Annons

Undervisning när det verkligen hettar till

I måndags hittade äntligen sommarvärmen fram till oss och undervisningen i idrott och hälsa.

En typisk grej med idrott och hälsa är att vädret sällan är perfekt. Antingen är det för kallt, blött och blåsigt. Eller så är det kokhet och varmt. Så som det var nu i måndags. När vädret blir en påverkande faktor på undervisningen blir det extra viktigt att tänka på elevernas motivation och vad en kan göra för att hjälpa till att finna en känsla av sammanhang med undervisningen. 

Ett exempel är att varma dagar är fenomenala för att prata med eleverna om hur vårt avkylningssystem fungerar.  

Frågor vi brukar reda ut är:

  • Varför blir vi törstiga när vi rör oss i värmen?
  • Varför svettas vi?
  • Hur kyler svett kroppen? 
  • Vad händer med vårt kylsystem ifall det inte finns vind och är över 40 grader ute? 
  • Vilka signaler ger kroppen för att vi behöver fylla på vårt kylsystem? 

Följer man tankarna kring fronesis så är ”när-et” väldigt viktigt i undervisningen. En varm sommardag är således perfekt att diskutera sådana här frågor då de kommer ligga eleven nära när vi har sprungit och svettats mycket.

Det här är ett exempel på hur vi försöker arbeta med det praktiska ämnet idrott och hälsa för att bibehålla hög, inre motivation och känsla av samanhang. Det är också detta som gör oss lärare till mer än en aktivetetsledare. 

Förmågan att på kort tid kunna evaluera den egna, planerade undervisningen och sedan improvisera, förbättra, förfina. Att förädla undervisningen.

Det är vad som gör att eleverna lär sig. Det är också vad som gör att eleverna uppskattar att röra på sig, även när yttre förhållandena är påfrestande. 

I slutet gav jag även eleverna ett litet experiment att testa hemma. Ta en blöt tidning och vira den runt en rumstempererad colaburk. Ställ ut i solen och vänta en timme. Nästa lektion pratar vi om vad som sker. Det är nämligen väldigt liknande vad som sker med kroppen när vi svettas! 

Reagera på inlägget:

Färdighetsträning och progression behöver få större utrymme

Håkan Larsson är docent vid GIH och författare till boken ”Idrott och hälsa igår, idag, i morgon”. Larsson berättar att det är viktigt för elevernas kunskaps- och färdighetsutveckling att längre progressioner används i våra undervisningsmoment. Oavsett hur lång progression vi har idag kommer eleverna gynnas av att göra progressionen längre, enligt hans forskning.

Det är ett vanligt problem som ämnet idrott och hälsa brottas med. Dels vill man göra undervisningen lustfylld med rörelseglädje och erbjuda ett smörgåsbord av aktiviteter (som går mer i linje med tidigare läroplaner). Dels så ska undervisningen vara uppbyggt efter synen på idrott och hälsa som ett kunskapsämne. Då måste eleverna ges möjlighet till att träna på lektionerna, inte bara göra.

Dessa två kan nämligen upplevas att gå stick i stäv med varandra och det finns en splittring bland idrottslärare vad som är det viktigaste med ämnet idrott och hälsa. Vissa hävdar den äldre synen med hög fysisk delaktighet som mest viktig medan andra lyfter vikten av att utveckla den allsidiga rörelseförmågan genom en medvetenhet kring stoffet i ämnet.

Min åsikt har länge legat i att rörelse måste vara kul. Rörelseglädje ska premieras. Så jag har bytt mycket mellan aktiviteterna. Det har blivit ett smörgåsbord för eleverna. Hinderbana en lektion och dans nästa. Inga längre sammanhållna progressioner. Men jag har inte haft forskningen på min sida när det kommer till denna typ av undervisning i idrott och hälsa. Och det är aldrig försent att utveckla sin undervisning.

Därför har jag testat att förlänga min progression för momentet orientering. Det är kul att se den stora skillnaden i måluppfyllelsen hos eleverna. Det är ännu roligare att se att glädjen fortfarande finns kvar och i vissa fall har upptäckts helt nytt. Det är nämligen bara logiskt; kan man så är det kul, kan man inte är det tråkigt. 

En längre progression gav mig möjligheten att börja på en grundläggande nivå och sedan bygga uppåt. Det är något jag länge imponerats av inom militärens verksamhet. Att se till att alla hänger med. Att ta sig tiden att gå igenom noggrant och se till att eleverna hänger med. Men framförallt se till att de får möjlighet att öva, öva öva. Träna, träna, träna. Det är enda sättet att bli bättre på någonting.

Idrott och hälsa är så pass mycket mer än att bara få upp pulsen och röra på sig. Idrott och hälsa är ett kunskapsämne och för att befästa kunskap och färdigheter måste man ges möjlighet till färdighetsträning.

* * *

Detta har varit min lektionsserie för orienteringen på låg/mellanstadiet:

År 1

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad helklass skolgården, gömma kloss på karta 2o2
  • Lektion 2. Kartpromenad helklass skolgårde , gömma kloss på karta 2o2

Vecka 2

  • Lektion 1. Stjärnorientering med kamrat skolgård, bana 1
  • Lektion 2. Stjärnorientering med kamrat skolgård, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat skolgård, bana 1 eller 2

 

År 3

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden
  • Lektion 2. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden

Vecka 2

  • Lektion 1. Stjärnorientering med kamrat, bana 1
  • Lektion 2. Stjärnorientering med kamrat, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat, bana 3
  • Lektion 2. Examination med kamrat, examinationsbana

 

År 4

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden
  • Lektion 2. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden

Vecka 2

  • Lektion 1. Stjärnorientering med kamrat, bana 1
  • Lektion 2. Ta hel bana med kamrat, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat, bana 3
  • Lektion 2. Examination med kamrat, examinationsbana

 

År 5

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden
  • Lektion 2. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden

Vecka 2

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat, bana 1
  • Lektion 2. Ta hel bana med kamrat, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana själv, bana 3
  • Lektion 2. Examination själv, examinationsbana 1 eller 2
  •  

För samtliga lär jag ut orientering enligt följande steg.

  • 1. Passa kartan
  • 2. Hitta var du är
  • 3. Hitta var du ska
  • (4. Tumgreppet)
  • 5. Ta ut säkra ledstänger och punkter.
Reagera på inlägget:

Kritisk läsning efter Tinder

Jag träffade min sambo på nätdejtingappen Tinder, trots min presentationstext där. Jag vill inte återge den ordagrant, men föreställ dig värsta tänkbara klyschor om friluftsliv och passion för matlagning, blandat med göteborgska putslustigheter. 

Men hade jag vetat då vad jag vet idag om kritisk läsning, skulle den där presentationstexten aldrig behövt se dagens skärmljus.

Vad är det då jag vet idag, som kanske kan vara till nytta för dig som lärare också? I det FoU-projekt som jag och två kollegor bedrivit, besvaras den frågan i detalj. Vi undersökte hur man kan undervisa vuxna elever i svenska som andraspråk i just kritisk läsning, men resultaten är gångbara för många fler ämnen, tror vi.

Vi fick en dag i veckan avsatt åt projektet under två års tid, tilldelades en extern handledare och ingick i ett nätverk med andra projekt. Så gissa om vi ville göra det här rätt. Vi djupdök i fältet kritisk läsning och genomförde nya undervisningsmodeller som vi filmade och sedan analyserade.

Så vad såg vi för resultat på elevernas lärande?

Ingen utveckling. Inte särskilt engagerade elever, undervisningen hade för många och långa genomgångar. Allt arbete i soptunnan?

Nej, vi hade möjlighet att göra om och göra rätt, med stöttning av handledare och nätverket. Skillnaden blev flippad modellering, massa fler inslag av multimodalitet och digitala verktyg. Det blev också mycket mer tid till interaktiva övningar i olika elevkonstellationer. Elevernas engagemang sköt i höjden och resultaten på testen förbättrades också.

I vår rapport står det om vikten att i den kritiska läsningen synliggöra sin egen och andras “världsbilder”, analysera texters “värdeladdade ord” och “urvalet av röster och information” som författaren gör. Det är en del av ämneskunskaperna som verkar behövas. Men en minst lika viktig sak som jag tar med mig från projekttiden är detta:

  • Det finns inget som ger så hållbara undervisningsförändringar som professionellt lärande för lärare – som tillåts ta tid. Förändringar i ens undervisning blir inte alltid som man tänkt sig när planeringen på kammaren möter eleverna i klassrummet. Lämnas vi ensamma i de motgångarna kanske vår vilja att pröva nytt försvinner. 
  • För att både vilja och våga testa nytt hjälper det oerhört med avsatt tid, kollegialt samarbete, externt stöd och lärarnätverk. Det är undervisnings- och kompetensutveckling när den är som bäst.
  • Därför säger jag nej tack till dess alltför vanliga motsats: spretiga kompetensutvecklingsinsatser och kontextlösa inspirationsföreläsningar. Utvecklingsaktiviteter som inte tar avstamp verkliga svårigheter i vår undervisning och våra elevers lärande, måste förpassas till skolans skrothög. 

I vårt fall handlade det om elevernas förmåga till kritisk läsning. Det är en förutsättning för vuxna elevers aktiva deltagande i samhällslivets alla arenor: den politiska, den professionella och den sociala (nätdejting inkluderat för de som vill). 

Vad är framgångsreceptet för din undervisningsutveckling?

***

Vad upptäckte jag då för fel i min nätdejtingpresentation när jag började läsa mer kritiskt? Jo, innehåll i stil med “glad göteborgare som hamnat på fel sida landet (...) älskar friluftsliv och att laga härliga middagar med vänner” uppvisar tydliga brister i min förståelse för hur de där aspekterna världsbild, ords värdeladdning och urval av information påverkar läsaren. På vilka sätt får du lista ut själv. 

Har kanske du också någon egen text som skulle behöva läsas med mer kritiska ögon?

Reagera på inlägget:

Att hantera ”efter lovet-dilemmat”

Vårterminen har anlänt. Ljuset återkommer och med det alla ledigheter som vårterminen erbjuder. För mig som lärare är loven välkomna, helt klart. Men så fort loven är slut så återkommer ett evigt ”efterlovet-dilemma”.

Ska vi på måndagen köra på som det inte varit lov? Direkt på rutiner och ämnet – eller behövs det en bufferttimme eller två för att väcka alla till skolvardagen igen?

Jag kan inte hitta det ultimata sättet och under våren är det många avbrott för just lov.

Vid senaste uppstarten efter mitterminslovet gick det sisådär. Måndag morgon och första lektionspasset efter lovet. Rutinerat tänker min kollega och jag att eleverna får ta första halvtimmen till att hälsa på varandra. Komma in i skolrutinen lugnt och stilla.

Vi har väldigt sociala elever. Fick de så skulle de ägna minst första halvtimmen, kanske till och med timmen, varje dag åt att hälsa på varandra. God morgon-kram, god morgon-highfive, god morgon-klapp, kolla läget i det oändliga varje morgon. Det här är ju inte hållbart naturligtvis. Men efter ett lov – varför inte?

Vi tänkte en halvtimme, sen kör vi.

Själv var jag väldigt engagerad. Nytt ämne skulle introduceras och några gamla saker följas upp. Jag hade dels varit ledig men även varit på fortbildningskonferens och helt klart redo för lektion. Nu kör vi!

Vissa elever kom in, satte sig och var redo. Lektionsdag är lektionsdag. Andra gick runt och fortsatte hälsningsritualen. En tredje grupp kom in i klassrummet och fortsatte helt enkelt konversationen som de fört utanför.

Snappade upp ord som ”inte sovit på hela natten”, ”inte sovit på tre dagar”, ”trött”.

Som sociala zoombies vandrade de runt, med uppspärrade yrvakna uggleögon, näsorna ivrigt vädrandes efter nästa person att hälsa på.

Ännu en gång förbannade jag min, tydligen även kollegans, totala glömska av att ha högstadieelever tillbaka efter lov. Varför ens försöka ha något vettigt på förmiddagen efter ett lov? Varför inte helt enkelt köra filmkortet? Låta dem snacka av sig och umgås första delen av dagen. Sen är de förhoppningsvis redo.

Före lektionen var jag redo men vad gör det om eleverna inte riktigt är med på banan? Det gör ju mest mig irriterad och inte får jag mer fokus från dem för det. Tvärtom så blir jag arg och till ingen nytta.

Sedan som ett mirakel, varje gång, dag två efter lov så är de flesta åter på studiemode. Dagen innan har liksom aldrig hänt.

Lär dig någon gång, Karin, första dagen efter lov… tänk om och gör något som helt enkelt inte är så viktigt och som faktiskt fungerar.

Vad ska jag hitta på? Hur gör jag något bra av det här?

Vårterminen är nu här igen. Snart är det sportlov, prao, påsklov, kristi himmelsfärd, Valborg och första maj. Massa avbrott i skolrutinen och kvar är frågan: Vad ska vi göra första dagen efter lovet?

Finns det något som verkligen fungerar?

Reagera på inlägget:

Vad har jag lärt mig det här året?

Alla stunder på året är fullt av måsten och saker att göra, men när ett år närmar sig slutet så kommer även viktiga stunder av tillbakablick och reflektion kring ett år som gått. Vad har jag gjort och framför allt lärt mig det här året? 

Vilka nya verktyg har jag lagt till min bank av knep och erfarenheter under året? Vilka lärdomar är det som jag verkligen kommer att anamma och som ska hjälpa mig att lyfta undervisningen ytterligare nästa år?

Tre saker har mina tankar landat på som får summera mina lärdomar. En tydlig förändring som jag redan anammat är hur jag avslutar veckan inför helg eller lov.  Fyra små ord. ”Vi ses på måndag”.

De två andra nya lärdomarna som jag har landat i är frågan när ett lektionspass verkligen börjar, samt att sätta ord på (som kan tyckas vara) det självklara. 

Två meningar som kan verka lätta att implementera i undervisningen men som jag ofta säger till mina elever – det är stor skillnad på att ha gjort klart och att kunna. Att verkligen få tanken att landa och sedan ta till sig den nya lärdomen som en självklar del av min professionella verktygslåda. Det är något helt annat än att vara medveten om att det borde göras och sedan göra det halvhjärtat eller bara då och då. 

Som en klok föreläsare sa till mig i tidiga lärarår: ”Det är stor skillnad att som lärare ha 20 års erfarenhet av att ha genomfört i stort sett samma undervisning år ut och år in eller att ha gjort 20 olika år med eftertanke, förändring och förbättring”.

Att som lärare veta när lektionen börjar är något som gett mig många funderingar under det gångna året. Nej, inte vilket klockslag som lektionen börjar utan när förberedelsen för passet egentligen börjar, både för mig och för eleverna. 

Det är centralt för att få till den undervisning som mina elever och jag förtjänar. Vissa lektionsmoment behöver jag förbereda eleverna på i månader innan de faktiskt ska ske, ibland är det en särskilt viktig föreläsning, utflykt eller ämnesområde. 

Andra lektioner börjar på lunchen timmen innan lektionspasset verkligen ska börja eller vid första stunden på morgonen med ett förberedande samtal om vad som ska ske efter lunch eller senare under dagen. 

Vissa förberedelser pågår och görs ständigt. Några lektioner börjar precis på klockslaget när schemat säger att nu är det dags. Här är det jag som ledare av passet som måste tänka till. Hur förbereder jag mina olika elever bäst så vi alla får den lektion vi behöver för att nå så långt vi bara kan med våra studier?

Nästa lärdom är att sätta ord på det självklara. Det betyder att i lärandestunden vara så otroligt tydlig att alla verkligen förstår vad som förväntas. Från det mest grundläggande förhållningssätt till kunskapskrav.

Vilka förväntningar har jag på eleverna innan lektionen börjar? Vilka förväntningar har jag på eleverna under lektionen? Vilka förväntningar har jag på mina elever vid passets slut och i övergången till nästa aktivitet? Vilka kunskaper är centrala under arbetspasset?

Det här behöver jag som ledare i gruppen sätta ord på. Inget är egentligen självklart. Gör jag det ges alla möjlighet att lyckas och alla kan inkluderas. Ingen behöver känna osäkerhet om vilket material som förväntas vara med eller vilka förväntningar jag har på arbetsro eller uppgifterna som ska göras under det enskilda passet.

Självklart har jag lärt mig många andra saker också men just de här två nya lärdomarna och det nya förhållningssättet har verkligen satt sig. Inte för att jag inte förstått det förut men nu vet jag inte bara om det utan nu kan jag det verkligen också. 

Med den nya kunskapen så kommer förståelsen att jag måste jobba med det här. Sedan kommer även insikten om hur klurigt det faktiskt är att sätta ord på det självklara och veta när lektionen verkligen börjar.

Det är mina tre nya verktyg som jag verkligen lärde mig från året, vad lärde du dig?

Vad det här året ska bjuda på har jag ingen aning om och det är precis därför jag verkligen gillar mitt yrke och med stor nyfikenhet ser fram emot nästa år.

Reagera på inlägget:

Sidor