Coronapandemin har tagit ett nytt grepp om vårt samhälle. Sverige har infört skärpta rekommendationer och riktlinjer att förhålla sig till. Många är oroliga och jag som vägledare är nog inte ensam om att sälla mig till kategorin oroliga. 

Vägledare träffar ofta mängder av individer dagligen. Nu under hösten står till exempel niondeklassare inför det kommande gymnasievalet och vägledare i grundskolan träffar således väldigt många olika individer varje dag i enskilda samtal. 

Samtidigt träffar vägledare i andra verksamheter, så som SFI, stöd och matchning, vuxenutbildning, folkhögskola, universitet och högskola med flera, många olika individer dagligen. Vägledningssamtalen utförs inte sällan på kontor med lite utrymme. 

En annan del av en vägledares yrkesutövning är att delta på möten. Vi deltar i många möten, som genomförs i allt ifrån små och trånga konferensrum till lite mer luftigare utrymmen, men som kanske fortfarande saknar möjlighet till att hålla önskvärt avstånd till andra deltagare.  

Enligt en ny rapport från Folkhälsomyndigheten löper studie- och yrkesvägledare den näst högsta risken att diagnostiseras med covid-19. Störst risk löper rektor vid förskola, grundskola och gymnasieskola. 

I rapporten, som gjorts för att få en ökad kunskap om förekomsten av covid-19 i olika yrkesgrupper inom skolan, har Folkhälsomyndigheten samkört persondata från anmälningar med bekräftad covid-19 med register över yrkesklassificering vid SCB. Folkhälsomyndigheten slår fast att barn fortsatt utgör en liten andel av de rapporterade covid-19-fallen i Sverige och att skolan och kontakten med barngrupper inte utgör någon särskild riskmiljö för smittspridning. 

Statsepidemiolog Anders Tegnell poängterar dock att det finns skillnader mellan olika yrkesgrupper och att skillnaderna kan bero på flera olika saker. Däribland hur många och nära kontakter man har i sin yrkesroll. Som studie- och yrkesvägledare har man väldigt många olika och nära kontakter i sin yrkesutövning och därför är det kanske inte är så konstigt att vi är en yrkesgrupp i skolan som löper en relativt högre risk att diagnostiseras med covid-19. 

Folkhälsomyndigheten skriver på sin hemsida att det är angeläget att skolorna fortsätter att hållas öppna. Utbildningsminister Anna Ekström är av liknande åsikt och vid en presskonferens under torsdagen meddelade hon att hon vill att skolorna ska vara öppna så länge det är möjligt. 

Men Ekström betonar också på presskonferensen att skolan inte bara är en plats för lärande för eleverna, utan också en arbetsplats för lärare och annan skolpersonal. Hon poängterar att lärare och annan skolpersonal SKA kunna arbeta hemifrån när de inte måste vara på plats. På presskonferens sa Ekström även att hon inte vill behöva ta del av historier där skolpersonal behövt genomföra möten i trånga utrymmen, som kunnat genomföras digitalt.

Ett stort ansvar vilar på arbetsgivarnas axlar och jag har förståelse för att det sannolikt inte är helt lätt att ta stora och viktiga beslut i den här frågan, men arbetsgivarna behöver ta vägledares oro på allvar och se över vilka situationer som absolut kräver fysisk närvaro av studie- och yrkesvägledare och vilka situationer som inte kräver det. Mycket av det en studie- och yrkesvägledare arbetar med kan ske på distans. Till exempel möten med kollegor, vårdnadshavare och näringslivet. 

Arbetsgivare bör stämma av med studie- och yrkesvägledarna hur de ser på sin arbetssituation och vad de anser kan ske på distans med bibehållen kvalitet och likvärdighet. Det finns goda exempel på vägledare som genomför både individuella vägledningssamtal, lektioner och informationstillfällen via digitala hjälpmedel och får stöd och förutsättningar för det av sin arbetsgivare. 

