Jag läser en intervju på Alltinget.se med Per-Arne Andersson som är ansvarig för skolfrågor på Sveriges kommuner och landsting (SKL). Jag blir konfunderad av det han säger. Han sågar bland annat Skolkommissionens betänkande ganska friskt och säger:

– Flera av de förslag kommissionen har inskränker det kommunala självstyret. Det är inte rätt väg att gå. Ansvaret och befogenheter ska gå ihop. Här minskar man befogenheterna för huvudmännen men man har fortfarande kvar ansvaret. Då minskar möjligheterna att klara av problemen. Förslagen innebär också en annan ekonomisk fördelning till kommunerna. En fördelning som ska göras av staten. Det ekonomiska handlingsutrymmet minskar. 

Ja just det. Och framförallt minskar handlingsutrymmet att göra så som många kommuner gjort. Att inte ge de skolor som behöver det de resurser som de behöver. Jag tycker det är ganska magstarkt att SKL efter att OECD i sin rapport förra året, efter Leif Lewins kommunaliseringsutredning och nu senast Skolkommissionens rapport, fortfarande kan hävda att vad staten ska göra nu är att lämna kvar ansvaret på kommunerna. Hallå, ni har haft 25 år på er att göra rätt men inte fått till det – det är dags att ta en annan sorts samhällsansvar än att bara se till att era kommunalråd har fritt handlingsutrymme!

Han säger en sak som jag kan hålla med om och det handlar om Skolkommissionens sammansättning. Jag pekade på detta redan när den bildades. Den var ett konglomerat av individuella mandat och parter och huvudmännen var tydligt utlämnade. Det öppnade för den typ av kritik som Per-Arne nu framför. Men det hindrar inte att kommissionen gjort ett väldigt bra arbete.

För att markera sitt missnöje anordnade SKL sin egen expertkommission där ett antal forskare under stor tidspress och på några möten levererade en rapport. En rapport som visserligen är intressant och innehåller en hel del intressanta mindre förslag men som inte på långa vägar innehåller en så bra struktur, bakgrundsanalys eller svarar på de frågor som OECDs kommission lämnade efter sig. De går inte att jämföra.

SKL kör vidare med sitt spår om att lyfta fram de kommuner där de tycker man gör bra. I artikeln redovisar han ett arbete som utgår från 20 kommuners arbete och som nu ska växlas upp till 86. Men kära Per-Arne, det lämnar fortfarande 200 kommuner utanför. När ska de komma med på tåget? Jag tror ärligt talat inte att vi kan vänta tills ni yrvaket vaknar. Skolan är för viktig för det.

Däremot tycker vi lika om en sak. Alla de specialdestinerade statsbidragen gör mer skada än nytta. De kan tas bort när staten infört ett nationellt socioekonomiskt grundat finansieringssystem för skolan. Artikeln avslutas med ett resonemang om skolpengen. Där blir jag riktigt orolig. Alltinget skriver:

”Andersson anser att det finns en inbyggd skevhet med skolpengen som kan ge allvarliga marginaleffekter. En skolas budget bestäms över kalenderår men verksamheten och elevunderlagen bestäms främst utifrån läsår. Det leder till problem om en skola tappar elever över sommarlovet.

– Då måste man spara det senare halvåret. Den marginaleffekten är svår att hantera. Det går inte att styra över det, säger han.

Han menar att besparingen bara kan ske genom akutåtgärder som att skära ned på vikarier och mindre inköp av läromedel.

– Får du den effekten två år på rad får du en nedåtgående spiral. Det är knepigt att hantera. En svag nedgång kan ge stora bekymmer. Där borde vi ha ett annat system, säger han.”

Det som gör mig orolig är att jag blir osäker på om SKL:s ansvarige för skolfrågor vet om att kommuner inte behöver använda skolpeng. Det lagrum, som är orsaken till det allt vanligare förfarandet med skolpeng i svenska kommuner, finns till för att reglera (eller tillförsäkra) friskolorna pengar per elev. Men det finns inget som helst som säger att kommuner ska använda skolpeng som fördelningssystem till sina egna skolor. Det vill säga: om det ger negativa effekter (vilket det gör – som Per-Arne själv påpekar) så kunde SKL och kommunerna för länge sedan åtgärdat det – ja, de hade aldrig behövt skapa det problemet för sina egna skolor. SKL:s tydliga brist på mod att ta ansvar och erkänna ansvar för konsekvenser gör mig mer övertygad om att vi inte ska låta kommunerna vara.

Allt ansvarstagande för svenska barns framtid kan inte stupa på ”det kommunala självstyret”. För att citera Leif Lewin: Staten kan inte abdikera.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm