Jag välkomnade ämnesbetyg redan 2007

Jag tillhör de gymnasielärare som 2007 förberedde sig för en gymnasiereform (Gy07) som var klubbad och klar. En av de saker jag allra mest såg fram emot i den var att ämnesbetyg skulle införas.

Jag tyckte som lärare instinktivt illa om kursbetygen och den effekt det hade på min undervisning och på eleverna. Införandet av kursbetyg i svenska gymnasieskolan tillhör för övrigt en av de särskilt olustiga och ogenomtänkta sakerna i svensk skolreformhistoria. Det är väldigt oklart på vilka grunder det infördes.

Det närmaste man nog kan komma sanningen är att några unga politiker hade varit på utbyte i USA och tyckte att det verkade kul och att det passade in skolmarknadslogiken.

Reformen 2007 genomfördes aldrig. Det lär vara den enda färdiga skolreform som skrotats innan den införts. En borgerlig regering tillträdde och i den var Jan Björklund skolminister och han ville inte ha den reformen. Så han snabbutredde en annan gymnasiereform, den som blev Gy-11.

Utredaren Anita Ferm behandlade frågan om kursbetyg oerhört grunt. I princip skriver hon att hon pratade med några elever och att de gillade systemet. Så då körde vi på i drygt tio år till med det.

”Det minskar stressen”

Varför välkomnade jag 2007 ämnesbetyg och varför tycker jag det är viktigt idag? Det ger möjlighet för lärare att ge elever tid att utveckla kunskaper. Det minskar stressen på de enskilda kursmomenten och kan minska den negativa betygsstressen.

Ett exempel på hur man kunde göra på det gamla linjegymnasiets tid är den lärare i matematik och fysik jag hade i Örebro. Hon lät oss göra ett diagnostiskt prov och konstaterade krasst att vi inte hade förutsättningar att klara gymnasiets matte. Så hon började med att låta oss repetera grundskolans matematik i ett halvår. Sedan började hon med gymnasiets ämnesinnehåll. Hon kunde göra så för hon visste att hon hade tre år på sig. Det hon också gjorde var att skapa intresse för matematik för oss. För när man kan något och blir utmanad så är det ju alltid roligt.

Nu kommer vi ha kvar kurserna men de ska bygga på varandra. Det låter som en bra idé. Men – du som är lärare: glöm inte gå in på Skolverkets sida och se vad som händer. För djävulen ligger i detaljerna. Känner du inte igen ditt ämne – skriv och påtala det!

”Det finns ett stort MEN med förslagen”

En annan nyhet ligger i att man nu ska byta namn på kunskapskraven till betygskriterier och att lärares helhetsbedömning ska bli viktigare än matrisavprickningen. Båda dessa saker är oerhört viktiga. Det senare signalerar tillit till det vi vet är bra – lärares förmåga att bedöma elever. Det förra handlar om att betona förändringen, ta bort betoningen på ”krav” och sätta fokus på just helhetsbedömningen. Det finns ju dock ett stort men med förslagen.

När vi med den nordamerikanske internationellt välkända forskaren Linda Darling Hammonds ord ”släppt in djävulen i systemet” finns det alltid en risk att samvetslösa skolägare ser sin chans. Det blir ju ännu lättare att sätta för höga betyg. Som till exempel Internationella engelska skolans elever verkar göra i förhållande till hur eleverna klarar sig på gymnasiet. Dags för en svekdebatt? ”Ni lovar ge våra barn en bra utbildning – ni gör vinst på dem – men de blir sämre förberedda för gymnasiet…”. (De ledsna ungdomarna på KREAB:s och friskolelobbyns helsidesannonser mot regeringens förslag om rättvis skolpeng och rättvis antagning skulle kunna ges en annan text och annat innehåll och då bli mer sanna).

Apropå sanning så skriver just Internationella engelska skolan ofta att de inte fungerar segregerande eftersom de har många elever med utländsk bakgrund i sina skolor. Men den ballongen sticker olika undersökningar hela tiden hål på. Nu senast i Lärarförbundets undersökning som säger att:

”Bakom det fagra talet om att friskolor har en stor andel elever med utländsk bakgrund döljer sig en stor segregation som avslöjas först när man går bakom siffrorna.”

Varför ska vi behöva hela tiden rätta lobbyisters påståenden? Varför har vi inte en skoldebatt som utgår från fakta. Svaret är enkelt, det finns pengar att tjäna. Och aktiebolagen agerar enligt det uppdrag de har enligt lag – att ge sina aktieägare vinst. Då är alla medel tillåtna.

* * *

Apropå svek och tveksam moral: Staten har pumpat ut ungefär en miljard extra per år som kompensation för ökade kostnader för pandemin. Som av en händelse är det ungefär de vinster skolkoncernerna gör per år nu. Pandemin har gett glada dagar på börsen eftersom lärarkostnaderna har sjunkit. Lärare har ju varit sjuka…