Annons

Äntligen en skolkommission!

Jag har avslutat många debattinlägg i den här bloggen med orden: För övrigt anser jag att vi behöver en ny svensk skolkommission. Också den skolkommitté som jag har äran att vara medlem i på Kungl. Vetenskapsakademin har lyft den frågan i debattartiklar (en av ledamöterna i kommittén, Jan-Eric Gustafsson, fick för övrigt också glädjande nog en plats i kommissionen).

Igår kom också beskedet att en skolkommission tillsätts vilket regeringen tidigt aviserat att den skulle göra. Det var inte en dag för tidigt. Jag är så klart glad för detta. Den halvmesyr som den borgerliga regeringen gjorde genom att kalla in OECD räcker inte för att vi ska ha underlag för vad vi ska göra i den svenska skolan. Vi måste i Sverige, i vår kontext, fundera över vår framtid. Skolsystem är väldigt komplexa saker och det är svårt att föra över saker från ett land till ett annat. Jag tror OECDs kommission och deras kommande resultat kommer att vara en viktig del i detta. Men vi har också väldigt mycket data och rapporter från svenska myndigheter, från forskning och från andra aktörer som gör att det finns ett stort underlag för kommissionens arbete.

Det är också ett stort steg framåt att man nu i uppdraget erkänner från regeringshåll att likvärdigheten är ett av de stora bekymren. Det är det som sticker i ögonen på varje internationell bedömare och för alla som inte har allt för starka ideologiska glasögon och skygglappar.

Om jag ska göra någon negativ kommentar så ligger den dels i kommissionens sammansättning och dels i dess uppdrag och tidplanen för detta. 1940 års skolkommission var ledd och bestod framförallt av forskare. Dessa gjorde en enastående insats med att skapa skolforskning och efter den tidens mått evidensbasera skolpolitiken i landet. De tog fram grundläggande data etcetera så att det man diskuterade var verkligheten som den verkligen såg ut.

Dagen skolkommission är hopsatt av olika representanter och individer varav få är forskare. Ibland är de valda som individer och ibland är de ledare och representanter för organisationer. Ett genomgående drag för de flesta är att de är mycket upptagna personer med ansvarskrävande tunga uppdrag. Jag utgår från att detta är ett tecken på att gruppen i mångt och mycket kommer att arbeta som en styrgrupp för ett större arbete som kommer att involvera andra personer.

I uppdraget står också att man ska föreslå ”nationella målsättningar”. Det är för mig en konstig skrivning. Är det andra målsättningar än de vi har i skollag och läroplaner nu? Är det kvalitativa eller kvantitativa mått? Samtidigt skriver man om ett ”sammanhållet” skolsystem. Vad menas med det? Det låter i mina ögon bra men är inte redan det en målsättning? Så på vilken nivå ska man arbeta egentligen?

Med tanke på uppdraget, sammansättningen, och det arbetssätt som det kommer att leda till, kan man nog anse att tidsramarna för deras arbete är väl kort. Man kan nog tänka sig preliminära resultat både 2016 och 2017 men jag tycker att man skulle sikta längre bort än så i svensk skolpolitik. En av de saker jag därför tycker de ska landa i är en mer permanent struktur för utvecklingsprocesser i den svenska skolan.

En annan sak som jag tror är viktig är att de i första hand fokuserar på hur vi kan skapa ett starkt och likvärdigt offentligt skolsystem. Saker som finansiering och organisation måste finnas i fokus och detta går att kombinera med friskolor. Men dagens system med fritt val, skolpeng, fri etableringsrätt och vinstsystem måste tas upp för en rejäl diskussion även med en stor friskolesektor.

Och skolkommissionen kommer att behöva jobba med (vilket egentligen inte behöver nämnas)lärarkårens arbetssituation, löner med mera.

Till sist:

Grattis Anna Ekström till detta viktiga uppdrag. Det var det bästa valet de kunde göra tror jag. Och till alla er andra i kommissionen! Vi är många i skolsystemet som är glada för detta och som sätter stort hopp till er och som kommer att följa ert arbete med stort intresse!

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer