Annons

Kan jag bara få pausa tanken en stund – det är så häftigt!

Kan jag bara få pausa tanken en stund. Distansundervisning, undervisning på plats, coronapandemi, arbetsmiljö, utvecklingssamtal och diffusa beslut.

Allt snurrar i en väldig fart och vi anpassar oss faktiskt steget före besluten i en ännu snabbare takt. Men nu tänker jag pausa tanken helt enkelt. För mitt i allt det här är det ju något som är SÅ häftigt och faktiskt verkligen funkar.

Jag brukar inte vara den främste it-ivraren i ett sällskap och inte heller här i bloggen. Det är inte till mig någon vänder sig för att få den senaste appen eller online-tipset. Visst använder jag digitala verktyg och lär mig allteftersom mer och mer – varken bäst eller sämst i ämnet. Däremot måste jag i skrivandets stund säga att när tekniken fungerar och allt bara faller på plats exakt så som jag tänkt;

Det här är så häftigt!!!

Vi började lektionen 08.00 och alla jobbade intensivt med sina arbeten. Redan vid uppstarten visste de att 08.40 kommer veckans kunskapskoll på det här arbetsområdet.

Varje vecka fylls kunskapsbanken på med nya infallsvinklar att lära och utforska. Eleverna har visat att de verkligen gillar att vi med ganska korta intervaller stämmer av kunskapernas kvalitet genom olika typer av förhör eller temperaturmätningar. I början när jag lär känna en grupp så tycker många att dessa förhör stressar upp och känns som prov. Men med tiden så blir de som alltid en uppskattad möjlighet för eleverna att se om deras nyinlärda kunskap landat eller om det är något som behövs tränas vidare på. Själv får jag alltid en bra blick om det är något som är otydligt för många eller ordet är någon genomgång som saknats.

Tidigare gjorde jag alltid dessa temperaturmätningar med penna och papper. Numera, med alla möjligheter till variation via våra digitala hjälpmedel, så är veckoavstämningarna just digitala.

08.30 börjar ett mummel gå genom gruppen.

Vad har hänt med tystnaden?

– Vi är så pirriga inför förhöret 08.40! får jag snabbt konstaterat av flera i gruppen.

– 08.38 dags att uppdatera era sidor så de är i fas med tiden, hälsar jag gruppen.

I vårt gemensamma flöde kommer 08.40 ett meddelande dyka upp.

Alla ska därefter trycka på meddelandet och därefter starta sin övning. 

Perfekt i tider när vi faktiskt inte vet om vi kan, får eller bör vara i skolan. 

Alla med tillgång till dator kan delta.

08.40. Nu är det dags att gå in på uppgifter, där ligger veckans avstämning. Ett sus av mummel går igenom gruppen innan alla hittat in.

– Åh, jag svettas i mina handflator, säger en elev på ett skämtsamt och förväntansfullt sätt.

Därefter kommer tystnaden och ett ivrigt knappande. För fem år sedan hade det varit pennor som rispat på papper. Idag är det tangenter som snabbt trycks ner till förståeliga meningar. Inom en minut sitter alla där febrilt skrivande på sina förhör.

Jag kan inte låt bli att högt säga;

– Det här är så häftigt!!!

Jag sitter där och myser i min roll som nu bara blir att se att allt rullar på som det ska och vänta på att resultaten ska komma in. Prydligt uppspaltat på min skärm redo att bedömas av mig.

Eleverna uttrycker och visar att det här är både kul och spännande. En liten övning för att stämma av så de är i fas med veckan. Tekniken hjälper till. Ett spänningsmoment med tidsinställningen. Vips, en bra avslutning på veckans arbete.

  • Nöjda elever.
  • Nöjd lärare.
  • Tekniken funkar.
  • Tekniken använd.

En välförtjänt tankepaus och världen där utanför får snurra i all den ovisshet som tiden bjuder.

Reagera på inlägget:

Stäng skolorna – bara stäng

Relaterat

Det har varit ett tufft år för många. För egen del har det närmast inneburit radiotystnad. Mitt arbete har till stor del inneburit isolering och avsaknad från sociala kontakter. Inte heller här har jag skrivit. Jag har helt enkelt inte orkat.

