Annons

Distansundervisning för elever som inte kan läsa eller skriva

Det är lite över en månad sedan vuxenutbildningen gick över helt till distansundervisning för att minska smittspridningen av covid-19. Ungefär samtidigt slutade jag som lärare. 

Jag jobbar idag som utvecklingsledare inom Vuxenutbildning Stockholm (och undervisar fortsatt en kväll i veckan). I arbetet får jag möjlighet att arbeta med olika skolor och elevkategorier. Den kategori lärare och elever jag träffar mest just nu är samma som när jag en gång började som lärare, sfi studieväg 1. Det är sfi-eleverna med allra kortast skolbakgrund från hemlandet, 0–6 år.

En del av de här eleverna kommer till sfi utan att kunna läsa eller skriva på modersmålet. De tar för första gången i sina liv plats i skolbänken. Självklart sätter de sig där med massa kunskaper förvärvade på andra håll i livet, men jag vet från egen erfarenhet som lärare hur deras behov av undervisning och stöttning ändå ser ut. Och jag vet som utvecklingsledare att det enligt avtal i vanliga fall inte ska bedrivas undervisning på distans för de här eleverna. Men nu kräver situationen det. 

Lärarna och skolledarna som jag träffar har alltså hastigt ställts inför en helt ny undervisningsutmaning. När jag själv brukade undervisa den här sfi-elevkategorin var deras användning av digitala verktyg ett viktigt utvecklingsområde. Det jag ser på skolorna nu är att man snabbt har hittat många olika digitala sätt och verktyg att arbeta med. Och en del av dem kommer säkerligen att bli stående inslag när undervisningen väl återgår till det normala.

Vilka nya, stående undervisningsinslag kommer att finnas i ditt eget klassrum när covid-19 väl släppt sitt grepp?

Sfi-elever utan eller med väldigt kort skolbakgrund har i Stockholm också getts möjlighet att någon gång i veckan komma in till skolorna i mindre grupper, för att kunna få utskrivet undervisningsmaterial och stöttning. Det hjälper lärandet, men kan också skapa en oro för smittspridning bland elever där en del tillhör riskgrupper. Informationen på andra språk till elever som inte kan läsa eller skriva på svenska kom också ut något senare och ibland med felaktiga översättningar, vilket förstås kan stärka oroskänslan.

Arbetsbelastningen är en annan sida av distansmyntet. Dels ska nya arbetssätt snabbt tas fram, dels kan kontakten med eleverna intensifieras när det plötsligt kan plinga till i telefonen även kvällar och helger, om man inte har en (avstängd) jobbmobil. Hur har din egen tillgänglighet förändrats? För en övergång till distansundervisning ska förstås inte behöva betyda att lärare har mer undervisningstid eller är tillgängliga när arbetsdagen är slut. Det tror jag inte att någon tycker är en hållbar arbetsmiljö. 

Arbetet går vidare och vi alla gör det bästa vi kan av en den nya verkligheten. Jag vill rikta ett särskilt tack till de skolor i Stockholm som jobbar med att undervisa på sfi studieväg 1 nu. Jag hoppas att vi kan skapa möjligheter till skolövergripande stöttning och erfarenhetsutbyte digitalt. För jag tror att nu om någonsin, behöver alla som jobbar med skola få möjlighet att ta hjälp av varandra.

Reagera på inlägget:

Distansutbildningens uppsving genom corona

Man skulle kunna tro att landets alla gymnasieskolor är väldigt väl förberedda nu att flytta undervisningen från lektionssalarna till internet. Men så är det inte. Coronapandemin utmanar hela den svenska skolvärlden till ett gigantiskt strukturellt utvecklingsarbete och uppmanar också till en ny skolreform för att flytta gymnasieskolan till nätet, trots att skolans reformer duggat tätt över tid.

Det har trots allt hunnit gå mer än 30 år sedan de första mejlen skickades. Digitala redskap har hunnit bli lika självklara för gymnasisterna som tv, radio och mobil som Facetime, Facebook, Instagram, Twitter och Google. Tyvärr har lärare och gymnasieskolans ledningar inte alls följt utvecklingen i samma takt.

Under 2000-talet har digitala klassrum etablerats vid alla gymnasieskolor. Användning har dock varit högst frivillig. Medan enskilda entreprenörer helt integrerat den digitala tekniken i sina undervisningsformer, visar Corona-krisen att förvånansvärt många stannat kvar vid färgpennor mot den vita tavlan. 1900-talets overheadbilder har möjligen bytts mot ett powerpointprogram.

När föreläsningar ska finnas tillgängliga på nätet och en del av kommunikationen med fördel kunnat ske digitalt, har det klassiska motståndet mot förändringar istället fått växa. Lärare är kanske rädda att ersättas av maskiner. Skolornas centrala ledning vänder bort blicken i stället för att betona forskning och utveckling.

Från en dag till en annan har gymnasieskolor och Komvux tvingats ställa om till digital distansundervisning.  Det enda som krävs för gymnasisterna egentligen är en dator med internetuppkoppling, viss studieteknik och lite självdisciplin.

 

Att utveckla distansutbildningsmodeller och distansmetodik finns det ingen tid för. Här handlar det nu om att försöka ”bygga båten under resans gång”.

 

Skolverkets nulägesanalys finns att läsa på Skolverkets hemsida (2020-04-17) och den är mycket intressant och stärker min kritiska uppfattning. På hemsidan konstateras att många skolor klarar omställningen till distansutbildning, baserat på en enkel enkätundersökning. ”Det är inte utan att man känner en stor beundran för lärarnas förmåga att på så kort tid ställa om undervisningen”, säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson. Hm!

 

Skolverket har hämtat in information från ett hundratal skolchefer och rektorer med hjälp av en enkät. Från stora friskolekoncerner till olika huvudmän för gymnasier, i allt från små landsortskommuner till stora städer runt om i Sverige. Allt för att försöka skapa en bild av läget just nu. Nulägesbilden är inte alls heltäckande och svarar inte på hur det ser ut i alla landets skolor, men svaren ger en bild av läget. Skolverket tycker sig se i sin uppföljning att distansundervisningen på många håll fungerar mycket bra vilket vittnar om lärarnas kompetens och ansvarstagande, säger Peter Fredriksson.

De flesta skolor bedömer att verksamheten under omständigheterna trots allt håller en tämligen hög kvalitet och många skolchefer är väldigt nöjda med hur personalen har tagit sig an uppgiften. Engagemanget och samarbetsviljan för elevernas bästa är stort, menar man.

Det finns samtidigt en rad orosmoment ute i skolorna som visar på en rad bekymmer.

Trots att den digitala tekniken öppnat upp för större flexibilitet för utbildning i tid och rum, har istället det klassrumsbundna arbetet ökat. Flera som besvarat enkäten anser att kvaliteten kan bli lidande om verksamheten inte kan återgå till det vanliga inom ganska kort tid.

Det digitala behöver bytas ut mot traditionell klassrumsundervisning för att man ska kunna garantera att gymnasisterna lär sig. En annan oro rör nyanlända elever och vissa mer sårbara elevgrupper, och hur deras behov ska kunna tillgodoses i rådande situation med distansundervisning. Hur man ska kunna samla in ett tillräckligt underlag för att kunna sätta betyg på avgångseleverna är ytterligare ett stort bekymmer som delas av många skolchefer och rektorer.

Sammanfattningsvis: Coronapandemin utmanar nu hela den svenska skolvärlden till ett gigantiskt strukturellt utvecklingsarbete och uppmanar också till en ny skolreform för att flytta gymnasieskolan till nätet.

Reagera på inlägget:

Den här utredningen säger det självklara

Relaterat

Idag lämnade regeringens utredare Björn Åstrand över sin utredning om hur svenska skolan ska kunna bli mer likvärdig igen. Den föreslår saker som egentligen borde vara självklara och som fack och andra har hävdat länge.

Utredningen föreslår för det första ett gemensamt skolval där man samtidigt är garanterad plats på den närmaste kommunala skolan om man inte vill göra ett aktivt val. För att fördela platser menar man att huvudmän ska kunna välja mellan olika förtursregler, men att just kötid slopas som möjlig urvalsgrund.

Vidare föreslår utredningen något som var en självklarhet när man först började prata om skolpeng i Sverige, nämligen att det allmänna (= kommunerna) måste försäkras om att det får täckning för de merkostnader som det innebär att man har det yttersta ansvaret för skolplikten.

För det fjärde utvecklar man det problematiska statsbidragssystemet med ett sektorsbidrag som huvudmännen kan söka utifrån en plan om skolutveckling.

Och det sista förslaget handlar om att Skolverket ska ha en tydlig regional närvaro.

Inget av de här förslagen är nya. De har på olika sätt framförts av många utredningar och inte minst skolans alla fackliga organisationer. De är en självklar miniminivå för att vi ska börja komma åt några av de problem som den ideologiserade decentraliseringen och marknadifieringen av svensk skola skapat. Det är också förslag som det borde vara lätt för de flesta partier att sluta upp kring, eftersom de heller inte rör vid tex friskolors vara eller inte vara.

Det kommer naturligtvis att finnas tyckare som menar att kötid är det viktigaste inslaget i svensk skola, eller att det offentliga inte har ett speciellt ansvar för helheten (de senare har ju en allt tuffare tid ju mer pågående epidemi visar betydelsen av central planering av samhällscentrala institutioner), men dessa borde inte nu få sätta tonen i debatten. Det är dags för mer förnuft, helt enkelt.

Jag vill betona igen att dessa förslag har starkt stöd i vad såväl lärarfack som skolledarförbund har för hållning i frågorna, det vill säga hos de som faktiskt jobbar i den här verkligheten. Det är också viktigt att detta är i linje med såväl Skolkommissionen, Leif Lewins kommunaliseringsutredning och de bedömningar som OECD gång på gång har försökt hjälpa oss med.

Låt oss fatta dessa beslut så vi kan börja ha lite ordning och reda i skolan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Vi lärare kan inte följa myndigheternas riktlinjer

Relaterat

Är regeringen och Folkhälsomyndigheten (FHM) medvetna om det omöjliga uppdrag de ger till lärare?

FHM har i samband med skolverket satt upp riktlinjer för skolan att följa:

  • Markera avstånd.
  • Möblera om eller på annat sätt skapa utrymme för att undvika trängsel.
  • Hålla digitala möten.
  • Erbjuda möjligheten att tvätta händerna med tvål och vatten och erbjuda handsprit.
  • Undvika att flera personer samlas, särskilt i trånga lokaler.

Jag är tacksam över de riktlinjer vi ges av FHM. Det är viktigt att vi får konkreta förhållanden att förhålla oss till. Problemet är att de inte går att efterleva överhuvudtaget.

Det var därför vi skrev denna artikel i slutet av förra veckan. Där lyfter vi bland annat att gymnasielärare fortfarande tvingas att undervisa på skolan trots att eleverna är hemma, att barn som har sjuka föräldrar eller syskon fortfarande tvingas av skolplikten att gå till skolan och det dubbeljobb lärare får utföra.

För det är nämligen så att när elever ges en legitim anledning att stanna hemma på grund av rädsla för covid-19 gäller fortfarande skolplikten. Lärare hamnar då i kläm och blir ålagda att både bedriva den ordinarie undervisningen på skolan samt utforma en distansundervisning för motsvarande undervisningstid till de elever som hålls hemma. Detta är inte enbart ett dubbelarbete.

Det är dessutom ett arbete som större delen av lärarkåren aldrig tidigare genomfört. Arbetsbelastningen är knappt mätbar och riskanalys uteblir ofta. Artikeln är skickad till socialministern, utbildningsministern samt FHM för att belysa detta problem med att följa riktlinjerna. Förhoppningsvis återkopplar de till situationen i skolan och går ut med rekommendationer vi kan följa alternativt åtgärder för att kunna följa rådande rekommendationer.

Det som är spännande är lekmäns återkoppling till lärarprofessionen kring denna artikel. Argumentet som används är att detta enbart är riktlinjer. De ska genomföras i så stor utsträckning som det är möjligt. Går det inte så går det inte, det är inte hela världen. Detta är givetvis en felaktig tolkning av vad en rekommendation från FHM och skolverket innebär. Som statsminister Stefan Löven uttryckte sig i måndags på en presskonferens ”riktlinjerna från FHM ska följas”. 

Det hela blir inte bättre av att bakterieprofessorn Agnes Wold uttalar sig i Skolvärlden för att meddela att lärares oro är obefogad.

Lärare må inte befinna sig i en särskild riskzon, men Agnes Wold gör en grav missbedömning av hur verksamheten ser ut på låg- och mellanstadiet. Uppmaningen är att hålla avstånd och jobba hemifrån när det går. Allt som är en omöjlighet för skolpersonal.

Det Agnes Wold också behöver förstå är att Sveriges lärarkår är en av de äldsta i Europa. När riskåldern sakta sjunker ned mot 65+ hamnar många nu i riskzonen. Dessa människor uppmanas då alltså inte att träffa sina barnbarn eller gå och handla i affären. Gå till sitt jobb i förskolan, skolan och till fritidshemmet ska de då dock göra. Ponera att Agnes Wold har rätt i att skolan är lika riskfyllt som att gå och handla. Denna grupp ska fortfarande inte gå och handla så resonemanget faller platt direkt.

Att virologer och epidemiologier har en dålig pedagogisk förståelse för skolan kan man ha överseende med. När det kommer till skolpolitiker blir det svårare. Haddad lyfter till exempel i Skolvärlden att det nu är viktigt att bibehålla samma höga kvalité i skolan, även fast den övergår till fjärr och distansundervisning. Läraren slår sig för pannan av uttalandet, inser att även denna puck kommer hamna på läraren.

Min upplevelse är att skolan jobbar i konstant motvind och det verkar vara svårt för myndigheter att stödja vår verksamhet på ett adekvat sätt. Till och med skolverkets GD Peter Fredriksson kände sig ålagd att detaljstyra lärarens lektionsupplägg. Något jag skrev om i förra blogginlägget.

Att ta igen tid på helger och sommarlov upplevde både Fredriksson och utbildningsministern Anna Ekström som vettiga och rimliga åtgärder i dessa pandemitider. Det följdes inte ens av en konsekvensanalys av läget för lärare. De enda som egentligen håller lärares rygg under dessa tider är eleverna och föräldrar.

Frågan jag ställde mig i början av denna gnälltext var ifall regeringen och FHM är medvetna om det omöjliga uppdrag de ger till lärare? Jag skulle önska att svaret på den frågan var nej. Det är också varför jag och andra lärare envisas med att upplysa om den situation som råder i skolan.

Problemet är att det som är genomlysande i den mediala debatten just nu är den baktakt som diskursen kring skolan och covid-19 befinner sig i.

  • Experter på virus uppvisar hur dålig koll de har på barn och hur skolan är uppbyggd.
  • Skolpolitiker uppvisar en avsaknad av följsamhet i problematiken i skolan.
  • Skolverket är mest intresserade av att detaljstyra digitaliseringen av skolan.

Allt detta ger till följd att riktlinjer kraschar ned i lärarens knä och ytterligare ett omöjligt uppdrag läggs på kåren. Det är ovärdigt.

Jag förstår också att det är lite tabu att lyfta lärares utsatthet och arbetsmiljö i dessa tider. Men jag tänker faktiskt göra det ändå. För det är viktigt, och hanterar vi inte dessa problem nu kommer det få följder i framtiden som vi kunde ha förebyggt. Arbetsmiljölagen gäller fortfarande, den är inte satt ur spel trots att vi har en pandemi. Därför vilar just nu ett orimligt stort ansvar på våra lokalombud ute på skolorna. Jag hoppas innerligt att de får ett stort stöd i sitt arbete av facket centralt och framförallt medlemmarna på den egna skolan.

Det jag vill se från lärarfacken just nu är en enad front i denna pandemi. Inte för skolan, inte för eleverna, utan för läraren. Varje uttalande som görs, varje kampanj, måste från och med nu ha lärarens arbetsmiljö i fokus. Det är enda chansen för lärarkårens överlevnad. Annars kommer vi jobba ihjäl oss på grund av samvetesstressen.

Slutligen vill jag bemöta den oro många av mina kollegor upplever just nu. Jag som lärare vill följa FHM:s riktlinjer för den här smittan. Jag är inte expert på virus och smittor. Det jag kan och ser är skolan. Säger FHM att det är tryggt att bedriva verksamhet i skolan så litar jag på det. Men jag ser det som vår skyldighet att lyfta när riktlinjer inte alls går att genomföra och när politiker gör populistiska uttalanden som ökar lärares arbetsbörda.

Det önskar jag också att mina kollegor gör. Lyft när det blir ett problem, knyt inte näven i fickan. Våga agera. För du har rätt i att göra det.

Många har sagt det förr och det tåls att sägas igen. Vår lärarkår är fantastisk. Om än politiserad av diverse individualistiska reformer så är den svenska lärarkåren en av de bästa och mest lojala i hela världen.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Låt oss arbeta utan Skolverkets pekpinnar i ryggen

Fredriksson, generaldirektör för Skolverket, pratade alltså på presskonferensen den 17 mars om de kommande problem som den svenska skolan ställs inför. 

Fredriksson konstaterar att gymnasieskolan rådes att stänga sina lokaler för att minska smittspridningen och att undervisningen då kommer fortgå, fast i ett annat format. 

Det som är viktigast för Fredriksson är den garanterade undervisningstiden. I denna pandemi är det alltså enligt Fredriksson av högsta vikt att lärare och rektorer behöver planera för att ta igen den tiden. Enligt Fredriksson är dessa beslutade timmar det finaste vi har i detta land. Det ska värnas till varje pris. Sådan tur att det finns helger och lov, tänker då Skolverket och skickar en diskret uppmaning till Sveriges huvudmän att utnyttja dessa fullt ut.

Det som lätt glöms bort i rådande situation, som även Fredriksson missar, är att uppmärksamma den fantastiska lärarkår vi har i Sverige. Jag skulle vilja våga påstå att det är en av de bästa i världen.

Varför? 

Jo, för trots att vi i decennier har fått tyngre arbetsbörda, lärarkåren har slitits itu av marknadsstyrningen av skolan och individuella löner och föreselärarreformer så har vi fortfarande en sådan extremt hög inre motivation bland lärarkåren att de flesta sjukjobbar. Som någon skrev på Twitter: ”Vi har alltså byggt vår nation på sjukjobb”.

Inte bara går det att se för att läraryrket är ett riskyrke och folk springer in i väggen, utan även genom den personalfrånvaro som uppstår på skolorna nu efter Folkhälsomyndighetens uppmaning att stanna hemma vid varje minsta symptom för att minska smittspridningen. 

Jag genomförde en undersökning i lärarupproret med över 2 000 lärare som svarande. Frågan jag ställde var ”kommer du gå till jobbet imorgon?”. Lite mer än 20 procent svarade då nej, jag är hemma sjuk. På vissa skolor är den siffran betydligt högre.

Men det var inte Fredrikssons fokus, utan istället går skolverkets GD in i detalj hur läraren ska planera och bedriva denna distansundervisning som nu uppstår. Det ska ske tillsammans med andra lärare, vara enkla tydliga instruktioner, uppgifter eleven kan hantera. Back to basics etc etc. Tio minuter ägnas åt att ge en guide till hur läraren nu ska jobba.

Skolverket ❤ micromagement.

Om det rådde tvetydigheter tidigare ifall fem års universitetsstudier skulle leda till ett professionsyrke är det rätt klart nu att så alltså inte var fallet. En sådan tur att Skolinspektionen avstår från sina kontroller just nu, så inga eventuella rebelliska professionslärare skulle åka dit.

Jag själv däremot ser läraryrket som en profession och anser att Skolverkets GD ska ge blanka f-n i att detaljstyra lärares distans- och fjärrundervisning på detta sätt. Men det slutar inte där, Skolverket är en lösningsinriktad organisation.

Skolverket har också skapat en egen hemsida, skolahemma.se. det är alltså en statlig variant på lektion.se. Jag kan tänka mig att man övervägde domänen .nu men önskan är säkerligen från SKR, som är en stor part av detta, att denna distans- och fjärrundervisning ska pågå länge.

Måhända att min kritik till Skolverkets GD Peter Fredriksson kan vara något missriktad i dessa pandemitider. Det är tydligt att han vill väl och verkar nästan vilja rusa ut från presskonferensen och in i ett klassrum för att hjälpa lärare att organisera distansundervisningen. 

Det jag vill skicka med till Fredriksson är:

Ha tillit till oss i skolan. Lita på vi som valt ett yrke som ekonomiskt straffar sig ur ett livslångt perspektiv. Där vi är så vana att arbeta sjuka att folkhälsomyndighetens råd känns helt främmande för oss. Så främmande att vi måste fråga en kollega om vi verkligen har rätt att vara hemma för att vi är sjuka. Lita på att vi bryr oss om eleverna och kommer göra vårt jobb. 

Det är vi lärare och rektorer som kommer lösa det här problemet. Låt oss arbeta utan dina pekpinnar i ryggen. 

Reagera på inlägget:

Sidor