Lögn, förbannad lögn och statistik?

Nej så är det faktiskt inte. Statistik är ett av de mest kraftfulla instrument vi har för att tolka och förstå vår omvärld. Men man kan använda statistik på olika sätt, och man kan göra det på ett helt ohederligt sätt, vilket gett upphov till talesättet.

Som när den moderate partiledaren hävdar att de 28 sämsta skolorna i Sverige är kommunala. Detta som ett argument för att man inte på något sätt ska begränsa den räkmacka som aktiebolagsskolorna åker på i Sverige. Problemet är bara att det han påstår inte stämmer. Det är sant att de 28 skolorna med lägst genomsnittsresultat är kommunala. Men det beror inte på att de skolorna är dåliga. De är tvärtom ganska bra och inte minst är bättre än många friskolor, om man tar hänsyn till elevunderlaget.

Använder statistiken medvetet felaktigt.

Jag kan inte tänka mig annat än att Ulf Kristersson och hans strateger vet att så är fallet. Vilket betyder att de använder statistiken medvetet felaktigt för att vilseleda väljarna.

Det är ju inte det enda argument de använder på det sättet. De har i hela valrörelsen envist hävdat att andra partier vill bussa elever. Inga sådana förslag finns på bordet. Det har gjort att Dagens Nyheters ledarredaktion flera gånger har påpekat detta. Men det hjälper inte. Rädslan för förorten (”tänk om mina fina barn bussas dit!”) kan ge röster och då utnyttjar man det cyniskt igen och om igen.

I flödet av liknande argumentation – som syftar till att försöka bevara skolmarknaden precis som den nu är med rätt för aktiebolag att starta skolor var man vill, ta ut hur mycket vinst man vill, med orättvisa köer och ett dysfunktionellt skolpengssystem som missgynnar elever på kommunala skolor (som Riksrevisionen visade) – är det så befriande att läsa Johan Ernestams svar på en av skolmiljardärernas lobbyism i Dagens Industri.

Ge de kommunalt anställda lärarna cred!

Han beskriver med statistik (använd på rätt sätt) hur vinstintresset sammantaget går ut över både kvalitet i skolan och lärares arbetssituation. Aktiebolagsdrivna skolor har lägre lärartäthet, förre skolbibliotek, mindre skolgårdar och sätter glädjebetyg.

Vinsten påverkar och det är genom statistiken vi kan se det. På samma sätt som vi genom rätt använd statistik kan se att några av de skolor som tar emot elever med de tuffaste förutsättningarna är några av Sveriges bästa skolor. Det är dags för statsministerkandidater att sluta ljuga i valdebatten och ge de kommunalt anställda lärarna cred för det arbete de gör för Sveriges framtid.

Kommentera

Egentligen borde en valrörelse ha varit när en skolbloggare är som mest aktiv. Men det har inte känts så. Det känns som om hela valrörelsen blivit osannolikt kapad av symbolfrågor och verklighetsfrånvända utspel. Så låt oss tala om något helt annat. Som till exempel att svenska skolor nu allt mer ägs av aktiebolag och utländska ägare.

Riksdagens utredningstjänst har tittat på detta och skriver att det 2009/10 fanns två grundskolor och 32 gymnasieskolor som ägdes av en utlandsägd koncern. Det fanns då omkring 355 grundskolor och 385 gymnasieskolor som ägdes av ett aktiebolag.

Våren 2021 fanns det 146 grundskolor och 161 gymnasieskolor som ägdes av en utlandsägd koncern. Och det fanns totalt 517 grundskolor och 392 gymnasieskolor som ägdes av ett aktiebolag.

”Utvecklingen ställer viktiga frågor”

Vad vi kan se är att aktiebolagsskolorna har expanderat, men framför allt har de i allt högre grad köpts upp av internationella finansiärer. Ett argument som brukar framföras som stöd för privatiseringar i offentlig sektor är att det tillförs kapital genom det. Tror någon på allvar att en ägare i Luxemburg har köpt svenska skolor för att de vill bli av med sina pengar?

Utvecklingen ställer viktiga frågor. Är skolan en vara som ska kunna köpas och säljas? Jag tror de flesta av de som grundade det svenska skolväsendet skulle vrida sig i sina gravar om de visste detta. Elever och skolor har blivit marknadsvaror, skolpeng har blivit vinst och skolorna ägs och styrs av utländska intressen och utifrån aktiebolagslagen. Var kommer demokratin och folkmakten in i detta?

Det är mycket märkligt. Och då har vi ändå inte pratat om hur svårt det är att ta reda på vem som egentligen äger skolorna. Skolinspektionen fick jobba i månader bara för att försöka spåra ägaren till en koncern.

Vi lämnar över allt för skolor till internationella ägare som vi knappt inte ens kan ta reda på vilka de är. Det är en kapitalists våta dröm, men är det bra för Sverige?

Kommentera

När nu Riksrevisionen äntligen efter decennier tittar på lämpligheten i den praxis som vuxit fram vad gäller skolpeng i Sverige är slutsatserna lika klara som självklara:

”Riksrevisionens sammanfattande bedömning är att regelverket i vissa avseenden motverkar en likvärdig skola och därför behöver förändras. Riksrevisionens bedömning är att det nuvarande regelverket medför svårigheter för såväl huvudmännens möjlighet att planera sin verksamhet som en effektiv resursfördelning. Det beror bland annat på att enskilda huvudmän ska ersättas enligt lika villkor, men har andra förutsättningar för sin skolverksamhet än de kommunala huvudmännen.

Samtidigt har de enskilda huvudmännen svårt att bedöma om de får rätt ersättning. Därutöver speglar inte skolpengens storlek kostnaden för att ta emot eller förlora en ytterligare elev. Riksrevisionens bedömning är även att regelverket för påtagliga negativa följder på lång sikt vid etablering av fristående skolor inte fungerar ändamålsenligt.”

Man skriver också att regeringen bör se till att en nationellt bestämd schablon för ersättningen till fristående skolor införs.

Det som var självklart redan på tidigt 1990-tal, men som de borgerliga partierna motsatt sig så sent som i våras när regeringen försökte införa en ändring, har nu återigen slagits fast: Det system med skolpeng som finns missgynnar elever på kommunala skolor!

Det är en sak att lobbyister arbetar på att säkra vinsterna för friskolornas ägare (vilket är illa nog eftersom det innebär att skattemedel går till annat än lärarlöner). Men det är något helt annat att så många av riksdagens politiker ställer sig bakom ett system som systematiskt missgynnar elever som väljer att gå i ett offentligt skolsystem. Det är emot grundläggande principer i den svenska rättsstaten och regeringsformen.

Det här borde bli första spiken i kistan för det nuvarande systemet och måste leda till en omvärdering av synen på skolpengen över hela det politiska spektrat i svensk politik.

Kommentera

De borgerliga partierna röstade ner de förslag regeringen lagt om skolval och kommunernas rätt till ersättning för det ansvar de enligt lag har. Istället uppmanade riksdagen regeringen att ta fram mer och andra underlag.

Det var väntat men det går inte att komma ifrån att det är för sorgligt. Flera svenska utredningar och OECD har slagit fast att Sverige behöver göra något åt skolvalssystemet och finansieringen av skolan. Böckerna om och programmen om skolans bristande styrning duggar tätt. De utredningar som har tagits fram är oerhört gedigna och har lämnat förslag på mycket modesta förändringar.

Men det hjälps inte. Majoriteten av riksdagsledamöterna tycker att privilegiet för svensk medelklass att ställa sina barn i kö tidigt och aktiebolagens vinster är viktigare än en bra skola för alla barn.

Vi nås då av ännu en nyhet om en friskola som håvar in pengar som är avsedda för en utbildning som de inte ger. Realgymnasiet får skolpeng baserad på en beräkning som utgår från att en sådan utbildning ska innehålla stall och hästar. Nu går friskolan till förvaltningsrätten för att få rätt eftersom kommunen protesterade. Uppsala kommun gjorde samma sak för några år sedan men förlorade. Det är inte fel att ta skattepengar från skolsystemet så länge man bara använder rätt ord i kursbeskrivningarna.

En grupp lärare (+ en lärarstudent, en rektor och en SYV) skriver i tidningen Arbetet att ” Därför anser vi att de borgerliga partierna måste förklara sig nu, menar de verkligen att de värnar koncernernas vinster framför en mer rättvis och likvärdig skola där kunskapen och bildningen står i fokus?”.

Man kan inte på partikanslierna hos L, C, M, KD och SD säga att man inte visste bättre. Det fungerar för att förklara varför man satte ihop ett så uselt skolsystem 1992. Men nu trettio år senare har vi sett effekterna. Det behöver sägas att torsdagens omröstning behöver vara en av de saker lärare i hela Sverige behöver fundera på när man går till valurnorna i höst.

Kommentera

Strax efter serien ”Vem mördade skolan” som gjorde humor av hur det är i det svenska skolsystemet kommer nu en mycket mer seriös belysning. SVT:s ”Vetenskapens värld” sänder nu en serie väl researchade program om vår skola.

I det fjärde avsnittet belyser man bland annat hur man i Chile har gjort upp med samma modell som vi har (vi är ju nu ensamma i världen om detta). Det borde vara pinsamt för alla moderater att höra en ung och tvärsäker Carl Bildt prata om hur bra allting ska bli (Carl Bildts roll och närhet till samma krafter som skapade det chilenska systemet är alldeles för lite belyst i svensk samhällsdebatt för övrigt).

Det känns som om proppen gått ur på något sätt. Det blir allt svårare för dem som vill blunda för effekterna på skolsystemet, av det ojämförligt slarviga beslutsfattandet på 1990-talets början som gav oss marknadsskolan.

Flera exempel på böcker i ämnet

För det här är ju inte det enda. Här är några exempel: Vi inom nätverket för en likvärdig skola kom ut med en antologi ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”, Linnéa Lindquist har nu skrivit tre böcker om skolan med fokus på finansiering och segregation, och Dagens Industri-journalisten Karin Grundberg Wolodarski har kommit ut med en bok om det stora svenska skolexperimentet ”Experimentet”

En annan journalist, fast från Dagens Nyheter, Peter Letmark, har skrivit reportageboken ”Svensk skola AB” och Emma Leijnse kom nyligen ut med ”I en annan klass”.

Johan Enfeldt kommer i dagarna ut med boken ”Vad får du för skolpengarna?” på Arena och jag kommer själv ut med en bok om de här sakerna på andra sidan sommaren med titeln ”Till skolans försvar”.

…och rapporter från olika håll om svagheterna

Utöver detta kommer det rapporter från olika håll som alla pekar på svagheter i det svenska systemet och inte minst då olika aspekter av friskolor och negativa effekter av att den sammanhållna enhetsskolan (en skola för alla) bröts upp genom ett unikt slarvigt beslutsfattande på 1990-talet. Detta är ju nu något vi vet så oerhört mycket om. Det kan knappast finnas någon fråga i svensk politik där så mycket fakta och undersökningar har staplats på hög utan att politiker har brytt sig eller agerat.

Tre färska exempel från den senaste veckan är för det första att Boverket och SCB kan visa att skolgårdarna i Sverige har minskat. Och det beror helt och hållet på att det är friskolornas skolgårdar som minskar. De kommunala fortsätter vara lika stora.

För det andra har Institutet för arbetsmarknadspolitiska och skolpolitiska utvärderingar (IFAU) i Uppsala visat att den sammanhållna skolan skapade fler äktenskap mellan personer med olika bakgrund. Rapportförfattaren menar att grundskolereformen ledde till att barn från en svag socioekonomisk bakgrund fick längre utbildning och högre inkomster. Och att de i vuxen ålder oftare än parallellskoleleverna bildade familj med en person med annan bakgrund, Hon säger på IFAUs hemsida att :

”Det finns olika förklaringar till att skolreformen ledde till fler parförhållanden mellan personer med olika uppväxtförhållanden.” … ”En förklaring är det uppenbara att barn från olika grupper i samhället oftare möttes i och med grundskolan, och när barn med svagare bakgrund utbildade sig längre blev mötesplatserna också fler i högre utbildning.” … ”En annan förklaring är att möten också leder till större respekt och förståelse mellan grupper. Resultaten pekar mot att acceptansen för en partner med en fattig familjebakgrund ökade bland dem som växte upp i de rikaste familjerna.”

Hur länge kan de hålla ut?

En sammanhållen skola ledde till mer respekt för varandra och mer val av livspartners över socioekonomiska gränser. Ett bättre och mer demokratiskt samhälle helt enkelt. Nu gör vi det motsatta igen.

Värst är kanske ändå att allt färre söker till att bli lärare som exempel tre visar. Det är det allvarligaste eftersom lärarkåren är det som bygger ett skolsystem. När unga människor inte längre vill bli lärare så har staten gjort något allvarligt fel.

Frågan är hur länge försvararna av marknadsskolan kan hålla ut mot all den kunskap vi bygger upp om effekterna av det. Vi kommer behöva tänka om förr eller senare.

Det är bättre vi gör det förr.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.