En väldigt stor del av min vardag ägnas åt läsning nu för tiden. Det är ofrånkomligt när man genomgår en forskarutbildning. För de flesta är det rätt ointressant, rimligen. Ibland händer det dock att man möter texter som man både utmanas och upprörs av. Ibland skapar de strimmor av tankar som är helt nya, ibland väcker de gamla till liv, någon gång fångar de samtiden.

För en tid sedan var det den senare typen av text jag läste.

På en kurs om tillämpad forskningsetik läste jag Etik för samhällsvetare, utgiven av Akademikerförbundet SSR. På många sätt påminde den mig om det arbete som görs av de lärare som är verksamma inom ramen för Lärares yrkesetik.

Det var dock inte det som fick mig att reagera. I texten diskuteras yrkesetikens normkällor:

“lagen kan inte vara den enda normkällan, det vore ett orimligt legalistiskt sätt att uppfatta etikens villkor, som om lagen kom före etiken”

Lagen vare sig kan, eller bör alltså vara överordnad etiken. Människor och samhällen skapar etiska normer som därefter blir lag, en formulering som är slående aktuell.

”Lärare kan tvingas ange elever”

I Tidöavtalet klargörs att kommuner och myndigheter ska få skyldighet att ange papperslösa. Sverigedemokraternas Richard Jomshof klargör att det kan handla om “alla offentliganställda” och Moderaternas Maria Malmer Stenergard är beredd att “göra allt som krävs” för en “drastiskt minskad invandring”.

En lång rad artiklar från offentliganställda har fyllt mediebruset under hösten, från bibliotekarier till läkare. För offentliganställda med starka etiska normverk att förhålla sig till är det ofta en självklar position. Jag förstår den.

För i Tidöavtalets efterföljd kan även lärare tvingas ange elever för att inte bryta mot lagen.

”Ska inte lärare följa lagar? Nej, inte nödvändigtvis”

Lärares yrkesetiska principer klargör att lärare alltid ska “bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier”. Kort sagt: det är lärares ansvar att skydda sina elever mot den typ av konsekvenser som Tidöavtalet verkar för, vilket även Lärares yrkesetiska råd påpekat.

Naturligtvis kan man ställa sig frågan om inte lärare ska följa lagar? Nej, inte nödvändigtvis. På samma sätt som läkare har sitt etiska ramverk att luta sig mot har lärare det. Lärare har ett ansvar att arbeta “i enlighet med det samhällsuppdrag de fått, där det fastlagts genom demokratiska beslut och om det inte strider mot dessa yrkesetiska principer”.

Lagen kan inte vara den enda normkällan, och den är inte självklart överordnad etiken, eller lärares ansvar att skydda elever från “utvecklingstendenser … i skola och samhälle som kan skada eleverna”.

Jag skrev redan i höstas om yrkesetik. Den gången hade min vän Sara drabbats av ett drev när hon oroade sig för sina elever. Det som Sara utsattes för var knappast någon engångsföreteelse. Maria Wiman skrev en mycket läsvärd text om Tidöavtalets skrivningar. För det utsattes Maria för omfattande påhopp och grova hot. Den som uttalar sig mot Tidöavtalets skrivningar får räkna med konsekvenser.

”Om vi inte står upp för etiken nu, när?”

Den 5 februari 1942 införde Vidkun Quislings lydregering en lag som gjorde det obligatoriskt att delta i Norskt Lärersamband, en nyskapad nazistisk lärarorganisation. Lärarna protesterade öppet och knappt en månad senare hade nästan 7000 begärt utträde. Detta ledde till massarresteringar och 499 lärare sändes till koncentrationsläger utanför Kirkenes.

Sverige är inte ockuperat av nazister, jämförelsen haltar. Men ingenting händer förrän det händer.

Lärares yrkesetik understryker ansvaret att “engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna”. Till detta kommer mänskliga rättigheter, barnkonventionen och respekt för varje individs person och integritet.

Om vi inte står upp för det nu, när ska vi då göra det?

Kommentera
mikael-bruer-bloggbild
Mikael Bruér

Mikael Bruér är universitetsadjunkt vid Malmö universitet där han arbetar med digitalisering och nationella prov. Han har en bakgrund som lärare i SO-ämnen på högstadiet och gymnasiet och har arbetat i socioekonomiskt utsatta områden. Mikael är också författare och föreläsare och en aktiv röst i den svenska skoldebatten. Mikael bloggar om stort och smått, från digitalisering och undervisning till skolans systemfrågor, oftast med en personlig ingång i texterna.

Arkiv

Välj år/månad

  • 2020

  • Hela året
  • mars

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm