Jag är rädd att vi bara sett början

Min vän Sara råkade ut för ett drev. Ni har säkert läst om det, eller sett det på nyheterna. Om inte så tycker jag ni borde göra det. Börja läsa här.

Kanske verkar det udda att skriva ett blogginlägg om Sara. Hon har egna kanaler och är långt mer läst än jag, vilket naturligtvis är rimligt. Sara är klok och alltid läsvärd.

Men egentligen handlar inte texten om Sara. Samtidigt som den bara handlar om henne.

För jag vill ändå börja i vad det var som gjorde att Sara hamnade i ett drev.

”Hon oroade sig bara för sina elever”

Vi hade ett val. Många med mig ser med oro på valresultatet. Detta gäller såväl lärare som andra yrkesgrupper, men inte minst många av de elever som har utländsk bakgrund. Saras misstag var att hon tänkte på de senare. I en (!) tweet beskrev hon hur hennes elever upplevt det och hur hon kände inför deras reaktion.

”Flera lärare har idag fått diskutera med oroliga elever som säger: ”ska vi ut nu? När blir det?” Ni tror kanske jag överdriver nu, men detta är dagens sanning. Det gör mig så ledsen och uppgiven. Stackars ungar. #val2022”

Den som läser vad Sara skrev noterar att det inte finns något ställningstagande i övrigt. Bara att hon faktiskt oroade sig för vad hennes elever kände.

”Det medför ett ansvar”

För den som arbetar som lärare är det inget konstigt. Tonåringar har en ganska direkt kontakt med sitt känsloregister. Händelser i omvärlden får dem att reagera. Ibland häftigt, ibland eftertänksamt. Ibland öppnar det nya ögon, ibland skapar det engagemang. Det är fantastiskt att jobba med dessa små känslobomber, men det medför också ett ansvar.

En mycket viktigt del av detta ansvar ligger i att ta deras känslor och tankar på allvar. Det gjorde Sara och det gjorde tusentals andra lärare runt om i landet under förra veckan.

Jag gjorde detsamma 2014 och 2018 när mina elever ställde samma frågor och oroade sig över samma saker. Det är inget konstigt. Det är en del av lärarens yrkesuppdrag.

* * *

Skolans uppdrag är att ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på” skolan ska också främja ”aktning för varje människas egenvärde … människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor”

Skolan ska också motverka ”diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning”.

Lagar och förordningar kan förändras, men lärares yrkesetik väger ännu tyngre. Att aktivt handla och “ingripa mot sådant som strider mot den människo- och kunskapssyn som lärares yrkesetik vilar på”. I detta ingår att sprida värderingar om demokrati, alla människors lika värde, men också att bemöta elever med respekt. Att ta elevers tankar om dessa frågor på allvar är därför helt centralt i lärares uppdrag!

Lärares yrkesuppdrag är inte någon tävling i objektivitet. Naturligtvis finns det saker där man bör försöka hålla sig neutral, exempelvis i egna partipolitiska ställningstaganden. Men i andra frågor är läraryrket raka motsatsen.

* * *

På valnatten och dagarna efter har jag sett många lärare beskriva sin oro. Inte i egenskap av lärare, utan i egenskap av helt vanliga människor, som råkar arbeta med att undervisa barn och ungdomar. Nog för att lärare även tidigare fått utstå mycket när de uttryckt åsikter i sociala medier. Vanligen har det dock rört sig om föräldrar som upprörts över att lärare uttryckt sig på det ena eller andra sättet. Därom finns otaliga vittnesmål och jag har själv fått uppleva det på mycket obehagligt sätt.

Men det som vi riskerar att få nu är något annat. Kommentarerna handlar om att lärare ska avskedas, utredas, utrensas och liknande. Och de är många. Helt okontroversiella frågor renderar strömmar av hat. Ett litet axplock från twitter:

• ”missbruka din roll som lärare och gör dig mogen för ett disciplinärt samtal med din arbetsgivare”
• ”Vidrigt att du är lärare på mellanstadiet och får utrymme att påverka barns värderingar”
• ”Sa jag skulle återkomma till dig din sosseparasit. Packa ihop ditt skit and go * youreself!!”
• ”Bort med dessa marxistiska SD-hatande lärare”
• ”Korrupta vänsterlärare ska naturligtvis sparkas. Här bör SD göra en insats.”
• ”Vi vill inte ha lärare som är vänster och försöker pracka på barnen socialism, WOKE och genustrams. Låt oss börja där!”
• ”lärare sitter HELA DAGARNA och hjärntvättar barn om vänster skitsnack”

Det finns en tydlig ton. Ett tydligt mönster. Det går att koppla till de politiska strömningar som gör allt större framsteg.

Men det är inget nytt. Det är inte unikt för Sverige.

För totalitära krafter är lärare och journalister legitima måltavlor. Från Ryssland hör vi återkommande nyheter om lärare som fängslats för politiska uttalanden.  I USA har 35 delstater, sedan 2021, infört totalt 137 begränsningar av lärares yttrandefrihet. Forskaren Jeffery Sachs knuten till amerikanska PEN kommenterar det med:

”That means that a teacher would have to be very, very careful about how they discuss something like, let’s say, fascism or racism or antisemitism.”

I februari 1942 instiftades en ny lag i Norge för att ytterligare nazifiera landet. En del av detta var ett obligatoriskt medlemskap i den nazistiska lärarorganisationen ”Norskt Lærersamband”. Reaktionen på detta blev häftig och ett hemligt kontaktnät skapades. Av 12 000 lärare i norge begärde mellan 6000-7000 utträde. Detta ledde till massarresteringar och över 1000 norska lärare arresterades. Hälften av dem sändes till koncentrationsläger. (Höjeberg, 2016)

”Bara toppen av ett isberg”

Extremhögerns ambitioner att kontrollera lärares yttrande- och tankefrihet är knappast ny, men inte heller förändrad.

Det finns gott om exempel på politiker från den yttre högern som anmält lärare för olika uttalanden. Under pandemin fick vi ytterligare ett exempel när en lokalpolitiker för vad som idag är Sveriges näst största parti fick möjligheten att titta in på en lektion om den amerikanska extremhögerns försök till statskupp 6 januari 2021. Läraren fick utstå hot, hat, drevande och anmälningar till Skolinspektionen, från samma grupperingar som den senaste veckan tycks fått ordentligt med luft under vingarna.

Det vi sett under den gångna veckan är nog tyvärr bara toppen av ett isberg. Jag tror det kommer bli värre, mycket värre, för de lärare som står upp för läroplanens värderingar.

Jag är rädd för att vi bara sett början.