Annons

Hypen runt bildstöd liknar masshysteri

Nuförtiden verkar det som att lärare inte kan genomföra bra lektioner och god undervisning om dom inte använder bildstöd i form av widigitsymboler. Jag har under en längre tid funderat över varför en modell plötsligt blir helgonförklarad och det som ska lösa elevers svårigheter?

Just nu verkar förklaringsmodellen vara att läraren måste lära sig använda så kallade widgitsymboler. Dessa sägs underlätta lärandet för alla elever.

Widgitsymboler kan se ut som dom ni ser i bilderna nedan. 

(Källa:symbolbruket.se)

Widgit online är ett företag som verkligen lyckats slå sig in på skolmarknaderna i många olika länder och det är bara att gratulera företaget till briljant marknadsföring. Det är inte det jag vänder mig mot, utan det är hypen och masshysterin som vissa lärare och specialpedagoger uppvisar i förhållande till att övriga lärare ”måste” lära sig att använda bildstöd.

När jag, i sociala medier, ser lärare som frågar efter bildstöd i form av widigitsymboler till skönlitterära böcker blir jag mörkrädd. Då har det gått för långt.

Jag märker framförallt hypen i sociala medier, i kommentarsfält, på Instagram och i samtal med lärare runt om i landet. Det verkar som att när konton med många följare på Instagram plockar upp en modell eller produkt och matar ut inlägg efter inlägg som ser väldigt flashiga ut, då känner andra lärare sig manade att härma och följa efter. Det kan ju naturligtvis vara bra inlägg att härma, men om du inte reflekterar över hur till exempel widigitsymboler kommer att tas emot och göra skillnad på elevernas lärande i just din klass är det mycket bekymmersamt.  

Det råder ingen tvekan om att bilder och filmer/filmklipp är viktigt stöd för att vi, oavsett om vi är i skolan eller hemma, ska minnas olika saker bättre, men kan vi inte enas om att vi byter ut det förenklade begreppet bildstöd mot visuellt stöd för att göra begreppet bredare? Vi får inte fastna i att bildstöd per automatik betyder avskalade streckgubbar. 

Ett visuellt stöd kan till exempel vara fotografier, ritade bilder på tavlan, diagram, tabeller och modeller. Genom att använda bilder och filmklipp så kan vi använda flera uttrycksätt, skapa associationer och öka elevernas förståelse.

I min egen undervisning använder jag mig ofta av filmklipp, bilder och begrepp, gärna i förväg och innan vi till exempel inleder gemensam läsning av en skönlitterär bok. Jag använder inte widigitsymboler om det inte är en specifik elev som tydligt behöver det och jag skriver inte upp på tavlan allt vad vi ska göra lektionstid. Jag vill vara lyhörd för vilken väg min lektion tar och lyssna in eleverna. Ibland tar en muntlig diskussion en helt annan väg än vad jag trott den skulle göra och då behöver jag kunna följa med i den.

Som lärare måste du vara disciplinerat flexibel. Naturligtvis ska du ha en planering att luta dig mot, men den kan inte följas slaviskt. Undervisning och lärande är inte instrumentellt och följer ingen check-lista. Lärande är böljande och formbart och du måste som lärare vara tydlig, men även följa gruppens svängningar. 

I samband med ovanstånde har jag också funderat på om vi i Sverige har hamnat där vi är då vi inte har tillräckligt många speciallärare som kan intensivarbeta med elever? Blir införandet av bildstöd en stresslösning och ett råd om extra anpassning istället för att det sätts in särskilt stöd? Det kanske inte ens blir en extra anpassning om det ges till hela klassen och ingår i lärarens vardagliga undervisning? Vet vi egentligen att det är just bildstöd i form av widgitsymboler som kommer hjälpa den specifike eleven att förstå innehållet i undervisningen eller ges det som ett trendande slentrianråd? Ges råd som att eleven behöver bildstöd just för att speciallärare inte har tid att arbeta med eleverna eller är det faktiskt det bästa för just den eleven? Är råd som bildstöd ett sätt att undvika diskutera lärarens undervisning på gruppnivå? Många funderingar som jag har klurat på, men inte har något vidare bra svar på. 

Jag menar att det inte finns en allenarådande undervisningsmodell som funkar i alla klasser. Just nu har jag till exempel två sjuor i engelska. Det är som att undervisa natt och dag. Jag måste i den ena gruppen verkligen fundera över hur jag ska presentera lektionsinnehållet, om jag har varit tillräckligt tydlig, hitta engagerande innehåll och framför allt vara en extremt tydlig ledare. Den andra gruppen hade jag kunnat undervisa ute i skogen med förbundna ögon! 

Allmängiltiga råd som man, svepande, ska tro fungerar i alla klasser måste gå i graven. Jag menar att det inte går. Du måste analysera vad som behövs i just den klassen, om det behövs olika sätt att undervisa beroende på när på dagen du har dom och vilket innehåll du tänker använda.  Undervisning fungerar inte i stuprör. 

Jag vill lyfta fram det oreflekterade användandet av olika modeller och produkter. Jag är starkt kritisk mot den förenklade världsbilden att alla måste göra likadant för att eleverna ska lära sig mer.

Absolut kan du använda widgitsymboler om du identifierat att det är det som dina elever behöver, men tänk först.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer