Jag sjunker ner i soffan här hemma och är helt slut. Ni vet så där trött så att det ringer i öronen och man knappt orkar resa sig. Ändå har jag en så go känsla i kroppen och ett leende på läpparna. Vilka dagar det har varit. Alla sluter verkligen upp och hjälps åt, vilket är fantastiskt att se. 

Igår hörde vikariesamordnaren av sig och undrade om någon kunde vikariera i spanska i sexan. Ingen personal fanns att tillgå så jag pratade med mina engelskelever i årskurs åtta och förklarade läget:

”Jag behöver ha både er och spansk-sexan samtidigt för det finns ingen som kan ta hand om sexan.” 

”Men, hallå! Kan du spanska också??” 

”Nä, men jag kan lite så jag kan väl låtsas!” 

”Herre gud, det kan du inte göra. Jag och X är rätt bra på spanska så vi måste ju hjälpa dig. Vi kan ta hand om sånt som att läsa högt och prata bara du styr upp så dom håller käf… eh… är tysta och lyssnar! Sen så sitter ni andra kvar här inne o har engelska. Det fixar ni, eller hur? Det är viktigare att dom små har Sara än att vi har det!” 

Jag kan knappt hålla mig för skratt. Den vanligtvis ganska vilda, men charmiga gruppen föreslår alltså att det är viktigare att jag är med dom små. Men vi provar. Självklart ägde vi spansklektionen och engelsk-åttorna hade också ägt sin egen lektion, enligt sig själva i alla fall.

Sara Bruun med sina elever under den kombinerade spansk-engelska-lektionen.
Sara Bruun med sina elever under den kombinerade spansk-engelska-lektionen.

Jag är ju inte bara lärare utan också utvecklingsledare och idag var vi tvungna att arbeta med att rigga ett digitalt läromedel för hela kommunen så vi kan tillhandahålla distansutbildning för årskurs 4–9 om vi måste stänga. Enda tiden vi hade var under min första lektion idag. Kollegan kommer och vi sitter sida vid sida i klassrummet och arbetar samtidigt som tysk-nian arbetar på. Eleverna hjälper varandra och hjälper även oss. Vi testkör det nya läromedel vi satt upp och eleverna kommer med råd och frågor om hur det funkar.

Mitt i alltihop ringer en rektor från grannskolan och jag säger till eleverna att jag behöver svara. En elev utropar: 

”Hälsa henne från hennes gamla elev!”

Vilket jag gör och rektorn hälsar tillbaka. Det är sån skön stämning och alla elever och personal vill verkligen hjälpas åt. Jag är så glad över att majoriteten av mina elever steppar upp och visar ett sånt ansvarstagande i denna svåra situation. 

Det är många som tagit ansvar just nu och ett projekt som jag vill lyfta fram är skolahemma.se som tagits fram av RISE i Göteborg. På denna sida hittar du bra stödmaterial som du dessutom kan vara säker på är vettig och som du kan lita på. Kolla också i sociala media efter #skolahemma för flera tips. 

Jag vill också tipsa om min egen klassblogg där jag samlat de läromedel, program och ideér som är gratis och frisläppta just nu.

Många digitala läromedel och program är gratis, och det kan te sig mycket lockande, men jag vill ändå mana till lugn. Begränsa de digitala verktyg ni använder och diskutera detta på skolan. Ta på er elevens glasögon och fundera över hur det blir för eleven om det blir för många olika verktyg. Kom också ihåg att ge eleverna extremt tydliga instruktioner även med tidsangivelser. 

Jag vill med denna text egentligen inget mer än att rikta ett stort tack till alla er, oavsett yrkesgrupp, som sliter där ute. Det är tufft som tusan just nu och tuffare tror jag att det kommer att bli, men återigen visar det sig att ensam inte är stark. Tillsammans fixar vi detta också. Vi hjälps åt! 

  • Ps. Om du har någon händelse likt mina ovan kan du gärna berätta om den i kommentarsfältet. #hjälpasåt 
Kommentera

I veckan som gått har debatten kring läsning och hjälpmedel vid de nationella proven varit intensiv. Jag menar att debatten har kantrat och att fokus har hamnat på anpassa bort läsningen för eleverna istället för att satsa på god undervisning, träning och stöd av speciallärare. 

För er som missat debatten går den i korthet ut på att Örebro kommun,  i tingsrätten, dömts till att betala 10 000 kronor i skadestånd till en elev med dyslexi som inte fått använda sina vanliga hjälpmedel vid nationella proven i svenska. Eleven ska enligt domen blivit diskriminerad. Advokaten som driver fallet rekommenderar kommuner att inte följa Skolverkets direktiv.

Skolverket å sin sida har svarat att två andra domstolar samt justitiekanslern har kommit fram till att det inte är diskriminering. Skolverket står fast vid sina anvisningar att lärare ska testa det som avses att testas, det vill säga om en elev i år 3 och 6 vid provet i svenska får lyssna på texten testar provet hörförståelse istället för läsförståelse. Samma princip gäller vid proven i engelska.

En skillnad är dock att vid proven i svenska år 9 är det tillåtet att lyssna, då det inte är tänkt att testa avkodning. Avkodning är din förmåga att tolka tecken och sätta samman till ord. När eleverna går i nian förväntas de kunna detta och det är fokus på förståelse av text som gäller. 

I engelska skiljer vi i alla årskurser på läsförståelse och hörförståelse och det är inte tillåtet att lyssna vid läsförståelsen då det förvandlas till hörförståelse. Är ni med? 

Det som är mest tongivande i debatten är att man menar att elever med läs- och skrivsvårigheter ska få lov att lyssna på alla texter oavsett årskurs. Min uppfattning är att läser gör du på tryckt text och lyssnar gör man på ljud.

Begreppet “lyssneläsa” är inget jag använder mig av. Antingen lyssnar du eller så läser du. Det är för mig olika förmågor. Det kan vara utvecklande för lässvaga elever att lyssna samtidigt som dom läser, men jag menar att det är skillnad mot att endast lyssna.

Det finns elever med väldigt stora läs- och skrivsvårigheter som absolut ska använda sig av kompensatoriska hjälpmedel och lära sig strategier för läsning, men aldrig att jag skulle ta bort läsningen helt för dom. 

Det som dock händer när fokus i media är på att lyssna istället för läsa, är att även elever som kan läsa och skriva, men som tycker det är svårt och trist, menar att det är deras rättighet att få lyssna på text och att slippa läsa. Denna uppfattning är ofta uppbackad av deras föräldrar. Här behöver vi hjälpas åt för att svänga tillbaka debatten och visa på vikten av att kunna läsa och varför det är viktigt.

I över 20 år har jag själv undervisat i engelska och självklart då även haft många elever med läs-och skrivsvårigheter. Jag ser att det går att träna upp i stort sett alla elevers läsförmåga.

Jag menar att det som har försvunnit i diskussionen är vikten av strukturerad läsundervisning och att verkligen lära och träna barn och ungdomar i läsning. Det största problemet jag stöter på är dock att många ungdomar inte orkar anstränga sig för att ta till sig en text.

Att kämpa med läsning är ansträngande och eleverna vill inte. Det blir tjafs om detta hemma och den fighten orkar många föräldrar inte ta. Då hör man av sig till skolan och kräver att de ska få lyssna istället, vilket alldeles för många lärare, specialpedagoger och rektorer säger ja till.

Föräldrar och elever måste ju vara nöjda och glada, eller hur? Det är att välja den enkla vägen.

Jag möter ibland hela klasser där läraren låter eleverna lyssna istället för att läsa. Jag vill bara skrika STOPP åt detta. Vad är det vi gör med våra barn när vi lär dom den enkla vägen ut?

Det går att utveckla sin läsförmåga, men det kräver träning. En massa träning. Det krävs kunskap hos lärarna om att undervisa i läs- och skrivinlärning. Det krävs också att skolan har resurser för att låta eleverna lästräna. Det räcker inte att eleverna med störst svårigheter får komma trettio minuter i veckan till specialpedagogen.

Det är här problemen är. Problemet är inte om eleven får lyssna eller inte. Självklart ska elever med svårigheter få lov att använda hjälpmedel, men inte utan att de också får god undervisning och träning. Att ta bort läsningen för dessa barn är att exkludera dem från övriga samhället.

Undervisningen och träningen gör att även elever med svårigheter utvecklar sin läsförmåga. Om det handlar om ren kunskapsinhämtning som att till exempel lära sig om andra världskriget i historia kan det vara av vikt att eleven inte behöver lägga all sin kraft på att läsa. Där menar jag att kombinationen av att ha texten framför sig och ljud i öronen är att föredra.

Jag läser ofta skönlitteratur med mina elever på engelska. Det gör även mina elever med dyslexi. De brukar läsa ett kapitel och lyssna tillsammans med text på ett kapitel. Det är jobbigt och vi kämpar tillsammans, men det går. 

I skrivande stund är jag på konferens för engelsklärare i USA. Här är debatten helt annorlunda. Inte ett ljud om att lyssna istället för att läsa. Tvärtom är budskapet att det är alla elevers rättighet att få lära sig läsa, att kunna läsa och dessutom att få möta olika sorters texter. Att kunna läsa ordentligt är vägen ut ur fattigdom och vägen till ett bättre liv. Det jag ser att man satsar på här är riktad undervisning om läsning, med inspirerande böcker och teman som tilltalar barnen och ungdomarna. 

Jag upptäckte också att de verkar satsa på böcker som har förstorad text. Böckerna har precis samma innehåll och precis samma utsida som övriga böcker, men läraren kan välja att ge böcker med förstorad text till de elever som kämpar med sin läsning. I Sverige verkar det som att böcker med förstorad text bara går att få tag på via Bibliotekstjänst och det verkar vara ganska dyrt. Här tror jag att svenska förlag har en marknad att satsa på. 

Det är ett tufft uppdrag idag att stå emot de starka krafter som förespråkar att elever ska lyssna istället för att läsa. Personligen menar jag att alla behöver stå upp för det är varje barns rättighet att läsa och att kunna läsa. Att inte kunna läsa ordentligt är i allra högsta grad diskriminerande. 

Kommentera

Skype in the classroom är en väldigt bra tjänst för att ta göra din undervisning global. Du behöver skapa ett vanligt Skypekonto på skype.com och ett konto på Skype for education. Ditt Skypekonto använder du för att logga in på Skype for education.

Det jag och mina elever började med är Mystery Skype. Det är en modern variant av det gamla hederliga spelet ”20 frågor”. På Skype for education-sidan anmäler du att du vill delta i Mystery Skype och kan också leta efter andra deltagare över hela världen. När du bläddrar bland deltagarna står också vilken tidsskillnad det är jämfört med Sverige. Det brukar vara just detta som ställer till det och skapar problem att hitta någon som kan köra Mystery Skype med dig. Spelet går ut på att ni, via Skype i realtid, ställer ja och nej frågor till varandra. Den klass som först listar ut var den andra befinner sig har vunnit. Det finns tydliga instruktioner om hur man gör på hemsidan.

Om man känner sig osäker och aldrig provat kan man alltid börja med en skola i Sverige. Varför inte integrera detta när ni läser geografi med de yngre barnen? Det behöver ju inte vara på engelska om man inte vill! Men jag menar att även de yngre eleverna kan göra det här på engelska, bara de är förberedda och har fått träna på frågorna i förväg. Jag har gjort det på både engelska och tyska. Tyska är ju så klart svårare och kräver mer förberedelser.

Ett par saker behöver ni tänka på innan ni börjar:

  • Du behöver en dator eller surfplatta med kamera och helst en projektor. Om din dator inte har en kamera så finns det billiga att köpa till. Jag köpte min för 75 kronor och då ingick mikrofon. Samla eleverna framför kameran, hyfsat nära datorn/surfplattan annars hörs de inte.
  • Se till att ditt Skypenamn inte avslöjar var du är (eleverna googlar blixtsnabbt ditt namn).
  • Koppla upp dig med din Mystery Skype-lärare först och sätt sedan igång projektorn. Då avslöjar inte ditt konto var du är. Se till att klassrummet inte visar något avslöjande. En plansch med “ Välkommen till Furutorpskolan” är inte så smart.
  • Låt eleverna förbereda frågor i förväg och bestäm sedan vilken elev som ska ställa vilken fråga. Min erfarenhet är att de inte vågar säga något och att endast två–tre stycken är aktiva om det inte är uppgjort i förväg.
  • Bestäm i förväg om det är okej att prata svenska mellan frågorna, det vill säga när eleverna försöker lista ut var den andra klassen befinner sig. Personligen tycker jag det är okej med svenska när vi gör det på tyska, men inte på engelska.
  • Förbered ledtrådar till den andra klassen om din ort. Det är inte helt lätt att klura ut småorter som Vinslöv! Gills det till exempel om de andra säger Hässleholm?

En välförberedd Mystery Skypelektion tar ungefär 30 minuter att genomföra och brukar vara mycket uppskattat bland eleverna.

Det man också kan göra är att registrera sig för olika Skypelektioner. Under fliken Find lessons på Skype in the classroom-sidan kan du välja ämne och ålder som lektionerna riktar sig till. Det finns hur mycket som helst att välja mellan: allt från vanliga lärare som söker kontakt med andra klasser, författare som berättar om sina böcker, till otroligt professionella föreläsningar.

Efter jullovet introducerade jag boken ”The Absolutly True Diary of a Part-time Indian”, av Sherman Alexie, för mina 9:or. Hur vi arbetat med hela temat hittar ni här.

I korthet handlar boken om en indianpojke som uppmanas av sin lärare att ta sig ur fattigdomen i reservatet för att gå i skolan i ett “finare” område och förhoppningsvis gå en ljusare framtid till mötes. Läsaren får följa hur Junior, som huvudpersonen kallas, brottas med att vara fast i sitt ursprung och att vilja utveckla sina framtidsdrömmar.

Vi avslutade boken med en Skypelektion som gavs av Virginia Historical Society- Pochahontas and the Powhatan Indians. Lektionen tog ungefär en timme och var helt fantastisk. Eleverna satt som förtrollade och lyssnade på mannen som ledde lektionen.

Han var väldigt entusiastisk och talade en tydlig engelska. Det var inga som helst problem för eleverna att förstå honom. I förväg hade vi fått ta del av särskilda ord och fraser som han skulle använda. Det fick mina elever ta del av via min blogg.

Jag kan verkligen rekommendera er att prova någon av alla de Skypelektioner som finns. Samarbeta till exempel med NO och ta del av Koraller, hajar och sköldpaddor, eller varför inte om Afrikanska pingviner?!

Om du vill kombinera engelskundervisningen med programmering kan du ta del av det här: Programmering.

Mina elever gillade verkligen lektionen om indianer. Vi hade den en fredagseftermiddag och slutade egentligen 14.10. 14.30 satt de kvar och lyssnade! Här kan du se ett smakprov på hur det gick till i vårt klassrum: Viriginia Hictorical Society meets 9C

Med hjälp av Skype lyfter du taket av din undervisning och du får det som jag brukar ha som mitt mantra: “Engelska på riktigt”!

/Sara

Kommentera

Engelska på riktigt

Fantasy, vampyrer, blod och en hel del kärlek är innehållet i temat #dragonenglish som jag och mina engelsknior arbetar med nu.

I utvärderingarna i slutet av förra terminen fick eleverna rösta om vilka tema som skulle ingå under nians första del. Vi använde oss av Answergarden.ch, som är ett snabbt utvärderingsverktyg. Du skapar din fråga på sidan, visar den för dina elever och de skriver in sina svar. Du kan följa hur röstningen framskrider då förslagen som det röstas på blir större efterhand. När du håller muspekaren över ett av förslagen ser du hur många röster det fått.

I det här fallet blev det oavgjort mellan kärlek/relationer och fantasy!

Det var inte helt enkelt att hitta en bok som hade allt detta! Eleverna var tydliga med att Divergent och Hungerspelen inte gälldes. De gav mig utmaningen att hitta en bok som de inte läst eller hört om tidigare!

I facebookgruppen Författare på facebook ställde jag frågan om någon kände till en bok som hade alla dessa ingredienser och som dessutom var på engelska. Väldigt snart fick jag svar från en tjej att hon hade kompisar i USA som hade kompisar som är författare. Hon förde oss samman på Twitter. J.D Robinson, författare till Nocturnal Fate och Jessica D. Chermaie, författare till Secrets of the Truth, och jag inledde ett samarbete. J.D befinner sig i Norh Carolina, Jessica i Louisiana och vi är i lilla Vinslöv! Världen kopplas ihop med internet!

Eleverna startade terminen med att se Youtubeklipp där författarna pratat in presentationer om sig själva och sina böcker. Därefter läste vi gemensamt första kapitlet i deras böcker och skrev läsloggar till dessa. Elevernas tankar kring böckerna publicerar vi på vår klassblogg www.thecolourofthehumanheart.se. Eleverna tycker att det är riktigt coolt att författarna svarar och ger respons i bloggen. Det blir engelska på riktigt. De skriver för riktiga mottagare och i det här fallet till författarna som är väldigt nyfikna på vad mina elever tycker om deras texter.

Efter den gemensamma inledningen valde eleverna vilken bok de ville fortsätta läsa. Killarna formligen kastade sig över Nocturnal Fate och och tjejerna valde Secrets of the Truth.

Den första har, som jag bedömer det, ett svårare språk men är samtidigt mer spännande. Vampyrerna dyker upp redan i början. Den andra boken är enklare och har ett tydligt kärlekstema.

Författarna är båda lika engagerade i detta projekt. De är riktigt imponerade av att svenska elever läser deras böcker!

Digitala verktyg öppnar dörrar

Redan när jag gick på lärarhögskolan i Malmö på 90talet pratade min lärare, Bo Lundahl, om vikten av autentiskt material och att försöka göra engelskundervisningen så levande som möjligt. Jag brukar utgå från skönlitteratur i min undervisning och nu har jag lagt till användandet av olika digitala verktyg. Användandet av digitala verktyg öppnar dörrarna till en undervisning som inte hade varit möjlig för några år sedan.

Fredagen den 19/9 valde jag och engelskgruppen att livesända lektionen via Google Hangout on air. Författarna bjöds in för att delta via internet och tackade ja direkt.

Hangout on air är som Skype, som ni nog känner till, med den skillnaden att du livesänder, kan bjuda in tittare och att sändningen sparas som ett Youtubeklipp. Om du vill prova kan du gå in via Google plus och startsidan. Där hittar du fliken HangOut.

Eleverna förberedde sig genom att i smågrupper skriva och sammanställa frågor till författarna om dels författarskap dels böckerna. Eleverna kunde sedan välja spår.

Det ena spåret var att ställa en styrd fråga och ta emot författarens svar. Det andra spåret var att ställa fria frågor och kunna bemöta författarens svar fritt. Eleverna tyckte att det kändes tryggt att veta vem som skulle göra vad. Författarna hade fått ta del av våra frågor i förväg via klassbloggen.

Ett gäng nervösa elever stod och stampade utanför dörren redan 20 minuter innan vi skulle börja. De organiserade sig hur de skulle sitta för att synas och höras bäst, men intressantast var nog ändå deras kommentarer till varandra om uppförande:

“ Av med din huva!”, “ Håll nu inte på och tramsa och fnissa – det är ju live för f-n”!

13.45 drog vi igång. Linus presenterade klassen och de ställde sina frågor.

Tanken var att det skulle blivit ett samtal kring frågorna, men eleverna var alldeles för nervösa. Det blev att de ställde sin fråga och författarna svarade och sedan fick vi gå vidare till nästa fråga.

Det vi lärde oss och ska ta med oss till nästa gång var att vi måste vara mer noggranna med ljudet. Några tittare har hört av sig och sagt att det emellanåt var svårt att höra vad eleverna sa. Några lärare har också hört av sig och tycker att det är uppåt väggarna knasigt att livesända sina lektioner. Det kan diskuteras, men för just mina elever blev det stort och hur bra som helst.

Syftet med lektionen var att eleverna skulle få träna framförallt sin muntliga förmåga, men också sin hörförståelse i en autentisk situation. Under fredagskvällen hörde en del föräldrar av sig. Några hade tittat på jobbet och några hade tittat i efterhand tillsammans med sina barn. Föräldrarna tyckte att det var häftigt att se sina barn i dessa situationer och var väldigt stolta!

Jag tycker att det är viktigt att mitt klassrum är öppet för alla. Det synliggör vad vi gör i skolan. Internet gör att jag kan öppna upp världen för mina elever och visa vad som finns utanför Vinslöv. Många av mina elever kommer aldrig längre än max till Danmark. Flera har aldrig varit i någon större stad som tex Malmö. Jag försöker vidga deras vyer och visa för dem att världen finns där ute för alla att upptäcka.

Efteråt var eleverna så nöjda och stolta att det inte finns ord för att beskriva det. Gladast av dem alla var Linus. I samtalet med författaren höjde han hennes Nocturnal Fate till skyarna. Han berättade att han i stort sett aldrig läser och när han läser hittar han aldrig någon bok han gillar. Denna bok sög tag i honom direkt och han har redan, långt före dem andra, läst ut den.

J.D blev så glad att hon direkt skänkte honom uppföljaren Darkest . Senare på  kvällen har Linus den i sin hand via epost!

Om du vill se hur Google HangOut on air fungerar kan du ta del av vår HangOut i sin helhet via min YouTubekanal – Sara Bruun eller titta på ett litet utdrag här

//Sara

Kommentera
bruun_betong
Sara Bruun

Sara Bruun undervisar i engelska på Ringsjöskolan i Höör. Hon har genomgått en digital revolution och har även en del av sin tjänst som IKT-pedagog i Höör. Hennes språkbloggar har snabbt blivit en inspirationskälla för många. Engagerande och motiverande lektioner skapar lugna och trygga klassrum är hennes språklärarmotto. Här bloggar Sara om en språklärares vardag.