Många av oss står inför utmaningen att ta emot elever från Ukraina och funderar på hur vi ska göra för att kunna göra oss förstådda över huvud taget? Att kommunicera med en person där man inte alls förstår varandras språk är en rejäl utmaning.

Det är nu digitala verktyg kommer in i bilden och verkligen kan göra skillnad.

När du bara vill prata och kunna göra det snabbt och enkelt är appen ”Say Hi” min favorit.

Appen ”Say hi”.

Den är gratis och fungerar på både iPhone, Ipad och Android. ”Say Hi” har stöd för 101 olika språk och ukrainska är ett av dem.

Du behöver inte kunna skriva för att använda ”Say Hi”, vilket gör att den även fungerar fint för de yngre barnen. Klicka på ikonen för mikrofon och välj de språk du vill använda. Du kan också ställa in om rösten ska vara manlig eller kvinnlig och hur snabbt personen ska tala.

För att få ditt tal översatt klickar du på mikrofonen och appen översätter automatiskt det du sagt och spelar upp ljudet. När du har talat in din text ser du det du sagt i skrift och om du kan läsa kan du se att appen har tolkat ditt tal rätt.

 

”Google översätt” har faktiskt lite oförtjänt dåligt rykte, i alla fall bland oss språklärare. Jag tycker att tjänsten blir bättre och bättre och menar att du faktiskt behöver lära dig använda dess funktioner.

Visste du att ”Google översätt” till exempel kan översätta tryckt text i böcker genom att du bara riktar appens kamera mot boken? Och visste du att den även översätter hela webbsidor? Naturligtvis blir det mer eller mindre bra beroende på vilka språk du arbetar med, men ändå!

Så här kan du göra i klassrummet: 

  • Ta ditt läromedel i tex historia.
  • Slå upp den sida ni ska arbeta med.
  • Öppna appen Google översätt
  • Ställ in de språk du vill arbeta med
  • Klicka på kameraikonen och rikta kameran mot den sida ni arbetar med.
  • Klicka på snabböversätt.
  • Appen översätter nu sidan och eleven kan läsa texten på sitt språk.

Tänk på att hålla appen stilla annars fungerar det inte.

Om du har en webbsida som du vill översätta surfar du till Google Translate , klickar på ikonen webbplatser och klistrar in den webbsida du vill översätta. Därefter väljer du språk och sidan översätts automatiskt.

Nedan ser du ett exempel jag gjort från SO-rummet.se till ukrainska. Hur bra det är översatt kan jag inte avgöra då jag inte kan någon ukrainska alls.

I Pearltrees har jag samlat alla frisläppta läromedel och webbsidor som är bra för att lära sig svenska och kunna gå i skolan i Sverige. Pearltrees är gratis och en sida du kan använda för att spara och kategorisera webbsidor. En virtuell pärm kan man säga.

Ladda hem tillägget Pearltrees via Chrome Webstore. När du hamnar på en sida du vill spara som denna blogg tex klickar du på ikonen för tillägget högst upp till höger på din skärm och lägger till sidan Lärresurser Ukrainska via Pearltrees i ditt virtuella bibliotek.

Det finns fler men dessa är enkla och gratis

Det finns naturligtvis flera andra program och appar du kan använda i din undervisning av nyanlända elever, men jag har valt de som är enklast och gratis!

Kom ihåg att Skolverkets kartläggningsmaterial för bedömning av nyanlända elevers kunskaper steg 1 och 2  är obligatoriskt att använda i grundskolan, grundsärskolan, sameskolan och specialskolan. Materialet ska användas för att ta reda på vilka kunskaper en nyanländ elev har med sig när hon eller han börjar skolan i Sverige.

Bra råd och diskussioner i Facebook-gruppen

Ett råd är att gå med i Facebookgruppen ”Svenska som andraspråk” , som drivs av Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Där hittar du många bra råd och diskussioner som kan vara till hjälp när du ska undervisa nyanlända och elever som läser svenska som andraspråk.

I Sverige har vi alla olika erfarenhet av att ta emot och undervisa nyanlända. Vissa kommuner har tagit emot väldigt få nyanlända och har ringa erfarenhet medan andra har tagit emot många och har lärt sig mycket.

Vi måste samarbeta, dela med oss av våra erfarenheter och hjälpa varandra.

Lycka till!

Kommentera

Telefonen ringer ganska sent på kvällen och det står ”inget uppringnings-id”. Det är en ilsken röst som inleder med att fråga om jag vet att jag har förstört livet för deras ungdom?

”Du tvingar vårt barn att läsa och skriva själv. Jag läser i olika bloggar och forum att du kan pysa och då kan du sätta betyg i alla fall.”

Inget småsnack om väder och vind utan rakt på. Min puls går upp, men jag lyckas behålla lugnet och ber kvinnan utveckla varför hon egentligen är arg.

När vi resonerat ett tag går mammans ilska över i en hulkande gråt. Det visar sig att mamman i själva verket är så frustrerad över att hennes barn inte har tillräckliga kunskaper för att nå betyget E i engelska. Barnet läste inte engelska på lågstadiet och hade, enligt mamman, anpassad engelska under mellanstadiet.

”Vårt barn har inte skrivit engelska utan bara haft muntliga glosor. Nu säger du att hen ska skriva själv och hen vägrar.”

Jag har full förståelse för att lärare på låg- och mellanstadiet ibland väljer att prioritera elevens utveckling i svenska framför engelska så detta ska absolut inte ses som pajkastning mot er.

”Pysparagrafen ska inte ses som en genväg”

När mamman syftar på att eleven kan ”pysas” menar hon att jag som lärare ska bortse från förmågan att skriva när jag sätter betyg.

Varje år vållar undantagsbestämmelsen, pysparagrafen i folkmun, huvudbry och det verkar finnas lika många tolkningar som det finns lärare och rektorer. Viktigt att veta som både vårdnadshavare och lärare är att undantagsbestämmelsen inte är till för att en elev med bristfälliga kunskaper i allmänhet ska kunna få ett godkänt betyg.

Lärare får bara använda undantagsbestämmelsen om det inte räcker med särskilt stöd för att eleven ska nå en viss del av kunskapskraven. Eleven ska alltså ha fått så mycket stöd som eleven anses behöva för att paragrafen ska kunna användas, plus att funktionsnedsättningen måste vara bestående.

Om extra undervisning eller undervisning på ett annat sätt antas hjälpa eleven kan ”pysparagrafen” inte användas. Den ska alltså inte ses som en genväg för att kunna ge en elev ett betyg. Läraren kan också bara bortse från enstaka delar av kunskapskraven (skolverket.se) Läraren har ingen möjlighet att anpassa bort hela förmågor som att läsa eller skriva. Vissa verkar tycka detta ska göras, men hur tycker ni då läraren ska förhålla sig till ”pysparagrafen”? Ska lärarna bara strunta i de riktlinjer de är ålagda att följa?

Jag har under mina år som engelsklärare sett otaliga exempel på elever som känner att dom inte kan någon engelska när de kommer i sjuan, känner att de är värdelösa, har noll självkänsla och är mycket svåra att motivera till träning. Lika många är dock de elever som faktiskt gått ut årskurs nio med minst E (godkänt) i betyg.

I huvudet på Bruun pågår just nu en torktumlare av olika tankar och funderingar kring läs- och skrivundervisning i engelska. Jag tänker mycket på detta och tycker det är så svårt. Hur ska jag på bästa sätt lära just den eleven läsa och skriva på engelska? Hur ska jag hinna sitta ned med eleven och visa och förklara? Är det rimligt att hinna och kunna göra det som ensam lärare i klasser med 25–30 elever som många av oss har?

Några konkreta saker som jag trots allt sett har mycket god effekt under åren är att när vi läser skönlitteratur på engelska så högläser jag mycket. Jag stannar upp, frågar om de vet vad olika ord betyder, har samtal om texten och hjälper eleverna på gruppnivå att förstå.

”Jag är noga med att vi skriver mycket tillsammans”

När eleven sedan enskilt ska ta sig an texter brukar jag ge rådet att eleven läser en sida eller ett kapitel med lyssningsstöd till och läser nästa sida eller kapitel utan. De måste dock träna på att läsa själva. Det tar jag aldrig bort. På till exempel Esl-Bits.netEPIC  och Oxford Owl  finns många bra böcker med både text och ljud som jag ofta använder i undervisningen.

När eleven skriver engelsk text brukar jag dela upp skrivandet i olika trappsteg. Det första steget, om eleven upplever att den inte alls kan skriva, är att “skriva av engelsk text”. Genom att skriva av text brukar jag få igång den mest motvillige elev. När eleven härmat text ett tag är det dags att gå vidare. Nästa steg är att eleven får så kallade ”börjor”. Eleven får fem meningar där jag skrivit början på meningen och eleven själv ska skriva slutet.

Eleven har stöd av program i datorn och kan markera texten och få den uppläst, så kallad talsyntes. Eleven hör att något är fel och kan rätta till det eller be om hjälp.

Det finns många olika program för talsyntes idag – kolla med IT-ansvarig på din skola och be att få det installerat till ditt barn eller din elev. På min skola har vi till exempel licens för verktyget AppWriter.

När eleven har kommit förbi de första stegen är det dags att kunna skriva själv. Jag arbetar med cirkelmodellen och är noga med att vi skriver mycket tillsammans. Det kan vara hela klassen tillsammans med mig, i grupp eller i par. I vanliga fall har du nog sett att cirkelmodellen har fyra faser, men jag har valt att lägga till en femte fas.

Den femte fasen är viktig då jag vill se om eleven har utvecklats och kan stå på egna ben. Genom att eleven skriver i låst skrivyta utan tillgång till internet håller eleven fokus på sin uppgift plus att jag kan vara säker på att det är elevens egna kunskaper jag möter. Det är inte elevens förmåga att googla eller fråga farmor jag bedömer, vilket det lätt blir om eleven får lov att skriva när eleven vill i vanliga dokument.

Jag är mycket noga med att i fas 1–4 är det helt okej att ta hjälp och lära sig så mycket som möjligt, men i fas fem ska eleven visa vad eleven kan. Vi har förberett skrivandet i fas 1–4 så eleven vet hur och vad den ska skriva. Jag ber eleven ”flödesskriva” och när det är klart hämtar eleven hörlurar och använder talsyntes. Talsyntesen finns tillagt för alla elever i klassen, men alla gillar inte det och behöver heller inte använda det. Eleverna som vill och där jag har pratat med eleven om vikten av talsyntes lyssnar igenom sin text och rättar efterhand. Allt detta är avdramatiserat och inget konstigt i klassen. Vissa tar lurar och andra inte.

”Ibland bara säckar jag ihop”

Att strukturerat arbeta med att låta eleverna flödesskriva och sedan rätta sig själva med talsyntes har jag sett som mycket framgångsrikt hos alla mina elever, men främst hos elever med läs- och skrivsvårigheter.

Nedan kan ni se ett konkret exempel på en elev som med detta arbetssätt utvecklade sitt skrivande fint. Eleven var mycket stolt över sin utveckling och godkände att jag visar texterna:

Ibland bara säckar jag ihop i soffan, konstaterar att även om jag ser att undervisningen ovan har effekt så räcker jag inte till för att hjälpa alla elever.

Jag blir uppgiven, ledsen och tänker varför, varför har skolsystemet blivit så här? Varför får inte eleverna rätt hjälp och insatser från början? Varför ska vi behöva kämpa för att eleverna ska lära sig läsa och skriva? Varför skiter jag inte bara i det och pyser eleven och sätter ett betyg? Då blir ju alla glada….

Men det går inte. Jag gör våld mot själv om jag ger upp det jag tror på. Jag säger det igen och igen: det är en demokratisk rättighet att kunna läsa och skriva, även på engelska, och därmed också kunna välja vilken väg framtiden ska ta.

Därför ska vi inte ta bort förmågor utan se till att lärarna ges förutsättningar att räcka till så att alla elever får möjlighet att lära sig och kan bli sitt bästa jag.

  • Grunden i denna text har tidigare varit publicerad i Dyslexitidningen 2021:2. 
Kommentera

Nu har vi på högstadiet haft ett par veckor utan våra elever i klassrummet och vi har behövt undervisa via datorn. Jobbigt och svårt tycker jag och då är jag ändå van att jobba så och har föreläst i andra delar av världen i flera år. Jag har full förståelse för att undervisning via fjärr/distans skapar stress hos er. 

I min förra video gick jag igenom grunderna i Google Meet och Jamboard och vill ni se den igen hittar ni den här: Grunderna i Google Meet och Jamboard. Mina filmer riktar sig till lärare på mellan- och högstadiet, men självklart kan ni som jobbar på gymnasiet också använda er av dem. 

Idag ska jag visa er hur ni kan ta nästa steg i undervisningen och framförallt ha aktiva elever. Det jag ser är att många lärare skickar ut uppgifter som eleven ska arbeta med enskilt eller att läraren pratar rakt in i skärmen alldeles för länge. Du tappar dina elevers fokus mycket snabbare via skärmen och behöver aktivera dem. Flera av er gör det via till exempel chatten i Google Meet, men i filmen nedan ska jag visa hur du kan göra detta ännu bättre genom tillägget Pear Deck. 

Sist i filmen kommer jag också resonera om det går att bedöma elever som inte är i klassrummet. Jag ger lite tips på hur du kan tänka nu. 

Mycket nöje: 

Kommentera

Många lärare hör av sig och är väldigt stressade över att högstadiet nu på flera ställen går över på distans. Huvudmän har inte tagit i sitt ansvar och förberett sina lärare. Vilka har fått stöd och vilka har inte?

Jag gjorde en instruktionsvideo för att hjälpa den som känner sig orolig och stressad inför skolstarten, som lite hjälp på traven. 

Det är en 16 minuter lång video med lättsam genomgång av Google Meet, Jamboard (digital whiteboard) och Classroomscreen. Inga krångligheter, bara följ med i mina instruktioner.

Lycka till med skolstarten.

//Sara

Kommentera

Nuförtiden verkar det som att lärare inte kan genomföra bra lektioner och god undervisning om dom inte använder bildstöd i form av widigitsymboler. Jag har under en längre tid funderat över varför en modell plötsligt blir helgonförklarad och det som ska lösa elevers svårigheter?

Just nu verkar förklaringsmodellen vara att läraren måste lära sig använda så kallade widgitsymboler. Dessa sägs underlätta lärandet för alla elever.

Widgitsymboler kan se ut som dom ni ser i bilderna nedan. 

(Källa:symbolbruket.se)

Widgit online är ett företag som verkligen lyckats slå sig in på skolmarknaderna i många olika länder och det är bara att gratulera företaget till briljant marknadsföring. Det är inte det jag vänder mig mot, utan det är hypen och masshysterin som vissa lärare och specialpedagoger uppvisar i förhållande till att övriga lärare ”måste” lära sig att använda bildstöd.

När jag, i sociala medier, ser lärare som frågar efter bildstöd i form av widigitsymboler till skönlitterära böcker blir jag mörkrädd. Då har det gått för långt.

Jag märker framförallt hypen i sociala medier, i kommentarsfält, på Instagram och i samtal med lärare runt om i landet. Det verkar som att när konton med många följare på Instagram plockar upp en modell eller produkt och matar ut inlägg efter inlägg som ser väldigt flashiga ut, då känner andra lärare sig manade att härma och följa efter. Det kan ju naturligtvis vara bra inlägg att härma, men om du inte reflekterar över hur till exempel widigitsymboler kommer att tas emot och göra skillnad på elevernas lärande i just din klass är det mycket bekymmersamt.  

Det råder ingen tvekan om att bilder och filmer/filmklipp är viktigt stöd för att vi, oavsett om vi är i skolan eller hemma, ska minnas olika saker bättre, men kan vi inte enas om att vi byter ut det förenklade begreppet bildstöd mot visuellt stöd för att göra begreppet bredare? Vi får inte fastna i att bildstöd per automatik betyder avskalade streckgubbar. 

Ett visuellt stöd kan till exempel vara fotografier, ritade bilder på tavlan, diagram, tabeller och modeller. Genom att använda bilder och filmklipp så kan vi använda flera uttrycksätt, skapa associationer och öka elevernas förståelse.

I min egen undervisning använder jag mig ofta av filmklipp, bilder och begrepp, gärna i förväg och innan vi till exempel inleder gemensam läsning av en skönlitterär bok. Jag använder inte widigitsymboler om det inte är en specifik elev som tydligt behöver det och jag skriver inte upp på tavlan allt vad vi ska göra lektionstid. Jag vill vara lyhörd för vilken väg min lektion tar och lyssna in eleverna. Ibland tar en muntlig diskussion en helt annan väg än vad jag trott den skulle göra och då behöver jag kunna följa med i den.

Som lärare måste du vara disciplinerat flexibel. Naturligtvis ska du ha en planering att luta dig mot, men den kan inte följas slaviskt. Undervisning och lärande är inte instrumentellt och följer ingen check-lista. Lärande är böljande och formbart och du måste som lärare vara tydlig, men även följa gruppens svängningar. 

I samband med ovanstånde har jag också funderat på om vi i Sverige har hamnat där vi är då vi inte har tillräckligt många speciallärare som kan intensivarbeta med elever? Blir införandet av bildstöd en stresslösning och ett råd om extra anpassning istället för att det sätts in särskilt stöd? Det kanske inte ens blir en extra anpassning om det ges till hela klassen och ingår i lärarens vardagliga undervisning? Vet vi egentligen att det är just bildstöd i form av widgitsymboler som kommer hjälpa den specifike eleven att förstå innehållet i undervisningen eller ges det som ett trendande slentrianråd? Ges råd som att eleven behöver bildstöd just för att speciallärare inte har tid att arbeta med eleverna eller är det faktiskt det bästa för just den eleven? Är råd som bildstöd ett sätt att undvika diskutera lärarens undervisning på gruppnivå? Många funderingar som jag har klurat på, men inte har något vidare bra svar på. 

Jag menar att det inte finns en allenarådande undervisningsmodell som funkar i alla klasser. Just nu har jag till exempel två sjuor i engelska. Det är som att undervisa natt och dag. Jag måste i den ena gruppen verkligen fundera över hur jag ska presentera lektionsinnehållet, om jag har varit tillräckligt tydlig, hitta engagerande innehåll och framför allt vara en extremt tydlig ledare. Den andra gruppen hade jag kunnat undervisa ute i skogen med förbundna ögon! 

Allmängiltiga råd som man, svepande, ska tro fungerar i alla klasser måste gå i graven. Jag menar att det inte går. Du måste analysera vad som behövs i just den klassen, om det behövs olika sätt att undervisa beroende på när på dagen du har dom och vilket innehåll du tänker använda.  Undervisning fungerar inte i stuprör. 

Jag vill lyfta fram det oreflekterade användandet av olika modeller och produkter. Jag är starkt kritisk mot den förenklade världsbilden att alla måste göra likadant för att eleverna ska lära sig mer.

Absolut kan du använda widgitsymboler om du identifierat att det är det som dina elever behöver, men tänk först.

Kommentera
bruun_betong
Sara Bruun

Sara Bruun har arbetat som språklärare i engelska och tyska i nästan 25 år.
Hennes språkblogg, Bruuns klassrum, har snabbt blivit en inspirationskälla för många. Engagerande och motiverande lektioner skapar lugna och trygga klassrum är hennes språklärarmotto. Sara är författare till två böcker om språkundervisning och är även en uppskattad föreläsare. Sommaren 2021 var Sara sommarvärd i radions P1. I Skolvärlden skriver Sara främst debattartiklar, men ger även läsaren en inblick i en lärares vardag.