Situationen i den svenska skolan och inte minst för våra lärare lyfts i EU-kommissionens senaste landsrapport (Country Report) för Sverige. Man konstaterar bland annat att läraryrket har låg upplevd status och att svenska lärare arbetar mer med administration och känner sig mindre i kontroll över sin arbetssituation än i andra länder.

Jag tycker det är intressant att man noterar att ingångslönerna för svenska lärare är i linje med andra EU-länder men att utgångslönerna inte är det. Det illustreras med följande diagram:

Man kan se att de nordiska ländernas lönespann liknar varandra men både Danmark och Finland ligger högre. Kommissionen noterar också att svenska lärarlöner ligger 20 procent under andra yrken med motsvarande utbildning.

Det jag verkligen kan fundera över är om man inte behöver diskutera den svenska helt individuella lönesättningen av lärare. Det skulle kunna vara en vidareutveckling av förstelärarreformen? Det är uppenbart att 25 år med nuvarande lönebildningsmodell inte har fungerat!

Man konstaterar också att lärarkåren blir allt äldre, att många inte har rätt utbildning för det de undervisar i, att nio av tio huvudmän signalerar att de har brist på lärare och att det kommer att saknas 40 000 lärare 2020 enligt SCB (en siffra som de ju höjde i veckan).

Man är också tydlig med att likvärdigheten försämrats i skolsystemet (och kommenterar skolvalet) och att allt fler elever inte klara sig in på gymnasiet. Man är också orolig för utvecklingen med färre elever på gymnasieskolans yrkesprogram och avhoppen från dem och från försöken med lärlingsutbildningar. Slutligen är man bekymrad över nyanlända elevers situation och vad som görs för dem.

I sammanfattningen skriver man:
”School education results in Sweden have weakened (for instance Sweden is now performing below both the EU and OECD averages according to PISA surveys) and equity in education has been declining. The system of integrating newly arrived migrant pupils shows a number of shortcomings. Overall, Sweden has made limited progress in addressing the 2014 country-specific recommendations.”

Utifrån landsrapporten kommer kommissionen i maj att utfärda så kallade landsspecifika rekommendationer. Det ska bli intressant att se vad de blir i utbildningsfrågan.

Det är ingen tvekan om att man ute i världen börjar fundera över vad som händer i den svenska skolan.

Kommentera

Jag har många gånger tänkt att det som allra mest skulle påverka min undervisning (om jag gick tillbaka till läraryrket) skulle vara det jag läst om formativ bedömning.

Anledningen är att det sättet att se på undervisning tydligt pekade ut min roll som agent för elevernas lärande och mitt ansvar. Mitt ansvar att till exempel ta reda på elevernas förkunskaper innan jag levererar undervisning till dem. Eller mitt ansvar att hela tiden undersöka och reflektera över om jag med min undervisning når de mål jag satt upp för deras lärande. Att fokus är på hur undervisningen skapar det lärande jag har som mål.

Jag kan bli bekymrad. Vi hade decennier av fokus på elevaktivitet där undervisning faktiskt sågs som något som inte fungerade. Skolverket skriver om hur man på 1990-talet menade att kunskap inte kunde föras över från en person till en annan – dvs att läraren som kunskapsförmedlare inte bara var omodern utan också helt verkningslös. I dag vet vi tack och lov att så inte är fallet.

Men sedan kom istället via staten kunskapsmatriser, förmågor och en (felaktig?) förståelse av att formativ bedömning handlar om att elever ska försöka anpassa sig till våra kunskapskravsmatriser. Istället för elevaktivitetsfokus hamnar vi då i ett bedömningsfokus. Varför slirar vi hit och dit och missar det väsentliga – hur man undervisar så att barn och ungdomar lär sig något?

Jag pratade med en ursprungligen finlandssvensk forskare häromdagen om finska läromedel. Hon menade att skillnaden mellan Finland och Sverige var att finska läromedel var framtagna tillsammans med forskare och mycket mer riktade sig till läraren än motsvarande svenska läromedel. De innehåller påfallande ofta också verktyg för att diagnosticera elevers kunskaper och idéer för undervisningen. Läraren har ett tydligt ansvar för elevernas lärande men får i det arbetet ett direkt stöd av läromedlet.

Jag funderade över hur det ser ut i svenska läromedel. Hur skapar jag till exempel förståelse för gaslagen? För den oinitierade är det förhållandet pV=nRT eller för den som inte kan kemiformelspråket: Trycket (p) multiplicerat med volymen (V) står i ett förhållande till antalet molekyler (n) och temperaturen (T). Detta gör att om du vet temperaturen, volymen och trycket så vet du också hur många molekyler det finns i ett kärl genom att n= PV/RT (R är en konstant som gör att det blir rätt enheter och storlek). Oerhört fascinerande egentligen. Det gäller för alla gaser. Kan du mäta volymen, trycket och temperaturen kan du alltså räkna molekyler.

Men hur undervisar jag så att alla mina elever förstår detta? Då måste jag skapa förståelse för hur molekyler i gaser beter sig och att temperatur hänger ihop med hur fort molekylerna rör sig och krockar med varandra, att trycket är ett mått på hur många molekyler som krockar med kärlets väggar etc. Det är ett exempel på ett specifikt begrepp i ett ämne.

Ett typiskt svenskt läromedel i kemi består av två delar. En bok som är riktad till eleverna och en laborationspärm till läraren. I det skiljer sig ett kemiläromedel på många sätt från många andra ämnen – det finns ett material till stöd för en del av lärarens arbete nämligen laborationerna.

Men undervisningen då? Hur skapar man bäst denna förståelse? Vilka modeller kan man använda? Vilka undervisningsformer? Vilka är de vanligaste missförstånden bland elever när man försöker undervisa i detta? Att lärare söker sådant syns på sådant som lektion.se

Det kanske vore något att vi nu i de nya övningsskolorna fick forskare som tillsammans med skickliga lärare arbetade med att ta fram läromedel som också ger förslag på lektionsupplägg, elevaktiviteter, diagnostiska test, föreslår modeller, diskuterar missförstånd som uppstår?

I Sverige tycker jag att vi ofta varit så rädda för att exemplen ska styra läraren så att alla lärare har fått uppfinna hjulet själva, eller vanligare har tagit över sina kollegors hjul på den skola man råkar hamna på under sina praktikperioder och första år i yrket. 

/Per

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm