Debatten kring appen Periscope går varm i lärarkretsar. Varje dag filmas lärare och elever i smyg och sänds live via Periscope. Elever skriver “ Vid 50 likes slår jag min lärare i röven”, “ Vid 30 likes ska jag se till att min lärare får ett flipp” och så vidare. Vem som helst som zoomar in just den skolan kan se vad som pågår.

Eleverna är snabba att gömma sina telefoner så att läraren inte ska upptäcka vad som pågår. Igår såg jag ett inslag där en elev gömde telefonen i blomkrukan och sedan filmade ett prov. Läraren samlade in allas telefoner, men eleven sa att hen inte hade någon. Detta är bara ett axplock av vad som händer i skolan och jag tänker inte gå in mer på den biten i detta inlägg. Vill ni läsa mer om hur jag har arbetat med appen lektionstid kan ni läsa det här: Elevers tankar kring Periscope, smygfilmning av lärare och livesändning.

Att bli smygfilmad är oerhört jobbigt för oss lärare och man känner sig otrygg. Det finns elever som medvetet går in för att “sätta dit” sin lärare. Jag kan själv ha en jargong med mina elever där jag skojar rått. Vad händer om det jag säger tas ur sitt sammanhang? Vad händer om eleven tar hem det klippet och visar för sina föräldrar eller lägger ut på sociala medier? Vad ska jag som förälder tro?

Svaren är inte enkla, men mitt råd till dig som förälder är att själv ladda ner appen och faktiskt hålla koll. Här kommer ett tips som kanske inte ungdomarna gillar att jag ger, men man kan faktiskt skapa ett fejkkonto och följa sitt eget barn.

Samtalet förälder – barn/ungdom tror jag är den enda framkomliga vägen. Att diskutera kring fördelar och nackdelar med vad som faktiskt kan hända. Ett par ungdomar som har fest och livesänder det så att alla kan se var festen är riskerar att det dyker upp hur många som helst utan att man vet om det. Det är ju inget nytt fenomen att oinbjudna gäster kommer, men det riskerar att bli så mycket större nu.

Mina elever pratade mycket om faran med att “gubbar” som gillar småtjejer mycket lättare kan hitta var tjejerna bor. Många tjejer lägger upp “ För 50 likes ser ni mig i BH” och så vidare. Jag tror inte att det finns något viktigare än att prata och åter prata om konsekvenser av sitt handlande. Det som är “inne” bland en del killar är att filma rena kränkningar och slagsmål. Detta har även polisen gått och varnat för: Obehagliga trender på sociala medier

I skolan tror jag att vi behöver lyfta dessa nya trender inte bara i klassrummet utan även på föräldramöten. Här nedan kommer ett förslag till hur man kan arbeta med detta på föräldramöten:

I inbjudan till föräldramötet ber man föräldrarna att i förväg ha laddat ner appen Periscope. Den är gratis och fungerar på alla enheter.

När föräldrarna är på plats visar ni en kort genomgång av hur appen fungerar. Visa både fördelar och nackdelar.
Be föräldrarna diskutera med sin granne eller runt bordet de sitter

  • Vilka fördelar och nackdelar kan ni se med en app som Periscope?
  • När ni var tonåringar – vad var “farligt” då och vad förfasade sig era föräldrar över?  
  • Hur pratar ni med era barn/ungdomar om dessa trender?
  • Hur ställer du dig till att ha ett “fejkkonto” så att du kan ha koll? Är det moraliskt riktigt eller följer du dina barn med ditt eget namn? Fördelar/ nackdelar med detta?
  • Samla ihop diskussionen och be varje bord redogöra för sina samtal.
  • Diskutera: Vad skulle du som förälder göra om du såg någon annans barn/ungdom i en olämplig/farlig situation? Är det ett sådant klimat i den här klassen att det är ok att ringa den förälder det berör?

Jag tror att det är väldigt viktigt att inte ropa förbud i dessa frågor. Tänk efter själv: När dina egna föräldrar förbjöd dig något vad gjorde du då?!

I mitt länkade inlägg om elevernas tankar kring detta så hänvisar jag till Elza Dunkels. Hon är docent vid Umeå Universitet och har många kloka tankar kring hur man ska bete sig på nätet. Här kan ni läsa mer : Det finns ingen quickfix mot näthat .

Hon har också skrivit en bok i ämnet: Nätmobbing, näthat och nätkärlek där även ni föräldrar kan fördjupa er i hur ni ska hantera detta.

Om du är förälder och läser detta så börja med att ladda ner appen och lära dig hur den fungerar. Be gärna ditt barn/ungdom att visa dig så att ni kan ha koll tillsammans. Tipsa gärna lärarna på er skola om att ni behöver diskutera ämnet på föräldramötet. Det är inte längre “bara” farorna med alkohol och droger vi måste prata om, nätetik är precis lika viktigt.

Känns det jobbigt med allt att sätta sig in i? Ja, det är skitjobbigt att vara förälder, men vad gör vi inte för våra barn?

Hoppas att ni får givande diskussioner!

Lycka till!

Sara Bruun

Kommentera

Ibland undrar jag om det är så att förstelärare inte tål kritik? Är det så att många förstelärare använder kritiken mot reformen som en sköld och ett skydd för att inte behöva ta åt sig av kollegors åsikter?  Det är lätt att skylla på pajkastningen mot förstelärare för att slippa vända blicken inåt, mot sig själv, och se om det faktiskt ligger något i det som sägs.

I flera av de forum i sociala medier som jag befinner mig i ser jag ofta olika kommentarer kring förstelärare. Det kan vara försteläraren själv som känner sig påhoppad och kritiserad av kollegor, andra lärare som skriver om hur förstelärare agerat eller ännu oftare att försteläraren inte gör något för sina 5 000 kronor.

Jag menar att man måste tänka efter och skilja på påhopp för att någon retar sig på förstelärarreformen och kritik mot något du som förstelärare gjort. Självklart är det så att alla behöver kritik, fast konstruktiv sådan.

När jag är ute på olika skolor och föreläser märker jag ganska tydligt vilket klimat som råder på skolan. Det tråkigaste är när jargongen gått så långt att kollegorna inte längre tänker på vad de säger. Orden bara haglar och kommentarer som  “ Du som är FL kan väl öppna fönstret. Du som är FL kan väl hälla upp kaffe åt oss andra. Du som är FL kan gott sammanställa allt vi lärt oss idag och skicka ut till oss andra. Du som är FL är väl extra utbildad och kan kopiera åt oss andra.” sägs ofta med en skämtsam ton men ändå med en allvarlig underton. Hur har det kunnat bli så här?

På de skolor där förstelärarreformen fungerar väl upplever jag att förstelärare har ett tydligt uppdrag från skolledningen och att tillsättningen av tjänsten gått väldigt formellt till.

De största problemen tycker jag är på skolor där förstelärare tillsatts genom ryggdunkning och att kollegorna känner att de inte begriper hur just den läraren kunde få tjänsten.

Uppdraget, på dessa skolor,  är dessutom otydligt och skolledningen har inte preciserat vad förstelärare förväntas göra eller inte göra. Det är också ganska uppenbart att många rektorer inte kunnat hålla sig formella utan valt personer som passar in i rektors sätt att leda skolan. Detta är min egen ytterst subjektiva analys!

Jag tycker inte det är särskilt konstigt att det blir snack i personalrummet och en jargong när skolledningen inte lyckats förmedla vad uppdraget innebär. Avsikten med reformen var aldrig att förstelärare skulle jobba mer än övriga kollegor (skolverket.se), många har dock fått nedsättning i tjänst för att arbeta med skolutveckling. Andra har inga särskilda förstelärararbetsuppgifter alls. Jag upplever att dessa lärare tenderar att själva ta på sig fler uppgifter för att kollegorna verkligen ska se att försteläraren gör skäl för den extra lönen.  Det tål att påpekas att regeringens tanke aldrig var att försteläraren skulle ha fler arbetsuppgifter.

Jag anser att förstelärarreformen har lett till en större segregering mellan lärarna och ett vi och dem – tänk. Detta måste vi ändra på. Det är inte rimligt att lärare beter sig så här mot varandra. Om detta  skrev jag den 17/7 2014 : Försteläraren – en utskälld reform.

Förstelärarna måste sluta att vara så lättkränkta och ta till den enkla vägen att skylla på reformen. De som inte blev förstelärare måste tänka på vad de säger och hur de agerar. Det är inte ok att slänga ur sig påhopp. Vi måste börja samarbeta och gemensamt arbeta för skolutveckling. Sen kan var och en reta sig på att den inte blev förstelärare eller hur rekryteringen gick till, men det går inte att påverka. Det som inte går att påverka är heller inte lönt att lägga sin energi på.

Ta en stund och fundera över hur klimatet är på din arbetsplats. Ni kanske har ett kanonsamarbete redan? Du kanske är den lättkränkte försteläraren eller är det faktiskt så att kritiken är befogad? Det kanske inte alls har något att göra med att just du är förstelärare? Är du den som slänger ur dig pikar till försteläraren om än det ena än det andra? Är du den som surar för att just du inte blev förstelärare? Tänk efter. Låt sedan 2016 bli året när vi alla arbetar tillsammans för att varje elev ska få bli sitt bästa och att lärarna respekterar varandra, förstelärare eller inte.

Gott Nytt År önskar

Sara Bruun

Kommentera
bruun_betong
Sara Bruun

Sara Bruun undervisar i engelska på Ringsjöskolan i Höör. Hon har genomgått en digital revolution och har även en del av sin tjänst som IKT-pedagog i Höör. Hennes språkbloggar har snabbt blivit en inspirationskälla för många. Engagerande och motiverande lektioner skapar lugna och trygga klassrum är hennes språklärarmotto. Här bloggar Sara om en språklärares vardag.