Häromdagen publicerade den världsberömde skolbloggaren Diane Ravitch en text på sin blogg som har direkt bäring på den svenska skoldebatten. Vi i Sverige införde 1992 med en skolmarknad byggd på importerad nordamerikansk nyliberal ideologi. Ett system där marknadens aktörer har fördelar medan det demokratiska samhället både på nationell och lokal nivå tappar kontrollen.

Man har haft samma problem i USA med det som där heter charterskolor. Charterskolor drivs av organisationer som tar på sig att driva skolor mot att de får en finansiering med en budget för det antal elever de beräknas utbilda. Det är alltså mer som en upphandling än den svenska extrema marknaden.

Men även utan en total marknad som i Sverige har dessa skolor kantats av skandaler, nedläggningar och bevis på ekonomiska oegentligheter. Problemen har till exempel Diane Ravitch och lärarfackföreningar i USA beskrivit gång på gång. För att komma åt dessa problem har USA:s utbildningsdepartement nu tagit fram en plan som består av tre huvudsakliga delar:

• För att få statlig finansiering måste skolorna presentera en konsekvensbeskrivning, som beskriver a: demografin de kommer att betjäna (dvs socioekonomiskt och geografiskt); b: om det finns ett behov av en skola där; c: om skolan kommer intensifiera rassegregationen i det lokala skoldistriktets skolor och/eller hur de på annat sätt skulle kunna påverka dessa skolor
• För det andra ska de behöva bevisa att de kommer att tjäna lokalsamhället, dvs att deras skola kommer att bidra positivt.
• För det tredje ska skolor som drivs av vinstdrivande organisationer inte längre vara berättigade till finansiering.

Det här betyder att (om det går igenom) så hamnar, i motsats till den svenska modellen, bevisbördan hos den som vill starta en skola. Man måste visa att man är till gagn för lokalsamhället (i Sverige måste kommunen tvärtom visa att friskolan kommer att vara kraftfullt negativ för kommunens skolor). Skolorna ska drivas för att man är intresserad av att utbilda barn och unga och bidra till samhället, inte för att man vill tjäna pengar.

Diane Ravitch menar att  detta är betydande reformer som har potential att förvandla charterskolorna till goda grannar med offentliga skolor. De är inte beslutade och hon uppmanar nu lärare i USA att skriva till departementet och uttrycka sitt stöd för de planerade reformerna. Det här är i USA. Reformer som vissa frispråkeförespråkare i Sverige skulle kalla kommunism. Det är märkligt.

”Med krav på att vara icke-vinstdrivande slipper vi lycksökarna”

Översatt till det nuvarande svenska systemet skulle det innebära att man kunde ställa krav på skolor som vill etablera sig att de accepteras av kommunerna. Om kommunerna ska betala för skolor måste de också få det avgörande ordet om var och när de ska startas. Med krav på att vara icke-vinstdrivande slipper vi alla lycksökarna och den cyniska optimeringen som nu pågår.

Om vi skulle gå över till en statlig finansiering är det samma krav som ska gälla men då fattas naturligtvis beslutet på nå nationell nivå. Men kraven på lokal förankring och förbud mot vinstuttag bör vara självklart. Lika självklart som det är att staten kan ställa det kravet på alla som vill få del av en nationell skolpeng. Staten är inte en bankomat för företagare utan ska vara en garant för en bra skola för alla.

Men ett hinder på vägen till en sådan skolpolitik är naturligtvis det som Skolvärlden beskriver i sin granskning. Friskoleägarna värnar om sina vinster genom att skapa ett nät av politiska kontakter. Detta för att det ska bli så svårt som möjligt att fatta de beslut som skolan, dess elever och lärare skulle behöva för att vi skulle få en bra skola för alla.

Är det korruption? Ja, ibland är det det.

Innan jag kommer in på mitt riktiga ärende vill jag säga något om det hemska som hände i Malmö. Det var oacceptabelt; för dem som dog, för deras nära och kära och för alla elever på skolan som har rätt att uppleva sin skola som en trygg plats. Vilka konsekvenser detta bör få kan man undra över. Är det mer säkerhet på skolor, eller behöver vi göra något åt samtalet på olika internetforum? Jag vet inte.

Vad det i alla fall visar är något alla vet – hur utsatt och viktig – en lärare är. Att våld riktar sig mot lärare beror på det. Som lärare är du en ledare, du är en extraförälder, du är den vuxne och den som står där framme. På samma sätt som det kan leda till så oerhört mycket gott kan det leda till den här typen av ondska. Men vi måste komma ihåg att vi inte vill låta ondskan bestämma vilka vi är, eller vad skolan är för plats. Detta får inte leda till att vi blir rädda. För då har ondskan segrat.

”Ondskan får helt enkelt inte segra”

Apropå ondska är kriget i Ukraina är inne på sin andra månad. Och ondskan där är det totalitära samhället och en maktgalen despots galna tankar om hur världen fungerar. Hur fel (och feg) han är visar sig i hur han stryper demokratin i sitt eget land. Här får vi inte heller bli rädda. Ondskan får helt enkelt inte segra. Fakta, demokrati och fritt tankeutbyte är det farligaste för en diktator. Och det är just det vi ska lära ut i skolan.

Trots allt detta elände rullar det officiella Sverige på. Utbildningsdepartementet har skickat ut en imponerande mängd reformförslag som jag skrev lite om i mitt förra inlägg. Genom några av dem vill regeringen försöka att, i alla fall lite grand, ta bort udden av den skada marknadsskolan gör i vårt samhälle. Jag vill upprepa att detta är en avgörande stund. Det är dags för partierna att visa om de står på lärarnas och elevernas sida eller på riskkapitalets.

Jag noterar att humorprogrammet ”Svenska nyheter” gjorde humor av att beskriva det svenska skolpengssystemet precis som det fungerar i verkligheten. Programmet är en pedagogisk förklaring av hur det fungerar och det blir roligt. Det säger något.

Något som inte var humor var nationalekonomen Anne-Marie Pålssons utredning om skolmarknaden som hon gjort åt Lärarnas Riksförbund. En oerhört välgjord utredning men som jag (precis som skolministern) inte tycker landar i det självklara den borde landat i. Den före detta moderata riksdagsledamoten konstaterar formellt och sakligt att det finns oerhörda problem med skolmarknaden och framförallt med närvaron av associationsformen aktiebolag i den. Hon skräder verkligen inte orden.

”Jag tycker hon tänker väldigt fel”

Men sedan landar hon ändå i slutsatsen att vi inte kan göra oss av med aktiebolagen. Och den främsta anledningen för henne verkar vara prislappen. Det skulle kosta tiotals miljarder kronor.

Här tycker jag att hon tänker väldigt, väldigt fel. Skulle vi som samhälle acceptera att vi hålls gisslan av aktiebolagen för att det skulle bli dyrt att göra oss av med dem? Och det för en summa som i jämförelse med vad skolsystemet kostar varje år faktiskt är en ganska mycket liten summa.

Nej det är inte en rimlig slutsats. Det är vi som bestämmer vem som ska driva skolor, inte de utländska riskkapitalisterna, eller deras ersättningsanspråk.

Har vi gjort fel får vi göra rätt. Så enkelt är det.