Precis som många andra har jag mått dåligt av månaderna i pandemins skugga. Men jag har i alla fall inte riskerat att bli sjuk.

Samtidigt som jag arbetat hemifrån har jag sett vänner och familj som jobbar i skolan kämpa med närmast omöjliga uppmaningar, positiva budskap, förhållningsregler. Ibland har jag ärligt talat undrat om de som fattat besluten varit i en skola?

Låt gå för att gymnasieskolorna stängdes, men allvarligt. Titta in på en grundskola!

Jag minns tillbaka när svininfluensan härjade. Vi ställde upp eleverna på led innan de fick lämna lektionen för att få spritade händer. Håll avstånd förmanade vi. Absolut, lovade eleverna. för att 5 minuter senare hänga på varandra som druvor i klasar. Får man tro högstadielärares vittnesmål ser det likadant ut idag.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att så många som möjligt arbetar hemifrån”. Kommunpolitikerna uppmanar så många lärare som möjligt att inte göra det.

På många sätt har pandemin satt fingret på de kommunala beslutsfattarnas oduglighet att bedriva verksamheten, och hur skolorna under lång tid blivit nedskurna och eftersatta. klasserna är stora, klassrum och arbetsrum små och trånga och även om de gärna sagt åt lärare att de ska göra si eller så har det sällan rimmat med verkligheten. “ Det är som vanligt ” uttryckte en gammal kollega det strax innan jul när jag frågade hur det såg ut hos dem.

Den konservative filosofen Edmund Burke lär ha sagt att utbildning är ett lands bästa försvar. Möjligen hade han rätt. Men han förutsåg knappast pandemin. Istället riskerar skolorna att bli en fiende i försvaret mot covid-19.

Jag förstår naturligtvis att det är svårt att stänga grundskolorna. Det kommer få stora konsekvenser och långt ifrån alla kan arbeta hemma. Vi som kan är privilegierade. Absolut. Men senhöstens rapporter om att det var grundskolan där de flesta utbrott skedde talar inte direkt till de som vill öppna skolornas fördel.

Jag kommer väl ut som rättshaverist nu, men öppna inte grundskolorna när terminen startar, låt eleverna ha distansundervisning. Tvinga inte in lärarna i trånga arbetsrum. Ge skolan avlastning. Ge hela samhället ytterligare avlastning. Det behövs inte fler sjuka, oavsett om de är barn eller vuxna. Jag förstår att det kommer påverka barnens kunskaper.

Kanske blir huvudmännen tvingade att hantera det till våren, kanske struntar de i det. Det är ett pris jag tycker är rimligt att betala för att rädda liv.

Lärarkåren har precis som många andra grupper fått ta ett väldigt stort ansvar, jobba hårdare och anpassa sig mycket mer än vad man kan förvänta sig. Att de dessutom ska riskera att bli sjuka på jobbet är inte värdigt.

Så stäng skolorna. Bara stäng skiten. Nu.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Tydliga siffror: Grundskolor är vanligaste platsen för coronautbrott

Relaterat

Folkhälsomyndighetens behandling av fakta och förhållande till lärarkåren blir allt besynnerligare. Det mantra som upprepats gång på gång om att barn inte blir sjuka och inte smittar och att skolor inte är platser där smitta sprids ifrågasätts allt högljuddare. Jag har redan skrivit om Folkhälsomyndighetens tveksamma för att inte säga vilseledande behandling av data kring lärares utsatthet för smitta i såväl grundskola som gymnasium.

30 medlemmar i Kungl. Vetenskapsakademins expertgrupp skriver om Covid-19 i en debattartikel i Dagens Nyheter. I den finns en faktauppgift som fick mig att studsa, artikelförfattarna skriver så här:  

”Mellan vecka 47 och vecka 50 var grundskolan den ojämförligt viktigaste miljön för coronautbrott i miljöer för allmänheten (och där ingår till exempel arbetsplatser och sällskap som träffas i hemmet). Vecka 50 stod grundskolan för hela 45 procent av alla sådana covid-19-utbrott i landet!”.

När jag går in och tittar i tabellen från Folkhälsomyndigheten man refererar till ser jag följande:

Det är ingen tvekan om att grundskolor är den vanligaste platsen för coronautbrott. Övriga arbetsplatser kommer tvåa och gymnasieskolor trea. Men det sker mer än dubbelt så många utbrott inom grundskolan som på alla andra arbetsplatser i Sverige! Lägger man ihop förskola, skola och gymnasium sker 71 procent av coronautbrotten i allmänna miljöer i slutet av året dessa!

Om man sedan relaterar detta till att det finns stark evidens för att skolstängningar har en avgörande betydelse för att bryta smittkedjor måste man ta detta på allvar. Annars fortsätter smittspridningen till helt samhällsfarliga nivåer. Förutom att den svenska lärarbristen kommer att accelerera. För det här är en dödlig sjukdom där också barn smittas och blir sjuka.

Om det dessutom är så, vilket det finns indikationer på, att vi nu har en ny virusstam som sprids i landet som verkar smitta effektivare bland unga än tidigare stammar finns det bara en slutsats att dra: Samma som andra länder = nedstängning av de verksamheter där smitta sprids. Vilket i Sverige idag är framförallt grundskolan.

De 30 forskarna skriver att med tanke på den okontrollerade smittspridningen i Sverige just nu så måste ytterligare åtgärder prompt införas. Man beskriver att enligt amerikanska CDC:s kriterier befinner sig Sverige, utifrån nivån på vår samhällsspridning, i den högsta riskkategorin för smittspridning i skolor. Och man menar att det vore förenat med mycket stora risker att åter öppna skolorna för fysisk undervisning vid terminsstarten. De föreslår:

”Att man under ytterligare två till fyra veckor håller samtliga skolor stängda för fysisk undervisning (med speciella arrangemang för barn till föräldrar i samhällsnödvändigt arbete), för att sedan utvärdera läget. Samtidigt bör skolledningarna åläggas att implementera hållbara smittspridningsstrategier. Om sådana skolstängningar med hjälp av den nya pandemilagen kan förenas med andra insatser som begränsar rörligheten i samhället, och dessutom med en stark generell munskyddsrekommendation, finns det hopp om att även Sverige, liksom andra länder som nått smittspridningstoppar under hösten, kan vända kurvan nedåt”.

Förutom detta menar jag att Folkhälsomyndigheten faktiskt måste ställas till svars för denna behandling av Sverige och de svenska lärarna. Har regeringen känt till detta?

Folkhälsomyndighetens beräkningar, prognoser och rekommendationer behöver uppenbarligen omprövas hela tiden. Det vore kanske bättre att ersätta myndigheten, eller i alla fall inom regeringskansliet skaffa sig kompetens för att överpröva vad de säger och uttrycker?

(Det är för övrigt dags för svenska höga tjänstemän att sluta lansera böcker och åka till mallis under den här pandemin).

Relaterat

Reagera på inlägget:

Ni har förtjänat allt gott efter det här året

2020. Vilket år. Jag kommer precis ihåg känslan av tydlig förändring och ovisshet. På skolan hade vi förberett innehållet för studiedagen den 10 mars. På söndagen innan insåg jag och min biträdande rektor att vi skulle bli tvungna att helt slopa innehållet och istället planera för eventuell fjärrundervisning.

Vi hinner bara påbörja studiedagen när Anna Ekström meddelar att gymnasiet rekommenderas införa fjärr- och distansundervisning. Stänga gymnasiet? Historiskt. Overkligt. Min spontana känsla under dagen, ur pedagogisk synvinkel, bekräftades dock genom lärarnas utvärdering av studiedagen: spännande, nytt, roligt att samarbeta, dela med sig av varandras erfarenheter, fokus på undervisningens innehåll.

Fjärrundervisning blev för de flesta grundskolor inte verklighet varken under våren eller hösten 2020. Istället blev det helt andra utmaningar och de började direkt i mars. Att inte få komma till skolan eller förskolan med minsta snuva gjorde att många lärare och pedagoger behövde vara hemma, både själva men också med sina barn.

Det gjorde att vikarier fick sökas med lykta och ljus. All personal fick täcka upp för varandra och det tärde på en redan utmanad och hårt belastad lärarkår. Tillsammans slet vi för att få ihop våren med en någorlunda bibehållen kvalitet. Vi kom varandra närmre även om vi var trötta när terminen var slut.

Kriser för människor samman och vi tenderar att tillföra varandra ännu mer värde när vi befinner oss i svåra situationer. Känslan av att behövas, att vi tillsammans är starka och att vi som individer gör skillnad betyder mer än vi tror.

Många kommenterar 2020 som ett ”förlorat” år, ett misslyckande, en sorg. I flera avseenden har 2020 givetvis inneburit sorg för många och vi kommer länge spekulera i vad som var rätt eller fel i Sveriges strategi. Men när jag ser tillbaka på året i skolans värld så är min känsla positiv. Vi blev starkare, lärde oss att se såväl verksamhetens som varandras styrkor och svagheter, fokuserade på rätt saker och förde faktiskt skolans utveckling framåt.

Vi är mitt i en pandemi och det är mycket vi inte vet. I skolans värld finns det dock ganska mycket som vi faktiskt vet. Vi vet att eleverna gynnas av att vara närvarande, vi vet att vi behöver rutiner och mål, vi vet att vi behöver skratta tillsammans och att vi behöver utvecklas för att må gott, vi vet att vi behöver tänka långsiktigt och att stress under en längre tid inte får oss att må bra.

Just därför behöver vi fokusera extra mycket på det vi vet och det vi har snarare än det vi inte vet och det vi inte har. Att känna lycka är en förmåga som vi alla kan träna på. Den lyckliges signum är just att se vad den har och inte stirra sig blind på det den saknar. Se dig omkring. Vilka har du omkring dig, vilka får dig att skratta och må bra? Vilka elever lyckas och vilka är du duktig på att nå och skapa relationer till? Vad gör du som utvecklar din verksamhet och hur blir du mer drivande i utvecklingen? Vad hinner du göra på en dag och vad känns extra meningsfullt?

Det finns problem och så finns det tillstånd. Problem är just problem eftersom de kan lösas. Tillstånd låter sig inte förändras lika lätt. Pandemin är ett tillstånd som vi har svårt att påverka men lätt att påverkas av. Vi kan inte välja bort den situation vi hamnat i men vi kan välja hur vi vill hantera den. Vi vet hur vi bäst kan planera undervisningen utifrån de förutsättningar vi har och därför behöver vi vara mer aktiva i vår hantering av rådande läge.

Vi är tillsammans så oerhört erfarna, värdefulla, kompetenta och vi vill varandra och våra elever så väl. Så vila nu alla lärare, rektorer och pedagoger. Återhämta er, gör roliga saker och sträck ut er i soffan. Njut av fika, glögg, sällskapsspel, böcker och familj. Ni har förtjänat allt efter det här året. Vilka hjältar ni är! När vi ses i januari så är vi redo för att återigen bestämma oss för att klara av det här. Tillsammans.

Reagera på inlägget:

Tack, 2020 – jag vill minnas godbitarna som ändå gavs

2020 – året då en ny värld av ord, oro och problem uppenbarade sig. Nya frågor som väntade sig svar utan tid att hinna reflektera över dem.

Januari till mars rullade vardagen på och inte hade jag en tanke på att det efter sportlovet skulle anlända en ny tid, en ny era och en ny vardag där handsprit, en problematisk (för oss i skolvärlden) social distansering och möten via länk skulle bli vardag.

Att vi så snabbt kunde ställa om oss från undervisning i klassrum med elever sittandes på sina platser till att dagen därpå inte ha några elever alls och de få som var på plats kom med frågor som: ”När kommer vår skola att stängas?

Stänga skolan – ja till och med nu när vi i Storstockholmsområdet faktiskt har stängt våra högstadium för att övergå till distans så låter orden så främmande. Stänga skolan, och då inte för att gå på lov utan för att en osynlig fiende – ett virus av ny sort, ha tagit sig in i vår vardag och ändrat den så totalt.

Ser jag tillbaka på året så kan jag välja att se till de inlägg av oro och förundran som jag tidigare skrivit men jag kan även välja att se de ljusglimtar och ögonblick som varit och troligen inte ens skulle skett eller uppmärksammats annars.

För vissa händelser vill jag ju ändå uppmärksamma och inte vara utan trots alla olustiga, tråkiga och frustrerande stunder som funnits där emellan. Så här är ett tack och en tanke till just de händelser som fått 2020 att glimma till och bli ett år att minnas för något annat än covid-19.

För det här har blivit året där vi i våras satt och åt ur matlådor i klassrummet, för att undvika trängsel i matsalen, och samtidigt räknade hur många köttbullar vi fick just idag. Aldrig har jag tidigare suttit med mina elever och faktiskt räknat köttbullarna och tomaterna för att låta det vara just det, och bara det, vi kunde göra just då.

Likväl när pepparkakstiderna kom och vi satt och pratade om burkens dekoration. Inte hur många pepparkakor varje person skulle få utan faktiskt hur burken såg ut som de låg i.

Under den här perioden har tiden på något sätt stannat upp och i det måste vi hitta en stund mitt i allt det absurda att göra vardagliga saker tillsammans. För vi får inte göra det någon annanstans och vi får inte göra det med någon annan. Så det vill jag minnas.

Sen vill jag minnas våra elever och hur de har utvecklats med året, som när vi lärare en måndag i december var i full fart med att förbereda distansundervisningen, vi satt redan via länk och väntade. Plötsligt dök ett mejl upp med frågan: ” Var är ni lärare? Vi elever är redan på plats”. De visste ju exakt vad som förväntades av dem om skolan skulle övergå till distansundervisning. Vi hade ju både pratat och visat det i våras när vi övat distansundervisning.

En uppskattad nyhet som jag hoppas är här för att stanna är föräldramöte via länk. Både tidsbesparande, kvalitetshöjande och tydligare – allt i ett kort. Att därefter även höra från eleverna hur de satt med sina vårdnadshavare där hemma och tillsammans deltog i föräldramötet. Många rosor till oss lärare och omedelbar diskussion mellan vårdnadshavare och eleven när de märkte att det var just deras barns ansikten som fick den där igenkännande blicken när vi pratade om att vissa tagit med energidryck till skolan trots förbud och butikernas åldersgräns.

Sen en extra eloge till eleverna som jobbat och verkligen velat ta till sig kunskaper och erfarenheter. Så till den grad att de faktiskt även erkänt att det här gick ju inte så bra. När de insåg att prata bort sin tid och göra annat på lektion inte gav de resultat som de egentligen ville ha. Många lärare har varit borta i vab och sjukdom. Tryggheten och rutinen som brukar finnas har inte varit där. Ändå har resultaten kommit.

En varm tanke till våra chefer som sprungit runt för att få dagarna att gå ihop trots extremt höga sjukfrånvarosiffror i kollegiet. Den där godisskålen, buffén av hälsoshots och glada tillrop som kommit och betytt så mycket just då.

Sen, inte för att jag vill göra om det, men den häftiga energin att se hur vi tillsammans i teamet trots hög frånvaro i kollegiet ändå lyckas göra kvalitativ undervisning och våga utmana oss själva att våga ta nya kliv och nya lärdomar för att hantera den nya tiden och den nya tekniken. Det har ändå varit häftigt, om än ordentligt mödosamt, att vara med om.

På det alla samtal som faktiskt fört oss kollegor närmare varandra i vårt samarbete. När vi pratat om vår vardag och till vilken kontrast den stått när övriga världen gått in i distansarbete med social distansering och vi i vår yrkesverklighet på intet sätt kunnat göra någondera.

Så tack, 2020 – mycket hade jag gärna helt enkelt velat slippa helt och hållet men de godbitar som ändå året bjudit på vill jag verkligen minnas, bevara och fortsätta med – och välkommen 2021.

Det här var mina stunder att minnas. Vilka var dina?

Reagera på inlägget:

Sidor