Nyanlända lärare ska äntligen få ett snabbspår in på arbetsmarknaden. Stockholms stad vill att nyanlända med lärarbakgrund ska kunna få fasta lärartjänster inom en tid på två år. Stockholms stad satsar friskt på ett snabbspår med språkstudier, praktik och validering. Skolborgarrådet i Stockholm Olle Burell har presenterat en samlad satsning på nyanlända lärare som snabbt ska få arbete. Det är ett mycket lovvärt initiativ av Stockholms stad. Jag diskuterar modellen och belyser ett par problem i anslutning till Stockholms stads satsning.

Om en lärare kommer till Sverige med utländsk bakgrund så kan det ta hela 6-7 år att ta sig igenom hela svenska utbildningssystemet, innan man blir legitimerad lärare. Jag har själv hjälpt många utländska akademiker och sett detta personligen. Det är förödande för individer och för vårt samhälle. Det är inte rimligt att det får ta så lång tid.

Utbildningen som Stockholms stad anordnar bygger på parallella intensiva studier i svenska med skuggning av en modersmålslärare som undervisar i personens modersmål. Sedan följer auskultation och seminarier. När den nyanlända läraren börjar känna sig hemma i svenskan kan han/hon praktisera och vikariera i en av kommunens skolor. Stockholms stad visar en tilltro till utländska lärarutbildningar, vilket är ovanligt idag i Sverige. Uppläggningen ser bra ut. Den misstänksamhet som finns mot utländska lärarutbildningar har förvånat mig oerhört. Hur kan vi tro att vi är världsbäst? Vi har inte så mycket att slå oss på bröstet för i jämförelse med andra länders lärarutbildningar.

Parallellt med studierna och praktiken ska lärarens utländska utbildning valideras. Här måste tiden för validering kortas väsentligt. Jag har hjälpt många nyanlända lärare med validering och haft underlaget klart på någon vecka under förutsättning att man kan få kontakt med det universitet som utfärdat examen. Sedan tar UKÄ flera år på sig innan beslut kan fattas? Effektiviteten måste öka. Det är inte rimligt.

Satsningen är alltså beroende av att regeringens planerade snabbspår också kommer ner i att validering och vidareutbildning ska ta som högst två år. Stockholms stads mål är att kunna tillsvidareanställa så många det bara gå. Stockholms stad har inlett ett samarbete med ett flertal myndigheter inom ramen för projektet: Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, SKL, Stockholms universitet, Universitets- och högskolerådet, Skolverket och Länsstyrelsen Stockholm.

I Stockholms stad finns mellan 100 och 120 nyanlända lärare. Satsningen ska från start omfatta 30 personer per termin. Stockholms stad behöver anställa mellan 1 000 och 1200 nya lärare om året, så ett tillskott på 60 lärare per år skulle motsvara 5 procent av dem. Ju fler som kommer hit med den bakgrunden, desto bättre för oss. Vi har även mycket att lära oss av deras erfarenheter, där de kan bidra med ett utifrånperspektiv på den svenska skolan, säger skolborgarrådet.

Det låter verkligen bra. Lite ödmjukhet inför andra lärarutbildningars kvalitet är ovanligt.

Satsningen som Stockholms stad gör är mycket lovvärd. Jag har hjälpt många invandrarakademiker som varit högutbildade, som det svenska utbildningsystemet helt tagit lusten av. De har varit mycket välutbildade, men deras utbildning räcker inte i Sverige. Vi accepterar inte andra lärarutbildningar.

Hur kan vi ha hamnat så snett kan man undra. Jag arbetar såväl på europeisk och global nivå och vi har mycket att lära här.

Kommentera

Det har betydelse vilka kamrater man möter i klassrummet. Det är känt av alla: skolpolitiker, huvudmän, lärare, föräldrar och elever. Enligt lag har alla barn och unga i vårt land rätt till en likvärdig skola. Var man än bor och oavsett socioekonomisk bakgrund ska utbildningen hålla hög kvalitet. Kort sagt: Vi ska ha bra skolor till alla barn och unga. Utbildningssystemet ska kompensera för barn och ungas olika bakgrund och andra olikartade förutsättningar. Det är så det är tänkt. Skolverket sägs ha haft olika uppfattningar om likvärdigheten i den svenska skolan. Först några ord om detta.

Hur kan Skolverket mäta likvärdighet i skolsystemet? Beroende på vilka mått man använder får man olika resultat och olika bilder. Skolverkets bedömning av likvärdigheten bygger på olika slags indikatorer, som analyserats och diskuterats och detta sammantaget visar hur likvärdigheten är och hur utvecklingen egentligen ser ut. Skolverkets bedömningar bygger på nya resultat, från Skolverkets egna analyser, forskning och internationella kunskapsmätningar. Det framstår, förstås, som om Skolverket inte vet riktigt. Men alla andra intressenter vet att segregationen ökar och att utbildningen inte är likvärdig. Vad beror det på? Vad ska man göra åt detta?

Om skolan nu fortsättningsvis ska vara en sammanhållande kraft i ett demokratiskt och öppet samhälle är det nödvändigt att den fortsättningsvis också blir en mötesplats för elever med olika bakgrund och olika förutsättningar. Men skolans roll som mötesplats för elever med olika bakgrund och olika förutsättningar håller på att förlora sin roll. Det är problematiskt. Barn och unga som ska fostras till sociala medborgare och skolan har då en avgörande roll. Man kan lära sig saker överallt i samhället, men för att barn och unga ska bli sociala varelser är skolans roll unik.

Egentligen vet alla också vad som bidrar till goda förutsättningar för att skapa en bra skola. Detta helt oberoende av vad Skolverket presenterar för resultat.

En del av segregationen förklaras genom det fria skolvalet.  Det förstår vi alla. Elever med högutbildade föräldrar som tjänar bra och bor bra väljer skola. Elevernas socioekonomiska bakgrund och familjebakgrunden har avgörande betydelse för valet av skola.

Resultatskillnaderna som finns mellan skolor beror på ökad sortering av elever på olika skolor, dvs. en ökad skolsegregation.  Det fria skolvalet används främst av eliten för att undvika kontakt med mindre privilegierade grupper. Detta är orsaken till ökande resultatskillnader mellan skolor, enligt en forskningsstudie, Bo Malmberg, Stockholms Universitet. Vi har också en ökad boendesegregation i hela landet, framförallt utifrån medborgares bakgrund. Invandrare bor för sig och svenskar för sig. Elever med svensk bakgrund söker sig också bort från kommunala skolor där andelen elever med utländsk bakgrund är hög. Svagare elevgrupper, exempelvis nyanlända elever, riskerar att drabbas negativt, både vad gäller skolresultat och framtidsutsikter.

Lärarnas förväntningar på eleverna i klassrummet påverkas av den generella nivån i klassrummet. Starka elevgrupper har högre förväntningar på sig från lärare, än svaga elevgrupper. En annan risk med ökad skolsegregation är att erfarna och kunniga lärare och rektorer söker sig ifrån skolor med en ökande andel elever med svåra förutsättningar.

Kommunala och enskilda huvudmän måste sätta in rätt resurser i form av stöd, skickliga lärare och rektorer där de bäst behövs., dvs. i de problematiska miljöerna. Det kan kanske till en del kompensera för bristande likvärdighet.  Ökade ekonomiska resurser behövs också till de problematiska miljöerna. Man kan också styra var friskolor får tillåtelse att etableras. Det är hur som helst dags att börja agera och ta ansvar för att motverka de ökade skillnaderna och sträva efter en likvärdig skola inte bara i ord utan i handling, åtgärder och ställningstaganden.

Alla skolor ska vara bra skolor – dit måste vi komma, hller hur?

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg

Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle. Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid. Hon arbetar internationellt som ”vice president” i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och som styrelseledamot i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.