Irina flydde kriget i Ukraina – fick nytt lärarjobb i Sverige

Sedan slutet av april jobbar ukrainska flyktingen Irina Dubonosova som lärare på Hannaskolan i Örebro.
– Barnen har redan börjat lära sig det svenska alfabetet och faktum är att eleverna lär mig uttal och vanliga meningar, säger hon till Skolvärlden.

Den fristående Hannaskolan i Örebro har liksom flera andra skolor i Sverige välkomnat både elever och lärare från Ukraina. Enligt de senaste siffrorna från Skolverket går fyra av tio barn som flytt från Ukraina till Sverige i svensk skola.

– Vi får bekräftat att det fortfarande är ganska få barn och elever som kommit till svensk skola – mindre än hälften. Vi vill ju jättegärna att fler ska komma, säger stabschef Katarina Tiväng vid Skolverket till TT.

En del av barnen läser på distans utifrån den ukrainska läroplanen. Eleverna har då fått hjälp av kommunerna med teknisk utrustning. Hur stor andel som vare sig läser på distans eller i svenska klassrum är oklart.

– Det vet vi inte, men förhoppningsvis är de antingen i svensk eller ukrainsk skola, säger Katarina Tiväng.

Kommunerna brottas samtidigt med att lösa bristen på både språkkunniga lärare, modersmålslärare och tolkar. Samtliga tillfrågade kommuner uppger att man i viss mån har tillgång till ukrainsk-talande personal, men att det i vissa fall rör sig om personer som bistår flera skolor och/eller på distans.

Via en kyrka

Rektor Mia Vallin säger att det var en självklarhet att bereda plats för sex ukrainska elever, i åldrarna F–3, på skolan.

– Som alla andra vaknade vi den där morgonen 24 februari. Kriget hade börjat och efter några dagar insåg vi att det skulle komma flyktingar till Sverige. Jag fick en första kontakt med flera familjer via en kyrka jag är med i som har en vänförsamling i Ukraina.

Bara två veckor efter invasionen, den 7 mars, började de fem första ukrainska eleverna på Hannaskolan. Kort dessförinnan hade skolan hyrt in en modersmålslärare i ryska, som dessutom behärskade ukrainska, och hon tillträdde sin deltidstjänst samma dag som eleverna började.

Modersmålsläraren var dock höggravid och Hannaskolan sökte med ljus och lykta efter en efterträdare. Det visade sig då att en av de nämnda familjerna var släkt med en lärare, Irina Dubonosova. Irina, som sedan sju år arbetade som privatlärare i engelska från sin bostad, och hennes make hade lämnat Cherson i södra Ukraina 27 april. Paret kom med bil och togs först emot i Malmö innan det bar vidare till Örebro.

Var nervös

– Jag fick veta att Irina var lärare och vi träffades bara några dagar efter att hon kommit till Sverige. Jag var intresserad av att veta mer om henne men också nervös eftersom vår modersmålslärare skulle sluta om bara två veckor, säger rektor Mia Vallin.

Irina fick en deltidstjänst terminen ut till att börja med, och arbetade parallellt med modersmålsläraren under sin första arbetsvecka.

– Era lektioner är väldigt intressanta här. Jag undervisar i engelska men hjälper också till i NO och matematik. Det är intressant att ni börjar med NO redan från första klass, så är det inte i Ukraina. I går var vi på besök i Ekhagens forntidsby för att förklara för eleverna hur folk levde på Stenåldern och Järnåldern, säger Irina.

Hon har funnit sig väl till rätta på Hannaskolan och beskriver sin fascination över hur svenska lärare behandlar sina elever. Om hur den nära relationen mellan lärare och elever skapar trygghet. De ukrainska elevernas undervisning är integrerad med den svenska och de svenska eleverna hjälper sina nya klasskompisar på alla sätt och vis.

˝Vänliga och hjälpsamma˝

– De använder sina Ipads för att översätta från svenska till ukrainska. Svenska barn är så vänliga och hjälpsamma.

Irina slås också av att funktionsnedsatta svenska elever, till skillnad från ukrainska, inte går i särskilda klasser.

– I Ukraina finns specialskolor för funktionsnedsatta elever. En annan stor skillnad är att eleverna får vara ute på alla raster, och rör sig mer, här. Det är bättre och hälsosammare. I Ukraina är det tuffare. Man har många hemläxor redan från andra klass. Det är inte tillåtet att slå elever men en del lärare gör det ändå av disciplinära skäl.

Mia Vallin konstaterar att ingen vet hur framtiden blir men att dörren står fortsatt öppen för Irina och de ukrainska eleverna.

– Vid behov fortsätter vi undervisningen i höst. Det är självklart för oss att hjälpa till och det är många skolor som tänker likadant. Till en början handlade det om att få eleverna att känna sig trygga och bekanta sig med lärare och rutiner. Nu tittar vi på att införa mer svenskundervisning. De ukrainska barnen är generellt välutbildade och befinner sig på en högre nivå i matematik.

”Otroligt berikande”

Hur har det varit så här långt?

– Fantastiskt. Våra barn behöver det och de får erfarenhet av livet på ett sätt som är svårt att lära sig i en bok. Barnen får dela kultur och språk, och det är så mycket lärande som kommer gratis med att ta emot nyanlända. Att de nya eleverna dessutom kommer direkt ifrån kriget väcker ju mycket empati och engagemang, vilket verkligen är något vi behöver se mer av i samhället. Det har varit otroligt berikande måste jag säga.

Irina instämmer och nämner att barnen redan börjat lära sig det svenska alfabetet.

­– Faktum är att eleverna lär mig uttal och vanliga meningar. Jag vill också nämna musikundervisningen ni har. Det är så roligt att barnen får prova på och lära sig spela olika instrument här, något som inte förekommer i Ukraina. Där har vi i stället särskilda musikskolor.

Alla skolor stängda

Vad tänker du om framtiden?

– Cherson, som ligger nära Krim, är ockuperat av Ryssland sedan 26 februari. Jag vet inte om jag blir här i ett år eller två, eller… Alla skolor och universitet i Cherson är stängda nu. Det pågår en del undervisning på distans men man har inte så många lektioner, och en del har inte internet hemma. Man vet inte alls hur det kommer bli men jag hoppas kunna återvända till Ukraina en dag.