Vi har nu mer än 40 000 smittade i covid per dag. Men ändå verkar inte situationen på IVA bli i närheten av var vi var under den första och andra vågen. Detta beror på två olika saker: Dels verkar omikron vara en annan typ av sjukdom. Viruset har evolverat till att infektera de övre luftvägarna för att på så vis snabbt kunna ta sig från värd till värd vilket också mildrat sjukdomens effekter och så att vaccinationerna också ger skydd mot svår sjukdom fats viruset lyckas ta sig förbi dem.

Smittotakten och sjukdomsbilden, tillsammans med vaccinationerna, gör att vi kan ana slutet på tunneln – fastän det är som mörkast om man bara ser till hur många som smittas.

Det är en bit kvar. Inte minst vad gäller dem som nu arbetar i skolan där elever, lärare och familjemedlemmar nu blir smittade i en takt som gör det svårt att upprätthålla vettig verksamhet på många skolor, precis som inom andra sektorer.

Det lustiga i detta är att coronapandemin, nu den tredje våren, beter sig så som Folkhälsomyndigheten från början menade att den skulle bete sig. Kommer ni ihåg när deras konsult Johan Giesecke stod och sade att det var en vanlig influensa, att den skulle snabbt sprida sig i befolkningen och sedan skulle den vara över? Hur Folkhälsomyndigheten med ljus och lykta sökte efter bevis på flockimmunitet som aldrig visade sig?

”Vi måste rida ut den här stormvågen”

Men nu är vi där, för dödligheten har minskat och sjukdomen fungerar nu, med vaccinationer och mutationer, likt den influensa myndighetens ursprungliga pandemiplan byggde på.

Jag menar att vi nu ser slutet på tunneln – fast vi måste rida ut den här stormvågen först. Sedan tycker jag att samhället skulle inse hur hårt detta har slitit på lärarkår, skolledare, skolchefer och alla andra som jobbat inom skolan.

Ni som arbetar dagligen där är värda en eloge efter allt detta, och jag hoppas innerligen att era arbetsgivare ger er ett kännbart bevis på uppskattning så småningom.

Loven i vår och sedan sommarlovet kommer också vara av stor betydelse för vår möjlighet att ta igen oss.

Låt oss göra det ordentligt!

Kommentera

Smittspridningen i Sverige har utvecklats exponentiellt på grund av den nya virusvarianten omikron. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att Folkhälsomyndigheten var omedveten om hur logaritmiska utvecklingar ser ut. När en kurva ser ut som nedan kan man förutsätta stora problem.

Vi får se hur det utvecklar sig. Det finns en nedgång nu på slutet men vi vet också att det varit helg och att många regioner haft problem med provtagning.

Källa: Folkhälsomyndigheten 11/1 2022.

I DN uttalar sig nu lärare om sin oro, upplever det som ett ”kamikazeuppdrag”och önskar att skolor stängde.

Jag är medveten om att WHO den här gången går ut och rekommenderar skolstängningar som den sista åtgärden. Men man ska också vara medveten om att det är en av de allra mest effektiva åtgärderna för att stoppa en smittspridning.

Det bevisades också i Sverige under toppen vid samma tid förra året. Att de flesta högstadieskolor var stängda innan jul var en av anledningarna till att vi då tillsammans med jullov och umgängesbubblor kunde trycka ner smittan. Sedan kom vaccinationerna igång på allvar och förändrade spelplanen helt.

Men nu har vi som sagt en ny variant på viruset som inte tar hänsyn till vaccinationerna. Den sprider sig snabbare och mycket bland barn till skillnad från tidigare. Vaccinationerna verkar ge visst skydd mot allvarlig sjukdom och en tredje spruta också mot smitta.

Det finns all anledning för lärare att vara oroliga. Tvärtom mot vad en del myndighetspersoner har sagt har lärare, och deras familjer, drabbats hårt under de tidigare vågorna. Att så är fallet kan man se både i data som publicerats av Coronakommissionen såväl som i forskning. Det är bara gymnasielärare som ligger på genomsnittet (tack vare distansundervisning).

Källa: Vlachos mfl. 2021.

Lärare tillhör de som tillsammans med sjukvårdspersonal tagit Sverige genom krisen men det till en kostnad. En kostnad som lärarkåren inte har fått något erkännande för. Istället har de blivit informerade om att deras arbetsmiljö är riskfri, vilket bevisligen var felaktigt. Kanske tåget har gått. Men jag skulle föreslå följande om inte utvecklingen bryts:

  1. Skapa ett tillfälligt smittstopps-lov. Två veckor som lärare använder till enskild fortbildning. Detta är en tillfällig insats som tillsammans med övriga åtgärder tvingar viruset att börja om och under tiden hinner vi vaccinera fler med tredje dosen. Varför då inte prioritera lärare?
  2. Ge alla lärare ett skattefritt fortbildningsbidrag att köpa böcker för. Detta som en signal om vad lovet ska användas till, men också som ett erkännande för att man har stått i frontlinjen och för att lärare och deras familjer därigenom har blivit smittade mer än de många andra.
  3. Det tredje är så självklart att det fortsatt är pinsamt att behöva skriva om det: Se till att Folkhälsomyndigheten omedelbart gör en tydlig kovändning i munskyddsfrågan. Deras halsstarrighet och felaktiga uppfattning om att de skulle tappa förtroende om de erkänner misstag låter viruset spridas i en helt onödig omfattning.

Jag åkte på ett fullsatt tåg från Lund till Stockholm i söndags och munskydden var få. Varför? För att i Sverige måste du ha stort civilkurage för att använda mask. I andra länder är det tvärtom. Och det är Folkhälsomyndighetens fel. Ett fel de bör åtgärda genom att tydligt ta ställning för munskydd.

Grundregel i kriskommunikation är alltid att vara ärlig med sina misstag. Att tro att man kan tiga om misstag för att inte tappa ansiktet och tro att det i sin tur ger förtroende är fel. Helt fel.

Utöver detta hoppas jag att vi ändå får ett år där vi kan börja leva lite mer normalt igen.

Kommentera

Det här är en sådan skandal. Mycket större sådan än att skolor undantagit nyanlända elever från Pisa. Faktiskt.

Folkhälsomyndigheten har fört lärarna och antagligen också statsråd bakom ljuset. Jag har belyst det gång på gång, bland annat genom att referera till forskare som har kunnat visa det. Nu visar också Lärarnas Riksförbunds egen undersökning att det blivit precis som man kunde befara och lätt räkna ut.

Lärarnas Riksförbunds senaste medlemsundersökning visar att:

  • 24 procent av grundskollärarna har haft konstaterad covid-19, och 15 procent av lärarna på gymnasiet, samt studie- och yrkesvägledare (ni vet vad man sa: lärare blir inte mer smittade än andra…).
  • 6 av 10 svarande bedömer att de blev smittade på arbetsplatsen (ni vet man sa: man blir smittad hemma och på fritiden…).
  • Det kan jämföras med att cirka 10 procent av befolkningen i åldrarna 20–89 år har haft konstaterad covid-19, enligt Lärarnas Riksförbunds analys av Folkhälsomyndighetens statistik.

Lärarnas riksförbunds undersökning är en mindre undersökning bland 1 050 tillfrågade varav 59 procent svarade vilket är en hög andel. Men det finns ingen anledning att tro att en större undersökning skulle ge andra siffror vilket också verkar vara vad Anders Tegnell säger i sin kommentar.

Det är en kommentar som jag för övrigt tycker är typisk. Det han vill hantera är oro. Men det lärarna är oroliga för är smitta. Om Folkhälsomyndigheten agerade mer som en smittskyddsmyndighet skulle nog lärares oro stillas mer (om någon förstår vad jag menar med det). Det är inte oron som är problemet. Det är covid-19.

Det här uttalandet är dessutom felaktigt: ”När Skolvärlden tar upp siffran med statsepidemiolog Anders Tegnell vid torsdagens pressträff står han fast vid det som Folkhälsomyndighetens företrädare konsekvent har sagt: Lärare inte löper större risk att smittas av coronaviruset än andra yrkesgrupper i samhället.” Men det är inte vad LR:s siffror visar! Deras rapport visar att lärare löper samma risk som andra yrkeskategorier med många personliga kontakter. Det är en stor skillnad mellan de två budskapen.

”Vem bryr sig om lärarna i dagens skolsystem?”

Precis som Åsa Fahlén (och forskare innan henne) menar jag att förklaringen till att andelen smittade är högst i grundskolan självklart är att gymnasieskolans fjärr- och distansundervisning hjälpt till att hålla smittan nere. Nu när de öppnat tillstår myndigheten smittspridning på dem. Det är faktiskt bara de som blir förvånade över detta. Sveriges lärare blir det inte.

Åsa Fahlén sammanfattar LR:s undersökning med:

”Det är svårt att följa riktlinjer och rekommendationer, för att inte säga omöjligt. En del rekommendationer har uppfattas som rena hån av lärarkåren, och det är allvarligt att man under så här långt tid inte tagit det på allvar. Man har inte tagit lärarnas och vägledarnas oro på allvar, och det här visar att det är ett misstag”.

Jag vet inte om man kan kalla det ett misstag när man flera gånger har fått påpekat för sig konsekvenserna av vad man gör. Folkhälsomyndigheten har hela den här resan visat noll ödmjukhet inför lärares oro eller visat något tecken till att vilja erkänna misstag.

Men den ansvarige ministern bör bry sig om den lärarkår som är helt avgörande för Sveriges framtid. Redan innan detta var vi nere på 70 procent behöriga lärare i grundskolan i Sverige. I vissa kommuner är det bara 30 procent. Att utsätta den yrkeskåren för smitta utan rimlig chans att kunna skydda sig var inte rimligt i sig.

Men att ljuga för samma välutbildade yrkeskår om smittstatistiken är helt oacceptabelt.

Varför ska facken överhuvudtaget behöva bedriva smittskyddsarbete? Det borde vi ju ha en myndighet som gör! Ska facken verkligen behöva överpröva statliga myndigheters sifferexercis och propagandistiska kommunikation när det gäller en pandemi?

Den stora frågan jag landar i är: Vem bryr sig om lärarna i dagens skolsystem?

Kan det finnas ett samband mellan den frågan och lärarbristen?

Jag tror det.

Kommentera

Det har etablerats en konstig föreställning om att det är typiskt svenskt att man litar på myndigheter och att de varken får eller ska säga åt folk vad de ska göra. Men så är ju inte fallet på andra områden.

I trafiken har vi en (visserligen utopisk – men ändå) nollvision. För att uppnå den ber inte ministrar medborgarna visa ”följsamhet” till trafikreglerna. Statsmakten ser inte 30-gränser, högertrafik eller stopplikt vid övergångsställen som ”rekommendationer” från en expertmyndighet som vi som medborgare väljer att förhålla oss till.

När det gäller trafiken menar vi att det är så viktigt att skydda liv att vi straffar dem som bryter mot regler. Om för många dör riktas inte kritiken och ändringar i politiken mot enskilda bilförare, inte ens mot kollektivet, utan vi bygger om vägarna, vi sänker hastigheter, vi övervakar och vi bötfäller.

Men när det gäller en dödlig pandemi (där det ju egentligen finns en smittskyddslagstiftning) har vi istället betonat frivillighet och följsamhet utifrån en annan form av logik. Och vi har haft långt ifrån en nollvision. Varför det?

Det finns en sådan nollvision på Vetenskapsforum covid-19:s hemsida [https://vetcov19.se] och de redogjorde för den på DN-debatt den 14:e april. Varför har vi inte haft en nollvision för pandemin? Det jobbiga med den frågan är att vi enligt den ansvarige ministern i KU-förhör inte haft någon strategi alls som jag skrev i mitt förra inlägg. Det är anmärkningsvärt nog att upprepas.

”Är det rimligt att…”

Är det rimligt att människor i Uppsala nu, förutom att de har svårt att andas på grund av sin covid dessutom ska ha ångest över att de vet att det inte finns några respiratorer kvar utan att de eventuellt kommer att flygas till Skåne om de blir svårt sjuka?

Är det rimligt att personal ska vara så trött så att en av dem inte hittade hem efter ett arbetspass?

Är det rimligt att snart 14 000 människor har dött för att vi inte har lust att använda samma medel mot smittan som vi annars använder för att skydda människor i samhället mot onödig död? Och för att vi inte kunde tänka oss stänga skolorna för att få ner smittspridningen?

Är det rimligt att lärare och deras familjer ska betala ett så högt pris för att upprätthålla en (faktiskt) dödlig idé om hur denna pandemi ska bekämpas? Men skolstängningar har väl ingen effekt – invänder kanske den som bara läser den information som presenteras i Sverige.

Jag har redan tidigare pekat på ganska stark evidens för att skolstängningar har effekt. Det är också vad vi såg i Sverige både under första och andra vågen. Men nu finns det också en ny forskningssammanställning från den danska riksbanken (Dansk nationalbank) som visar det. De skriver:

”Det huvudsakliga resultatet är att skolöppningar ökar spridningen av covid-19, både när det gäller antalet infektioner och när det gäller antalet dödsfall. Bland studierna som jämför skolöppningar med andra NPI är skolöppningar förknippade med relativt stora ökningar av infektioner och dödsfall” (NPI är icke-medicinska interventioner).

Om man nu försvarar den svenska linjen med att vi ville begränsa effekterna av pandemin genom att genomföra åtgärder som skadar samhället så lite som möjligt skriver banken följande om munskydd:

”Slutsatsen är att maskkrav förmodligen är de minst kostsamma och mest effektiva åtgärderna – alla studier visar att maskkrav minskar covid-19-infektion och dödsfall avsevärt. Dessutom är maskanvändning inte förknippad med minskad rörlighet (bland befolkningen).”

Så enligt den danska forskningssammanställningen ökar smitta och död om man öppnar skolor och munskydd är ett billigt och enkelt sätt att minska detsamma.

”Glädjande med munskydd till alla lärare”

Det var därför väldigt glädjande att en av Sveriges 290 kommuner, Uppsala, nu ställer munskydd till förfogande för sina lärare. En sådan självklarhet egentligen. Men att det ska sitta så långt inne är anmärkningsvärt.

I den svenska hanteringen fanns annars ett kortvarigt annat glädjeämne. Det verkade som om Folkhälsomyndigheten skulle göra det möjligt med snabbtester i skolan som jag skrev om. Detta rapporterades om i lärartidningar, men bara för att snabbt följas av en dementi från myndigheten själv.

Med två miljoner som fått minst en dos vaccin och en miljon bekräftade covidfall börjar vi nu annars närma oss nivåer där en teoretisk flockimmunitet kan etablera sig i befolkningen. Men jag tycker inte det var läge att chansa på när den effekten ska börjar märkas. Inte minst finns det en avsevärd risk inte bara på grund av de mutationer som etablerar sig utan också för att nya mutationer kan uppstå i Sverige med den smittspridning vi fortfarande ser. Vi borde ha stängt skolor tidigt under terminen för att sedan kunnat öppna för avslutningstiden. Det var ett stort misstag att öppna upp när man gjorde det.

Vi går annars mot ljusare tider. Rent bokstavligen, dagarna bli fortfarande allt längre. Allt fler blir också vaccinerade. Vi kommer, som jag skrev, allt närmare brytpunkten med flockimmunitet (som Folkhälsomyndigheten menade vi var vid redan i maj förra året). Livet kommer långsamt att bli allt mer normalt.

Vi har redan massor med lärdomar att ta med oss på alla plan i samhället. Från hur man kan arbeta produktivt digitalt på golvet till hur kriser kan och bör hanteras i regeringskansliet.

Jag tror ärligen att vi inför framtiden behöver ha någon form av sanningskommission som verkligen lyfter på tuvorna kring vad som hänt. Nu har budskapen och maktutövningen varit långt från transparenta och åsikterna varit kraftfullt divergenta i samhället. Om vi ska skapa en helhet ur detta måste det som hänt granskas oförbehållsamt i processer där många kommer till tals. Det handlar då inte om skuldbeläggning utan om upplysning.

Kommentera

Vi har passerat ett år med pandemin. Nu är vi alla trötta men vi måste fortsätta arbeta oss igenom detta. Jag har ett minne av Tony Blair som dyker upp när jag tänker på detta (och som kan ha bättrats på av mina minnesprocesser). Det var (i min minnesbild) efter en sprängning i Whitehall som gjorde att det regnade glassplitter under ett regeringsmöte. På frågan från en journalist vad man gjorde då svarade engelsmannen: ”Continued the meeting, of course” med en lätt förvånad höjning av ögonbrynen. Och det är det som gäller nu: ”Keep calm and carry on”. Och vi behöver göra det tillsammans. Vaccinationerna hägrar bakom hörnet, men vi är inte där ännu.

Vi kan ha olika åsikter vad gäller hanteringen av pandemin men vi måste ändå ta oss igenom detta tillsammans och jävlar vad vi ska ta igen detta förlorade år när saker normaliseras!

Men jag kan inte blunda för den risktagning det innebär att utöka närundervisningen i det här läget. Den för coronahanteringen ansvarige ministern svarade i ett KU-förhör att Sverige inte haft en strategi för pandemin. Det är ett i sig anmärkningsvärt påstående men som kanske förklarar varför lärare känner sig som att de kastas framför en buss, om och om igen.

Det kanske inte är meningen, det är bara det att man inte riktigt har planerat vad som ska hända och när, varför eller vad det kan leda till. Det är inte konstigt att vi som försöker följa detta inte lyckas förstå vad som pågår eller hur beslut tas. Eftersom beslut inte tas på det sätt vi tänker oss.

Att nu återigen höra representanter för Folkhälsomyndigheten motivera öppna skolor med att barn oftast blir smittade hemma gör mig riktigt bekymrad. Detta eftersom det är en självklarhet och något som inte går att undvika att människor smittar hemma. Det är som att säga att det finns träd i skogen.

Det finns ett kommunikationsmönster hos myndigheten som är problematiskt och som liknar politisk lobbyism. Man är inte så noga med vad data verkligen säger för man är så fokuserad på att kommunicera ett vinnande budskap som man bestämt sig för att sprida.

Vid ett tillfälle tog myndigheten till exempel fram en rapport som enligt dem visade att risken att dö för 70-åringar var hög men för dem 0–69 var nästan noll. Förutom andra svagheter i rapporten: Varför valde man en så orimlig åldersindelning? Menade de verkligen att det fanns en avgörande skillnad mellan 69 och 70 när det gäller dödlighet?

Nej, anledningen var nog att man ville motivera sina vägval att tillåta smitta bland yngre men skydda de som var 70+ (vilket vi vet inte går och som Coronakommissionen nu två gånger kritiserat dem för.

Myndigheten ger ju genom rapporten en felaktig bild av sjukdomens farlighet; vilket de 50–60-åringar som nu fyller våra intensivvårdskliniker vet och som deras familjer som snart ska börja gå på digitala begravningar kommer att erfara. Risken försvinner nämligen inte vid ett magiskt årtal. Tvärtom finns det bra internationella studier som visar att det är en kurva där riktigt unga människor hade noll risk men 50–64 åringar till exempel löper 144 gånger större risk att dö än en genomsnittlig 15-åring. Detta är också en anledning till varför man bör hindra smittan att sprida sig bland lärare och bland familjer i gymnasieåldern där medelåldern är högre.

Om man hårdrar Folkhälsomyndighetens nuvarande resonemang om skola och hem till sin absurda konsekvens säger de att barn och unga vuxna inte smittar när de är tillsammans i samma klassrum i skolan men att de helt plötsligt gör det när de är hemma och på fritiden.

Man kan som myndighet argumentera på olika sätt såklart men man kan inte behandla akademiskt utbildade lärare som om de inte kan tänka och tro att man kan komma undan med det.

En positiv sak är att myndigheten nu följer mitt råd i en tidigare blogg om att införa snabbtester av elever. Men det skulle man haft på plats innan man öppnade. Om man hade haft en strategi vill säga.

Men just det – det hade man ju inte (varje våg kommer ju också som en överraskning för dem och därmed för alla dem ute i regionerna som planerar efter deras scenarier).

* * *

Positiva skolnyheter mitt i allt detta?

Nya miljoner till skolan – men se då till att de gör skillnad på golvet och inte att de ökar aktieägares vinster och förbättrar kommuners budgetar. Varför inte ge all personal i skolan en bonus som tack för arbetet under året?

En som jag tycker spännande nyhet är att Katrin Stjernfeldt Jammeh ska utreda hur fler elever ska klara skolan. Spännande eftersom hon utan tvekan är en av de mest intressanta politikerna i landet. Det ska bli spännande att följa den utredningen.

Det blir en konstig vår till för oss alla.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm