Äntligen kan systemfelet med skolpengen rättas till

Nu finns det efter decennier av vanstyre ett förslag som kan rätta till ett systemfel i den svenska skolan. Enligt den lagrådsremiss som regeringen nu lämnat ska skolpeng räknas ut på ett annat sätt. När hemkommunen beräknar bidraget till fristående skolor ska ett avdrag göras för merkostnader som kommunen har till följd av skolplaceringsansvaret.

Det har var något som faktiskt fanns med i den ursprungliga reformen 1992 men som kohandlades bort av en socialdemokratisk regering under påtryckningar från borgerliga partier. Detta är något Ingvar Carlsson (som var statsminister då) en gång bekände för mig var ett stort misstag, i en garderob utanför riksdagens gamla andra kammare. Sedan dess har vi haft ett system där friskolor har haft en ekonomisk fördel framför kommunala. Det har som moderaten Robert Wengléns påpekat varit konkurrens på olika villkor.

Vad gäller skolpeng har man också kunnat följa turerna kring Viktor Rydbergs etablering i Fisksätra i Nacka kommun. Man kan inte annat än le lite i mjugg. Där har vi en privatskola som under stort ståhej ska etablera sig där behoven är lite större och som genast, fast de med hjälp av sitt kösystem ändå har kunnat välja elever till 50 procent av platserna inser att pengarna inte räcker för att kunna utföra uppdraget.

”Det är inget isolerat problem”

Och då helt plötsligt tycker kommunens friskolevänliga styrelse att det är viktigt att se över finansieringen av skolorna i kommunen och sin fördelningsmodell. De rektorer och lärare som jobbade på den tidigare kommunala skolan kan bara knyta nävarna i sina byxfickor. För de fick aldrig någon chans och deras röster räknades inte. Vem i Viktor Rydbergs ledning känner vem i Nacka kommuns ledning? kan man undra. Varför är friskoleledarnas röster viktigare än de egna rektorernas?

Det här är inget isolerat fenomen till Nacka kommun. Dåliga skolpengsmodeller finns i kommuner över hela landet och kommunledningar som inte bryr sig om sina rektorer likaså. Modeller som dessutom blir extra dåliga på grund av det som regeringen nu försöker rätta till.

Men det självklara vore en nationell lösning så att rektorer inte behövde vara utlämnade åt slumpen eller till kommunstyrelsers godtycke. Skolan är, och ska vara, och behöver därför bli, en nationell angelägenhet med nationella regelverk.

”Annie Lööf har tvärfel”

Sedan lade jag märke till att Annie Lööf i Dagens Nyheter försöker framstå som att partiet vill göra något åt skolmarknadens snedvridna incitamentstruktur. Men när man ser vad hon föreslår är det väldigt, väldigt tunt, inte minst i jämförelse med den linje som bland annat hennes ungdomsförbund drev. Det känns väldigt mycket som tom retorik för att försöka blidka krafterna i hennes eget parti.  Hon har dessutom tvärfel när hon i det här stycket uttalar sig om vad som gör den svenska skolan unik:

”Men vinsterna vill Centerledaren alltså fortfarande inte lägga sig i. Sverige är det enda landet i världen där privata företag får ta ut de vinster de förmår ur den offentligt finansierade skolan och så vill Annie Lööf att det ska förbli. Bara skolorna lever upp till höga kvalitetskrav kan de fortsätta vinstmaximera.

– Det är ju världsunikt med en gemensamt skattefinansierad välfärdssektor med möjligheten för alla – oavsett plånbok och titel – att välja sin skola och förskola.”

Nej Annie Lööf. Det finns skolval i en mängd länder.

Det som kännetecknar Sverige är precis det som fanns i frågan: uttaget av vinster och närvaron av aktiebolag med etableringsfrihet och finansiering via skolpeng per elev. Det är inte skolvalet som upprör lärare och rektorer landet över, det är rovdriften, och systemfelen; likvärdighetsproblemen, glädjebetygen, lärarlönedumpningen och segregationen som närvaron av aktiebolag i skolan ger upphov till.