47 forskare kritiserar SPSM: ”En risk för redan utsatta elever”

Ett stort antal forskare kritiserar SPSM för ett utlyst bidrag som skolhuvudmän kan söka för att skapa anpassade lärmiljöer. Det kommer att öka segregeringen, anser forskarna.
– Redan i dag används det här i hög utsträckning fast i det dolda. Det gäller både resursskolor, särskilda undervisningsgrupper och enskild undervisning, säger Johan Malmqvist, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

De 47 forskarna inom fältet menar att det svenska skolsystemet lider av en växande segregation och minskad likvärdighet. Både andelen elever i behov av särskilt stöd varierar stort mellan olika skolor, liksom tillgången på särskilt stöd. Elever med migrationsbakgrund och låg socioekonomisk bakgrund har oftare svårigheter i skolan.

På SPSM:s hemsida kan skolhuvudmän söka ett bidrag för att skapa anpassade lärmiljöer med få elever och hög personaltäthet inom antingen grund- eller gymnasieskolan.

Forskarna känner stor oro inför detta. Man anför att Specialpedagogiska skolmyndigheten rimligtvis bör känna till problematiken kring segregerade skolplaceringar, men att SPSM trots det ändå väljer en resursstyrning som bidrar till ökad segregering av elever.

”Stor personalbrist”

–Det finns en uppenbar risk att dessa elever inte kommer få den utbildning de behöver, inte minst på grund av den stora personalbristen. Risken är också att det drabbar elever som redan är utsatta i skolsystemet. Elever som har migrationsbakgrund eller låg socioekonomisk bakgrund anses oftare ha behov av särskilt stöd, säger Gunnlaugur Magnusson, docent i pedagogik vid Uppsala universitet.

En tredje aspekt är konsekvensen av att sitta i en särskild grupp, menar han.

– Det finns ingen anledning att tro att utfallet blir bättre för den stora elevgruppen som beskrivs i utlysningen även om det skulle fungera för några elever.

I en debattartikel på initiativ av Gunnlaugur Magnusson och Johan Malmqvist framhålls att forskning visar att särskilda undervisningsgrupper och segregerande skolplaceringar bör användas med stor försiktighet. Forskarna ser risker, som exempelvis stigmatisering eller bristande motivation, med placering i segregerade undervisningsmiljöer.

”Politiskt utspel”

– Det ska finnas särskilda skäl för att flytta elever till särskilda undervisningsgrupper, och får inte ske lättvändigt, vilket går tillbaka ända till Salamancadeklarationen 1994 då inkluderingstanken började få genomslag. Med bidraget legitimerar SPSM att man kan starta särskilda undervisningsgrupper. Vi anser att det här är ett politiskt utspel som kommer från januariöverenskommelsen. Det finns väldigt lite stöd för att det här ska bli någonting bra, säger Johan Malmqvist.

Både Riksrevisionen och SKR har tidigare kritiserat riktade statsbidrag för att vara ineffektiva och kortsiktiga. De anses svåradministrerade och man har också pekat på brister i utvärderingarna, förklarar Gunnlaugur Magnusson.

– Jag och en kollega har tittat på riktade statsbidrag tidigare. Riksrevisionen har gjort flera genomgångar och anser inte att statsbidragen är bra styrverktyg eftersom man satsar pengar, ibland mer ibland mindre, ofta under en kortare tid. Ofta vet man heller inte om pengarna gått dit de skulle. SKR anser att det ofta är korta ansökningstider, och svårt att administrera. Det är också ett ingrepp i kommunernas självstyre.

”Stöd sätts in för sent”

Vad anser ni krävs för att en elev ska kunna placeras i en särskild undervisningsmiljö?

– En ordentlig pedagogisk utredning, men då måste man samtidigt titta på den miljö som eleven kom ifrån. Varför har det inte fungerat där? Det är ofta där man brister, åtgärder och stöd sätts in för sent, säger Johan Malmqvist och Gunnlaugur Magnusson fyller i:

– Vi förstår att vissa elever under en viss period kan vara i behov av särskild undervisning. Men stödet måste utgå från individens behov och man måste regelbundet följa upp det.

Ni avslutar uppropet med att ”det är sorgligt och beklämmande att en statlig myndighet bidrar till denna utveckling med skattemedel”?

– Kritiken är dubbel. Självklart måste SPSM utföra det uppdrag man fått från regeringen, så fungerar myndighetsstrukturen. Det sorgliga här är att man å ena sidan använder sig av ett ineffektivt styrmedel, ett riktat statsbidrag, och å andra sidan motverkar det egna uppdraget, det vill säga utvecklandet av inkluderande lärmiljöer, säger Gunnlaugur Magnusson.