Annons

"Högkvalitativ undervisning kräver bra undervisningsmaterial och modeller"

Det här blir ett längre blogginlägg än vanligt (men allt kan ju inte sägas på 140 tecken…). Det beror på att det är ett område där jag känner att jag trevar mig fram. Innan jag skriver det jag vill säga att jag har ganska dålig koll på hur den senaste lärarutbildningsreformen har påverkat lärarutbildningarna. Men jag skulle ändå vilja lyfta en diskussion kring detta.

Linda Darling-Hammond skriver i en mycket intressanta bok om lärarutbildning (1) att det finns en internationell trend, framförallt i länder vars skolsystem utvecklas väl, att man stärker den skolbaserade delen av lärarutbildningarna. Det tycks också känneteckna några av de mer framgångsrika länderna att man i nära koppling till skolpraktiken medvetet tränar lärarstudenter i ämnesdidaktik, eller om man så vill i metodik.

När det gäller den aspekten gick de svenska lärarutbildningarna i flera decennier snarare i den rent motsatta utvecklingen. Skolhistorikern Hans-Albin Larsson har skrivit om 1974 års lärarutbildningskommitté:
För att passa till det då aktuella synsättet på skolans roll föreslogs en utbildning för de blivande lärarna med en ökad tyngdpunkt i läraransvaret för elevens totala personlighetsutveckling och en minskning av den kunskapsförmedlande rollen. Elevernas lärande förutsattes bygga på eget kunskapssökande varför läraren skulle vara mer av en stödjande resursperson.

Forskarna Kirsti Hemmi och Andreas Ryve har i en artikel som är en jämförelse mellan svenska och finska lärarutbildares attityder och arbetssätt skrivit att:
We would like to suggest that the Swedish discourse on classroom teaching builds on a rather extreme interpretation of constructivism (cf. Jaworski 1999) and student-centered teaching (Wilson et al. 2005). This is in line with the results of a recent large-scale analysis of Swedish classroom practices (Boesen et al. 2014) showing for example that teachers are passive when it comes to introducing new mathematical topics. In the Finnish TEs’ discourse, a balance between routines and variation, as well as homework, is stressed as important for quality mathematics teaching, and several recurring routines are advocated as favorable (cf. Franke et al. 2007).

Eller med andra ord: De svenska lärarstudenterna lämnas åt sitt öde att uppfinna bra undervisning medan de finska lärarutbildarna är ganska tydliga med olika element som de menar är viktiga för att undervisningen ska bli bra. Hemmi och Ryves resultat liknar på ett lite oroväckande det resultat som Barbro Westlund kommer fram till i en jämförelse mellan kanadensiska lärare och svenska. Hon säger i en intervju i Lärarnas Nyheter förra året att:

– De kanadensiska lärarna undervisar verkligen 
i läsförståelse. De är tydliga med att 
läsförståelse handlar om att tänka och att vara 
medveten om sitt tänkande. Lärarna visar hur
 de själva bearbetar en text för att förstå den.
 Det kan handla om svåra ord och sammanhang eller att läsa mellan raderna. Eleverna får sedan successivt ta över ansvaret för inlärningen, genom att arbeta med rollspel där de omväxlande är lärare och elev.
– I Sverige är undervisningen mer mekanisk. Eleverna arbetar mycket på egen hand. De läser korta texter i en lärobok och svarar på 15 till 20 frågor. Om det är något en elev inte kan stryker läraren ibland frågan, eller pekar ut rätt svar i texten. Läsförståelsen problematiseras inte.

En (mycket) klok och forskande vän till mig skrev om det här till mig på följande vis:
När vi sedan jämförde med två andra svenska studier av lärarstudenter var det som om de alla var klonade. De svarade samma saker fast de fick olika frågor. Överlag lyfte de fram en starks visionär bild av ”modern” matematikundervisning. Mycket likriktad. Samtidigt, om de fick frågor om de kunde exemplifiera sådan undervisning så kunde de endast ge ”icke-exempel” dvs de beskrev undervisning de sett och förklarade att det i alla fall inte var så de skulle se ut”. Det visade sig sedan att det mer eller mindre kraschade när de kom ut i verkligheten eftersom de ju helt enkelt inte kunde undervisa som de ville. De hade varken förebilder eller metoder.
Jag tror gör övrigt som Ryve & Hemmi att en sak som ”gick fel” var att de konstruktivistiska tankarna om undervisning (som ju har visat sig vara bra) felaktigt spillde över till att även lärarna liksom skulle leva som de lärde och ”hitta på” sin undervisning själva. Detta är naturligtvis en dålig idé. Lärare måste givetvis ha stor professionell frihet över hur de undervisar, men det är ett orimligt krav att alla lärare skall kunna genomföra högkvalitativ undervisning utan stöd från bra undervisningsmaterial och tydliga undervisningsmodeller.
Personligen är jag absolut inte någon traditionalist här. Men jag är helt övertygad om att en avsevärt starkare metodikprägel på lärarutbildningen skulle vara bra. 

Att det har blivit så här tror jag beror på flera olika saker. Dels en i någon mening felaktigt tänkt forskningsförankring av lärarutbildningen. I syfte att akademisera lärarutbildningen, vilket var vällovligt, menade man att den skulle ”forskningsanknytas”.

Men vad händer när en yrkesutbildning forskningsanknyts med forskning som är fjärran från yrkets praktik? Det skapar en alienation mellan praktikerna och forskarna. De teoretiskt missionerande lärarutbildningarna har också sett sina lärarstudenter som förändringsagenter (2). Med hjälp av dem skulle skolans ”traditionella” prägel brytas. Men detta skedde samtidigt som lärarna ute i de mottagande skolorna såg att lärarstudenterna inte fick med sig något som gjorde dem användbara i skolans verkliga situation och uppdrag. Här skapades mycket spänningar och många är de lärarstudenter som har upplevt lärarutbildningarna som ett nödvändigt men inte särskilt meningsfullt ont. Det handlar om unga människor som kommer från gymnasieskolan och som måste få verktyg med sig som gör att man kan hantera en mångfald av olika klassrumsverkligheter och undervisningssituationer.

Eller som en annan klok människa sade: Det handlar kanske inte så mycket om att forskningsförankra lärarutbildningen som att skapa en lärarutbildning som bygger på vetenskap om lärarutbildning och dess effekter? Den viktigaste aspekten av en skola på vetenskaplig grund är ju att dess lärarutbildning är uppbyggd på det sätt som tjänar skolsystemet bäst. Inte att den enskilde lärarstudenten träffar en professor som forskar om något som är fjärran från studentens kommande verklighet. Något som också Högskoleverket var inne på i sin rapport 2008(3).

Som sagt: Det som kännetecknar några av de mer framgångsrika skolsystemen i världen verkar vara att de har en lärarutbildning som ganska starkt betonar den verksamhetsförlagda delen av utbildningen och den sker med stark handledning och i nära samspel mellan forskning och lärarprofessionen.

Det innebär att man inom lärarutbildningarnas forskningsavdelningar där arbetar konkret med att utveckla undervisning i olika ämnen och då inte bara på övergripande teoretisk nivå utan i praktisk metodik. I sådana miljöer testas och utprövas också olika stödjande artefakter, dvs läromedel.

Jag skulle önska vi kunde få en diskussion och en utveckling av detta i Sverige. Det vore väl till exempel rimligt att vi hade minst ett forskningsprojekt knutet till varje del av det centrala innehållet i alla ämnen (detta förutom den utveckling av den beprövade erfarenheten som vi skulle behöva inom lärarkåren).

Men min oro är att det kommer att ta väldigt lång tid eftersom jag inte vet om de som arbetar med lärarutbildningarna för den här diskussionen. Hur mycket tar de intryck från de internationella erfarenheterna? Jag tycker till exempel att övningsskolorna skulle kunna vara en sådan mötesplats där professionen och forskningen verkligen kan mötas. Det här är i linje med den danska forskaren  Mogens Niss tankar (4).

Jag tycker inte att lärarutbildningarna borde bli föremål för någon ny statlig utredning eller reform. Det här handlar delvis om ändrade attityder och det finns ett stort frirum för akademin. Jag tycker den här diskussionen skulle äga rum inom den och i dialog med lärarprofessionen.

Kanske lärarutbildningarna och lärarfacken som start skulle bjuda in till en gemensam forsknings- och samtalskonferens med några internationella talare och sedan vidare tillsammans utveckla lärarutbildningarna?

(Jag vill gärna ha återkoppling från dig som läser det här. Speciellt du som har färska erfarenheter från lärarutbildningen. Skicka gärna kommentarer till per@kornhall.se och skriv gärna lärarutbildning i ämnesraden på mailet.)

(1) Darling-Hammond & Liebermann (2012) Teacher education around the world. Changing Policies and Practices. Routledge.

(2) Högskoleverket (2005) Utvärdering av den nya lärarutbildningen vid svenska universitet och högskolor. Del 1: Reformuppföljning och kvalitetsbedömning. Högskoleverkets rapportserie 2005:17 R. http://www.hsv.se/download/18.539a949110f3d5914ec800089184/0517R_1b.pdf

(3) Högskoleverket (2008) Uppföljande utvärdering av lärarutbildningen. Högskoleverkets rapportserie 2008:8 R.

(4) http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/ledarskap-organisation/strukturella-faktorer/vetenskaplig-grund-1.179695

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer