Annons

Jag hoppas att ämnesbetyg återinförs

Jag arbetade som lärare i Gävle när Gy07 drogs tillbaka av en triumfatorisk alliansregering. Nu skulle allt elände som sossarna ställt till med städas undan och den parlamentariskt beslutade reformen skrotades över natt. Nu skulle skolsystemet reformeras och Sveriges marsch mot PISA:s himmel börja. Vi som var med minns det med en viss uppgivenhet och förundran. Det var första gången i svensk skolhistoria som en beslutad reform revs upp på det sättet. Vi hade förberett oss i månader, anpassat kurser och terminsplaneringar. Minst ett läromedelsförlag hade tryckt upp en stor upplaga nya läromedel som fick skrotas. Sedan kom Gy11. Frågan är om det var så mycket bättre eller egentligen så mycket annorlunda? Det får vara hur det vill med den saken.

En av de saker som jag som lärare riktigt tyckte om med Gy07 var det faktum att vi skulle få ämnesbetyg. Både som lärare tyckte jag om idén eftersom det skulle göra betygsättningen mindre avgörande och för eleverna eftersom de inte skulle bli så stressade. Fortfarande skulle det vara svårt att riktigt förstå hur det skulle påverka deras val av kurser. Skulle de välja bort fortsättningskurser om de fått ett bra betyg i den första för att inte riskera betyget i ämnet osv.

Enligt en bekant infördes kursbetygen så att inte gymnasierna skulle bromsa kursgymnasiet när det infördes. Kursgymnasiet i sig skulle kunna diskuteras. Till exempel så gick andelen elever i Sverige som läste så mycket matematik och fysik i gymnasiet så att de kunde vara med i TIMSS advanced ner med 75 % eftersom eleverna på naturvetenskapliga programmet slutade läsa de mer avancerade kurserna. (Frågan är om inte vuxenvärlden måste ta ett visst ansvar för den kommande generationens kunskaper genom en klok planering av hur utbildningar ska se ut. Allt i ett skolsystem kan inte vara som att välja godis i en godisbutik).

När jag började gymnasiet hade vi i min klass så dåliga mattekunskaper att vår fröken valde att repetera högstadiet den första terminen. På så sätt kunde hon lägga en grund när hon sedan med fast och skicklig hand ledde oss genom gymnasiekursen. Det här hade hon inte kunnat göra i vårt kursgymnasium.

Jag arbetade på Skolverket när Gy11 togs fram. En sak som förvånade mig var att man inte då diskuterade ämnesbetyg. När jag läste om det i den enmansutredning skriven av Anita Ferm som ledde fram till Gy11, Framtidsvägen, blev jag riktigt besviken, ja kanske till och med upprörd. I utredningen nämner hon det bara nästan lite en passant och säger något i stil med att ”Jag har pratat med några elever och de vill inte ha ämnesbetyg” och så släpper hon frågan. Frågan är om man får behandla något som faktiskt är en väldigt viktig fråga för många elever och lärare på det viset.

Jag blev påmind om detta när jag av en (annan) bekant i dagarna fick i min hand en promemoria skriven på utbildningsdepartementet 2001 om betygsfrågan i gymnasiet. I den går man noggrant igenom olika skäl för och emot och kommer fram till att ämnesbetyg är bättre. Det fanns alltså en noggrann utredning men som inte Anita Ferm eller utbildningsdepartementet brydde sig om.

Jag hoppas faktiskt både för eleverna och för lärarnas skull att ämnesbetyg återinförs. Det skulle lindra stressen och ge ett något mer förlåtande skolsystem samtidigt som det ger en tydlig signal om att det lönar sig att bygga kunskaper på sikt, inte bara leverera på kort. Både för lärare och elever.

För övrigt noterar jag att SKL vill att de kommuner som tar emot fler nyanlända ska ha mer pengar för att ta hand om de nyanländas skolgång. De vill alltså ha direkta statliga skolpengar. Jag håller med dem – det vore nog bra för likvärdigheten om staten fördelade ut skolpengarna till alla elever – inte bara till de nyanlända.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer