Annons

Jag blir upprörd men inte förvånad

Usch!

De senaste dagarnas avslöjanden om hur skolor väljer bort elever är så stötande att det är svårt att finna ord. Det finns skolor som systematisk åsidosätter den svenska skolans värdegrund. Som väljer elever.

Men jag blev inte förvånad och för mig (och många andra) var det heller ingen nyhet.

Man behöver inte vara särskilt smart eller ha läst mycket skolforskning för att veta att införandet av ett system där skolor ska slåss om en elevpeng på en fri marknad med fritt skolval leder till korruption. Det motsatta gäller också: man måste vara ytterligt naiv, okunnig om forskning eller cyniskt beräknande för att hävda att så inte ska ske.

För mig och många rektorer är det här en del av en vardagsproblematik. På grund av otydligheter, brist på regelsystem och offentlig samordning samt brist i system för stöd till elever med särskilda behov kämpar man dagligen med detta.

Jag har träffat många kommunala rektorer som har berättat om föräldrar som har blivit nekade plats på friskolor eller blivit rekommenderade att söka kommunala skolor istället. I systemet finns då en inbyggd orättvisa i att om kommunen skulle satsa extra på de eleverna så ökar den genomsnittliga skolpengen och då måste kommunen betala ut mer också till de skolor som inte lever upp till skollagens värdegrund.

Jag skäms faktiskt när jag tänker på vad vi har gjort med den svenska skolan och hur individuell elevpeng och ohämmad valfrihets-tro drabbar enskilda barn med sådan systematisk grymhet. 

Ett problem är att ryggmärgsreflexen från regeringen och andra återigen är: MER KONTROLL. Men det fungerar inte nu, det kommer inte att fungera sen och är heller inte vad som behövs. Det som behövs är ett annat finansieringssystem och ett annat tydligt regelverk.

En lösning för att komma åt elevpengs-systemets korrumperande och sönderryckande verkan i skolverksamheten skulle kunna vara att ersättning till kommunerna sätts nationellt utifrån vissa kriterier. Skolpeng skulle sedan fördelas av kommunerna utifrån antal klasser i en skola. Kombinerat med tydliga regler för klasstorlekar skulle det i befintligt system skapa ett mindre utrymme för avvikelser, oskäliga vinster och säkerställa större likvärdighet mellan skolor, klasser och elevers förutsättningar.

När det gäller kösystem till skolor skulle de kunna förvaltas av kommunerna och lyda under offentlighetsprincipen. Det här är två exempel på åtgärder som skulle stävja avarterna utan att Skolinspektionen ska fara runt och försöka upptäcka de som kommer att försöka manipulera systemen. Ta bort frestelsen helt enkelt.

Vi måste också kunna erkänna att valfriheten är en chimär i verkligheten och diskutera dess negativa konsekvenser för skolan och samhället med nuvarande system, och diskutera vad de nuvarande systemen gör med människosynen i vårt gemensamma samhälle.

/Per Kornhall

Reagera på inlägget:

"Vi behöver tydliga statliga spelregler"

När jag började skriva på ett förord till en kommande pocketupplaga av min bok Barnexperimenten lekte jag med tanken:

Vad skulle hänt om vi inte haft kommunalisering och friskolesystem och istället hade haft ett sammanhållet skolsystem kvar och vi då hade börjat se statistik som visade att nästan en femtedel av barnen inte lärde sig räkna? Vilka enorma insatser hade då inte vidtagits? Eller om vi hade sett läsförståelsen försämras på det sätt vi sett? Eller om bara likvärdigheten hade försämras eller segregationen ökat på det dramatiska sätt som vi nu ser?

Då hade man vidtagit kraftfulla åtgärder och det hade varit lätt att göra det genom den organisation man då hade.  Nu har vi alla de här sakerna på en gång, Skolverket skriver att det krävs ”kraftfulla åtgärder”, och väldigt lite sker. De som är ansvariga, de 290 huvudmännen och hundratals fristående huvudmännen verkar inte kunna ”care less”. Aktiebolagen har naturligtvis inget som helst intresse av att göra något de inte blir tvingade till. Deras syfte är faktiskt att leverera vinst till aktieägarna, inget annat och kommunerna har genom åren visat att de inte bryr sig tillräckligt mycket de heller.

När jag skrev det hade jag inte en aning om att vi faktiskt har ett bevis på att det jag skrev nog är sant. I Finland, öster om oss, har vi ett land som visar hur vårt skolsystem skulle ha sett ut om vi hade behållit ett sammanhållet skolsystem och arbetat långsiktigt med lärarutbildning och tidigt stöd till barn som inte är sig läsa och räkna. Men de har inte riktigt haft den kris vi har haft.

Men i väster ligger ett annat land som mer liknar oss i det att de gjorde samma förändringar i läroplaner och också följde oss längre in i den konstruktivistiska inspirerade dimman. Det är Norge. Norge började, precis som vi, dala i internationella mätningar. Men en stor skillnad mellan dem och oss är att de nu stiger i både PISA och TIMSS.

Vad har de gjort? Ja enligt dem själva så har de satsat på stöd i tidiga åldrar och specialpedagogik, men också på fortbildning av lärare och uppföljningssystem. Men det här har de kunnat göra eftersom de fortfarande har ett sammanhållet offentligt skolsystem. I en ny norsk analys skriver författarna:

Man kan oppsummere det slik at det i Norge har vært økt vektlegging av utdanning, som har ført til ny læreplan samt nasjonalt styrt vurdering av elever i form av nasjonale prøver og kartleggingsprøver. Sverige har på få år gått fra en svært sentralstyrt til en svært desentralisert grunnopplæring. Det kan ha ført til store forskjeller mellom skoler. Sentralt i den svenske skole- politikken står i dag fritt skolevalg og en relativt stor andel friskoler (private skoler med statlig tilskudd). Dette kan ha hindret et nasjonalt kunnskapsløft. (Grönmo och Onstad (red). 2013. OppTUR Og nedTUR; Analyser av TIMSS-data for Norge og Sverige. Akademika forlag.)

De skolsystem som förbättrar sig i världen utmärker sig nämligen inte genom decentralisering och marknadslösningar utan genom kloka förändringar i offentliga skolsystem. Eller som man säger i Ontario: Man snubblar inte in i ett bra skolsystem. Vad vi behöver i Sverige är tydliga statliga spelregler för att styra upp en marknad som skenar. En nationell kunskapsskola, om man så vill, där staten och skolmyndigheter kan agera när saker går fel.

/Per Kornhall

Reagera på inlägget:

Sidor