Medan distansarbetet för vägledare fungerar bra på en del skolor finns det vägledarkollegor som vittnar om att arbetsgivare inte tillåter dem att arbeta med något på distans, utan ställer in en flaska handsprit på rummet och nöjer sig med det, en del får inte ens handsprit, utan får bekosta det själva. Det här anser jag vara under all kritik med tanke på det exceptionella samhällsläget vi lever i. 

Varje arbetsgivare måste ta sitt ansvar och möjliggöra för vägledare att kunna arbeta på distans när fysisk närvaro inte är ett absolut måste. Tillsammans kan vi minska antalet resande i kollektivtrafiken, minska antalet fysiska möten mellan personer och därmed också minska smittspridningen. Vägledning kan ske på distans, och bör ske på distans i den mån det är möjligt, inte minst i skuggan av en pandemi. 

Kommentera

Det har varit en annorlunda vår för många. Jag tänker såklart på corona-pandemin. Försöken att dämpa smittspridningen av covid-19 har minst sagt lamslagit delar av samhället. En konsekvens för många av landets grundskolor har varit att den traditionella praktiska arbetslivsorienteringen (prao) blivit inställd. 

Redan innan pandemin var ett faktum hade jag börjat utforma övningar och aktiviteter för att praktiskt kunna genomföra en teoretisk arbetsmarknadskunskap som komplement till den traditionella prao:n. När pandemin sedan slog till med full kraft handlade det dock kanske mer om substitut för den traditionella prao:n. 

Pandemin har utan tvekan sett till att skolorna har fått tänka om på många plan och det får man tycka och tänka vad man vill om såklart, men en sak jag ser som positiv mitt i pågående pandemi är att en del skolor har ställt om till teoretisk prao. Jag ser det som en jättechans att fortsätta arbeta och utveckla arbetet med teoretisk arbetsmarknadskunskap. 

De skolor som har ställt om och faktiskt genomfört teoretiska inslag av arbetsmarknadskunskap står inför, enligt mig, ett stort och relativt avgörande val. Att behålla de teoretiska inslagen som komplement, eller ta bort de teoretiska inslagen och återgå helt till den traditionella prao:n. 

Min skola genomförde under v.19 en teoretisk arbetsmarknadskunskap för årskurs 8. Den tre dagar långa teoretiska prao:n invigdes av barn- och ungdomsnämndens ordförande och fortsatte sedan med digitala studiebesök och föreläsningar från olika yrkesverksamma däribland en TV-journalist, en teknisk chef, en projektledare inom bygg och en marknadschef. Under de tre dagarna fick eleverna också se filmer, bland annat ”Världen förändras” från Svenskt Näringsliv och olika yrkesfilmer.

Eleverna fick också ta del av lektioner och föreläsningar om yrkeskunskap, bristyrken, framtidens arbetsmarknad och lektioner där de skulle utforska yrken. Normer och stereotyper kopplat till yrken fanns såklart också på schemat. 

Hade jag stått inför ett beslut att fortsätta med teoretisk arbetsmarknadskunskap eller helt återgå till den traditionella prao:n hade beslutet varit mycket enkelt. Självklart skulle jag behålla den teoretiska arbetsmarknadskunskapen. Skolor och huvudmän behöver arbeta mycket mer strukturerat och systematiskt med prao utifrån konceptet före, under och efter. 

Två-tre dagars teoretisk arbetsmarknadskunskap som inledning inför det praktiska momenten skulle vara ett ypperligt inslag av förarbete. Jag upplever själv att elever ofta är oförberedda och dåligt rustade inför en prao-period på en arbetsplats. Jag har försökt vända på det, men inte fått något riktigt gehör. En av konsekvenserna av corona-pandemin är att man har behövt ställa om praktiska inslag till teoretiska. Precis det som behövs, enligt mig.

Jag hoppas att de skolor som genomfört teoretisk prao under våren kommer att fortsätta med det som ett komplement till traditionell prao. Och jag hoppas att de skolor som inte genomfört teoretisk prao låter sig inspireras och inför det som komplement. För våra unga behöver rustas bättre inför en spännande, men ständigt föränderlig arbetsmarknad.

Kommentera

I veckan öppnade gymnasievalet för landets niondeklassare. Hösten har präglats av nervositet, betygshets och betygsstress. Vilken är den bästa skolan? Vilken skola kräver högst betyg för antagning? Oroliga elever har sökt vägledning hos mig. Vissa elever har sökt vägledning flera gånger i veckan. En del elever har jag behövt arbeta uppsökande mot. Vikten av en god och kvalitativ vägledning blir påtaglig, men nu ska vi inte prata om vikten av vägledning. För det verkar ändå inte nå fram till beslutsfattare.

Nu ska vi prata om att gymnasievalet inte handlar om att komma in på gymnasiet. Nåväl, det gör det ju till viss del såklart, men lika viktigt som det är att ha tillräckliga poäng till det gymnasieprogram och inriktning man vill gå, lika viktigt är det att man tar sig ut på andra sidan. Därför är det av största vikt att elever får hjälp och vägledning att göra ett gymnasieval som motsvarar deras mål och ambitioner samt matchar deras intressen, önskemål och förmågor i så stor utsträckning som möjligt.

Så många som en tredjedel av gymnasieeleverna tar inte examen, skriver både SCB och Lärarnas Riksförbund. 100 655 elever lämnade gymnasiet våren 2018. Av dessa fick endast 66 378 gymnasieexamen, skriver Lärarnas Riksförbund. 

Det innebär att 34 277 elever inte klarade sin gymnasieexamen. En gymnasieexamen är ofta vägen in i arbetslivet. Utan en gymnasieexamen har man förlorat en viktig entrébiljett. Utan en gymnasieexamen saknar man ofta reella chanser att få ett jobb. Istället får många leva med oro över framtiden, utan gymnasieexamen, utan jobb. Det här ökar risken för socialt utanförskap och får enorma konsekvenser för samhället och åsamkar oerhört personligt lidande för individen.

Enligt SCB anger ungdomarna själva att skoltrötthet är den i särklass största anledningen till att de inte fullföljer gymnasiet. Därför är det viktigt att vi arbetar för att främja skolnärvaro och elevernas motivation och förebygga skoltrötthet, problematisk skolfrånvaro redan i grundskolan. 

Det är viktigt att vi tidigt pratar med våra unga om att det inte bara handlar om att ta sig in på ett gymnasieprogram, utan att det även handlar om att orka ta sig igenom hela programmet och anskaffa sig en gymnasieexamen.

Skolavhopp kostar samhället många miljarder kronor årligen och det finns stora ekonomiska vinster i att öka genomströmningen i gymnasieskolan och förebygga skolavhopp. Skandias stiftelse, Idéer för livet, presenterar i en rapport en total samhällsförlust av 53 miljarder kronor per årskull till följd av avsaknaden av gymnasieutbildning. Mer om hur man gjort den beräkningen går att läsa i den länkade rapporten. 

Studie- och yrkesvägledare har en viktig stödjande roll i elevernas gymnasieval och vi kan både vägleda och informera eleverna så att valet till gymnasieskolan blir välinformerat genomtänkt och välgrundat. En vägledning av hög kvalitet kan förebygga avhopp från gymnasieskolan och jag är övertygad om att det leder till stora samhällsekonomiska vinster och en ökad livskvalité.

Kommentera
David Spak
David Spak

David Spak arbetar som studie- och yrkesvägledare på en F-9-skola. Han har ett stort intresse och engagemang för vägledning i yngre åldrar, och anser att kontinuerlig vägledning redan från förskoleklass är ett viktigt inslag för att utveckla elevernas valkompetens. Han brinner också för informations- och kommunikationsteknik (IKT) i vägledning och anser att det är ett viktigt inslag för en vägledning i framkant. Hans blogg berör framför allt kontinuerlig vägledning och IKT i vägledning.

Arkiv

Välj år/månad