När jag en lördag läste om hur Internationella engelska skolans Floridaboende multimiljonär Barbara Bergström torkade sina händer på DN-fotografens skjorta tänkte jag att verkligheten verkligen överträffar dikten.

Bilden på detta har följt mig sedan dess. Nu visar det sig också att själva skolsystemet också utan särskilt mycket överdrifter blir bra humor.

Först såg jag ”Svenska nyheters” genomgång av hur skolpengen fungerar. Det man egentligen gjorde var bara att man mycket pedagogiskt förklarade hur det går till när friskolor får pengar i efterskott på grund av kostnader de själva har skapat genom sin etablering och som kommunerna inte kan gardera sig emot.

Haha! Ja, det vore ju lustigt om det inte vore både sant och tragiskt. Verkligheten är nu så absurd att den går att göra humor av.

”Allt det där stämmer ju”

Sedan såg jag sista delen av ”Vem mördade skolan”. Bilden man ger är i allt väsentligt korrekt. Politikernas vårdslöshet, vimsighet och ideologiska tilltro till sina egna reformer, utbildningsutskottets velighet, pedagogernas otydlighet och edtech-industrins stress- och pengamaskin. Allt det där stämmer ju.

LÄS MER – stor intervju med Jesper Rönndahl: ”Skolan är helt enkelt viktig för mig”

Det sorgliga är att det är Sveriges viktigaste samhällsinstitution som behandlats på det här viset.

Programmet ställer frågan om vem som var skyldig. Man lutar åt Göran Persson och det är nog faktiskt ganska sant. Utan kommunaliseringen hade inte alla de andra förändringarna kunnat glida iväg på det sätt de gjorde. Det Socialdemokraterna gjorde då var också att bryta den tradition av stora och breda överenskommelser som fanns inom skolpolitiken.

Jag tycker det är viktigt att vi ser att reformernas inverkan framför allt drabbade läraryrket. Skola handlar om möten i klassrum och när läraryrket inte längre upprätthålls till status, löner, lönesystem och arbetsvillkor, då rasar skolan.

Tydligt för över 100 år sedan

De tidiga reformatörerna var kristallklara med läraryrkets oerhörda betydelse för hur skolan skulle utvecklas. Fridtjuv Berg skrev 1883 att om man bara kan locka rätt unga personer till läraryrket är det mesta redan vunnet. Också 1946 års skolkommission skrev 1948 att det som var avgörande för lärarkårens standard var yrkets förmåga att locka till sig de lämpliga människorna.

Men de var hoppfulla för de menade att yrkets förmåga att göra just det var stor på grund av att uppgiften att ”fostra de blivande samhällsmedborgarna och ta hand om växande liv” alltid måste utöva en dragningskraft på vissa människor och man fortsätter:

”Insikten att detta värv är vanskligt och att det kräver insats av hela personligheten utgör en del av lockelsen, medvetandet att uppgiften är en av de viktigaste samhället kan anförtro en medborgare utgör en annan del. Man bör alltså kunna räkna med att stora ungdomsskaror alltid kommer stå beredda att välja läraryrket, om detta av statsmakterna erhåller de yttre och inre betingelser för att även i övrigt vara lockande.”

Man betonar sedan lönens betydelse och utbildningen för att komma tillbaka till förutsättningarna för yrket och skriver sedan:

”Vid sidan av utbildningen är lärarnas arbetsförhållanden av avgörande betydelse både för yrkets rekrytering och för den enskilde lärarens förmåga att gå i land med sin uppgift. Redan de yttre betingelserna är härvidlag av vikt: trivsamma och ändamålsenliga lokaler, riklig undervisningsmateriel, väl anpassade arbetstider, en rimlig arbetsbörda. Tilltron till tron till välviljan, sakligheten och rättvisan hos överordnade myndigheter har stor betydelse för yrkestrivseln. Samarbetet med kollegerna och med lärjungarnas föräldrar är av vikt för en lyckosam yrkesutövning. Viktigast torde dock vara den frihet, som den enskilde läraren till- erkännes, och den möjlighet till utveckling som yrkesman skolan ger honom.”

”Man har blivit lurad och förråd av staten”

Om man ska sammanfatta 1990-talets reformers påverkan på lärarkåren är det väl att allt det som 1946 års skolkommission betonar som viktigt för läraryrket är just det som har gått förlorat. Det skulle man också kunna göra humor av.

Statusen har försvunnit, friheten likaså. Arbetstiderna har försämrats, löner sätts i tävling med kollegor, man får inte köpa in läromedel och man får ibland jobba i direkt olämpliga lokaler.

Ansvarig är inte längre statsmakten utan en tusenhövdad hydra i form av kommunala och fristående huvudmän. Man har blivit en leverantör av administrativ data och lämpliga betyg istället för den pelare i samhället som man faktiskt är och upplever sig vara. Man har i någon mening blivit lurad och förråd av staten och nu skulle vi kunna skratta åt eländet.

Frågan är vad vi ska göra för att bygga upp det igen.

Politiker måste förstå att när skolsystemet är något man driver med öppet så har man gått vilse i pannkakan och det rejält. Vill man ställa till rätta måste man börja där reformatörerna gjorde det: med läraryrket.

Kommentera

Häromdagen publicerade den världsberömde skolbloggaren Diane Ravitch en text på sin blogg som har direkt bäring på den svenska skoldebatten. Vi i Sverige införde 1992 med en skolmarknad byggd på importerad nordamerikansk nyliberal ideologi. Ett system där marknadens aktörer har fördelar medan det demokratiska samhället både på nationell och lokal nivå tappar kontrollen.

Man har haft samma problem i USA med det som där heter charterskolor. Charterskolor drivs av organisationer som tar på sig att driva skolor mot att de får en finansiering med en budget för det antal elever de beräknas utbilda. Det är alltså mer som en upphandling än den svenska extrema marknaden.

Men även utan en total marknad som i Sverige har dessa skolor kantats av skandaler, nedläggningar och bevis på ekonomiska oegentligheter. Problemen har till exempel Diane Ravitch och lärarfackföreningar i USA beskrivit gång på gång. För att komma åt dessa problem har USA:s utbildningsdepartement nu tagit fram en plan som består av tre huvudsakliga delar:

  • För att få statlig finansiering måste skolorna presentera en konsekvensbeskrivning, som beskriver a: demografin de kommer att betjäna (dvs socioekonomiskt och geografiskt); b: om det finns ett behov av en skola där; c: om skolan kommer intensifiera rassegregationen i det lokala skoldistriktets skolor och/eller hur de på annat sätt skulle kunna påverka dessa skolor
  • För det andra ska de behöva bevisa att de kommer att tjäna lokalsamhället, dvs att deras skola kommer att bidra positivt.
  • För det tredje ska skolor som drivs av vinstdrivande organisationer inte längre vara berättigade till finansiering.

Det här betyder att (om det går igenom) så hamnar, i motsats till den svenska modellen, bevisbördan hos den som vill starta en skola. Man måste visa att man är till gagn för lokalsamhället (i Sverige måste kommunen tvärtom visa att friskolan kommer att vara kraftfullt negativ för kommunens skolor). Skolorna ska drivas för att man är intresserad av att utbilda barn och unga och bidra till samhället, inte för att man vill tjäna pengar.

Diane Ravitch menar att  detta är betydande reformer som har potential att förvandla charterskolorna till goda grannar med offentliga skolor. De är inte beslutade och hon uppmanar nu lärare i USA att skriva till departementet och uttrycka sitt stöd för de planerade reformerna. Det här är i USA. Reformer som vissa frispråkeförespråkare i Sverige skulle kalla kommunism. Det är märkligt.

”Med krav på att vara icke-vinstdrivande slipper vi lycksökarna”

Översatt till det nuvarande svenska systemet skulle det innebära att man kunde ställa krav på skolor som vill etablera sig att de accepteras av kommunerna. Om kommunerna ska betala för skolor måste de också få det avgörande ordet om var och när de ska startas. Med krav på att vara icke-vinstdrivande slipper vi alla lycksökarna och den cyniska optimeringen som nu pågår.

Om vi skulle gå över till en statlig finansiering är det samma krav som ska gälla men då fattas naturligtvis beslutet på nå nationell nivå. Men kraven på lokal förankring och förbud mot vinstuttag bör vara självklart. Lika självklart som det är att staten kan ställa det kravet på alla som vill få del av en nationell skolpeng. Staten är inte en bankomat för företagare utan ska vara en garant för en bra skola för alla.

Men ett hinder på vägen till en sådan skolpolitik är naturligtvis det som Skolvärlden beskriver i sin granskning. Friskoleägarna värnar om sina vinster genom att skapa ett nät av politiska kontakter. Detta för att det ska bli så svårt som möjligt att fatta de beslut som skolan, dess elever och lärare skulle behöva för att vi skulle få en bra skola för alla.

Är det korruption? Ja, ibland är det det.

Kommentera

Jag skriver detta i demokratins vagga. Jag sitter ett par stenkast från Akropolis i Aten. Igår kunde jag betrakta klippan med det fantastiska templet i månsken och höra Atenas uggla; minervaugglan, ropa i natten.

Men det går det inte att lösgöra sig från tankarna på despoten i Moskva som tänkt köra över ett demokratiskt grannland med stridsvagnar och bomba sönder deras städer. Varför gör han det? För att de inte vill vara som han, för att de inte lyder hans minsta vink?

Demokratin är inte självklar och vi verkar vara tillbaka i ett läge där den måste försvaras med vapenmakt. Likheterna mellan Hitler 1939 och Putin 2022 är skrämmande. Och vi som trodde att vi nu när pandemin börjar ebba ut skulle få frihet och gemenskap över gränser. Tji fick vi.

Men samtidigt måste livet gå på och så också skolan och dess reformer. Regeringen kommer i juni lägga fram en rad propositioner som kommer att bli en prövosten för riksdagen (en prövosten är en sten med vilken man kan kontrollera äkthet i tex guld). Jag tycker att lärare ska se hur partier väljer att rösta då. Och jag tycker man sedan ska tänka till i höst om på vilket parti man vill lägga sin röst.

”Vrid tillbaka felen som begåtts”

Det är trettio år sedan kommunalisering och friskolereformen klubbades i starkt oeniga riksdagar. Två ogenomtänkta och illa genomförda reformer där problemen var uppenbara från start. Det är dags att vi börjar vrida tillbaka lite av de fel som begått.

Den första prövostenen är att se till att kommunala skolor får en möjlighet att konkurrera på lika villkor genom att kommunerna får göra avdrag för sina skolplikts- och andra liknande kostnader innan de beräknar friskolornas skolpeng. Detta var meningen från början men schackrades bort av en socialdemokratisk regering i kohandel med Centerpartiet. Om man säger nej till det så vill man gynna friskolor på bekostnad av kommunala skolor. Det kan ingen lärare ställa sig bakom menar jag. Oavsett om man själv jobbar på en kommunal eller en privat skola. Skola är till för alla barn och då ska alla barn ha tillgång till samma resurser.

Den andra prövostenen är naturligtvis att ersätta det djupt orättvisa systemet med köer till friskolor med ett generellt skolvalssystem med rättvisa urvalsgrunder när platserna fördelas. Det finns bara ett enda skäl till varför man skulle vilja behålla köer, och det är att man i första hand värnar om friskolors möjlighet att välja elever så att de lättare kan gå med vinst. Av alla andra skäl är det bättre med det system som kommer föreslås i propositionen. Detta är något en i princip enig forskarvärld, till exempel, står bakom.

Det här är två av förslagen som är på väg och det finns fler och jag kommer ha anledning att återkomma. Just nu konstaterar jag bara att båda dessa har passerat lagrådet. Det verkar vara välskrivna propositioner med andra ord. Inget av förslagen påverkar skolmarknaden på något väsentlig sätt. Möjligen kan de minska möjligheterna till oskäliga vinster men det är väl inget problem som jag ser det. Men var så säker på att man inom privatskolelobbyn nu kommer att försöka påverka.

”Det är klokt att ge utredningen mer tid”

Sedan har en annan sak väckt debatt och det är förstatligandeutredningens förnyade uppdrag. Svek säger vissa. Jag skulle säga att det är klokt. Utredningsuppdraget var bundet av januariöverenskommelsens hastigt formulerade krav. Krav som Nyamko Sabuni har sagt i vissa fall ställdes bara för att göra Socialdemokraterna obekväma. Nu är inte regeringen bunden av överenskommelsen och då tycker jag att det är klokt både att ge utredningen mer tid, och också ett friare uppdrag.

Inte minst tror jag att det är viktigt att förstatligandeutredningen få tid på sig både att ta del av och inkorporera både vad Ann-Marie Pålsson kommit fram till om aktiebolagen, och vad Riksrevisionen kommer att säga om skolpengen som konstruktion för att finansiera skolor på.

Jag noterar att Skolinspektionen nu stänger tre skolor med 1 200 elever. Det är 1 200 barn och unga som nu kommunen måste ta hand om. Det är 1 200 barn och unga vars skolvardag helt plötsligt förändras. 1 200 barn och unga som ska vänja sig vid nya vägar till skolan, nya lärare och nya klasskamrater. Varför? För att vi i Sverige tycker att rätten att starta skola är viktigare än att varje barn får en bra och trygg skolgång.

Detta är en av de grundläggande anledningarna till att skola inte ska vara en marknad. Skolan är samhällets åtagande för barn och unga och investering i vår gemensamma framtid. Då ska inte enskilda barn och unga komma i kläm eftersom vi leker att detta är en marknad!

Kommentera

Regeringens lagrådsremiss om friskolors kösystem var nog en av de mest glädjande nyheter jag sett sedan jag blev engagerad i skoldebatten 2012. Det segregerande och orättvisa kösystemet kan komma att avskaffas. Det bör glädja nästan alla. Alla föräldrar som nu får en jämlik chans att välja skola och alla de som vill se en mindre segregerad skola.

Kösystemet avskaffas och istället ska följande gälla för privata skolor (om riksdagen efter propositionen är lagd skulle gå med på det):

Om det inte finns plats för alla som har uttryckt önskemål om placering vid en viss skolenhet med grundskola ska ett urval göras.

Följande urvalsgrunder får användas för placering av elever:

  • Förtur för elever som har ett syskon som redan går vid skolenheten (syskon- förtur),
  • Förtur baserat på geografiska mått (geografiskt baserat urval),
  • Förtur till en viss skolenhet med högre årskurser för elever som går vid en viss skolenhet med lägre årskurser (skolspår),
  • Förtur för elever som är i behov av särskilt stöd eller annars har särskilda skäl,
  • Slumpmässigt urval till en viss andel av platserna bland elever som inte omfattas av någon annan urvalsgrund (lika möjligheter),
  • Urval enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 9 § tredje stycket (tester och prov), och
  • Urval som följer av ett beslut som har fattats med stöd av 9 a § (färdig- hetsprov i musik).
  • Om skolspår tillämpas på en skolenhet med högre årskurser som tar emot elever från en viss skolenhet, ska eleverna vid den skolenheten ingå i urvalet till skolenheten med högre årskurser även om elevernas vårdnadshavare inte har uttryckt önskemål om placering vid den skolenheten.
  • Lika möjligheter får inte användas som enda urvalsgrund.

”Ren och skär lögn, Kristina Axén Olin”

Det här innebär alltså att skolvalet inte på något sätt minskas, utan de här mycket rimliga reglerna gäller om skolan har fler sökande än vad som får plats.

Då gäller först syskonförtur, sedan geografisk förtur, och så vidare och lottning om det fortfarande är oklart. Det här är ett helt rimligt och rättvist system för elever, föräldrar och samhället. Jag håller dock med Johan Enfeldt med flera om att vi bör ha ett centralt administrerat skolval.

Men var så säker på att de vinstdrivande lobbyisterna kommer att skrika högt och troligen fara med osanning. Att till exempel säga som Moderaternas tidigare skolpolitiska talesperson Kristina Axén Olin i Dagens Nyheter, att förslaget om att ta bort kötid som urvalskriterium ”är döden för valfriheten i den svenska skolan” är helt enkelt en ren och skär lögn och det behöver sägas.

Bara som en jämförelse av hur man tänker i andra länder kan vi titta över Kölen och läsa om hur Byrådet i Oslo nu har tagit fram modeller för hur man ska kunna blanda gymnasieelever i Oslo så att inte alla elever med höga betyg samlas på samma skolor. Det vill säga man vill ha intagningsmodeller till gymnasieskolan som är mer ickesegregerande än vad man har idag. Bakgrunden är ”et ønske fra byrådet om å motvirke segregering og få flere elever til å fullføre videregående opplæring.”

”Det är en märklig situation”

En annan viktig nyhet i lagrådsremissen var att man vill ge kommuner ökat inflytande och ökade skyldigheter när friskolor etableras. Skolinspektionen ska ta större hänsyn till likvärdighetsaspekter och konsekvenser för alla elever i kommunen innan tillstånd ges och kommunerna blir skyldiga att göra en analys av vilka konsekvenser en friskoleetablering kan få för den kommunala skolan.

Det här är som Johan Enfeldt också skriver ”ett mycket välkommet förslag som öppnar en ny och viktig debatt på skolområdet. Ytterst är frågan om det obligatoriska skolväsendet ska betraktas som samhällelig infrastruktur eller som vilka företagsetableringar som helst”. Vilket de ju naturligtvis inte ska.

Det är en mycket märklig situation vi har idag, där rätten för en internationell koncern att etablera en skola, trumfar det kommunala självbestämmandet och den lokala demokratin.

* * *

Apropå kommunerna och frågan om förstatligande verkar Lärarförbundets rapport om Coronapandemin göra en sak mer än tydlig. Lärare och elever har betalat ett högt pris i pandemin.

Många kommuner har samtidigt på grund av frikostighet från staten gått med stora överskott. De pengarna borde använts till att avlasta skolorna. Vi hade beslut om att försöka hålla skolor öppna – beslut som staten tog. Men det verkar inte som om kommunerna hade någon som helst känsla för hur det drabbade deras elever eller personal.

Och de privata skolorna har gjort extra stora vinster eftersom lärare varit sjukskrivna men skolpengen har tickat in…

Det hela ger en fadd smak i munnen. Jag hoppas innerligen att både riksrevisionens kommande granskning av skolpengssystemet och den så kallade. förstatligandeutredningen vågar vända och vrida på de här stenarna. För vi kan faktiskt inte ha det så här.

Kommentera

När beslutet om friskolor togs 1992 i ett skandalöst dåligt genomfört reformarbete utan utredning med mer så fanns det argument för dem. Ett av de viktigaste var möjligheten för olika idéburna organisationer och föräldrakooperativ med mera att kunna driva skolor. Man kan säga att det var dessa man knuffade framför sig i debatten.

Men inne på departementet ville man öppna upp för aktiebolag. Odd Eiken som var statssekreterare på utbildningsdepartementet då har berättat det för journalisten Sten Svensson. Men detta var något som man talade så tyst om att inte ens den dåvarande skolministern Beatrice Ask verkade lägga märke till det. Hon har på senare tid sagt att det inte var tanken.

De Idéburna skolornas riksförbund skiljer sig mycket i åsikter jämfört med Friskolornas riksförbund som är en organisation för dem som vill ta ut vinst och vill ha kvar riskkapitalister och aktiebolag.

De idéburna är tydligt emot vinst. De föreslår nu i ett pressmeddelande ett antal saker som kan vara bra att ha med i debatten om vi vill ta bort vinstintresset och aktiebolag i skolan:

  • Skapa investeringsformer med rimliga villkor för idéburna skolor, till exempel särskilda investeringsfonder.
  • Se till att lärare och professionen får ett större inflytande över organisation och pedagogik.
  • Statistiska centralbyrån (SCB) måste i framtiden tydliggöra skillnaden mellan idéburna och kommersiella friskolor i sin statistik.
  • Ett reformerat kösystem för antagning till friskolor måste innehålla en möjligt för föräldrar som efterfrågar en särskild pedagogik att få önskemålen tillgodosedda.
  • En reformerad skolpeng måste garantera att elever i behov av särskilt stöd får sina behov tillgodosedda. Det sker alltmer sällan i dagens system.
  • Det blir ett demokratiskt problem när gigantiska privata skolkoncerner får ett avgörande inflytande över den samhällsgemensamma verksamhet som framför allt den obligatoriska skolan är. Denna utveckling måste brytas – stoppa vinstjakten.

Inte minst det första är ett bra förslag. Det är ju inga problem med vinster. Bara de inte förs bort från skolan. Alla verksamheter kan behöva lägga undan och spara för investeringar. De föreslår ett ordnat och kontrollerat sätt att göra det på. Det är konstruktivt och bra.

”De ligger närmare majoriteten”

Varför är det problem med aktiebolagen? Det finns stora anledningar:

  • De har som syfte att gå med vinst. Undervisning och lärande kommer faktiskt alltid i andra hand – enligt lagen.
  • Skola är en demokratisk institution och ska inte bedrivas under lagstiftning som handlar om företagssekretess och där meddelarskydd etc inte gäller,
  • Myndighetsbeslut som betygssättning ska inte utföras av företag som kan tjäna pengar på att snedvrida dessa, och sedan det självklara. De pengar vi vill ska gå till skola ska gå till det och inget annat.

Det hela är egentligen väldigt enkelt. Vi sätter av skattemedel till skolan som vi tänkt ska gå till lärarlöner och gärna lagom klasser som går att undervisa väl. Men friskolorna anställer obehöriga lärare och tar de pengarna som på så vis blir över. Man behöver inte vara särskilt smart för att förstå att det inte är bra.

Jag tycker de Idéburna förtjänar mycket mer plats i skoldebatten. De ligger mycket närmare majoriteten av väljare, lärare och rektorer i sina åsikter än vad friskolelobbyn gör.

* * *

Ps. Det här var det 250:e blogginlägget jag skrivit för Skolvärlden sedan jag började med det 2015. Det är fascinerande att se tillbaka på alla dessa inlägg och se, både hur jag utvecklats, och hur skolfrågor förändrats och vad inläggen speglat. Men det är också lite sorgligt eftersom många av frågorna, om segregation, lärarsituation, aktiebolag och likvärdighet inte förändrats. Många inlägg skulle jag bara kunna kopiera och lägga upp igen!

Jag vill tacka Skolvärlden för att ni ger mig den här möjligheten att reflektera. När jag tänkte på det kom jag på att jag vilja tacka alla dem som genom åren hjälpt mig att förstå svensk skola bättre. Visst jag har läst många böcker, rapporter och avhandlingar. Men det viktigaste har varit alla människor jag mött. Först tänkte jag på en lista med namn på alla dessa. Men så kom jag på att om jag då glömmer ett så kan den personen undra varför.

”Jag vill tacka er alla”

Men alla ni jag mött på genom åren; fackföreningsmänniskor, från elevorganisationer, forskare, de nationella resurscentrumen, Skolverket, ministrar och andra politiker, statssekreterare och departementspersonal, Skolporten, IFOUS, Skolforskningsinstitutet, SPSM, skolchefer, alla människor som var inblandade i KVA:s skolkommitté och Framtidens skola, alla rektorer och lärare överallt som jag samtalat med, inom Academedia, Västerås kommun, Uppsala kommun, Hallstahammar, Höganäs, Malmö och på olika föreläsningar, personer på förlag, utländska forskare och skolmänniskor, och personer inom EU:s utbildningsarbete och så vidare med mera (och nu de senaste åren också inom läromedelsvärlden och kultursfären genom Läromedelsförfattarna):

Jag vill tacka er alla. För vi är väldigt lite i oss själva. Kunskaper och åsikter är något som formas genom åren genom både läsning och genom alla de möten med människor man har. Ibland genom att vi är överens men också när vi inte är det.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Lärare – En handbok”, ”Omstart för skolans digitalisering” samt ”När skolan blev marknad. Trettio år med friskolor”.