Annons

Alla barn behöver få lyckas

Det finns elever som en är orolig för. Elever som inte deltar, elever som ofta hamnar i bråk. Elever som vill framstå som självständiga och självbestämmande. En sådan elev har jag haft på sistone.  

Det har varit problem med att få eleven fokuserad och aktiv på idrottslektionerna. Nyligen hade vi en provsituation kring skador och hur man förebygger dessa i idrott och hälsa. Eleven skrev provet men blev underkänd. Hen hade glömt att träna. Jag meddelar de elever som behöver göra omprov och kommer till sist fram till denna elev.

– Har du kvar pluggpappret? frågar jag. 

– Nej, svarar eleven. 

Ett nytt i handen och en vecka fram i tiden står vi där igen. Har inte tränat, har inte kvar pappret.  

– Du, nu måste vi ta tag i det här. Vi kan inte skjuta upp det med. Nästa vecka kör vi, okej? säger jag.

Nästa vecka kommer och det är nu två elever som ska skriva omprov. Jag sätter igång de andra elever med doppboll och går till den första. Vi har ett samtal kring vad hen skrivit på provet och lägger till lite saker efter vårat samtal. Godkänd, klockrent.  

När jag rör mig för att möta den andra eleven som sitter en bit bort i parken där vi har idrott är hen redan på väg för att möta upp mig.

– Jag har ropat på dig 5 gånger nu. Säger hen upprört.

– Förlåt, jag var tvungen att sitta med den andre först och sedan sätta igång klassen med doppboll. Men nu är jag här! 

– Jag vill inte göra provet nu. Hen går iväg och lutar sig mot ett träd surt. 

Jag tar mig en liten funderare medan jag går iväg för att hämta provet och pennan eleven lämnat kvar efter sig. Jag går tillbaka igen och möter upp eleven vid trädet.

– Men du, du ligger ju bra till på idrotten i övrigt. Ska vi inte bara köra provet och få det överstökat?  

Eleven svarar inte.

– Är det något som känns jobbigt? 

– Du förstår inte. Svarar eleven. 

Jag märker hur ögonen vattnas och eleven försöker hålla igen samtidigt som hen vänder sig om och går iväg. 

Jag låter eleven vara och landa. Ingen idé att gå in och rådda när det där gigantiska isberget av känslor börjat komma upp till ytan. Men något kring detta prov eller provsituationen är märkbart jobbigt för eleven. 

Några minuter passerar och eleven kommer tillbaka och ställer sig bredvid mig medan jag står och kollar på doppbollsspelet resten av klassen utövar. Jag ger lite komplimanger och instruktioner till eleverna i spelet och vänder mig sedan till eleven som sökt sig närmre.  

– Du, ska vi köra provet muntligt? 

Eleven jakar och vi sätter igång.  

Jag ställer frågorna, vi har ett samtal och jag ger eleven omdömet på plats. 

– Jag bedömer att det du sagt under vårt samtal ligger på en A-nivå. Så bra jobbat! 

Eleven är kunnig. Eleven redovisar väl för sina resonemang och det är inget snällomdöme jag sätter. 

– Åh, jag måste flexa lite för dom andra, säger eleven och går iväg.

– Stina! Jag fick ett A! Eleven går runt och berättar för klasskamraterna samtidigt som hen får beröm från resten av klassen för att ha lyckats. Sedan kommer eleven fram till mig igen. 

– Du, Alex. Jag vet att det inte står något på provet och så eftersom att jag gjorde det muntligt, men skulle jag kunna få ta med det hem? 

– Självklart! säger jag. 

Jag skriver i lite mer, skriver namn gör ett A och ringar in och skriver ett kort: ”bra!”

– Det här ska jag visa för mamma! säger eleven till en annan. 

Plötsligt är det en helt annan elev än den jag är van att möta på idrotten. Det är en elev som skiner. Det är inget tjafs om att delta eller inte längre. Inget som behöver lirkas fram. Det är en elev som nu deltar och aktivt själv frågar vilket lag hen ska vara med i. Vad det är vi ska träna på i spelet. En elev som nu har roligt på idrotten.  

Allt som krävdes var bekräftelse. Allt som krävdes var att få lyckas. Och för att lyckas behövdes rätt förutsättningar. 

Rätt förutsättningar behöver inte innebära att alla ska göra lika. I det här fallet fanns ett outtalat behov av att få göra provet muntligt. En sådan liten detalj som kan leda till att eleven höjer sig från ett F till ett A.

Reagera på inlägget:

Undervisning när det verkligen hettar till

I måndags hittade äntligen sommarvärmen fram till oss och undervisningen i idrott och hälsa.

En typisk grej med idrott och hälsa är att vädret sällan är perfekt. Antingen är det för kallt, blött och blåsigt. Eller så är det kokhet och varmt. Så som det var nu i måndags. När vädret blir en påverkande faktor på undervisningen blir det extra viktigt att tänka på elevernas motivation och vad en kan göra för att hjälpa till att finna en känsla av sammanhang med undervisningen. 

Ett exempel är att varma dagar är fenomenala för att prata med eleverna om hur vårt avkylningssystem fungerar.  

Frågor vi brukar reda ut är:

  • Varför blir vi törstiga när vi rör oss i värmen?
  • Varför svettas vi?
  • Hur kyler svett kroppen? 
  • Vad händer med vårt kylsystem ifall det inte finns vind och är över 40 grader ute? 
  • Vilka signaler ger kroppen för att vi behöver fylla på vårt kylsystem? 

Följer man tankarna kring fronesis så är ”när-et” väldigt viktigt i undervisningen. En varm sommardag är således perfekt att diskutera sådana här frågor då de kommer ligga eleven nära när vi har sprungit och svettats mycket.

Det här är ett exempel på hur vi försöker arbeta med det praktiska ämnet idrott och hälsa för att bibehålla hög, inre motivation och känsla av samanhang. Det är också detta som gör oss lärare till mer än en aktivetetsledare. 

Förmågan att på kort tid kunna evaluera den egna, planerade undervisningen och sedan improvisera, förbättra, förfina. Att förädla undervisningen.

Det är vad som gör att eleverna lär sig. Det är också vad som gör att eleverna uppskattar att röra på sig, även när yttre förhållandena är påfrestande. 

I slutet gav jag även eleverna ett litet experiment att testa hemma. Ta en blöt tidning och vira den runt en rumstempererad colaburk. Ställ ut i solen och vänta en timme. Nästa lektion pratar vi om vad som sker. Det är nämligen väldigt liknande vad som sker med kroppen när vi svettas! 

Reagera på inlägget:

Färdighetsträning och progression behöver få större utrymme

Håkan Larsson är docent vid GIH och författare till boken ”Idrott och hälsa igår, idag, i morgon”. Larsson berättar att det är viktigt för elevernas kunskaps- och färdighetsutveckling att längre progressioner används i våra undervisningsmoment. Oavsett hur lång progression vi har idag kommer eleverna gynnas av att göra progressionen längre, enligt hans forskning.

Det är ett vanligt problem som ämnet idrott och hälsa brottas med. Dels vill man göra undervisningen lustfylld med rörelseglädje och erbjuda ett smörgåsbord av aktiviteter (som går mer i linje med tidigare läroplaner). Dels så ska undervisningen vara uppbyggt efter synen på idrott och hälsa som ett kunskapsämne. Då måste eleverna ges möjlighet till att träna på lektionerna, inte bara göra.

Dessa två kan nämligen upplevas att gå stick i stäv med varandra och det finns en splittring bland idrottslärare vad som är det viktigaste med ämnet idrott och hälsa. Vissa hävdar den äldre synen med hög fysisk delaktighet som mest viktig medan andra lyfter vikten av att utveckla den allsidiga rörelseförmågan genom en medvetenhet kring stoffet i ämnet.

Min åsikt har länge legat i att rörelse måste vara kul. Rörelseglädje ska premieras. Så jag har bytt mycket mellan aktiviteterna. Det har blivit ett smörgåsbord för eleverna. Hinderbana en lektion och dans nästa. Inga längre sammanhållna progressioner. Men jag har inte haft forskningen på min sida när det kommer till denna typ av undervisning i idrott och hälsa. Och det är aldrig försent att utveckla sin undervisning.

Därför har jag testat att förlänga min progression för momentet orientering. Det är kul att se den stora skillnaden i måluppfyllelsen hos eleverna. Det är ännu roligare att se att glädjen fortfarande finns kvar och i vissa fall har upptäckts helt nytt. Det är nämligen bara logiskt; kan man så är det kul, kan man inte är det tråkigt. 

En längre progression gav mig möjligheten att börja på en grundläggande nivå och sedan bygga uppåt. Det är något jag länge imponerats av inom militärens verksamhet. Att se till att alla hänger med. Att ta sig tiden att gå igenom noggrant och se till att eleverna hänger med. Men framförallt se till att de får möjlighet att öva, öva öva. Träna, träna, träna. Det är enda sättet att bli bättre på någonting.

Idrott och hälsa är så pass mycket mer än att bara få upp pulsen och röra på sig. Idrott och hälsa är ett kunskapsämne och för att befästa kunskap och färdigheter måste man ges möjlighet till färdighetsträning.

* * *

Detta har varit min lektionsserie för orienteringen på låg/mellanstadiet:

År 1

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad helklass skolgården, gömma kloss på karta 2o2
  • Lektion 2. Kartpromenad helklass skolgårde , gömma kloss på karta 2o2

Vecka 2

  • Lektion 1. Stjärnorientering med kamrat skolgård, bana 1
  • Lektion 2. Stjärnorientering med kamrat skolgård, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat skolgård, bana 1 eller 2

 

År 3

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden
  • Lektion 2. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden

Vecka 2

  • Lektion 1. Stjärnorientering med kamrat, bana 1
  • Lektion 2. Stjärnorientering med kamrat, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat, bana 3
  • Lektion 2. Examination med kamrat, examinationsbana

 

År 4

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden
  • Lektion 2. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden

Vecka 2

  • Lektion 1. Stjärnorientering med kamrat, bana 1
  • Lektion 2. Ta hel bana med kamrat, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat, bana 3
  • Lektion 2. Examination med kamrat, examinationsbana

 

År 5

Vecka 1

  • Lektion 1. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden
  • Lektion 2. Kartpromenad halvklass, byte efter halva tiden

Vecka 2

  • Lektion 1. Ta hel bana med kamrat, bana 1
  • Lektion 2. Ta hel bana med kamrat, bana 2

Vecka 3

  • Lektion 1. Ta hel bana själv, bana 3
  • Lektion 2. Examination själv, examinationsbana 1 eller 2
  •  

För samtliga lär jag ut orientering enligt följande steg.

  • 1. Passa kartan
  • 2. Hitta var du är
  • 3. Hitta var du ska
  • (4. Tumgreppet)
  • 5. Ta ut säkra ledstänger och punkter.
Reagera på inlägget:

Kritisk läsning efter Tinder

Jag träffade min sambo på nätdejtingappen Tinder, trots min presentationstext där. Jag vill inte återge den ordagrant, men föreställ dig värsta tänkbara klyschor om friluftsliv och passion för matlagning, blandat med göteborgska putslustigheter. 

Men hade jag vetat då vad jag vet idag om kritisk läsning, skulle den där presentationstexten aldrig behövt se dagens skärmljus.

Vad är det då jag vet idag, som kanske kan vara till nytta för dig som lärare också? I det FoU-projekt som jag och två kollegor bedrivit, besvaras den frågan i detalj. Vi undersökte hur man kan undervisa vuxna elever i svenska som andraspråk i just kritisk läsning, men resultaten är gångbara för många fler ämnen, tror vi.

Vi fick en dag i veckan avsatt åt projektet under två års tid, tilldelades en extern handledare och ingick i ett nätverk med andra projekt. Så gissa om vi ville göra det här rätt. Vi djupdök i fältet kritisk läsning och genomförde nya undervisningsmodeller som vi filmade och sedan analyserade.

Så vad såg vi för resultat på elevernas lärande?

Ingen utveckling. Inte särskilt engagerade elever, undervisningen hade för många och långa genomgångar. Allt arbete i soptunnan?

Nej, vi hade möjlighet att göra om och göra rätt, med stöttning av handledare och nätverket. Skillnaden blev flippad modellering, massa fler inslag av multimodalitet och digitala verktyg. Det blev också mycket mer tid till interaktiva övningar i olika elevkonstellationer. Elevernas engagemang sköt i höjden och resultaten på testen förbättrades också.

I vår rapport står det om vikten att i den kritiska läsningen synliggöra sin egen och andras “världsbilder”, analysera texters “värdeladdade ord” och “urvalet av röster och information” som författaren gör. Det är en del av ämneskunskaperna som verkar behövas. Men en minst lika viktig sak som jag tar med mig från projekttiden är detta:

  • Det finns inget som ger så hållbara undervisningsförändringar som professionellt lärande för lärare – som tillåts ta tid. Förändringar i ens undervisning blir inte alltid som man tänkt sig när planeringen på kammaren möter eleverna i klassrummet. Lämnas vi ensamma i de motgångarna kanske vår vilja att pröva nytt försvinner. 
  • För att både vilja och våga testa nytt hjälper det oerhört med avsatt tid, kollegialt samarbete, externt stöd och lärarnätverk. Det är undervisnings- och kompetensutveckling när den är som bäst.
  • Därför säger jag nej tack till dess alltför vanliga motsats: spretiga kompetensutvecklingsinsatser och kontextlösa inspirationsföreläsningar. Utvecklingsaktiviteter som inte tar avstamp verkliga svårigheter i vår undervisning och våra elevers lärande, måste förpassas till skolans skrothög. 

I vårt fall handlade det om elevernas förmåga till kritisk läsning. Det är en förutsättning för vuxna elevers aktiva deltagande i samhällslivets alla arenor: den politiska, den professionella och den sociala (nätdejting inkluderat för de som vill). 

Vad är framgångsreceptet för din undervisningsutveckling?

***

Vad upptäckte jag då för fel i min nätdejtingpresentation när jag började läsa mer kritiskt? Jo, innehåll i stil med “glad göteborgare som hamnat på fel sida landet (...) älskar friluftsliv och att laga härliga middagar med vänner” uppvisar tydliga brister i min förståelse för hur de där aspekterna världsbild, ords värdeladdning och urval av information påverkar läsaren. På vilka sätt får du lista ut själv. 

Har kanske du också någon egen text som skulle behöva läsas med mer kritiska ögon?

Reagera på inlägget:

Att hantera ”efter lovet-dilemmat”

Vårterminen har anlänt. Ljuset återkommer och med det alla ledigheter som vårterminen erbjuder. För mig som lärare är loven välkomna, helt klart. Men så fort loven är slut så återkommer ett evigt ”efterlovet-dilemma”.

Ska vi på måndagen köra på som det inte varit lov? Direkt på rutiner och ämnet – eller behövs det en bufferttimme eller två för att väcka alla till skolvardagen igen?

Jag kan inte hitta det ultimata sättet och under våren är det många avbrott för just lov.

Vid senaste uppstarten efter mitterminslovet gick det sisådär. Måndag morgon och första lektionspasset efter lovet. Rutinerat tänker min kollega och jag att eleverna får ta första halvtimmen till att hälsa på varandra. Komma in i skolrutinen lugnt och stilla.

Vi har väldigt sociala elever. Fick de så skulle de ägna minst första halvtimmen, kanske till och med timmen, varje dag åt att hälsa på varandra. God morgon-kram, god morgon-highfive, god morgon-klapp, kolla läget i det oändliga varje morgon. Det här är ju inte hållbart naturligtvis. Men efter ett lov – varför inte?

Vi tänkte en halvtimme, sen kör vi.

Själv var jag väldigt engagerad. Nytt ämne skulle introduceras och några gamla saker följas upp. Jag hade dels varit ledig men även varit på fortbildningskonferens och helt klart redo för lektion. Nu kör vi!

Vissa elever kom in, satte sig och var redo. Lektionsdag är lektionsdag. Andra gick runt och fortsatte hälsningsritualen. En tredje grupp kom in i klassrummet och fortsatte helt enkelt konversationen som de fört utanför.

Snappade upp ord som ”inte sovit på hela natten”, ”inte sovit på tre dagar”, ”trött”.

Som sociala zoombies vandrade de runt, med uppspärrade yrvakna uggleögon, näsorna ivrigt vädrandes efter nästa person att hälsa på.

Ännu en gång förbannade jag min, tydligen även kollegans, totala glömska av att ha högstadieelever tillbaka efter lov. Varför ens försöka ha något vettigt på förmiddagen efter ett lov? Varför inte helt enkelt köra filmkortet? Låta dem snacka av sig och umgås första delen av dagen. Sen är de förhoppningsvis redo.

Före lektionen var jag redo men vad gör det om eleverna inte riktigt är med på banan? Det gör ju mest mig irriterad och inte får jag mer fokus från dem för det. Tvärtom så blir jag arg och till ingen nytta.

Sedan som ett mirakel, varje gång, dag två efter lov så är de flesta åter på studiemode. Dagen innan har liksom aldrig hänt.

Lär dig någon gång, Karin, första dagen efter lov… tänk om och gör något som helt enkelt inte är så viktigt och som faktiskt fungerar.

Vad ska jag hitta på? Hur gör jag något bra av det här?

Vårterminen är nu här igen. Snart är det sportlov, prao, påsklov, kristi himmelsfärd, Valborg och första maj. Massa avbrott i skolrutinen och kvar är frågan: Vad ska vi göra första dagen efter lovet?

Finns det något som verkligen fungerar?

Reagera på inlägget:

Sidor