För varje år som går blir det enklare att lyfta blicken och hitta det som binder samman läroplanen och undervisningen med den verklighet som väntar efter skolan.

Hur hjälper vi alla elever att hitta sin samhällsröst? Orden är min kollegas och sammanfattar det jag tänker är själva kärnan i uppdraget.

Kunskapskraven och det centrala innehållet i det samhällsorienterande ämnena är oändligt, men enligt mig fullt möjligt att genomföra. När jag lyfter blicken och får ett helhetsperspektiv ser jag kloka och ansvarstagande samhällsmedborgare som lämnar årskurs 9 för en komplex värld.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. Som hjälp att lyfta blicken har jag kapitel ett och två i läroplanen som ledstänger. Utgår jag från dem och att värdegrunds- och demokratiarbetet ska genomsyra allt vi gör i skolan blir det betydligt enklare att hantera.

Rättigheter och skyldigheter ska finnas med i alla sammanhang. Lägger jag fokus där kommer också elevernas engagemang.

Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. När jag nu ser tillbaka på ännu ett läsår ser jag ett tydligt mönster i det jag gör och har gjort i många av mina yrkesverksamma år.

Ingen har rätt att störa någon annans rätt till utbildning.

Barnkonventionen är alltid närvarande men har olika fokus beroende på var vi befinner oss. I början av läsåret fokuserar vi mycket hur vi ska ha det tillsammans i klassrummet. Hur är klassrummet en del av hela Sveriges demokrati? Hur ska vi tillsammans möjliggöra att allas rätt till undervisning möjliggörs i vardagens olika delar? Hur respekterar vi tystnaden eller talutrymmet när vi ses i helklass?

När terminen är i gång hamnar fokus mer på begrepp som eleven förväntas kunna i sammanhang de behöver lära. Det är en rättighet att få sin utbildning och då har alla en skyldighet att ge förutsättningar så att alla kan ta till sig instruktioner. Ingen har rätt att störa någon annans rätt till utbildning. Att ge alla förutsättningar att faktiskt höra en instruktion och genomgång är något vi har en skyldighet att bidra till. Det här är något som jag ofta återkommer till i min undervisning.

Därefter diskuterar vi barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna. Vilka förutsättningar har olika länder att hantera exempelvis en epidemi och samtidigt garantera sina medborgares rättigheter? Varför ska beslutsgången i det offentliga systemet vara långsamt? Vilka möjligheter hade Marie-Antoinette att påverka sin situation?

Vilka möjligheter har du i din religions- och åsiktsfrihet?

Diskrimineringsgrunderna är också alltid närvarande. Både i hur vi angriper diskussioner och i mitt förhållningssätt. Jag har tidigare skrivit om mina anpassningar i exempelvis religionsundervisningen. Det väckte upprörda känslor hos vissa lärare som ansåg att alla elever måste fullfölja samma undervisningar, oavsett om det går emot deras religiösa övertygelse. Likväl att jag alltid måste tänka professionellt och inte ta politiskt ställning i exempelvis val även fast jag kan tycka att resultatet är fel.

Vilka möjligheter har du i din religions- och åsiktsfrihet? Med den tanken lyfter jag blicken och ser på läsårets innehåll, som plötsligt blir mer möjligt och övergripande.

När det nya läsåret börjar kommer vi att fundera över om vi tar ansvar för yttrandefriheten. Med det avslutade valet i USA och den våg av information och desinformation som följt känns frågan högst relevant. Även frågor om varför världen beslutade att vi tillsammans behöver skriva ner grundläggande mänskliga rättigheter kommer att vara grunden när skolarbetet börjar i augusti och jag, tillsammans med mina elever , ska fortsätta vägen att hitta vår samhällsröst.

Kommentera

Någon mer än jag som tycker att det blåser ordentligt nu? En tredje våg är kanske på väg och sedan den dagliga logistiken som covid-19 skapar med vab, vikarier, schemaändringar och ord om att tid tagen för planering av distansundervisning måste åter till eleverna.

Oroliga elever, trötta kollegor, springande skolledningar och så vi själva – alla är som i mitten av en storm. Där i stormens öga, som en stund av plötsligt lugn, ser jag i flöden att Vänliga veckan är här. I samband med alla hjärtans dag så kommer den tydligen. Jag hade ingen aning, men ack så passande.

Vänliga veckan behövs och i flöden ser jag kloka kollegor runt om i landet som anordnar aktiviteter kring veckan med sina elever.

Efter ett år med covid-19 så har vi helt klart lärt oss mycket mer, men inte kan jag tycka att det har blivit enklare. För vissa kollegor är dagarna exakt lika som innan pandemin. 30 elever i klassrum med minimala utrymmen, stor sjukfrånvaro och inga vikarier. Andra jobbar delvis på distans med nya undervisningsmiljöer att förhålla sig till och ständigt nya beslut som måste tas. Kunskapskrav och planeringar som alltid måste organiseras.

Just nu flera parallella planeringar för distansarbete. En för de som väntar på covid-19 svar och en för undervisning på plats. Nej, ingen har bett om det men vad gör man när sjukfrånvaron är hög och pigga elever väntar på testsvar för att kunna komma tillbaka till skolan. Det är så många saker jag inte kan kontroller just nu. Smittspridningen står bortom min kontroll, kommunens beslut att låta skolan bestämma om det ska vara distans eller inte, den tredje smittvågen som hägrar i horisonten och så all frånvaro till höger och vänster.

Så här är det nu. Jag gillar det definitivt inte men jag måste förhålla mig till läget. Det blåser en del och tempot är högt.

Därför kändes Vänliga veckan så välkomnande. För hur starkt är inte ett vänligt ord? ”Det här gör du skitbra” fick jag höra i dag och som det stärkte i stunden. Jag blev nästan förvånad över att det fanns ett sådant gott ord i blåsten – men ack så välkommet det var. Jag kommer vårda det som en exklusiv present här i vinden. Jag kommer unna mig att njuta av den.

För mitt i all vind så finns det ändå en sak som jag faktiskt kan göra, även fast det stundom låter helt paradoxalt, och det är att vara snälla mot mig själv. Ja, i dag blev det helt enkelt högläsning och en stund att måla flaggor. Det fick bli förmiddagen. Just nu är jag inte på topp. Just nu är jag inte, och kan inte vara, den mest innovativa läraren. Förhoppningsvis kan jag vara den aningen bättre kollegan och läraren, men definitivt inte den mest innovativa.

För när det blåser så kan jag först vara snäll mot mig själv och när jag ändå är i farten kanske även skicka ett snällt ord till grannen i arbetsrummet. Kanske behöver den det till och med mer än vad jag själv gör just nu. Kanske har dagen bara varit för mycket och kanske har ett beslut tagits som inte var helt genomtänkt men av nöden tvunget blev det som det blev.

Låt oss göra Vänliga veckan till två veckor. Kanske till och med in i sportlovet. Låt vänligheten frodas till vardagen är åter. Pandemin verkar inte lugna sig än på ett tag men kanske vänligheten kan göra att det blåser lite mindre och med ljummare vindar.

Kommentera

Kan jag bara få pausa tanken en stund. Distansundervisning, undervisning på plats, coronapandemi, arbetsmiljö, utvecklingssamtal och diffusa beslut.

Allt snurrar i en väldig fart och vi anpassar oss faktiskt steget före besluten i en ännu snabbare takt. Men nu tänker jag pausa tanken helt enkelt. För mitt i allt det här är det ju något som är SÅ häftigt och faktiskt verkligen funkar.

Jag brukar inte vara den främste it-ivraren i ett sällskap och inte heller här i bloggen. Det är inte till mig någon vänder sig för att få den senaste appen eller online-tipset. Visst använder jag digitala verktyg och lär mig allteftersom mer och mer – varken bäst eller sämst i ämnet. Däremot måste jag i skrivandets stund säga att när tekniken fungerar och allt bara faller på plats exakt så som jag tänkt;

Det här är så häftigt!!!

Vi började lektionen 08.00 och alla jobbade intensivt med sina arbeten. Redan vid uppstarten visste de att 08.40 kommer veckans kunskapskoll på det här arbetsområdet.

Varje vecka fylls kunskapsbanken på med nya infallsvinklar att lära och utforska. Eleverna har visat att de verkligen gillar att vi med ganska korta intervaller stämmer av kunskapernas kvalitet genom olika typer av förhör eller temperaturmätningar. I början när jag lär känna en grupp så tycker många att dessa förhör stressar upp och känns som prov. Men med tiden så blir de som alltid en uppskattad möjlighet för eleverna att se om deras nyinlärda kunskap landat eller om det är något som behövs tränas vidare på. Själv får jag alltid en bra blick om det är något som är otydligt för många eller ordet är någon genomgång som saknats.

Tidigare gjorde jag alltid dessa temperaturmätningar med penna och papper. Numera, med alla möjligheter till variation via våra digitala hjälpmedel, så är veckoavstämningarna just digitala.

08.30 börjar ett mummel gå genom gruppen.

Vad har hänt med tystnaden?

– Vi är så pirriga inför förhöret 08.40! får jag snabbt konstaterat av flera i gruppen.

– 08.38 dags att uppdatera era sidor så de är i fas med tiden, hälsar jag gruppen.

I vårt gemensamma flöde kommer 08.40 ett meddelande dyka upp.

Alla ska därefter trycka på meddelandet och därefter starta sin övning. 

Perfekt i tider när vi faktiskt inte vet om vi kan, får eller bör vara i skolan. 

Alla med tillgång till dator kan delta.

08.40. Nu är det dags att gå in på uppgifter, där ligger veckans avstämning. Ett sus av mummel går igenom gruppen innan alla hittat in.

– Åh, jag svettas i mina handflator, säger en elev på ett skämtsamt och förväntansfullt sätt.

Därefter kommer tystnaden och ett ivrigt knappande. För fem år sedan hade det varit pennor som rispat på papper. Idag är det tangenter som snabbt trycks ner till förståeliga meningar. Inom en minut sitter alla där febrilt skrivande på sina förhör.

Jag kan inte låt bli att högt säga;

– Det här är så häftigt!!!

Jag sitter där och myser i min roll som nu bara blir att se att allt rullar på som det ska och vänta på att resultaten ska komma in. Prydligt uppspaltat på min skärm redo att bedömas av mig.

Eleverna uttrycker och visar att det här är både kul och spännande. En liten övning för att stämma av så de är i fas med veckan. Tekniken hjälper till. Ett spänningsmoment med tidsinställningen. Vips, en bra avslutning på veckans arbete.

  • Nöjda elever.
  • Nöjd lärare.
  • Tekniken funkar.
  • Tekniken använd.

En välförtjänt tankepaus och världen där utanför får snurra i all den ovisshet som tiden bjuder.

Kommentera

2020 – året då en ny värld av ord, oro och problem uppenbarade sig. Nya frågor som väntade sig svar utan tid att hinna reflektera över dem.

Januari till mars rullade vardagen på och inte hade jag en tanke på att det efter sportlovet skulle anlända en ny tid, en ny era och en ny vardag där handsprit, en problematisk (för oss i skolvärlden) social distansering och möten via länk skulle bli vardag.

Att vi så snabbt kunde ställa om oss från undervisning i klassrum med elever sittandes på sina platser till att dagen därpå inte ha några elever alls och de få som var på plats kom med frågor som: ”När kommer vår skola att stängas?

Stänga skolan – ja till och med nu när vi i Storstockholmsområdet faktiskt har stängt våra högstadium för att övergå till distans så låter orden så främmande. Stänga skolan, och då inte för att gå på lov utan för att en osynlig fiende – ett virus av ny sort, ha tagit sig in i vår vardag och ändrat den så totalt.

Ser jag tillbaka på året så kan jag välja att se till de inlägg av oro och förundran som jag tidigare skrivit men jag kan även välja att se de ljusglimtar och ögonblick som varit och troligen inte ens skulle skett eller uppmärksammats annars.

För vissa händelser vill jag ju ändå uppmärksamma och inte vara utan trots alla olustiga, tråkiga och frustrerande stunder som funnits där emellan. Så här är ett tack och en tanke till just de händelser som fått 2020 att glimma till och bli ett år att minnas för något annat än covid-19.

För det här har blivit året där vi i våras satt och åt ur matlådor i klassrummet, för att undvika trängsel i matsalen, och samtidigt räknade hur många köttbullar vi fick just idag. Aldrig har jag tidigare suttit med mina elever och faktiskt räknat köttbullarna och tomaterna för att låta det vara just det, och bara det, vi kunde göra just då.

Likväl när pepparkakstiderna kom och vi satt och pratade om burkens dekoration. Inte hur många pepparkakor varje person skulle få utan faktiskt hur burken såg ut som de låg i.

Under den här perioden har tiden på något sätt stannat upp och i det måste vi hitta en stund mitt i allt det absurda att göra vardagliga saker tillsammans. För vi får inte göra det någon annanstans och vi får inte göra det med någon annan. Så det vill jag minnas.

Sen vill jag minnas våra elever och hur de har utvecklats med året, som när vi lärare en måndag i december var i full fart med att förbereda distansundervisningen, vi satt redan via länk och väntade. Plötsligt dök ett mejl upp med frågan: ” Var är ni lärare? Vi elever är redan på plats”. De visste ju exakt vad som förväntades av dem om skolan skulle övergå till distansundervisning. Vi hade ju både pratat och visat det i våras när vi övat distansundervisning.

En uppskattad nyhet som jag hoppas är här för att stanna är föräldramöte via länk. Både tidsbesparande, kvalitetshöjande och tydligare – allt i ett kort. Att därefter även höra från eleverna hur de satt med sina vårdnadshavare där hemma och tillsammans deltog i föräldramötet. Många rosor till oss lärare och omedelbar diskussion mellan vårdnadshavare och eleven när de märkte att det var just deras barns ansikten som fick den där igenkännande blicken när vi pratade om att vissa tagit med energidryck till skolan trots förbud och butikernas åldersgräns.

Sen en extra eloge till eleverna som jobbat och verkligen velat ta till sig kunskaper och erfarenheter. Så till den grad att de faktiskt även erkänt att det här gick ju inte så bra. När de insåg att prata bort sin tid och göra annat på lektion inte gav de resultat som de egentligen ville ha. Många lärare har varit borta i vab och sjukdom. Tryggheten och rutinen som brukar finnas har inte varit där. Ändå har resultaten kommit.

En varm tanke till våra chefer som sprungit runt för att få dagarna att gå ihop trots extremt höga sjukfrånvarosiffror i kollegiet. Den där godisskålen, buffén av hälsoshots och glada tillrop som kommit och betytt så mycket just då.

Sen, inte för att jag vill göra om det, men den häftiga energin att se hur vi tillsammans i teamet trots hög frånvaro i kollegiet ändå lyckas göra kvalitativ undervisning och våga utmana oss själva att våga ta nya kliv och nya lärdomar för att hantera den nya tiden och den nya tekniken. Det har ändå varit häftigt, om än ordentligt mödosamt, att vara med om.

På det alla samtal som faktiskt fört oss kollegor närmare varandra i vårt samarbete. När vi pratat om vår vardag och till vilken kontrast den stått när övriga världen gått in i distansarbete med social distansering och vi i vår yrkesverklighet på intet sätt kunnat göra någondera.

Så tack, 2020 – mycket hade jag gärna helt enkelt velat slippa helt och hållet men de godbitar som ändå året bjudit på vill jag verkligen minnas, bevara och fortsätta med – och välkommen 2021.

Det här var mina stunder att minnas. Vilka var dina?

Kommentera

Vårterminen har anlänt. Ljuset återkommer och med det alla ledigheter som vårterminen erbjuder. För mig som lärare är loven välkomna, helt klart. Men så fort loven är slut så återkommer ett evigt ”efterlovet-dilemma”.

Ska vi på måndagen köra på som det inte varit lov? Direkt på rutiner och ämnet – eller behövs det en bufferttimme eller två för att väcka alla till skolvardagen igen?

Jag kan inte hitta det ultimata sättet och under våren är det många avbrott för just lov.

Vid senaste uppstarten efter mitterminslovet gick det sisådär. Måndag morgon och första lektionspasset efter lovet. Rutinerat tänker min kollega och jag att eleverna får ta första halvtimmen till att hälsa på varandra. Komma in i skolrutinen lugnt och stilla.

Vi har väldigt sociala elever. Fick de så skulle de ägna minst första halvtimmen, kanske till och med timmen, varje dag åt att hälsa på varandra. God morgon-kram, god morgon-highfive, god morgon-klapp, kolla läget i det oändliga varje morgon. Det här är ju inte hållbart naturligtvis. Men efter ett lov – varför inte?

Vi tänkte en halvtimme, sen kör vi.

Själv var jag väldigt engagerad. Nytt ämne skulle introduceras och några gamla saker följas upp. Jag hade dels varit ledig men även varit på fortbildningskonferens och helt klart redo för lektion. Nu kör vi!

Vissa elever kom in, satte sig och var redo. Lektionsdag är lektionsdag. Andra gick runt och fortsatte hälsningsritualen. En tredje grupp kom in i klassrummet och fortsatte helt enkelt konversationen som de fört utanför.

Snappade upp ord som ”inte sovit på hela natten”, ”inte sovit på tre dagar”, ”trött”.

Som sociala zoombies vandrade de runt, med uppspärrade yrvakna uggleögon, näsorna ivrigt vädrandes efter nästa person att hälsa på.

Ännu en gång förbannade jag min, tydligen även kollegans, totala glömska av att ha högstadieelever tillbaka efter lov. Varför ens försöka ha något vettigt på förmiddagen efter ett lov? Varför inte helt enkelt köra filmkortet? Låta dem snacka av sig och umgås första delen av dagen. Sen är de förhoppningsvis redo.

Före lektionen var jag redo men vad gör det om eleverna inte riktigt är med på banan? Det gör ju mest mig irriterad och inte får jag mer fokus från dem för det. Tvärtom så blir jag arg och till ingen nytta.

Sedan som ett mirakel, varje gång, dag två efter lov så är de flesta åter på studiemode. Dagen innan har liksom aldrig hänt.

Lär dig någon gång, Karin, första dagen efter lov… tänk om och gör något som helt enkelt inte är så viktigt och som faktiskt fungerar.

Vad ska jag hitta på? Hur gör jag något bra av det här?

Vårterminen är nu här igen. Snart är det sportlov, prao, påsklov, kristi himmelsfärd, Valborg och första maj. Massa avbrott i skolrutinen och kvar är frågan: Vad ska vi göra första dagen efter lovet?

Finns det något som verkligen fungerar?

Kommentera
Karin Boberg
Karin Boberg

Karin Boberg är lärare i SO på Glömstaskolan även förstelärare i ledarskap. Undervisar även vid Södertörns högskola och författare till två böcker. Skriver även på den egna bloggen karinbyggerundervisning.com

Karin har arbetat som SO- lärare sedan 2003 både inom den privata och kommunala skolvärlden. Hon även varit fackligt engagerad och föreläst för  lärarstudenter och nyexaminerade lärare hur de ska få en bra start i yrket. Karin har även jobbat som skolledare.

Karin bloggar om skolvardagen från ämnesarbete och anpassningar till de små detaljerna som får undervisningen flyta och de funderingar som yrkesvardagen ger.