Önskar att våra rikspolitiker förstod vilken fantastisk chans de sitter på

Hopp?

Efter en föreläsning på en gymnasieskola fick jag följande hälsning via rektorn på skolan: 
 
”I övrigt tycker jag att mer och mer i skolans värld går min väg, äntligen börjar mina uppfattningar vara i fas med det som också sägs offentligt, som till exempel Kornhall igår. Hälsa och tacka! Jag trodde aldrig att någon avgörande förändring skulle inträffa före min pensionering. Nu hyser jag gott hopp. Orken kan också räcka mycket bättre när jag får arbeta utifrån det jag tror på.”

Jag önskar att våra rikspolitiker förstod vilken fantastisk chans de sitter på att nu göra något bra i och för skolan och vilken fantastisk kraft det finns därute för en positiv förändring.

Om de bara för några dagar stängde av sitt käbblande och sitt reflexmässiga positionerande och sina enkla och i överspänd ideologi grundade politiska beslut och lyssnade till forskningen och professionerna så skulle vi kunna skapa ett hopp och en kraft i det svenska skolsystemet som skulle slå världen med häpnad.

Vad är de rädda för? Att inte själva bli hjältarna?