Mitt lediga jag skulle aldrig förstå mitt yrkesjag

Torsdagar är den dag i veckan jag med lätta steg lämnar tidigt. Det är dagen då jag märker att jag har 35 timmar arbetsförlagdtid. Det är dagen då jag inte gör något annat än jobbar de få timmar jag faktiskt har på schemat. Inte en sekund till går till skolan.

Konstigt nog så känns det alltid lite skamset att gå.

Jag vill på något sätt få bekräftat att det är okej även fast jag har det svart på vitt i mitt schema: torsdagar slutar jag tidigt. Som lärare kan jag verkligen jobba hur mycket som helst. Vissa perioder är det mycket att göra och andra perioder är det mindre.

Jag är aldrig utan något att göra men jag har lärt mig att sätta stopp. Nu är det nog för idag. Nu har jag gjort det jag tänkt och då räcker det för idag.

Torsdagar så är det helt klart lättare att sätta stopp än andra dagar. Det är min tidiga dag. När klockan är slagen åker kappan på och den lätta väskan redan packad. Inget ska med hem som är skolrelaterat. Nu ska jag bara vara ledig.

Varje gång jag lämnar skolan tidigt händer det något med min person. Plötsligt är den förstående pedagogen och ledaren som alltid analyserar och försöker skapa förståelse för elever och situationer helt borta. Istället kommer nu personen fram som skyr ljud, barn i skolåldern och folksamlingar.

Eftersom dagen fortfarande är ung så pågår världen runt mig precis som vanligt trots att jag lämnat jobbet. Skolklasser i rörelse, mycket trafik som far åt olika håll, andra på bussen som är mitt uppe i sin dag och sedan är det jag helt själv.

Den lediga jag skulle aldrig förstå yrkespersonen som gladeligen går dit i korridoren där det låter som mest eller gå fram till yvigt diskuterande tonåringar för att delta i samtalet.

Aldrig skulle denna person söka upp halvt främmande människor för att bara skapa relation. Kommer en skolklass ombord på tåget jag åker på så byter jag tveklöst vagn. Allt det som yrkespersonen aldrig skulle drömma om att göra, det gör den lediga personen utan att tveka.

Kommer en skolklass in i simhallen under mitt träningspass så beräknar jag snabbt deras lektionslängd för att hellre korta ner min stund i bassängen än att möta den skränande mobben i omklädningsrummet. Den pedagog som är medföljande till elevgruppen är troligen stolt över hur bra allt går på utflykten. Men just då är det inte min syn av vad som händer.

För min syn på elevgrupper som ledig respektive i tjänst är milsvida skilda åt. I tjänst uppskattar jag diskussioner och elevernas glada högljudda samtal. Jag har all förståelse för att inte alla förstår instruktioner och att det kan vara svårt att hitta tystnaden.

Privat och helst på min korta dag eller lediga stund i veckan så är ovanstående förmåga helt bortblåst. Istället kan en monolog spelas upp i mitt huvud; Hur mycket kan en tonåring låta? Ja, hela bussen vet vad du tycker om ditt spräckta mobilskal! Måste ni stå i en klump mitt i affären? Väx upp bara! Jag är ledig och vill ha lugn och ro!

Mitt lediga jag behöver inte se eller höra från mitt yrkesjag. Det är just de där stunderna när jag låter mig själv vara helt ledig som gör att jag dagen därpå återvänder till jobbet med ny energi. Energin ger mig nya tankar hur jag ska ta mig an dagen.

Diskussioner, lektioner och stunder i korridorerna där mitt tålamod, min tillit och min yrkeskunnighet krävs är ett måste. Därför så borde det inte kännas konstigt att lämna skolan tidigt de dagar jag kan och faktiskt bestämt att jag ska.

Konstigt är det dock, om nu mitt ego får blossa ut till fullo, att inte andra direkt förstår att jag faktiskt är ledig och direkt anpassar sig efter mig. Kan de inte se att jag är ledig och själva tänka ”Shhh! Ledig lärare – var bara tyst”.

Så lämna bassängområdet, sluta diskutera på bussen och framför allt bara håll er borta om ni inte är i samma ledighetsläge som jag. Shhh… var bara tyst!

Kommentera
Karin Boberg
Karin Boberg

Karin Boberg är lärare i SO på Glömstaskolan även förstelärare i ledarskap. Undervisar även vid Södertörns högskola och författare till två böcker. Skriver även på den egna bloggen karinbyggerundervisning.com

Karin har arbetat som SO- lärare sedan 2003 både inom den privata och kommunala skolvärlden. Hon även varit fackligt engagerad och föreläst för  lärarstudenter och nyexaminerade lärare hur de ska få en bra start i yrket. Karin har även jobbat som skolledare.

Karin bloggar om skolvardagen från ämnesarbete och anpassningar till de små detaljerna som får undervisningen flyta och de funderingar som yrkesvardagen ger.