Jag vill se mer verkstad och mindre prat kring ”Framtidsval”

För tre år sedan blev utredaren Marie-Hélène Ahnborg klar med utredningen ”Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle” SOU 2019:4 som mottogs av skolminister Anna Ekström. Den syftar till att utveckla skolans studie- och yrkesvägledning så att elever ges likvärdiga förutsättningar att göra väl övervägda val utifrån goda kunskaper om utbildningsvägar och arbetsliv.

Utredningen föreslår bland annat ett paket av fem huvudsakliga åtgärder:

• Ett förtydligande av vad vägledning är, att den kan vara både individuell och generell och ska benämnas karriärvägledning.
• Ett förtydligande av elevers tillgång till individuell karriärvägledning.
• Tydligare krav på att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen.
• Förstärkning av det generella karriärvägledningsperspektivet i olika ämnen.
• Ett nytt obligatoriskt inslag med tilldelad tid, benämnt framtidsval, ska införas i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan.

Checklista på förslag på sådant som bör genomföras:

• Förtydligande av karriärvägledarens roll och ansvar
• Tydligare styrning, ledning och samordning
• Plan för samverkan
• Kompetensutveckling för karriärvägledare, lärare och rektorer
• Utvecklade möjligheter att utbilda sig till karriärvägledare
• Digitalt vägledningsstöd ☆

☆ Det är hittills bara sista punkten digitalt vägledningsstöd som gjorts på nationell nivå genom Skolverkets webbplats Utbildningsguiden.

Är det inte hög tid att se mer verkstad och mindre prat kring denna gedigna utredning?

Vi behöver massor av nationellt stöd för att på riktigt se till att studie- och yrkesvägledning blir hela skolans ansvar och att studie- och yrkesvägledning blir likvärdig och utvecklar alla elevers valkompetens samt öppnar hela arbetsmarknaden och utbildningsväsendet för alla elever.

För detta behöver vi vara tillräckligt tillgängliga för alla elever och ha huvudmannaplaner, årshjul, samordnare och få förstärkt lagstiftning för studie- och yrkesvägledning och kunna arbeta normkritiskt. Sverige utmärker sig som ett av de mest jämställda länderna i världen, ändå gör svenskar väldigt normtypiska studie- och yrkesval, så länge detta pågår är arbetsmarknaden och utbildningsväsendet bara tillgängligt för hälften av befolkningen.

Detta är inte bra för kompetensförsörjningen och behovet på relevant arbetskraft på svensk arbetsmarknad.