de absolut viktigaste grundbultarna i lärarutbildningen. Varför? För att det är under VFU:n som lärarstudenten för första gången möter läraryrket. Allt innan VFU:n och allt mellan VFU-perioderna har varit teoretiskt och didaktiskt på ett sätt som ibland inte går att koppla samman med den faktiska verkligheten. Kurslitteraturen lär oss mycket under utbildningens gång, men vad gör vi när vi möter en situation eller hamnar i ett läge som kurslitteraturen inte förklarat? Det är precis det som vi behöver handledaren och VFU-platsen till.

Men det mer primära med VFU:n är hitta vår lärarroll, den rollen som är unik för mig. Jag har aldrig lärt mig så mycket om läraryrket och om mig själv som jag har gjort under mina praktikperioder. Chansen att direkt kunna ställa frågor till en verksam lärare om undervisningsstilar och metoder går inte att mäta med att ställa frågor till en föreläsare på universitetet. Det är två helt olika saker och det märks mycket tydligt om man lyckas få en bra VFU-plats och handledare.

Vad är det då som brister när det kommer till VFU?

Det är faktiskt en hel del saker som inte fungerar, men den största bristen, enligt mig, är att det är stor skillnad mellan om du får en bra eller dålig VFU-plats – beroende på vilken handledare du får. Det är som om handledarna inte fått samma handledarutbildning.

Jag har själv varit med om detta. Min första praktikplats var överlag bra, men min handledare förstod inte vad som förväntades av hen. Jag fick ingen feedback efter min undervisning, fick inte se gamla lektionsplaneringar, hen var inte intresserad av mina lektionsplaneringar, hade ofta inte tid att handleda. Den första VFU-perioden är det ganska tufft att känna sig ensam för man är så vilsen i vem man är, om läraryrket verkligen är rätt och vad som är rätt eller fel.

Min andra VFU-period gjorde att jag gick från osäker till säker. Min handledare visade mig gamla lektionsplaneringar och sa att jag skulle sno åt mig allt jag kunde. Hen kommunicerade ofta med mig, uppmärksammade snabbt vad jag behövde jobba med och la aktivt upp moment med mig som skulle göra att fokus låg på just det. Hen, tillsammans med sina lärarkollegor, hade skapat ett schema för oss lärarstudenter där vi skulle få möta hela läraryrket, så en gång i veckan hade vi olika möten; läsårsplanering, likabehandling, bedömning, elevhälsan, möte med rektorn, osv. Framför allt hade min handledare tid för mig och hen behandlade mig som en av kollegorna.

Hur påverkade detta mig som lärarstudent? Jag kände efter min andra VFU-period att jag fortfarande ville bli lärare, att jag hade hittat vem jag kommer bli som lärare men viktigast av allt var allt jag lärde mig. Om läraryrket, om olika situationer, om mig själv.

Men det här är inte den enda bristen. Det är till exempel idag inte ett krav att din handledare ska vara behörig handledare, det vill säga ha gått en handledarutbildning. Många lärare vill inte handleda lärarstudenter för att de inte har tid och kanske inte får någon ersättning för det.

Det måste skapas nationella riktlinjer för VFU där det står klart och tydligt att alla handledare ska få och ha en likvärdig och adekvat handledarutbildning för att öka lärarstudentens chans att få en likvärdig och adekvat VFU-upplevelse, hur ersättning för handledare ska se ut och fördelas, hur mycket lärarstudenten förväntas undervisa och vad som gäller om handledaren ber lärarstudenten ta över undervisningen för att hen ska iväg samt avsatt tid för handledarna att handleda.

Om vi lyckas vända den onda VFU-spiralen så finns det en god chans att utsikten för morgondagens lärarutbildning kommer vara ljus.

Kommentera
rebecca_roth3
Rebecca Roth

Är ordförande för Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening sedan februari 2019. Rebecca Roth läser till ämneslärare i samhällskunskap och svenska med inriktning mot gymnasieskolan. Hennes hjärtefråga är VFU.

Arkiv

Välj år/månad

  • 2019

  • Hela året
  • juni

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm