Coronapandemin har tagit ett nytt grepp om vårt samhälle. Sverige har infört skärpta rekommendationer och riktlinjer att förhålla sig till. Många är oroliga och jag som vägledare är nog inte ensam om att sälla mig till kategorin oroliga. 

Vägledare träffar ofta mängder av individer dagligen. Nu under hösten står till exempel niondeklassare inför det kommande gymnasievalet och vägledare i grundskolan träffar således väldigt många olika individer varje dag i enskilda samtal. 

Samtidigt träffar vägledare i andra verksamheter, så som SFI, stöd och matchning, vuxenutbildning, folkhögskola, universitet och högskola med flera, många olika individer dagligen. Vägledningssamtalen utförs inte sällan på kontor med lite utrymme. 

En annan del av en vägledares yrkesutövning är att delta på möten. Vi deltar i många möten, som genomförs i allt ifrån små och trånga konferensrum till lite mer luftigare utrymmen, men som kanske fortfarande saknar möjlighet till att hålla önskvärt avstånd till andra deltagare.  

Enligt en ny rapport från Folkhälsomyndigheten löper studie- och yrkesvägledare den näst högsta risken att diagnostiseras med covid-19. Störst risk löper rektor vid förskola, grundskola och gymnasieskola. 

I rapporten, som gjorts för att få en ökad kunskap om förekomsten av covid-19 i olika yrkesgrupper inom skolan, har Folkhälsomyndigheten samkört persondata från anmälningar med bekräftad covid-19 med register över yrkesklassificering vid SCB. Folkhälsomyndigheten slår fast att barn fortsatt utgör en liten andel av de rapporterade covid-19-fallen i Sverige och att skolan och kontakten med barngrupper inte utgör någon särskild riskmiljö för smittspridning. 

Statsepidemiolog Anders Tegnell poängterar dock att det finns skillnader mellan olika yrkesgrupper och att skillnaderna kan bero på flera olika saker. Däribland hur många och nära kontakter man har i sin yrkesroll. Som studie- och yrkesvägledare har man väldigt många olika och nära kontakter i sin yrkesutövning och därför är det kanske inte är så konstigt att vi är en yrkesgrupp i skolan som löper en relativt högre risk att diagnostiseras med covid-19. 

Folkhälsomyndigheten skriver på sin hemsida att det är angeläget att skolorna fortsätter att hållas öppna. Utbildningsminister Anna Ekström är av liknande åsikt och vid en presskonferens under torsdagen meddelade hon att hon vill att skolorna ska vara öppna så länge det är möjligt. 

Men Ekström betonar också på presskonferensen att skolan inte bara är en plats för lärande för eleverna, utan också en arbetsplats för lärare och annan skolpersonal. Hon poängterar att lärare och annan skolpersonal SKA kunna arbeta hemifrån när de inte måste vara på plats. På presskonferens sa Ekström även att hon inte vill behöva ta del av historier där skolpersonal behövt genomföra möten i trånga utrymmen, som kunnat genomföras digitalt.

Ett stort ansvar vilar på arbetsgivarnas axlar och jag har förståelse för att det sannolikt inte är helt lätt att ta stora och viktiga beslut i den här frågan, men arbetsgivarna behöver ta vägledares oro på allvar och se över vilka situationer som absolut kräver fysisk närvaro av studie- och yrkesvägledare och vilka situationer som inte kräver det. Mycket av det en studie- och yrkesvägledare arbetar med kan ske på distans. Till exempel möten med kollegor, vårdnadshavare och näringslivet. 

Arbetsgivare bör stämma av med studie- och yrkesvägledarna hur de ser på sin arbetssituation och vad de anser kan ske på distans med bibehållen kvalitet och likvärdighet. Det finns goda exempel på vägledare som genomför både individuella vägledningssamtal, lektioner och informationstillfällen via digitala hjälpmedel och får stöd och förutsättningar för det av sin arbetsgivare. 

Medan distansarbetet för vägledare fungerar bra på en del skolor finns det vägledarkollegor som vittnar om att arbetsgivare inte tillåter dem att arbeta med något på distans, utan ställer in en flaska handsprit på rummet och nöjer sig med det, en del får inte ens handsprit, utan får bekosta det själva. Det här anser jag vara under all kritik med tanke på det exceptionella samhällsläget vi lever i. 

Varje arbetsgivare måste ta sitt ansvar och möjliggöra för vägledare att kunna arbeta på distans när fysisk närvaro inte är ett absolut måste. Tillsammans kan vi minska antalet resande i kollektivtrafiken, minska antalet fysiska möten mellan personer och därmed också minska smittspridningen. Vägledning kan ske på distans, och bör ske på distans i den mån det är möjligt, inte minst i skuggan av en pandemi. 

Kommentera

Studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. Hur ofta har ni inte hört det? Och ni som inte har det, så är det faktiskt.

För studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren, även om många i vårt avlånga land tror det. Allt ifrån skolledare till skolpersonal, till huvudmän och politiker.

Jag säger inte att alla tror det, för så är det absolut inte, men många. Jag baserar mitt ”många” på vad jag har hört från kollegor och vad jag kan läsa mig till i diverse SYV-nätverk på sociala medier. En hel del SYV-tjänster är små och på små SYV-tjänster är det svårt att arbeta kvalitativt. Och kvalitativt arbete grundar sig i en tanke, ett syfte och således ofta en plan för arbetet.

I studie- och yrkesvägledarsvängar brukar detta kallas SYV-plan. Varje fristående huvudman borde ha en SYV-samordnare oavsett om man har en skola, fem skolor eller fyrtiotre skolor, som tillsammans med studie- och yrkesvägledarna kan arbeta fram en SYV-plan och samordna studie- och yrkesvägledningen. Varje kommun borde ha en SYV-samordnare för de kommunala skolorna, med nyss nämnda arbetsuppgifter. Större kommuner med fler skolor borde ha flera.

Det är mycket som borde finnas, om du frågar mig, men ibland får man ta små steg. Små steg i det stora sammanhanget, men kanske stora steg i det lilla sammanhanget. Det stora sammanhanget skulle kunna vara en kommun och det lilla sammanhanget skulle kunna vara ens arbetsplats i den kommunen. Den enskilda studie- och yrkesvägledaren kan sannolikt inte ensam påverka en hel kommuns arbete, men ofta kan man påverka arbetet på sin arbetsplats.

På min skola fanns det redan en SYV-plan när jag började, men jag har reviderat den och nu är det dags att implementera den i verksamheten. För att implementera det bra behöver jag ha alla med mig på tåget. Så istället för att jag, eller skolledare, eller någon annan ska hiva fram en bibba papper och säga; ”Här är SYV-planen. Nu ska vi jobba utifrån den!”, så förberedde jag en presentation om den vida och snäva vägledningen, lite styrdokument och utdrag ur SYV-planen. Skolans enhetsledare och skolledare samlades och jag berättade hur vi tillsammans ska arbeta enligt SYV-planen. För arbetet kan inte göras enskilt av mig, skolledare, lärare eller någon annan anställd på skolan. Vi måste arbeta tillsammans.

Således en dag i förra veckan, en av de där soliga dagarna, samlades skolans enhetsledare tillsammans med skolledningen i ett klassrum på skolan. Ett klassrum högst upp i byggnaden, så man kom helt svettig med kaffekoppen i ena handen och datorn i andra. Hur som helst. Kopplade upp datorn och började; ”Nu kommer jag med en sådan här mastig sak igen (viftar med skolans plan för studie- och yrkesvägledning), så jag har tagit med lite go’fika också.”

Efter att ha hivat fram ett par burkar med hembakta mazariner återgick jag till presentationen. På tavlan visades en bild på en pedagog och två barn i, gissningsvis, årskurs 1 eller kanske till och med förskoleklass tillsammans med rubriken ”Studie- och yrkesvägledning – hela skolans ansvar”. För det har vi ju nu lärt oss, vi som orkat läsa inlägget ända hit (med glimten i ögat).

Bilden på de yngre barnen tillsammans med texten valde jag såklart medvetet, för att provocera fram en reaktion. Jag kan inte säga med säkerhet att någon i personalgruppen framför mig såg särskilt förvånand ut, men några lyfte säkert på ögonbrynet i smyg. Men efter att ha dragit igenom en snabbis om att barn redan vid sex års ålder börjar begränsa sig i sina yrkesval, kan jag lova att fler än en lyfte på ögonbrynet. Ja, kanske inte av  förvåning, utan kanske lite av en dold förtvivlan, eller både och. Jag gick vidare med att berätta om studie- och yrkesvägledning i vid och snäv bemärkelse. Förklarade att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar och att vi gemensamt ska jobba för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning.

So far, so good. Inget konstigt i det. Personalgruppen var med mig på tåget. Skönt, ibland kan man få motfrågor vid det momentet. Men jag kände på mig att jag lagt upp presentationen på ett bra sätt. Skönt att det också mottogs väl.

Vidare nu. Presentationen bjöd på lite uttdrag ur skollagen. Alltid bra med lite styrdokument att luta sig mot. ”Utan att medvetet trampa någon på tårna, vågar jag mig på att säga, att i princip allt vi gör i skolan utgår från skollagen”. Medhåll. Skönt. Andades ut. Gick vidare till mer konkreta saker.

Exempel på studie- och yrkesvägledande aktiviteter och självklart uttdrag ur skolans egen plan för studie- och yrkesvägledning. Avslutade med att skicka med enhetsledarna uppgiften att titta igenom aktiviteterna i de olika årskurserna och återkoppla till mig, så planen är helt uppdaterad lagom till läsårets start. Eller ja, strax efter dess start i alla fall.

Nu är jag och skolans enhetsledare och skolledning överens. Studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren. På det här området arbetar vi tillsammans. Tillsammans för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning. Ett kvalitetsarbete, helt i enlighet med styrdokumenten.

Kommentera

Det har gått några månader av vårterminen. Påsken närmar sig med stormsteg. Eleverna har gått på påsklov och korridorerna ekar tomt. De har kämpat med nationella prov och jag sitter på mitt SYV-rum och funderar på vad 2017 kommer bli för år.

Jag tänker framför allt på att 2016 var yrkesutbildningens år. Jag tycker att det tråkigt nog känns som det var ett litet misslyckande från samarbetskonstellationen med regeringen, LO och Svenskt näringsliv, under namnet WorldSkills Sweden, vilka stod bakom satsningen för att göra 2016 till yrkesutbildningens år.

Hur många kände till yrkesutbildningens år när 2016 öppnade sina dörrar i januari? Jag, som studie- och yrkesvägledare, kände inte till det. Jag fick höra det ryktesvägen i början av november, med blott två månader kvar av 2016. Det känns ju lite konstigt måste jag säga.

Jag frågade givetvis mina kollegor om de kände till det, nästan ingen av de jag frågade kände till det med säkerhet, en del hade hört att det ryktades om det och de som kände till det hade fått reda på det ganska sent under 2016. Förra året vigdes alltså ett helt år till yrkesutbildningen i Sverige och regeringen, LO och Svenskt näringsliv, satsade över 30 miljoner kronor på en rad olika insatser i syfte att stärka de gymnasiala yrkesutbildningarna, men på något sätt har alltså yrkesutbildningens år gått förbi flera studie- och yrkesvägledare.

Där i november fick jag en mängd idéer på olika aktiviteter jag kunde genomföra med mina elever i samband med yrkesutbildningens år, men med så kort tid kvar av 2016 beslutade jag mig för lägga idéerna i malpåse då det inte fanns tid att planera och samplanera med lärarna. Snart skulle ju 2017 ta vid och årshjulet skulle starta om från början.

Men om inte så många kände till att det var yrkesutbildningens år kände nog desto fler till Euroskills 2016, yrkes-EM, som arrangerades i Göteborg. Euroskills 2016 var den första internationella yrkestävlingen som Sverige fått äran att arrangera. Uppdragsgivaren är WorldSkills Europe och i tävlingarna, som arrangeras jämna år, deltar runt 500 yrkesverksamma från cirka 27 länder.

En annan yrkestävling som genomförs är yrkes-SM, som är Sveriges största satsning för att öka intresset och rekryteringen till moderna yrkesutbildningar inom bygg, design , industri, IT, service- och vård- och tekniksektorn, skriver WorldSkills Sweden på sin hemsida. Det handlar om stora satsningar och yrkesutbildningens år hade en budget på över 30 miljoner kronor, men vad har det egentligen resulterat i?

Det ska nämnas att jag tycker att det är ett otroligt arbete som WorldSkills Sweden gör. Att arrangera tävlingar som yrkes-SM och priser som Årets yrkeslärare är något som bland annat synliggör och stärker landets yrkesutbildningar. Men trots dessa stora arrangemang och den relativt omfattande budgeten, så är resultatet lite nedslående. En uppföljningsmätning kring attityder till yrkesprogram gjord av Ungdomsbarometern visar att förändringarna i attityden till yrkesprogram hos elever i årskurs 9 är förhållandevis små. Ungdomsbarometern drar bland annat följande slutsats: ”Generellt är förändringarna på ett nationellt plan små mellan 2016 och 2017 och faller inom felmarginalen, vilket tyder på att yrkesutbildningens år haft begränsad effekt på attityderna bland elever i åk 9 nationellt.” Några andra siffror från Ungdomsbarometerns undersökning visar att andelen positiva till yrkesprogram har minskat från 61 procent 2016 till 58 procent 2017 samtidigt som antalet negativt inställda ökat från 5 procent 2016 till 11 procent 2017. Det är inte jättestora skillnader, men efter så stora satsningar är det ju lite nedslående att siffrorna är dystrare än året innan. 

Det är så klart svårt att vända en sjunkande trend över ett år, men ett steg mot att göra yrkesprogrammen mer attraktiva skulle kunna vara att återinföra att eleverna får grundläggande behörighet till högskola och universitet, men att man som elev kan välja att inte läsa de behörighetsgivande kurserna, svenska 2 och 3 samt engelska 6.

Det finns många ändar att rycka i och det finns inget rätt eller fel, men hur många kampanjer, med risk för att det ger begränsad effekt, ska man genomföra för att vända en sjunkande trend? Och hur mycket får det kosta?

Kommentera
David Spak
David Spak

David Spak arbetar som studie- och yrkesvägledare på en F-9-skola. Han har ett stort intresse och engagemang för vägledning i yngre åldrar, och anser att kontinuerlig vägledning redan från förskoleklass är ett viktigt inslag för att utveckla elevernas valkompetens. Han brinner också för informations- och kommunikationsteknik (IKT) i vägledning och anser att det är ett viktigt inslag för en vägledning i framkant. Hans blogg berör framför allt kontinuerlig vägledning och IKT i vägledning.

Arkiv

Välj år/månad