Annons

En kortversion av forskning om effekter av skolval

Häromdagen gjorde jag en presentation på ett seminarium som var ett samarrangemang mellan Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (Rifo) och Kungliga Vetenskapsakademin. Seminariet hade titeln ”Vad säger forskningen om betygen, lärarna och det fria skolvalet?”.

Docent Britt Lindahl, från Högskolan i Kristianstad, presenterade forskning kring lärare, professor Jan-Eric Gustafsson, från Göteborgs universitet, presenterade forskning om betyg och jag presenterade forskning om effekter av skolval. I ett tidigare blogginlägg presenterade jag en lista på sådan forskning. I det här inlägget gör jag en mer utvecklad kortversion av den presentation jag höll på seminariet.

För det första finns det två mycket tydliga slutsatser man kan dra utifrån den forskning som finns på effekter av skolval: Skolval ger inte högre kvalitet. Ökad segregation, särskilt etnisk sådan, är däremot en väl dokumenterad och mycket vanlig effekt.

Det innebär att man kan ha olika modeller för skolval, men man kan inte låtsas som att det inte skulle medföra problem. Nedan följer en rad citat från olika forskningsrapporter från hela världen som ger en snabb överblick över fältet. Vi börjar med den svenske forskarens Nihad Bunars (2010) kommentar:

”Thereby, the impact of a policy of school choice in itself for education at large – that is, irrespective of, for example, housing segregation and immigration – can be expected to increase in the same direction and with the same results as have already been experienced in the USA, UK, New Zealand and Australia.”

Vad är det då Nihad menar? Låt oss börja med Nya Zealand där Waslander & Thrupp redan 1995 skriver:

”Market reforms were thus found to have a differential impact on schools with some working‐class schools entering a spiral of decline while higher socioeconomic status schools were relatively unaffected. … The authors suggest that some state intervention is necessary to moderate the effects of the market.
”

John Hattie (2014) refererar till Fiske & Ladd och skriver:

”Nya Zeeland hade ett skolvalsystem i mer än ett decennium och olikheterna mellan de främsta och de sämsta skolorna ökade dramatiskt. Föräldrar flyttade sina barn från skolor i områden med lägre socioekonomisk status till områden med högre status. Den ”vita flykten” till områden med högre socioekonomisk status lämnade kvar allt större koncentrationer av etniska minoriteter i skolor med lägre socioekonomisk status. Skälen var … att de ”flydde” från skolor med höga proportioner av minoriteter” (Fiske & Ladd, 2000, s. 201).”

Från USA kommer en mängd forskning. Lankford & Wyckoff (2006) skriver:

”Our estimates suggest that the school choices afforded to parents through private school choice and residential location importantly affect the racial segregation of schools. Segregation can result indirectly from school choice decisions reflecting the education and incomes of students’ own parents as well as the non-race attributes of student peers.

Whites confronted with urban public schools with even moderate concentrations of African-Americans or Latinos are much more likely to opt for private schools or choose suburban public schools. When they do choose private schools they choose those with lower concentrations of nonwhites.”

Bifulco & Ladd (2007) konstaterar:

”We find that North Carolina's system of charter schools has increased the racial isolation of both black and white students, and has widened the achievement gap. Moreover, the relatively large negative effects of charter schools on the achievement of black students is driven by students who transfer into charter schools that are more racially isolated than the schools they have left.”

Och Frankenberg m.fl. 2011:

”Our findings suggest that charters currently isolate students by race and class. This analysis of recent data finds that charter schools are more racially isolated than traditional public schools in virtually every state and large metropolitan area in the nation.”

I Chile, som är det enda land i världen som har ett lika extensivt skolvalssystem med elevpeng och vinstintressen tillåtna som Sverige, finns följande forskningsresultat från Thieme & Treviño (2013):

”One of the theories underlying this public policy was that the ability to choose the school would imply a higher level of efficiency in the system, given the greater pressure for quality that would result from this competitive quasimarket for attracting students. The 1980s reform, however, has not fulfilled its promises. Low quality and wide inequalities characterize the school system.
”

Också på närmare håll, i Nederländerna, finns samma erfarenheter som Karsten mfl. (2003) beskriver:

”Ethnic segregation in elementary schools has been a general phenomenon in the Netherlands for more than 15 years. It is caused mainly by a combination of residential segregation, and, as our study proves, of parental choice and the gate-keeping practices of school principals. The sensitivity of the subject, in which freedom of choice plays an essential role, was too great for this (Louis & Van Velzen, 1991; Vermeulen, 2001). In fact, one may speak of irreconcilable differences between civil liberties in making residential and educational choices and the desire to combat the erosion of the cohesion of Dutch society.
”

Det kommer allt mer signaler om detta från Sverige. Den svenske forskaren Jenny Kalstenius (2011) skriver i sin avhandling:

”Detta innebär sammanslaget att valfriheten kan antas resultera i en högre grad av integration för enskilda individer som använder sig av det fria skolvalet som en strategi för att ta sig runt de hinder som boendesegregationen innebär för dem i deras vardag, men att det fria skolvalet riskerar öka segregationen på skolnivå på så vis att resursstarka och studiemotiverade elever söker sig bort från skolor med låg status.”

Anders Trumberg (2011) har studerat skolvalets effekter i Örebro och kommer fram till:

”Studien visar vidare att det blir problem när en skolas upptagningsområde är delat, dvs. då eleverna i upptagningsområdet har olika etnisk och social sammansättning, och där skolan ligger i den resurssvaga delen av upptagningsområdet. Ett undvikande beteende kan ses hos familjer med resurser att välja andra skolor, där främst elever med svensk bakgrund väljer andra skolor. Det finns därför fog för att se det som händer i dessa områden som en »White flight«-problematik. Skolan som mötesplats mellan majoritets- och minoritetsbefolkning har på dessa platser slutat att fungera.”

Bo Malmberg och hans forskningsgrupp har också påvisat samma tydliga mönster som till exempel i Andersson m.fl. (2010):

”Building on Schelling's model for residential segregation, we argue that establishment of a visible minority has triggered a process of school segregation that in some respects can be compared with the developments in the United States.”

Det är inte lätt att hitta artiklar som inte visar segregation som effekt av skolval. En av de få är den inte vetenskaplig publicerade artikeln av Gabriel Sahlgren som är verksam på en tankesmedja i London som verkat för vinster inom välfärdsområdet. Han skriver:

”Sammantaget står det alltså inte alls klart att skolval inom ramen för ett offentligt finansierat skolsystem har en nettoeffekt på segregationen efter att flyttningsmönster tas i beaktning.
”

Han är ganska ensam i denna analys och motsägs kraftfullt av till exempel OECDs analyser. Musset (2012) skriver till exempel för OECD:

”60 ….The conclusion is that there are no differences in overall performance in relation to the extent of private schooling within a country. 

89. Table 6 summarises studies from around the world that show that increased parental choice leads to more segregated schools than would otherwise be the case. … Therefore, the introduction of school choice mechanisms can lead to segregation across schools and to more disadvantages for those who are worse off.

118. School choice therefore requires some balance to ensure that all parents and families are able to exercise it and benefit from it, especially disadvantaged parents, who are the ones who exercise it the least. I… Also, parents do not necessarily base their decisions on academic aspects but primarily on other factors, such as proximity, peer socio-economic status, the school‟s facilities, etc. As a consequence, schools become more and more segregated, and experts put into evidence “native flight” and “white flight” from certain schools.”

Skolverket (2013) skriver också utifrån svenska data i sin lägesbedömning:

”Skolvalsreformen har med stor sannolikhet bidragit till att skillnaderna mellan skolor har ökat. Skolverket ser det fria skolvalet och skolmarknaden som ett genuint dilemma. De ökade skillnaderna i skolors resultat kräver kraftfulla åtgärder på nationell och kommunal nivå för att upprätthålla likvärdigheten i skolsystemet.”

Jag avslutade min presentation med följande punkter:

1. Segregation är en väl känd och väl dokumenterad effekt av skolval

2. Man kan ha skolval, men man kan inte låtsas som att det inte medför problem

3. Utan kompensation skapas segregation, inte minst på etnisk grund

4. Radikala reformer kan få helt oönskade effekter

5. Många effekter av det svenska systemet är inte undersökta

Per Thullberg (2014) skriver följande i den utredning han presenterade i våras:

”Sverige saknar vidare en tradition att utvärdera reformer på skolans område, på det sätt vi sett exempel på i vissa andra länder. Så långt bakåt i tiden vi har kunnat överblicka saknas i Sverige exempel på ordentliga reformutvärderingar på skolans område som genomförts på initiativ av regering eller riksdag. De exempel som finns gäller främst utvärderingar som genomförts på initiativ av oberoende forskare.”

Det är nu alldeles uppenbart att det svenska extrema skolsystemet med fritt skolval OCH skolpeng OCH nästan fri etableringsrätt OCH tillåtna vinster ger samma effekter som man har sett i andra länder med ofta mindre radikala skolvalsreformer. Detta måste vara en del av diskussionen kring skolan, och dessa effekter måste utvärderas och motverkas.

Om man på ett grafiskt sätt vill se hur den svenska skolan slits isär så ska man igen ta sig en titt på de bilder jag publicerade i ett tidigare inlägg och också visade på seminariet. Den första bilden visar den dramatiska ökningen av skolor där fler än 20 procent inte blir godkända. Den andra visar vilka socioekonomiska grupper som friskolorna attraherar och den tredje den effekt som detta har på skolornas resultat. När man ser de här bilderna ska man komma ihåg att den segregerande kraften inte bara sker till friskolor utan i lika hög grad är verksam mellan kommunala skolor. Så det vi ser i bilderna är troligen en underskattning av den verkliga segregationen.

Ökningen av skolor med fler än 20 procent obehöriga till gymnasiet från årskurs nio (källa: Skolverket (2012)):

Den andra visar hur friskolor attraherar mer socioekonomiskt starka föräldrars barn:

Den sista bilden visar hur det faktum att de bättre utbildades barn samlas i friskolorna påverkar deras resultat. Den här bilden visar alltså inte att friskolor är bättre utan bara att de samlar på sig barn med bättre utgångspunkt. De blå prickarna är kommunala skolor och de gröna fristående. Den vågräta skalan är meritpoäng och den vertikala ointressant för det syfte jag använder bilden (källa: Skolverket):

Referenser:

  • Allodi, Mara (2013) Simple-minded Accountability measures Create Failing Schools in Disadvantaged Contexts: a cas study of a Swedish junior high school. Policy futures in Education. Vol. 11 No. 4. 331-363
  • Andersson et al. (2010) Ethnic segregation and performance inequality in the Swedish school system: a regional perspective.Environment and Planning A 2010, volume 42, pages 2674-2686
  • Bifulco & Ladd (2007) School choice, racial segregation, and test-score gaps: Evidence from North Carolina's charter school program. Journal of Policy Analysis and Management. Vol. 26:1
  • Frankenberg et al. (2011). Choice without equity: Charter school segregation. Education Policy Analysis Archives Vol 19 No1 2
  • Hattie, J (2014) Synligt lärande - en syntes. Natur & Kultur
  • Kallstenius, J. 2010. De mångkulturella innerstadsskolorna Om skolval, segregation och utbildningsstrategier i Stockholm. Acta Universitatis Stockholiensis. Stockholm Studies in Sociology New series 49
  • Karsten, S mfl.  (2003) School Choice and Ethnic Segregation. Educational Policy 2003 17: 452
  • Lundahl & Olson. 2013. Democracy lessons in market-oriented schools: The case of Swedish upper secondary education. Education, Citizenship and Social Justice. 8:201–213
  • Lankford & Wyckoff (2006) The Effect of School Choice and Residential Location on the Racial Segregation of Students. Improving School Accountability. Vol.14, Advances in Applied Microeconomics pp.185–239
  • Musset, P. (2012), School Choice and Equity: Current Policies in OECD Countries and a Literature Review, OECD Education Working Papers, No. 66, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/5k9fq23507vc-en
  • OECD (2013) PISA2012 Results in Focus: What 15-year-olds know and what they can do with what they know. OECD Publishing. Paris
  • Skolverket (2012a) Likvärdig utbildning i svensk grundskola? En kvantitativ analys av likvärdighet över tid. Rapport 374
  • Skolverket (2012b) En bild av skolmarknaden Syntes av Skolverkets skolmarknadsprojekt. Skolverkets aktuella analyser 2012
  • Trumberg Anders (2011): Den delade skolan. Segregationsprocesser i det svenska skolsystemet [Divided schools. Processes of segregation in the Swedish school system], Örebro studies in Human Geography 6, 325pp
  • Vlachos, Jonas (2014). Var finns friskolorna? Bloggen: Ekonomistas, nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen. http://ekonomistas.se/2014/03/14/var-finns-friskolorna/ 140322
  • Waslander & Thrupp (1995). Choice, competition and segregation: an empirical analysis of a New Zealand secondary school market, 1990‐93. Journal of Education Policy. Vol. 10, Iss. 1
  • Östh et al. (2012) School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach. Urban Stud 2013 50: 407
Reagera på inlägget:

Jag kommer inte att sluta delta i den offentliga debatten

För en tid sedan skrev jag på Twitter att jag blivit utsatt för repressalier efter debattinlägg om den svenska skolan. Det är en rätt allvarlig anklagelse och det kanske är på sin plats att jag förklarar mig. Det som hade hänt var att jag blev inkallad till min chef som tog upp innehållet i en debattartikel och uttryckte att den politiska ledningen (M-ledd allians) var tveksamma över det sätt som jag deltar i den offentliga debatten på.

Det här var inte första gången det hände, men nu tyckte jag att måttet var rågat. Jag uttryckte tydligt att jag inte tyckte det var okej att varken min chef eller kommunledningen lade sig i min lagstadgade yttrandefrihet och bad om ett protokollfört möte, vilket jag nekades.

Den omedelbara konsekvensen blev istället att jag blev portad från det kommunövergripande skolprojekt som jag hade blivit tillfrågad att arbeta i. Det gick till så att den ansvarige tjänstemannen helt enkelt slutade svara på mina mail och telefonsamtal. Min chef meddelade efter en veckas, för mig jobbig, tystnad att projektledaren hade fått order av kommundirektören att jag inte skulle vara med i projektet. Jag fick sedan i ett samtal med en annan chefstjänsteman i fackets närvaro veta att jag kunde få välja mellan ett konsultjobb, att de skulle göra det svårt för mig att ta semester eller tjänstledigt när jag behövde det till exempel för det lilla uppdrag jag har åt Europakommissionen, eller att man kunde tänka sig köpa ut mig om jag ville avsluta min tjänstgöring.

Jag har mycket explicit frågat om man är missnöjd med det sätt jag utför mitt jobb. Nej, tvärtom, de är mycket nöjda med den skolstrategi jag tagit fram och det skolutvecklingsarbete som jag har initierat och som lärare, rektorer och lärarfacken uttrycker stort förtroende för. Det är alldeles uppenbarligen min frispråkighet som upprör. I detta är det viktigt att veta att jag inte diskuterat Upplands Väsby kommun i mina debattinlägg. Den eventuella kritik och analys som jag i egenskap av skolstrateg har haft av Upplands Väsbys skolor har jag hela tiden hanterat internt inom kommunen.

Men yttrandefriheten för offentligt anställda tjänstemän är faktiskt så konstruerad att jag har all rätt att uttala mig också om kommunens förhållanden. Det är själva meningen med, och styrkan hos, den svenska offentlighetsprincipen att saker i den offentliga förvaltningen ska komma till medborgarnas kännedom. Det är en mycket viktig del av det svenska samhället och finns till för att skapa ett öppet samhälle och ett effektivt utnyttjande av resurser.

Jag hade alltså mycket väl kunnat skriva om kommunens agerande i skolfrågor och man hade inte heller då haft rätt att tillrättavisa mig. Det här är något som politiker och kommunledningar verkar ha lätt att glömma bort. Särskilt i valtider.

Men har inte gjort det eftersom jag inte tyckt det var min uppgift. Jag har istället pratat med lärare, rektorer, tjänstemän och politiker (av alla färger och schatteringar och på alla nivåer) och vädjat till deras sunda förnuft. Jag har engagerat mig djupt i skolutvecklingen i Väsby och enligt dem som arbetar i skolan har vi i de kommunala skolorna gemensamt börjat röra oss i en positiv riktning. Jag har ställt upp på föräldramöten och politiska möten. Jag har varit öppen och generös med information, eget material och upparbetade kontakter.

Allt det förbleknar tydligen i jämförelse med de allvarliga brott jag har begått: Jag har haft åsikter om det svenska skolsystemet på nationell nivå och samtidigt internt varit ärlig gentemot politiker, rektorer, lärare och vårdnadshavare.

Detta är något som förvånar mig eftersom många av de åsikter jag för fram faktiskt finns inom alla partier, ofta delas av skolmyndigheter och andra skolexperter. Jag försöker dessutom att alltid förankra det jag skriver om i forskning, utvärderingar eller utredningar.

Hur som haver kommer jag inte att sluta delta i den offentliga debatten på grund av att politiker och kommunala chefstjänstemän tycker illa vara. Offentlighetsprincip och demokratins spelregler är tänkta att lära barnen i våra skolor. Det vore inte minst därför hedersamt om kommunala politiker och tjänstemän respekterade grunderna för det demokratiska samhället och den offentliga förvaltningen.

Så kanske vi sedan kan arbeta tillsammans för att skapa en bättre skola i ett öppet samtalsklimat?

(Men det troligaste är väl att jag efter att ha skrivit detta får börja se mig om efter ett annat jobb. Ett där man förhoppningsvis uppskattar en kombination av kunskap, engagemang och ärlighet.)

Reagera på inlägget:

Vad ska man säga om dessa de senaste skolvallöftena?

Låt oss börja med att definiera några saker som är svensk grundskolas stora problem. 

Det ena är att resultaten sjunker mer för de lågpresterande eleverna inom läsning, som framgår av nedanstående bild från Pisa 2012. Till vänster befinner sig de elever som presterar sämre och till höger de som presterar bättre. Den svenska nedgången i Pisa beror framförallt på att de sämre blivit allt sämre.

Det andra, som antagligen hänger ihop med det första, är att skillnaderna mellan skolor ökar, här illustrerat genom mellanskolvariationen i Pisa 2012.

En av de mest obehagliga bilderna av den segregation som pågår är följande från Skolverkets likvärdighetsrapport som visar hur andelen skolor där det är mer än 20 procent som inte får behörighet till gymnasiet ökar dramatiskt.

Denna segregation späds på av det fria skolvalet. Ett sätt att åskådliggöra det är genom att se vilka elever som går till friskolor. På bilden nedan som är framtagen av Jonas Vlachos syns hur friskolor skummar grädden (gräddan?) i skolsystemet.

Man kan också ur en bild som jag fått från Skolverket se tydligt hur detta visar sig i betygsstatistiken. De blå ringarna är de kommunala skolorna och de gröna de fristående. På grund av den segregerande effekten av valet kan man se hur de kommunala grundskolorna blir förlorarna i systemet. Om kommunerna kompenserar för denna ”white flight” utan socioekonomisk viktning blir resultatet också att mer pengar automatiskt går åt höger i systemet till ytterligare vinster eller marknadsföring.

Det finns också gott om både svensk och internationell forskning som visar på segregation som en effekt av skolval**

En del av den här statistiken har fått Skolverket att skriva till regeringen att skolmarknaden är ett ”genuint dilemma” och att det nu krävs ”krafttag” både på nationell och lokal nivå för att återställa likvärdigheten i skolsystemet.

Men vad säger då regeringen efter att ha haft makten i åtta år?

Innan vi tittar på det kan vi påminna oss om ett uttalande från Jan Björklund till sossarna vid tiden för maktövertagandet: 

”Under de senaste sex åren har Thomas Östros varit utbildningsminister och chef för utbildningsdepartementet. Under dessa sex år har krisen fördjupats. [...] Östros kommer att få finna sig i att bli bedömd inte efter vilka avsikter han kan tänkas ha haft, utan efter vilka resultat han har uppnått."
- Jan Björklund, Göteborgsposten 28/9 2004.

Följande lilla valaffisch är ju också bra att ha i minnet:

Men vad säger regeringen nu? Jo, att det är sossarnas fel att det är som det är – ridå.

Att säga det efter att ha suttit vid makten i 8 år är, ja vad ska man säga? Kan inte någon politiker** någon gång erkänna att de har haft fel, någon gång? Eller i alla fall att de missförstod problemets allvar?

Det är också lite oklart vad de menar med att det är sossarnas fel. Menar de skolpolitiken från 1940-talet, 1960-talet eller 1990-talet? För om de menar det senaste har en borgerlig regering faktiskt ansvar för både en av läroplansreformerna samt friskolereformen, så då blir det lite konstigt. Inte minst om man betänker att både grundskolans och gymnasieskolans senaste reformer bygger på Leif Davidssons av sossarna tillsatta utredning.

Betyg i fyran?
Vad vill man då göra nu efter att för några veckor sedan ha gjort en kovändning och tagit sossarnas idé om mindre klasser (som är problematisk i sig)? Jo, man vill införa betyg från årskurs fyra.

Det betygssystem som de själva har klubbat anger uppnåendemål i årskurs tre, sex och nio. Vad menar de att betygen i årskurs fyra ska mäta? Ska alla ha F? (Detsamma gäller egentligen betygen i 7:an och 8:an, vilket man inte problematiserat tillräckligt mycket).

Det finns ingen forskning som visar att betyg påverkar resultaten i skolan. Å andra sidan är de sällan skadliga heller. Men som metod att komma åt en galopperande segregation, olikvärdighet och minskande resultat för svaga elever är det ytterst tveksamma åtgärder om inte resultaten används för att på ett kraftfullt sätt flytta resurser dit där de behövs. Men några sådana reformer om nationell likvärdighet ser vi inte skymten av.

Centralt rättade nationella prov?
Man vill också införa centralt och anonymt rättade nationella prov. Det finns ingen forskning som visar att nationella prov rättade så ger en mer rättvisande bild av elever eller resultat än om de rättas av läraren. Dessutom faller flera syften som de nationella proven har i dag vid ett sådant förfarande, nämligen att vara ett sätt för staten att förtydliga innehåll och verka formativt på undervisningen.

Här behövs snarare en ordentlig diskussion om vad vi egentligen ska ha nationella prov till. Just nu fyller de en mångfald, ibland motverkande, syften: individuell bedömning, normering av bedömning, normering av kunskapsnivåer, utvärdering på skol- och klassnivå, marknadsföringsinstrument, underlag för skolval etc.

Det finns dessutom just nu en stor skillnad mellan svårighetsgraden på proven mellan åren som egentligen borde ge en stor försiktighet vid den vikt man lägger vid dem.

Men ett beslut i den här riktningen anser jag är en tydlig signal om att man inte litar på lärarkåren, och det kommer inte att leda till bättre kunskapsresultat, ökad likvärdighet eller minskad segregation.

Diagnostiskt test i årskurs ett däremot är en reform som jag tror är både nödvändig och viktig. Men bara om den kopplas till möjligheter att verkligen få stöd. Återigen visar sig något som är oerhört vanligt i svensk politik – man tappar systemperspektivet.

Hur kommer det sig att ingen av de föreslagna reformerna på något sätt kan tänkas komma tillrätta med svensk skolas verkliga problem? Antagligen eftersom det skulle innebära en analys och en på den verkliga situationen baserad politik, en som skulle ställa mycket svåra frågor om ansvar för den uppkomna situationen hos partier i den sittande regeringen. Men man spelar hellre det politiska spelet än man gör något åt situationen.

En av huvudslutsatserna i regeringens egna utredning om kommunaliseringen visar, som jag nämnde i mitt förra blogginlägg, att framtida reformer måste ske tillsammans med lärarna. Vad ser vi av det i regeringens nya utspel? Den av samma regering tillsatta utredningen av Per Thullberg visar också att svensk skolpolitik (till skillnad från andra länder) sällan är ordentligt utredd i förväg och ännu mer sällan är utvärderad i efterhand. 

När kommer utvärderingarna av skolmarknaden: skolvalet, elevpengssystemet och vinsterna?

När ska någon på allvar börja ropa att kejsaren är naken?

/Per

* Kom på att Miljöpartiet faktiskt har bett om ursäkt för sin delaktighet i att skapa friskolesystemet vi har.

** Här är en lista med några referenser som visar hur skolval ger segregation:

Allodi, Mara (2013) Simple-minded Accountability measures Create Failing Schools in Disadvantaged Contexts: a cas study of a Swedish junior high school. Policy futures in Education. Vol. 11 No. 4. 331-363

Andersson et al. (2010) Ethnic segregation and performance inequality in the Swedish school system: a regional perspective.Environment and Planning A 2010, volume 42, pages 2674-2686;

Bifulco & Ladd (2007) School choice, racial segregation, and test-score gaps: Evidence from North Carolina's charter school program. Journal of Policy Analysis and Management. Vol. 26:1.

Fiske & Ladd (2000) When Schools Compete, A Cautionary Tale. Brookings Institution Press. Washington D.C.

Frankenberg et al. (2011). Choice without equity: Charter school segregation. Education Policy Analysis Archives Vol 19 No1 2

Kallstenius, J. 2010. De mångkulturella innerstadsskolorna Om skolval, segregation och utbildningsstrategier i Stockholm. Acta Universitatis Stockholiensis. Stockholm Studies in Sociology New series 49.

Karsten, S mfl.  (2003) School Choice and Ethnic Segregation. Educational Policy 2003 17: 452

Lankford & Wyckoff (2006) The Effect of School Choice and Residential Location on the Racial Segregation of Students. Improving School Accountability. Vol.14, Advances in Applied Microeconomics pp.185 - 239.

Musset, P. (2012), School Choice and Equity: Current Policies in OECD Countries and a Literature Review, OECD Education Working Papers, No. 66, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/5k9fq23507vc-en

Trumberg Anders (2011): Den delade skolan. Segregationsprocesser i det svenska skolsystemet [Divided schools. Processes of segregation in the Swedish school system], Örebro studies in Human Geography 6, 325pp.

*Waslander & Thrupp (1995). Choice, competition and segregation: an empirical analysis of a New Zealand secondary school market, 1990‐93. Journal of Education Policy. Vol. 10, Iss. 1.

Wondratschek et al. (2013) The short- and long-term effects of school choice on student outcomes: evidence from a school choice reform in Sweden. Working paper. IFAU.

Östh et al. (2012) School Choice and Increasing Performance Difference: A Counterfactual Approach. Urban Stud 2013 50: 407

Reagera på inlägget:

Skola på (o-)vetenskaplig och (o-)beprövad grund?

I min bok Barnexperimentet skriver jag på sidan 42-43: ”Hur kan man vara så styv i korken att man tror sig veta vad som ska bli bra för 1000 eller 100 000 barn och genomföra genomgripande förändringar i ett skolsystem utan att ha några påtagliga bevis för att det man gör kommer att fungera och sedan inte utvärdera det man gjort?”

Det är inte riktigt bra skrivet. Det borde ha stått 1 000 000 barn för det är ju faktiskt så många som finns i systemet hela tiden.

Nu tillsätter Björklund en utredning som ska titta på ordningen i skolan och det efter att i 8 år regerat med det som huvudfråga. Tomas Tobé (M) gick i tidningen ETC ut och pratade om att Moderaterna haft kunskaper i fokus i sitt skolarbete samtidigt som PISA 2012 visar att det svenska fria fallet inom just kunskaper fortsätter. Men i sitt förnekande av verkligheten och sitt eget ansvar verkar de vandra i en god svensk tradition.

Den sista tiden har det, förutom Leif Lewins kommunaliseringsutredning, tillkommit ytterligare två rapporter som styrker det jag skrev i min bok. Den ena är SNS-rapporten ”Likvärdig kunskapsbedömning i och av den svenska skolan – problem och möjligheter”.

I inledningen beskrivs kortfattat de ideologiskt motiverade förändringar som skedde i den svenska skolan under 1990-talet och sedan kommenteras de senaste reformerna med det något lakoniska ”För flera av dessa åtgärder saknas dock forskningsunderlag som ger grund för att förvänta sig positiva effekter på elevernas resultat. Det är också osäkert i vilken utsträckning det finns information som gör det möjligt att utvärdera effekterna av de vidtagna åtgärderna”. Rapporten är annars en väldigt bra genomgång av bristerna i det svenska uppföljningssystemet och innehåller kloka förslag om hur uppföljningen av den svenska skolan skulle kunna göras bättre och bredare. Men det slående med rapporten är något som saknas i den, nämligen huvudmannanivån.

Det finns nämligen en helt obesvarad fråga i det svenska skolsystemet: Vilket incitament har en huvudman eller skola att upprätthålla en likvärdig betygssättning? Svaret är inget, eftersom nationella prov och betyg är det främsta konkurrensmedlet och varje elev som kan lockas med ett bara lite friserat betygssnitt är värd 70 000 kronor.

Den andra rapporten är den mycket läsvärda ”Utvärdera för utveckling – om utvärdering av skolpolitiska reformer” som är slutbetänkandet från Per Thullbergs utredning om skolreformers effekter. Man skriver: ”… skolpolitiska reformer skulle vinna på att beslutas efter mer noggrann prövning” (s.15), ”Sverige saknar vidare en tradition att utvärdera reformer på skolans område” (s.15), ”Inte heller för de reformer som genomförts de senaste åren, finns något utvärderingsprogram…” (s15).

Detta trots att regeringen själva skrivit in i skollagen att ”Utbildningen ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det som ska gälla för skolor gäller inte regeringen själv kan vi konstatera. Men utredningen konstaterar också att detta uppmärksammades redan på 1970-talet så Urban Dahlöf skrev: ”Systematiska uppföljningar som syftar till att följa upp och utvärdera skolreformer lyser ännu med sin frånvaro. Det går i dagens läge inte att få en samlad bild av läget vare sig på kunskapssidan eller i andra avseenden.” (s.82). Blir man inte nästan lite uppgiven av att läsa sådant?

Är det konstigt att jag kallade en av avdelningarna i min bok för vanmakt just på grund av det huvudlösa, outredda och o-utvärderade sätt som svensk skolpolitik bedrivits? Nu har jag dessutom en statlig utredning som håller med mig om precis som en som håller med mig om att kommunaliseringen var ett misslyckande.

När vågar man tillsätta en riktig och bred utredning av skolmarknaden, av elevpengssystemet, den fria etableringsrätten och det sk. fria skolvalets effekter på skolsystemet? För det måste vara det som det handlar om. Man vill inte bli upptäckt.

Mitt i detta spottar nu politikerna inför stundande val ur sig det ena efter det andra av vallöften som är svåra att förstå vad de ska leda till eller ens hur de ska kunna genomföras. Genomgående för alla förslag är att de inte på något vis rör vid grundläggande resursfrågor, vid hur likvärdighet ska uppnås mellan skolor, hur vi ska komma åt segregeringen, de generella lärarlönerna eller den kommande lärarbristen.

Jag tycker att det är på gränsen till stötande.

Läget är skarpt. PISA 2012 innehåller siffror som skulle få vilket annat land som helst att reagera mycket, mycket kraftigare än vad Sverige nu gör. Men här är politiker fastlåsta vid ideologiskt motiverade val, vid sina egna dåliga (och outvärderade) reformer sedan decennier tillbaka. Reformer som införs på ett sätt som är raka motsatsen mot den vetenskaplighet och beprövade erfarenhet som man samtidigt menar ska gälla i skolan.

Det finns all anledning för politiker att backa, att säga förlåt, att säga ”nu tar vi ett omtag”. Det finns nu mer än tillräckligt mycket information, forskning och rapporter för att en opolitisk skolkommission skulle kunna leverera en analys och inleda en diskussion om svensk skolas framtid. En kommission som skulle kunna ge vägledning till en politik som utan tvekan helt har gått vilse i det dåligt hopsydda och smått kaotiska lapptäcke som svensk skola tenderar att bli på systemnivå.

I ett sådant arbete är det mer än hög tid att lyssna på lärare och skolledare. De som faktiskt vet vad som händer i skolorna och som trots systemet gör ett fantastiskt arbete i de flesta fall.

Reagera på inlägget:

Kommentar till OECD-analysen: Länder som har höga resultat har gjort ett val

Presskonferensen med Andreas Schleicher från OECD den 18 februari var väldigt intressant för den som lyssnade noga på vad han sade. Det intressanta var att han berättade mer än vad som står i den rapport som samtidigt släpptes.

I korthet sade han följande: Det går inte att hitta ett samband mellan skolresultat och resurser generellt, men det spelar stor roll hur resurserna används.

Han pekade sedan på ett antal skillnader mellan Sverige och några länder. Det han fokuserade på var betydelsen av höga lärarlöner, av att satsa på att lärare har tid att förbereda lektioner och tid att samarbeta kring att utveckla undervisning och att inte hålla på med en massa andra saker. Han pekade också på hur lärarkåren i högpresterande länder själva utvecklat sin undervisning och sågade några av de myter vi i Sverige har av undervisning i Asien.

Björklund menade i sin kommentar att Schleicher hade visat att Sverige i huvudsak var inne på rätt väg. Riktigt vad han avsåg då vet jag inte. Troligen karriärtjänsterna.

Annars är det nämligen ett par saker där Sverige inte alls är på rätt väg.

Andreas Schleicher var väldigt tydlig med att ansvarsutkrävande (accountability) och choice (skolval) system inte leder till goda resultat. Och att de länder som har sådana system och ändå bra resultat då har många system som stödjer och hjälper till med utveckling i och av skolor.

En sak som var väldigt tydlig och som borde stämma till eftertanke både bland socialdemokrater och bland lärarfacken är att han tydligt visade att några av de länder som har höga resultat har gjort ett val. De har satsat på lärarna, på att minska deras undervisningstid, öka förberedelsetid och kollegialt lärande, men då också ökat klasstorlekarna!

Det finns nämligen ingen möjlighet att vi kan ha råd med att både höja lärarlöner, minskad tjänstgöring i klass OCH samtidigt minska klasserna. (Detta är inte samma sak som att man inte kan ha ett regelverk för högsta klasstorlek etc. för olika åldrar).

Vi behöver ett stabilare och likvärdigt statligt finansieringssystem och vi behöver tydligare regler för lärares tjänstgöring och möjligheter till samarbete och höja deras löner för att locka fler till yrket.

Det är där reformer och arbete ska till.

Reagera på inlägget:

Sidor