Både yrkesutbildningarna och vuxenutbildningen befinner sig oftast i medieskugga. Det pratas sällan om dem. Detta trots att båda är oerhört viktiga för Sverige både som kunskaps- och industrination. Yrkesutbildningarna ger den utbildade arbetskraft vi behöver inom en mängd sektorer och vuxenutbildningarna möjliggör för människor att gå från arbetslöshet till studier och sedan till arbete.

Vuxenutbildningarna är dessutom en del av en av de saker som gör de nordiska ländernas skolsystem unika. De ger möjligheten till en andra chans. Jag har själv bara i min egen släkt och bekantskapskrets människor som fick en sådan andra chans och som idag är produktiva samhällsmedborgare med ansvarsfulla positioner.

En artikel i Skolvärlden pekar på den utarmning som har skett av vuxenutbildningarna i takt med att den verksamheten avreglerats, konkurrensutsatts och marknadiserats.

Professor Andreas Fejes vid Linköpings universitet säger i artikeln att folk i allmänhet tror att allt är som det var för 25 år sedan men att marknadiseringen av vuxenutbildningen har smugit sig på gradvis och utan samma insyn som i den vanliga skolan. ”Det har skett i tysthet” säger han.

Han beskriver sedan en verksamhet som helt bedöms på grundval av pris och betyg, och där bara hälften av kommunerna någon gång inspekterat verksamheten de betalar för. Detta medan lärare vittnar om orimliga arbetsbördor och kraftfullt förändrade villkor.

Vad gäller yrkesprogrammen analyserar Peter Vigren i en rapport för tankesmedjan Arena Idé situationen inom industriprogrammen och det är heller ingen rolig läsning. Han beskriver hur systemet belönar dem som inte tar på sig de stora kostnader som till exempel industriprogrammet egentligen kräver och ställer frågan: ”Föreligger det verkligen ett skriande branschbehov av personal till zooaffärer och till djurparker, men inte alls i jord- eller skogsbruket?” Och förklarar vad som sker med:

”Det troliga är att de fristående skolkoncernerna har valt att i stället för att satsa på dyra klassrumsutbildningar välja lärlingsvarianter, nu när lagstiftningen har justerats för att underlätta detta – i synnerhet eftersom elevpengsmodellen ännu inte uppdaterats för att täcka in de uppenbara skillnaderna i undervisnings- och investeringskostnader modellerna emellan. Det lär helt enkelt vara mycket billigare för skolhuvudmannen att överlåta investeringar, undervisning i yrkesämnen och slitage på lokaler till branschen än att ta de kostnaderna själv, samtidigt som skolhuvudmannen får lika mycket betalt från det offentliga.”

”Betraktas som tillåten ’collateral damage’”

Det är intressant att just gymnasiefrågan är den enda fråga där näringslivet verkar ha förstått vad marknadiseringen gör med skolans samhälleliga uppdrag. Det var påfallande att de var positiva till en ökad reglering av utbudet inom gymnasieskolan i deras remissvar på gymnasieutredningen. För när de ser hur deras egna verksamheter drabbas av att skolan inte är planerad blir de oroliga.

Men frågan återstår:

  • Varför har båda dessa systemförändringar kunnat pågå så länge och varför har de generellt bemötts med så mycket tystnad?

Det enkla svaret tror jag är lika sorgligt som det är sant. Det här handlar, vad gäller yrkesprogrammen, om att det ofta är elever till föräldrar som inte vet hur man gör sin röst hörd, och när det gäller vuxenutbildningarna om vuxna som inte är så väletablerade i samhället.

Det är personer som samhället borde vara en röst för, personer ett gott samhälle ser till att de får möjlighet att delta i samhället, men istället blir de nu offer för den övre medelklassens valfrihets- och marknadsvurm.

Det precis på samma sätt som alla de elever som på olika skandaler med konkurser genom åren i privata yrkesprogram fick sin skolgång förstörd, men utan att det fick någon återverkan. Det verkar betraktas som tillåten ”collateral damage” som uppstår på grund av marknadens ”osynliga hand”.

Det är inte värdigt ett samhälle med ambitioner om alla människors lika värde och möjligheter att skaffa sig ett bra liv.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm