Nyss hemkommen från semester tar jag del av debatten i social medier om försteläraren. Jag förvånas och upprörs över att lärare debatterar varandras arbetsuppgifter på en så otroligt låg nivå. Regelrätta personangrepp syns här och där och uttryck som “fjäskerilärartjänst” används. Många lärare som av olika anledningar inte är förstelärare benämner sig själva som: andrelärare, sämrelärare och sistelärare. Vissa förklarar det med att benämningarna används för att raljera över förstelärarreformen. Personligen tycker jag att användningen av sådana nedvärderande uttryck mest blir pinsamt. Jag funderar över varför man vill sänka sig till en sådan nivå? Hjälp mig gärna att förstå det!

Vilken var egentligen regeringens avsikt med förstelärarreformen och vilka kan egentligen bli förstelärare? På Skolverkets hemsida kan du läsa att syftet med reformen är:  

“Karriärtjänsterna förstelärare och lektor ska göra läraryrket mer attraktivt och säkra god undervisning för elever.“

För att kunna bli förstelärare krävs att följande är uppfyllt:

Kvalifikationer för karriärtjänster
Av förordningen SFS 2013:70 framgår vilka krav som måste uppfyllas för att en lärare ska kunna utses till förstelärare eller lektor. Kraven utgör en miniminivå.

En förstelärare

  • är legitimerad lärare
  • kan genom dokumentation redovisa minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning inom ramen för en eller flera anställningar inom skolväsendet
  • har visat en särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och har ett starkt intresse för att utveckla undervisningen
  • även i övrigt av huvudmannen bedöms som särskilt kvalificerad för undervisning och uppgifter som hör till undervisningen.” (skolverket.se)
  • Skolverket har utvärderat reformens första år och rapporten “Vem är försteläraren?” finns att hitta på Skolverkets hemsida. I den rapporten kan man läsa att när förstelärarreformen är fullt utbyggd kommer den att omsätta en och en halv miljard kronor och omfatta ungefär 17 000 förstelärartjänster. Under 2013 har drygt 3 000 karriärtjänster inrättats.”

Jag vet inte om det varit så i alla kommuner men i min egen och i övriga, som jag känner till, har alla som uppfyller ovanstående krav kunnat söka förstelärartjänsterna. Jag sökte förstelärartjänst inför läsåret 14/15 och fick jobbet. Jag har nedsättning i tjänst med 10 procent och förväntas handleda kollegor, utveckla min egen undervisning och driva skolutvecklingsfrågor. Jag har alltså ingen särskild inriktning på min tjänst. En hel del lärare är tex förstelärare i svenska eller matte och har preciserade uppdrag.

Detta gör att benämningen förstelärare inte betyder att vi alla arbetar med samma saker. Tvärtom. Ingen tjänst verkar vara den andra lik. Vissa har fått nedsättning i tjänst och förväntas driva olika frågor. Vissa ska bara fortsätta arbeta som de alltid gjort. Naturligtvis leder detta till kontroverser. Varför ska kollegan ha 5 000 kr mer i lön än vad du får när ni gör exakt samma jobb? Klart att detta är irriterande, men oavsett detta är det aldrig ok att hoppa på din kollega och tycka att: “det kan gott du göra. Du är ju fjäskerilärare” eller  “du bara delar och delar på internet. Du tror att du är så mycket bättre och vill bara synas”.
Dessa citat har jag tagit dels från grupper på Facebook dels från Twitter. Att kasta ur sig påhopp under anonyma twitteralias verkar bli mer och mer vanligt. Det är så enkelt att skriva dumheter när du inte behöver stå för det med ditt namn. Konflikten för mig själv blir att dessa lärare faktiskt undervisar våra barn. Vad hände med värdegrunden? Vad hände med nätetiken? Om jag beter mig så här själv i sociala medier – kan jag då gå in i klassrummet och undervisa om något annat och stå för det?  

Självklart ska en reform ges både ris och ros för att utvecklas. Alla och allting mår bra av kritik och det finns verkligen en hel del att kritisera och utveckla. Jag välkomnar en konstruktiv och öppen debatt om reformen. Det jag så skarpt vänder mig emot är debattläget och personangreppen. Det har blivit ett vi och dem tänk där den ena gruppen sluggar vilt omkring sig och den andre försvarar sig med näbbar och klor. Att på twitter jämföra förstelärarreformen med die Welle http://sv.wikipedia.org/wiki/Die_Welle) gör mig besviken och ledsen. Detta gynnar verkligen inte Skolsverige.

Kritisera mer än gärna reformen med sakliga inlägg, men ge blanka den i att hoppa på enskilda lärare. Det är inte den enskilde läraren som bestämt att den ska fortsätta arbeta som tidigare. Det är trots allt arbetsgivaren och i så fall denne som ska kritiseras. Var gärna kritisk och försök att förändra. Engagera dig fackligt eller varför inte politiskt och driv dina frågor öppet och under ditt eget namn.  

Till sist vill jag säga till er som twittrar anonymt: Det går inte att ta er på allvar. Om ni verkligen vill försöka förändra Skolsverige så stå rakryggat upp för era åsikter. Det är det minsta man kan begära.

/ Sara Bruun på Twitter @Sarabruun3

Kommentera
bruun_betong
Sara Bruun

Sara Bruun har arbetat som språklärare i engelska och tyska i nästan 25 år.
Hennes språkblogg, Bruuns klassrum, har snabbt blivit en inspirationskälla för många. Engagerande och motiverande lektioner skapar lugna och trygga klassrum är hennes språklärarmotto. Sara är författare till två böcker om språkundervisning och är även en uppskattad föreläsare. Sommaren 2021 var Sara sommarvärd i radions P1. I Skolvärlden skriver Sara främst debattartiklar, men ger även läsaren en inblick i en lärares vardag.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm