Jag tillhör de gymnasielärare som 2007 förberedde sig för en gymnasiereform (Gy07) som var klubbad och klar. En av de saker jag allra mest såg fram emot i den var att ämnesbetyg skulle införas.

Jag tyckte som lärare instinktivt illa om kursbetygen och den effekt det hade på min undervisning och på eleverna. Införandet av kursbetyg i svenska gymnasieskolan tillhör för övrigt en av de särskilt olustiga och ogenomtänkta sakerna i svensk skolreformhistoria. Det är väldigt oklart på vilka grunder det infördes.

Det närmaste man nog kan komma sanningen är att några unga politiker hade varit på utbyte i USA och tyckte att det verkade kul och att det passade in skolmarknadslogiken.

Reformen 2007 genomfördes aldrig. Det lär vara den enda färdiga skolreform som skrotats innan den införts. En borgerlig regering tillträdde och i den var Jan Björklund skolminister och han ville inte ha den reformen. Så han snabbutredde en annan gymnasiereform, den som blev Gy-11.

Utredaren Anita Ferm behandlade frågan om kursbetyg oerhört grunt. I princip skriver hon att hon pratade med några elever och att de gillade systemet. Så då körde vi på i drygt tio år till med det.

”Det minskar stressen”

Varför välkomnade jag 2007 ämnesbetyg och varför tycker jag det är viktigt idag? Det ger möjlighet för lärare att ge elever tid att utveckla kunskaper. Det minskar stressen på de enskilda kursmomenten och kan minska den negativa betygsstressen.

Ett exempel på hur man kunde göra på det gamla linjegymnasiets tid är den lärare i matematik och fysik jag hade i Örebro. Hon lät oss göra ett diagnostiskt prov och konstaterade krasst att vi inte hade förutsättningar att klara gymnasiets matte. Så hon började med att låta oss repetera grundskolans matematik i ett halvår. Sedan började hon med gymnasiets ämnesinnehåll. Hon kunde göra så för hon visste att hon hade tre år på sig. Det hon också gjorde var att skapa intresse för matematik för oss. För när man kan något och blir utmanad så är det ju alltid roligt.

Nu kommer vi ha kvar kurserna men de ska bygga på varandra. Det låter som en bra idé. Men – du som är lärare: glöm inte gå in på Skolverkets sida och se vad som händer. För djävulen ligger i detaljerna. Känner du inte igen ditt ämne – skriv och påtala det!

”Det finns ett stort MEN med förslagen”

En annan nyhet ligger i att man nu ska byta namn på kunskapskraven till betygskriterier och att lärares helhetsbedömning ska bli viktigare än matrisavprickningen. Båda dessa saker är oerhört viktiga. Det senare signalerar tillit till det vi vet är bra – lärares förmåga att bedöma elever. Det förra handlar om att betona förändringen, ta bort betoningen på ”krav” och sätta fokus på just helhetsbedömningen. Det finns ju dock ett stort men med förslagen.

När vi med den nordamerikanske internationellt välkända forskaren Linda Darling Hammonds ord ”släppt in djävulen i systemet” finns det alltid en risk att samvetslösa skolägare ser sin chans. Det blir ju ännu lättare att sätta för höga betyg. Som till exempel Internationella engelska skolans elever verkar göra i förhållande till hur eleverna klarar sig på gymnasiet. Dags för en svekdebatt? ”Ni lovar ge våra barn en bra utbildning – ni gör vinst på dem – men de blir sämre förberedda för gymnasiet…”. (De ledsna ungdomarna på KREAB:s och friskolelobbyns helsidesannonser mot regeringens förslag om rättvis skolpeng och rättvis antagning skulle kunna ges en annan text och annat innehåll och då bli mer sanna).

Apropå sanning så skriver just Internationella engelska skolan ofta att de inte fungerar segregerande eftersom de har många elever med utländsk bakgrund i sina skolor. Men den ballongen sticker olika undersökningar hela tiden hål på. Nu senast i Lärarförbundets undersökning som säger att:

”Bakom det fagra talet om att friskolor har en stor andel elever med utländsk bakgrund döljer sig en stor segregation som avslöjas först när man går bakom siffrorna.”

Varför ska vi behöva hela tiden rätta lobbyisters påståenden? Varför har vi inte en skoldebatt som utgår från fakta. Svaret är enkelt, det finns pengar att tjäna. Och aktiebolagen agerar enligt det uppdrag de har enligt lag – att ge sina aktieägare vinst. Då är alla medel tillåtna.

* * *

Apropå svek och tveksam moral: Staten har pumpat ut ungefär en miljard extra per år som kompensation för ökade kostnader för pandemin. Som av en händelse är det ungefär de vinster skolkoncernerna gör per år nu. Pandemin har gett glada dagar på börsen eftersom lärarkostnaderna har sjunkit. Lärare har ju varit sjuka…

Kommentera

Regeringens lagrådsremiss om friskolors kösystem var nog en av de mest glädjande nyheter jag sett sedan jag blev engagerad i skoldebatten 2012. Det segregerande och orättvisa kösystemet kan komma att avskaffas. Det bör glädja nästan alla. Alla föräldrar som nu får en jämlik chans att välja skola och alla de som vill se en mindre segregerad skola.

Kösystemet avskaffas och istället ska följande gälla för privata skolor (om riksdagen efter propositionen är lagd skulle gå med på det):

Om det inte finns plats för alla som har uttryckt önskemål om placering vid en viss skolenhet med grundskola ska ett urval göras.

Följande urvalsgrunder får användas för placering av elever:

  • Förtur för elever som har ett syskon som redan går vid skolenheten (syskon- förtur),
  • Förtur baserat på geografiska mått (geografiskt baserat urval),
  • Förtur till en viss skolenhet med högre årskurser för elever som går vid en viss skolenhet med lägre årskurser (skolspår),
  • Förtur för elever som är i behov av särskilt stöd eller annars har särskilda skäl,
  • Slumpmässigt urval till en viss andel av platserna bland elever som inte omfattas av någon annan urvalsgrund (lika möjligheter),
  • Urval enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 9 § tredje stycket (tester och prov), och
  • Urval som följer av ett beslut som har fattats med stöd av 9 a § (färdig- hetsprov i musik).
  • Om skolspår tillämpas på en skolenhet med högre årskurser som tar emot elever från en viss skolenhet, ska eleverna vid den skolenheten ingå i urvalet till skolenheten med högre årskurser även om elevernas vårdnadshavare inte har uttryckt önskemål om placering vid den skolenheten.
  • Lika möjligheter får inte användas som enda urvalsgrund.

”Ren och skär lögn, Kristina Axén Olin”

Det här innebär alltså att skolvalet inte på något sätt minskas, utan de här mycket rimliga reglerna gäller om skolan har fler sökande än vad som får plats.

Då gäller först syskonförtur, sedan geografisk förtur, och så vidare och lottning om det fortfarande är oklart. Det här är ett helt rimligt och rättvist system för elever, föräldrar och samhället. Jag håller dock med Johan Enfeldt med flera om att vi bör ha ett centralt administrerat skolval.

Men var så säker på att de vinstdrivande lobbyisterna kommer att skrika högt och troligen fara med osanning. Att till exempel säga som Moderaternas tidigare skolpolitiska talesperson Kristina Axén Olin i Dagens Nyheter, att förslaget om att ta bort kötid som urvalskriterium ”är döden för valfriheten i den svenska skolan” är helt enkelt en ren och skär lögn och det behöver sägas.

Bara som en jämförelse av hur man tänker i andra länder kan vi titta över Kölen och läsa om hur Byrådet i Oslo nu har tagit fram modeller för hur man ska kunna blanda gymnasieelever i Oslo så att inte alla elever med höga betyg samlas på samma skolor. Det vill säga man vill ha intagningsmodeller till gymnasieskolan som är mer ickesegregerande än vad man har idag. Bakgrunden är ”et ønske fra byrådet om å motvirke segregering og få flere elever til å fullføre videregående opplæring.”

”Det är en märklig situation”

En annan viktig nyhet i lagrådsremissen var att man vill ge kommuner ökat inflytande och ökade skyldigheter när friskolor etableras. Skolinspektionen ska ta större hänsyn till likvärdighetsaspekter och konsekvenser för alla elever i kommunen innan tillstånd ges och kommunerna blir skyldiga att göra en analys av vilka konsekvenser en friskoleetablering kan få för den kommunala skolan.

Det här är som Johan Enfeldt också skriver ”ett mycket välkommet förslag som öppnar en ny och viktig debatt på skolområdet. Ytterst är frågan om det obligatoriska skolväsendet ska betraktas som samhällelig infrastruktur eller som vilka företagsetableringar som helst”. Vilket de ju naturligtvis inte ska.

Det är en mycket märklig situation vi har idag, där rätten för en internationell koncern att etablera en skola, trumfar det kommunala självbestämmandet och den lokala demokratin.

* * *

Apropå kommunerna och frågan om förstatligande verkar Lärarförbundets rapport om Coronapandemin göra en sak mer än tydlig. Lärare och elever har betalat ett högt pris i pandemin.

Många kommuner har samtidigt på grund av frikostighet från staten gått med stora överskott. De pengarna borde använts till att avlasta skolorna. Vi hade beslut om att försöka hålla skolor öppna – beslut som staten tog. Men det verkar inte som om kommunerna hade någon som helst känsla för hur det drabbade deras elever eller personal.

Och de privata skolorna har gjort extra stora vinster eftersom lärare varit sjukskrivna men skolpengen har tickat in…

Det hela ger en fadd smak i munnen. Jag hoppas innerligen att både riksrevisionens kommande granskning av skolpengssystemet och den så kallade. förstatligandeutredningen vågar vända och vrida på de här stenarna. För vi kan faktiskt inte ha det så här.

Kommentera

När beslutet om friskolor togs 1992 i ett skandalöst dåligt genomfört reformarbete utan utredning med mer så fanns det argument för dem. Ett av de viktigaste var möjligheten för olika idéburna organisationer och föräldrakooperativ med mera att kunna driva skolor. Man kan säga att det var dessa man knuffade framför sig i debatten.

Men inne på departementet ville man öppna upp för aktiebolag. Odd Eiken som var statssekreterare på utbildningsdepartementet då har berättat det för journalisten Sten Svensson. Men detta var något som man talade så tyst om att inte ens den dåvarande skolministern Beatrice Ask verkade lägga märke till det. Hon har på senare tid sagt att det inte var tanken.

De Idéburna skolornas riksförbund skiljer sig mycket i åsikter jämfört med Friskolornas riksförbund som är en organisation för dem som vill ta ut vinst och vill ha kvar riskkapitalister och aktiebolag.

De idéburna är tydligt emot vinst. De föreslår nu i ett pressmeddelande ett antal saker som kan vara bra att ha med i debatten om vi vill ta bort vinstintresset och aktiebolag i skolan:

  • Skapa investeringsformer med rimliga villkor för idéburna skolor, till exempel särskilda investeringsfonder.
  • Se till att lärare och professionen får ett större inflytande över organisation och pedagogik.
  • Statistiska centralbyrån (SCB) måste i framtiden tydliggöra skillnaden mellan idéburna och kommersiella friskolor i sin statistik.
  • Ett reformerat kösystem för antagning till friskolor måste innehålla en möjligt för föräldrar som efterfrågar en särskild pedagogik att få önskemålen tillgodosedda.
  • En reformerad skolpeng måste garantera att elever i behov av särskilt stöd får sina behov tillgodosedda. Det sker alltmer sällan i dagens system.
  • Det blir ett demokratiskt problem när gigantiska privata skolkoncerner får ett avgörande inflytande över den samhällsgemensamma verksamhet som framför allt den obligatoriska skolan är. Denna utveckling måste brytas – stoppa vinstjakten.

Inte minst det första är ett bra förslag. Det är ju inga problem med vinster. Bara de inte förs bort från skolan. Alla verksamheter kan behöva lägga undan och spara för investeringar. De föreslår ett ordnat och kontrollerat sätt att göra det på. Det är konstruktivt och bra.

”De ligger närmare majoriteten”

Varför är det problem med aktiebolagen? Det finns stora anledningar:

  • De har som syfte att gå med vinst. Undervisning och lärande kommer faktiskt alltid i andra hand – enligt lagen.
  • Skola är en demokratisk institution och ska inte bedrivas under lagstiftning som handlar om företagssekretess och där meddelarskydd etc inte gäller,
  • Myndighetsbeslut som betygssättning ska inte utföras av företag som kan tjäna pengar på att snedvrida dessa, och sedan det självklara. De pengar vi vill ska gå till skola ska gå till det och inget annat.

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Vi sätter av skattemedel till skolan som vi tänkt ska gå till lärarlöner och gärna lagom klasser som går att undervisa väl. Men friskolorna anställer obehöriga lärare och tar de pengarna som på så vis blir över. Man behöver inte vara särskilt smart för att förstå att det inte är bra.

Jag tycker de Idéburna förtjänar mycket mer plats i skoldebatten. De ligger mycket närmare majoriteten av väljare, lärare och rektorer i sina åsikter än vad friskolelobbyn gör.

* * *

Ps. Det här var det 250:e blogginlägget jag skrivit för Skolvärlden sedan jag började med det 2015. Det är fascinerande att se tillbaka på alla dessa inlägg och se, både hur jag utvecklats, och hur skolfrågor förändrats och vad inläggen speglat. Men det är också lite sorgligt eftersom många av frågorna, om segregation, lärarsituation, aktiebolag och likvärdighet inte förändrats. Många inlägg skulle jag bara kunna kopiera och lägga upp igen!

Jag vill tacka Skolvärlden för att ni ger mig den här möjligheten att reflektera. När jag tänkte på det kom jag på att jag vilja tacka alla dem som genom åren hjälpt mig att förstå svensk skola bättre. Visst jag har läst många böcker, rapporter och avhandlingar. Men det viktigaste har varit alla människor jag mött. Först tänkte jag på en lista med namn på alla dessa. Men så kom jag på att om jag då glömmer ett så kan den personen undra varför.

”Jag vill tacka er alla”

Men alla ni jag mött på genom åren; fackföreningsmänniskor, från elevorganisationer, forskare, de nationella resurscentrumen, Skolverket, ministrar och andra politiker, statssekreterare och departementspersonal, Skolporten, IFOUS, Skolforskningsinstitutet, SPSM, skolchefer, alla människor som var inblandade i KVA:s skolkommitté och Framtidens skola, alla rektorer och lärare överallt som jag samtalat med, inom Academedia, Västerås kommun, Uppsala kommun, Hallstahammar, Höganäs, Malmö och på olika föreläsningar, personer på förlag, utländska forskare och skolmänniskor, och personer inom EU:s utbildningsarbete och så vidare med mera (och nu de senaste åren också inom läromedelsvärlden och kultursfären genom Läromedelsförfattarna):

Jag vill tacka er alla. För vi är väldigt lite i oss själva. Kunskaper och åsikter är något som formas genom åren genom både läsning och genom alla de möten med människor man har. Ibland genom att vi är överens men också när vi inte är det.

Kommentera

Nu finns det efter decennier av vanstyre ett förslag som kan rätta till ett systemfel i den svenska skolan. Enligt den lagrådsremiss som regeringen nu lämnat ska skolpeng räknas ut på ett annat sätt. När hemkommunen beräknar bidraget till fristående skolor ska ett avdrag göras för merkostnader som kommunen har till följd av skolplaceringsansvaret.

Det har var något som faktiskt fanns med i den ursprungliga reformen 1992 men som kohandlades bort av en socialdemokratisk regering under påtryckningar från borgerliga partier. Detta är något Ingvar Carlsson (som var statsminister då) en gång bekände för mig var ett stort misstag, i en garderob utanför riksdagens gamla andra kammare. Sedan dess har vi haft ett system där friskolor har haft en ekonomisk fördel framför kommunala. Det har som moderaten Robert Wengléns påpekat varit konkurrens på olika villkor.

Vad gäller skolpeng har man också kunnat följa turerna kring Viktor Rydbergs etablering i Fisksätra i Nacka kommun. Man kan inte annat än le lite i mjugg. Där har vi en privatskola som under stort ståhej ska etablera sig där behoven är lite större och som genast, fast de med hjälp av sitt kösystem ändå har kunnat välja elever till 50 procent av platserna inser att pengarna inte räcker för att kunna utföra uppdraget.

”Det är inget isolerat problem”

Och då helt plötsligt tycker kommunens friskolevänliga styrelse att det är viktigt att se över finansieringen av skolorna i kommunen och sin fördelningsmodell. De rektorer och lärare som jobbade på den tidigare kommunala skolan kan bara knyta nävarna i sina byxfickor. För de fick aldrig någon chans och deras röster räknades inte. Vem i Viktor Rydbergs ledning känner vem i Nacka kommuns ledning? kan man undra. Varför är friskoleledarnas röster viktigare än de egna rektorernas?

Det här är inget isolerat fenomen till Nacka kommun. Dåliga skolpengsmodeller finns i kommuner över hela landet och kommunledningar som inte bryr sig om sina rektorer likaså. Modeller som dessutom blir extra dåliga på grund av det som regeringen nu försöker rätta till.

Men det självklara vore en nationell lösning så att rektorer inte behövde vara utlämnade åt slumpen eller till kommunstyrelsers godtycke. Skolan är, och ska vara, och behöver därför bli, en nationell angelägenhet med nationella regelverk.

”Annie Lööf har tvärfel”

Sedan lade jag märke till att Annie Lööf i Dagens Nyheter försöker framstå som att partiet vill göra något åt skolmarknadens snedvridna incitamentstruktur. Men när man ser vad hon föreslår är det väldigt, väldigt tunt, inte minst i jämförelse med den linje som bland annat hennes ungdomsförbund drev. Det känns väldigt mycket som tom retorik för att försöka blidka krafterna i hennes eget parti.  Hon har dessutom tvärfel när hon i det här stycket uttalar sig om vad som gör den svenska skolan unik:

”Men vinsterna vill Centerledaren alltså fortfarande inte lägga sig i. Sverige är det enda landet i världen där privata företag får ta ut de vinster de förmår ur den offentligt finansierade skolan och så vill Annie Lööf att det ska förbli. Bara skolorna lever upp till höga kvalitetskrav kan de fortsätta vinstmaximera.

– Det är ju världsunikt med en gemensamt skattefinansierad välfärdssektor med möjligheten för alla – oavsett plånbok och titel – att välja sin skola och förskola.”

Nej Annie Lööf. Det finns skolval i en mängd länder.

Det som kännetecknar Sverige är precis det som fanns i frågan: uttaget av vinster och närvaron av aktiebolag med etableringsfrihet och finansiering via skolpeng per elev. Det är inte skolvalet som upprör lärare och rektorer landet över, det är rovdriften, och systemfelen; likvärdighetsproblemen, glädjebetygen, lärarlönedumpningen och segregationen som närvaron av aktiebolag i skolan ger upphov till.

Kommentera

Idag presenterade Skolinspektionen en granskning som visar att 24 av 30 granskade friskolor behandlar sin antagning på ett felaktigt sätt.

Detta kommer efter att vi har haft det här systemet i 30 år. Uppenbarligen är frestelsen att inte göra rätt, mycket större än viljan att vara en del av skolsystemet. Det betyder att missförhållanden som väckte debatt redan för decennier sedan kvarstår. Och att friskolor systematiskt skiter i lagar och förordningar och de värden som ska prägla den svenska skolan. Att vi inte kan hitta en enighet i svensk riksdag att göra något åt det är häpnadsväckande. Men det är ju inte den enda skandalen i dagarna.

”Kalla fakta” avslöjade häromdagen ett systematiskt fusk bland de ”entreprenörer” som på kommunala uppdrag sköter kommunal vuxenutbildning. Företaget har gett elever godkänt betyg i kurser de inte läst, satta av lärare de inte träffat. Skurkarna (för det är de) har kunnat kvitterat ut 85 000 kronor per elev, medan eleverna fått studieskulder på upp till 100 000 kronor.

Elever har klagat men inget blev bättre. ”Jag får ångest av att jag inte fått kunskap, bara skulder”, sa en elev och en annan: ”De vill bara ha in dej, casha in och kasta ut dej”. En tredje: ”De har tagit ett år av mitt liv”. Den sistnämnda hade aldrig fått några lektioner men fick betyg med stämpel från Stockholms stad, att han godkänts i alla ämnen i sin utbildning till snickare, även det han inte fullgjort.

Vi har också den bild som rapporten från Arena ger av vissa yrkesutbildningar och som jag skrev om tidigare.

”Gränsen borde ha varit passerad för länge sedan”

Men detta är ju inte de första skandalerna. Den här typen av skandaler har följt de marknadsreformerna redan från start. Hur många unga människors framtid ska offras för att riskkapitalister och bovar ska få leka skola och hämta in skattemedel? Gränsen borde ha varit passerad för länge sedan.

Marknadsliberalerna och de naiva politiker som lyssnat på deras locksång bör ligga sömnlösa. Deras extrema och ideologiska renlärighet skadar unga människor och samhället. Det är dags för näringslivet att vakna upp och förstå att friskolelobbyisterna är en gökunge som är farlig.

Och ovanpå detta verkar Internationella engelska skolans grundare mena att hon har rätt att mobba unga flickor för deras klädsel eftersom det är en förberedelse för yrkeslivet. Ett yrkesliv som för dessa barn ligger många, många år bort. Och man kan också fråga sig vilket yrkesliv? På de arbetsplatser jag har arbetat på fanns inga regler om kjollängder och behåband. Men det gör det kanske i Florida?

Det räcker nu.

* * *

(Utöver detta rekommenderar jag att läsa Patrik Lundbergs krönika om bibliotek och läromedel i DN. Det finns så många områden som samhället idag visar att lika möjligheter för barn inte är vad vi vill, och det är så sorgligt.)

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm