Det här inlägget ska försöka knyta ihop begreppet generell studie- och yrkesvägledning med förslag på teman att blogga om som jag fick av mina studie- och yrkesvägledarkollegor. 

Förslagen handlade om alltifrån uppdraget kring prao, hur man gör ett väl underbyggt studie- och yrkesval, studie- och yrkesvägledning som ett ämne och förutsättningar att kunna bedriva studie- och yrkesvägledning.

Här behöver jag också flika in att studie- och yrkesvägledning ska vara likvärdig enligt våra egna etiska riktlinjer och det statliga uppdraget – det ska inte bero på var i landet du som elev bor eller går i skolan. Du ska kunna få den adekvata studie- och yrkesvägledning du har rätt till på samma villkor som alla andra elever i din åldersgrupp.

Låt mig börja med vad regelverken ”Allmänna råd och skollag” säger om vad studie- och yrkesvägledning är:

Studie- och yrkesvägledning kan enligt Skolverkets Allmänna råd för arbete med studie- och yrkesvägledning (2013) beskrivas i både vid (generell) och snäv (individuell) bemärkelse. Vägledning i vid bemärkelse är all den verksamhet som bidrar till att ge elever kunskaper och färdigheter som underlag för att fatta beslut om framtida studie- och yrkesval. Det handlar till exempel om praktiska arbetslivserfarenheter, undervisning som rör arbetslivet, studiebesök, utbildningsinformation och aktiviteter för att utveckla elevens självkännedom.

Studie- och yrkesvägledning enligt Skollagen (SFS nr: 2010:800):

Tillgång

29 § Elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning.

Behörighet

30 § För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet.

Den som inte uppfyller kravet enligt första stycket får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.

Hur ska arbetet med praon fördelas mellan skolans personal?  Enligt Skolverkets råd för prao är det upp till skolans huvudman att bestämma hur verksamheten ska organiseras på den enskilda skolan. Praon är däremot en angelägenhet inte bara för studie- och yrkesvägledningen, utan också för lärarna. En förutsättning för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig så mycket erfarenheter som möjligt under sin prao är att den integreras i undervisningen och att syfte och mål för praoverksamheten är tydligt för varje elev innan de kommer ut på en arbetsplats. Såväl planering av, som erfarenheter från praon, bör integreras i olika ämnen i grundskolan med utgångspunkt i vad lärare och rektorer lokalt anser vara lämpligast.

Sammanfattningsvis:

Om generell studie- och yrkesvägledning ska leda till valkompetenta elever som kan fatta välgrundade studie- och yrkesvalsbeslut som bygger på att de utvecklat god självkännedom och god omvärldskunskap, så behöver de utveckla valkompetens. Valkompetens bygger på att eleverna fått egna yrkeserfarenheter genom t ex prao, studiebesök och undervisning om arbetslivet.

Eleverna har rätt att få vägledning av professionella studie- och yrkesväglednare med adekvat kompetens d v s studie- och yrkesvägledarprogrammet (180hp) som ges av lärosätena Malmö universitet, Stockholms universitet och Umeå universitet

Skolverket säger att ansvaret för organiseringen av prao ligger hos skolhuvudmannen och att den i praktiken ska skötas av såväl lärare som studie- och yrkesvägledare på skolan och vara en integrerad del av undervisningen.

Hur ser detta ut i praktiken då?

Uppdraget kring Prao

Prao organiseras väldigt olika i olika kommuner och regioner. En del har välorganiserad praosamordning där det finns en person med utvecklade relationer till lokala näringslivet och där det finns en bank av praoplatser för eleverna. Andra kommuner/skolhuvudmän har inte alls någon utvecklad organisation kring detta utan låter skolorna själva organisera det så gott de kan och där eleverna uppmanas att själva skaffa sina egna praoplatser för att det inte finns några praoplatser som skolan har samlat i en platsbank. I detta avseende kan man inte påstå att prao är likvärdig i hela landet. 

Prao blev obligatorisk 2018 och har ännu inte utvärderats. Det ska bli spännande att få ta del av en framtida kvalitetsredovisning av prao så småningom.

 Hur gör man ett väl underbyggt studie- och yrkesval

Jag tycker att Skolverkets allmänna råd och våra etiska riktlinjer sammanfattar detta väl.

 Att eleven, utifrån sina förutsättningar, ska:

  • bli medveten om sig själv
  • bli medveten om olika valalternativ, såsom olika utbildningar och yrken
  • bli medveten om relationen mellan sig själv och valalternativen
  • lära sig att fatta beslut
  • lära sig att genomföra sina beslut

Vägledare främjar individers medvetna och övervägda studie- och yrkesval. Vägledare sätter individen i centrum och står fri från särintressen. Frihet och självbestämmande, fria val och egna beslut är en värdighetsprincip som handlar om att både respektera och stärka individen.

För att detta ska funka i praktiken behöver eleverna få tillräcklig information om valalternativen, t ex att årskursnioelever får en allsidig och bred gymnasieinformation klassvis av studie- och yrkesvägledare på skolan och sedan får möjligheter att besöka gymnasiemässa och göra besök på gymnasieskolor på deras öppet hus. 

Sist men inte minst att de får möjligheter att reflektera kring sina gymnasieval individuellt genom vägledningssamtal med studie- och yrkesvägledaren och få klart för sig om de egna förutsättningarna matchar utbildningsalternativen.

Studie- och yrkesvägledning som ett ämne

SOU2019:04 Framtidsval – Karriärvägledning för individ och samhälle vill se att studie- och yrkesvägledning som ett sorts ämne som de kallar Framtidsval och som består av tre delar: Val och framtidsplanering, Arbetsliv och samhälle och Utbildningsvägar och yrken.

Framtidsval inför i grundskolan ska innehålla tre specifika delar:

Val och framtidsplanering

  • Karriärkompetens
  • Motivation
  • Studieteknik
  • Samband mellan arbetslivets krav och förutsättningar.

Arbetsliv och samhälle

  • Villkor för arbetsmarknadens utformning
  • Arbetsmarknadens parter
  • Arbetsrätt och arbetsmiljölagstiftning
  • Hur går det till på en arbetsplats?
  • Hur söker man arbete?
  • Entreprenörskap och företagande.

Utbildningsvägar och yrken

  • Information om olika utbildningsvägar och former av utbildningar
  • Yrken på en framtida arbetsmarknad
  • Prognoser samt tillgång och efterfrågan.

(80 h/år. Åk 7: 27 h. Åk 8: 27 h. Åk 9: 27 h)

Redan nu utför många studie- och yrkesvägledare klassvis information om innehållet som Framtidsval innehåller, framför allt i årskurs åtta och nio inför prao och gymnasieval och det finns studie- och yrkesvägledare som fått lektionspass i skolschemat och kan fylla dessa med intressant innehåll som höjer elevernas valkompetens. Medan andra studie- och yrkesvägledare får slåss för att få komma till klasser för att ge infomration om t ex gymnasiet.

Det råder delade meningar bland studie – och yrkesvägledare själva och bland andra på skolorna om vi ska ha ett eget ämne eller inte.

Förutsättningar att kunna bedriva studie- och yrkesvägledning

Enligt Svenska Vägledarföreningens etiska riktlinjer ska vägledningen på individnivå bygga på:

  • Vägledares bemötande av individer grundas på respekt och en strävan efter att etablera goda relationer.
  • Vägledare hanterar uppgifter om personliga förhållanden med respekt för individens integritet.
  • Vägledare har kunskap om och följer gällande lagstiftning för tystnadsplikt och sekretess.
  • Vägledare är tydlig med förutsättningarna för mötet och om sin egen kompetens, samt anpassar vägledningsinsatserna efter den sökandes behov och situation.
  • Vägledare strävar efter att ge relevant, tydlig och objektiv information.

I praktiken innebär detta att elever ska kunna känna sig trygga med sin studie- och yrkesvägledare, som kan erbjuda plats för samtal enskilt och skyddat från insyn, som håller på tystandsplikten, som ser till att elevens behov tillgodoses och att eleverna få uppdaterad och korrekt information. Detta förutsätter att det finns ett arbetsrum för studie- och yrkesvägledaren på skolan där samtal kan ske ostördt och där studie- och yrkesvägledaren lugnt och tryggt kan förbereda, genomföra och utvärdera sitt arbete samt att studie- och yrkesvägledaren ges möjligheter till egen fortbildning.

Sist men inte minst

Sammanfattningsvis innebär arbetet med studie- och yrkesvägledning på generell nivå att studie- och yrkesvägledaren behöver vara en välintegrerad del av hela skolan och samarbeta med lärare för att till exempel få till prao på bra sätt för eleverna, ges goda förutsättningar att möta elever inte bara enskilt på sitt arbetsrum utan även klassvis.

Valkompetenta elever fattar färre felval till gymnasiet och studier efter gymnasiet och klarar studierna bättre. Elever som klarar utbildningsmål är ofta mer motiverade och mår generellt sett bättre. Detta är inte bara en vinst för skola utan för samhället. Därför kan en välfungerande studie- och yrkesvägledning på skolan även vara ekonomiskt motiverad och behöver vara organiserad så att alla elever på skolan ges tillräcklig och likvärdig studie- och yrkesvägledning.

Kommentera

Jag fick svar från Gustav Fridolin:

”Hej Liselott,

Ville bara skriva en rad och tacka för din initierade text om vår lagrådsremiss om obligatorisk prao (i Skolvärlden). Tror precis som du att det är viktigt att när detta lagfästs, det också blir tryck på huvudmännen/kommunerna att organisera praon gemensamt och på ett sätt som inte lägger det som en extra uppgift för SYV och lärare. När lagen är avlämnad till riksdagen är planen att träffa SKL och andra aktörer för att diskutera hur lagen kan leda till bra processer runt om i kommunerna, och då kommer jag kunna ha med ditt brev i ryggen. Tack.

Trevlig helg (eller när nu mailet kommer fram)

Gustav”

Senast det fanns något som reglerade prao var när det fanns beskrivet i LGR80, sidan 28–29. …”Under tiden i grundskolan skall eleverna genom skolans försorg få en praktisk arbetslivsorientering. Till den skall anslås upp till tio veckor. Den omfattningen kan emellertid inte uppnås omedelbart i varje kommun, bl a av det skälet att det kan vara svårt att få fram tillräckligt antal platser för verksamheten. Den praktiska arbetslivsorienteringen skall dock omfatta minst sex veckor för varje elev under hela grundskoletiden.

Genom arbetslivsorienteringen och genom skolans studie- och yrkesorientering skall eleverna tillägna sig kunskap om olika verksamhetsområden, arbetsmiljöer, arbetsuppgifter och yrken och om arbetets betydelse för människorna och samhället. De skall skaffa sig insikt i partsförhållandena i arbetslivet, i de olika synsätt och intressen, som parterna företräder, och kunskaper om lagar och avtal, om arbetsgivares och arbetstagares rättigheter och skyldigheter, om sambanden mellan dessa faktorer och om företagsamhetens förutsättningar. De skall få kunskap om arbetsförmedlingarnas uppgifter och service till arbetssökande och arbetsgivare. I skolan skall eleverna i olika ämnen få möjligheter att bearbeta sina erfarenheter, så att dessa kan bidra till ett väl övervägt studie- och yrkesval.

Arbetslivsorienteringen skall liksom skolans övriga verksamhet motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet, som beror på traditionellt könsrolls- och statustänkande eller social och kulturell bakgrund. Den skall inriktas mot jämställdhet mellan könen i familj, arbetsliv och samhälle i övrigt. Arbetslivsorienteringen är liksom övrig studie- och yrkesorientering i vid mening en angelägenhet för alla i skolan. Den skall i olika former ingå i skolans verksamhet från första till sista årskursen och i övergången från skola till arbetsliv. Kunskaper om arbetslivet och arbetsmarknaden kan förvärvas både genom praktisk verksamhet inom och utom skolan och genom undervisningen i skolans olika ämnen. All arbetslivserfarenhet — också elevernas egen från fritid och ferier — bör tillvaratas i skolarbetet. Även skolans eget arbetsliv och de olika personalgruppernas uppgifter och situation bör således uppmärksammas.

I årskurs 9 skall studie- och yrkesorienteringen intensifieras, bl a genom elevernas direkta kontakter med olika utbildningsvägar. I samband med intagningen till gymnasieskolan och den uppsökande studie- och yrkesorienteringen måste skolan tillgodose vissa elevers särskilda behov av vägledning inför val av utbildning och av kontakt med arbetslivet. De direkta arbetslivskontakterna skall ske i form av studiebesök och längre perioder under vilka eleverna aktivt deltar i verksamheten på arbetsplatserna. Skolstyrelsen skall besluta om arbetslivskontakternas sammanlagda längd inom ramen sex till tio veckor och om deras förläggning inom stadier och årskurser. Besluten skall förberedas i det lokala planeringsrådet (SSA-rådet).

Genom arbetslivsorienteringen skall elever under högstadietiden genom minst veckolånga perioder skaffa sig erfarenheter från var och en av följande tre arbetslivssektorer:

* Teknik och tillverkning

* Handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk

* Kontor och förvaltning, vård och undervisning.

Skolan skall därvid verka för att eleverna kombinerar valen inom de tre sektorerna på ett sådant sätt, att de ger pojkar inblick i kvinnodominerade yrken och flickor i mansdominerade.”

I dagens läroplan LPO94 är skrivelsen vag och handlar om samverkan med arbetslivet och närsamhället som ett av underlagen för fortsatta studier.

Många kommuner fick kalla fötter och upphörde med prao när Arbetsmiljöverket gav ut skärpta arbetsmiljökrav för det systematiska arbetsmiljöarbetet i skolan. Inte alla dock, det finns skolor som löst frågan om riksbedömning på ett tillfredsställande sätt och de har fortsatt att ha prao. Många elever kan uppleva det som orättvist att vissa skolor har prao och inte andra. Det finns också upplevda orättvisor vad gäller tillgången till arbetsplatser för elever att få prova på, då landet är väldigt varierat. Vissa regioner har blomstrande näringsliv och gott och praktikplatser och andra regioner har ytterst små möjligheter att erbjuda praktikplatser till eleverna.

Jag kan tycka att det handlar om rättsäkerhet, rättvisa och ansvar att en verksamhet som prao ska ha en ordentlig reglering som alla skolor – kommunala och fristående – ska följa. Det är jättebra att elever kan försöka skaffa egna prao-platser och därmed öva i konsten att söka jobb ”på riktigt”, men inte alla elever klarar av detta. Inget ämne i skolan saknar läromedel och det ska inte heller prao göra, därför måste det finnas upparbetade näringslivskontakter med prao-platser till skolan som skolan ska ha tillgång till.

Någon behöver skaffa dessa platser, förr fanns så kallade SSA-råd som gjorde detta, idag finns på sina håll praktikplatsanskaffare. Att skaffa och upprätthålla goda relationer till praktikplatser tar tid och kräver engagemang och jag har svårt att se att lärarna och studie- och yrkesvägledarna ute på skolorna ska ha tid med detta. Det händer ibland att elever och praktikplatshandledare inte kommer överens, då behöver någon ibland gå emellan då kan det vara bra om det finns en neutral person till exempel praktikplatsanordnare som hjälper till att lösa konflikten.

Kommentera

Hej Gustav!

Jag har jobbat som studie-och yrkesvägledare i väldigt många år, främst inom grundskolan, och jag nog skickat ut omkring minst tusen elever på prao. Mina erfarenheter av detta kan sammanfattas som såhär:

* Eleverna fick värdefulla arbetslivserfarenhet som i bästa fall också gav dom nyckeln till sommarjobb och extrajobb och stärkt självförtroende.

* Eleverna fick möjlighet att testa nått annat än skolarbete och få beröm för sina sociala förmåga.

* Deras val av praoplats har inte haft så hemskt mycket att göra med deras gymnasieval.

* Lärarna tog inte alltid tillfället i akt att engagera sig i prao utan istället ägnade de sig ofta åt att se praoperioderna som lite av andrum för att rätta prov och annat administrativt lärararbete.

* Skolorna hade inga särskilda mål eller ambititionet med prao.

* Det fanns inga riktlinjer för hur prao skulle organiseras utan oskrivna rutiner enligt ’såhär har vi alltid gjort’ mer tradition än profession.

* Prao innebär för mig som syv och mina syvkollegor en massa administration som vår utbildning inte rustat oss för, jag jagade praolappar som skulle lämnas in ibland utan stöd eller hjälp av lärarna.

* Arbetet med prao krockade med vägledningen. Det fanns inget värde i att bli irriterad på elever som inte lämnade in lappar i tid istället för att bygga upp ett förtroendebyggamde relation inför vägledningen.

* När jag kom som ny syv till en skola och frågade rektor om hur skolan skötte prao fick jag ingen info utan istället fick jag fråga mina kollegor i skolorna i området.

* Det fanns i bästa fall en prao-samordare som skaffade praoplatser och gav skolorna listor med praoplatser att dela ut till eleverna så att de själva inte skulle behöva skaffa dom själva.

* I små kommuner med ytterst begränsat arbetsliv, både offentligt och privat kan det vara en nästa omöjlig utmaning att få tag på praoplatser. 

Enligt de senaste allmänna råd för arbetet med studie-och yrkesvägledning på skolan som Skolverket gav ut 2013 ska studie-och yrkesvägledning i vid bemärkelse vara hela skolans ansvar och till vid bemärkelse är prao ett utmärkt exempel. prao skulle enligt denna skrivelse mycket väl integreras i alla skolämnen men då krävs ett verktyg som även lärare kan hantera så att prao intet enbart hamnar på syvs bord.

Därför tycker jag att regeringen ska ge Skolverket i uppdrag att utfärda allmänna råd för prao och att Svenskt näringsliv och SKL behöver vara med på tåget så att alla elever kan garanteras en praoplats som ligger i deras hemkommun. Inte alla skolor/kommuner har råd att bekosta arbetsresor utanför kommunen för eleverna.

Det är också viktigt att villkoren för prao blir likvärdiga över hela landet om verksamheten ska vara obligatorisk. En annan aspekt handlar om finansiering av prao, verksamheten kostar pengar. Eleverna ska ha lunch och ibland busskort i samband med prao, detta måste skolorna ha råd med. Någon ska också belönas för att samordna prao så att alla elever kan få en praoplats åt gå till. 

Jag hoppas att mina synpunkter kan komma regeringen till nytta för det fortsatta arbetet i utformandet av det praktiska spörsmålen kring prao.

Vänliga hälsningar 
Lotta Lindström

Kommentera
lotta_lindstrom3
Lotta Lindström

Jobbar som studie- och yrkesvägledare sedan 1994. Det var när jag var ute på skolorna som vikarie som jag upptäckte att det var nog i skolans värld jag ville jobba och därför sökte jag in på studie- och yrkesvägledarutbildningen 1991 och blev klar 1994. Jag har inte ångrat mig än fast det gått 21 år sedan dess. Jag har mest arbetat på grundskolor men också på gymnasiet och komvux. Alla skolstadierna är lika spännande och intressanta och väcker frågor som jag vill skriva om. Jag vill att alla elever ska ha rätt att få lyckas! 

Arkiv

Välj år/månad