Vår svenska skola har till uppgift att se till att alla elever, oavsett social bakgrund, ges samma möjligheter att uppnå skolans mål. Skollagen har tydliga krav: alla elever i Sverige ska uppnå minst godkänt i alla ämnen.  Allt färre elever klarar kraven och skolan har blivit sämre på att stötta elever som har svårt att nå målen. Det här gäller inte bara Sverige, utan det här gäller i hela Europa.

Huvudfrågan är om skolan över huvud taget kan kompensera för en problematisk familjebakgrund. Det som gjort att frågan aktualiserats på nytt är att forskaren Henrik Jordahl på Institutet för näringslivsforskning i en artikel på altinget.se presenterat sina tveksamheter över skolans kompensatoriska åtgärder.

Familjebakgrunden är den viktigaste faktorn för framgång i skolan. Det har alla lärare i hela skolsystemet alltid känt till. Detta är inget nytt, men det tar bättre om en forskare säger det.

Familjebakgrunden spelar allt större roll. Skolverket visade också detta i en rapport. Familjebakgrunden har fått och får allt större betydelse för elevers betyg och framgången i skolan. Högutbildade föräldrar väljer oftare skola åt sina barn. Detta faktum orsakade att utbildningsministern Gustav Fridolin uttalade sig och menade att det berodde mest på bostadssegregationen. Fridolin vill också ändra i det fria skolvalet, som en reaktion på Skolverkets rapport.

Han anser att Skolverket borde titta mera på vilken kvalitet skolorna egentligen har. Kvaliteten är också en påverkansfaktor på elevernas prestationer.

Jonas Sandqvist, medförfattare och undervisningsråd på Skolverket, säger att det handlar om att behålla personal som är bäst lämpade att arbeta på skolor med svårare förutsättningar. Han menar också att om man pratar om resultatutveckling i skolan i stort, det vill säga om det går bra eller dåligt för Sverige, där kan man diskutera om lärarutbildningen och så vidare har blivit sämre. Men nu pratar vi om skillnader mellan skolor, då handlar det om hur lärare och rektorer fördelas på skolor.

Hur ska man då locka de bästa skolledarna och de bästa lärarna till problemskolorna? Dels handlar det naturligtvis om en rimlig arbetsbelastning, men det handlar också väldigt mycket om lönen. Sedan handlar det om hela undervisningssituationen, fler vuxna som avlastar, stödpersonal och kringpersonal. Men sedan måste man också ha en drivande och pedagogisk skicklig skolledning med erfarenhet, som har modet att leda. Elevhälsovården är också viktig.

Skolan har absolut ett kompensatoriskt uppdrag. Alla elever ska få en så likvärdig utbildning som möjligt. Forskaren Henrik Jordahl vill ha mera forskning kring vad man egentligen faktiskt kan åstadkomma med kompensatoriska åtgärder. Det är bra.

Stockholms kommun har gjort vissa satsningar på det kompensatoriska uppdraget, men inte fått märkbar förändring av detta. Han menar att det är en politisk fråga, hur kompensatorisk skolan egentligen ska vara och säger att man måste lägga pengar på rätt saker om skolan ska kompensera för familjebakgrund.

Rapporten visar också att en mer gynnsam socioekonomisk sammansättning på skolan hjälper elever till högre resultat. Men om skolan inte klarar det kompensatoriska uppdraget kan man få ökade problem. Skolinspektionen har belyst att huvudmännen har svårt med detta och gör att skolorna får svårare förutsättningar.

Jonas Sandqvist menar att om lärare får bättre förutsättningar att arbeta på skolor med svåra förutsättningar, så kanske skolan kan vara kompenserade för familjebakgrunden. Kan man verkligen helt och fullt  kompensera för familjebakgrund? Tveksamt.

Kommentera

Hur tänker regeringen, när man satsar på ett så kallat läslov? Det måste vara i skolan, som man går till varje dag, som man ska lära sig en god läsförmåga och god läsförståelse. Loven måste få vara elevernas nödvändiga friutrymme. Hur kan regeringen satsa på att binda upp loven för regelrätt skolverksamhet?

I skolan ska alla lärare, oavsett ämne, träna elevernas läsförmåga och läsförståelse. Det är en av skolans huvuduppgifter. Läsforskarna Barbro Westlund och Gunilla Molloy har pekat på vikten av att alla lärare oavsett ämne borde undervisa i läsförståelse. Det kunde Skolverket ägna sig åt att utveckla och följa upp.

Barbro Westlund, lektor i didaktik vid Stockholms universitet, är sedan flera år en av landets mest framstående läsforskare. Hennes bok ”Att undervisa i läsförståelse” (från 2009) blev för många lärare ett startskott för hur man ser på aktiv läsförståelseundervisning i den svenska skolan.

Det är i skolan man främst ska stärka elevernas läsförmåga och läsförståelse. Barbro Westlund menar att undervisa i ett ämne borde samtidigt innebära att undervisa i hur man läser och skriver i ämnet. Förmågan att kunna läsa och förstå en deckare eller roman betyder inte automatiskt att du kan läsa och förstå en fysik- eller kemitext, säger Barbro Westlund. Skolan behöver skärpa läsförståelseundervisningen. Det är skolan som måste ta ett större ansvar, inte föräldrarna/vårdnadshavarna på loven.

Naturligtvis ska man inspirera barn och unga att läsa på fritiden också, men att öronmärka ett av några få lov till läsning och kalla det för läslov är helt fel. Potatislovet avskaffades, men nu införs läslovet istället.

Barn behöver faktiskt ledigt från skolan. De behöver göra andra saker än regelrätt skolarbete också. Loven behöver vara en motvikt mot allt stillasittande arbete i skolan och ge såväl vila som rekreation. Skolverket skulle nu få ett uppdrag att effektivisera läslovet, men Skolverket borde ha fullt upp med att utveckla och utvärdera skolans verksamhet.

Naturligtvis är en god läsförmåga helt nödvändig för att kunna tillgodogöra sig information och vara delaktig i ett demokratiskt samhälle. Alla elever behöver få förutsättningar att upptäcka läsningens möjligheter och utveckla sin läslust. Det ska dock ske i skolans verksamhet och inte på fritiden. Ska skolbiblioteken bli de nya fritidshemmen kanske? Naturligtvis är satsningen på skolbiblioteken och skolbibliotekarierna lovvärd. De fyller en väldigt viktig funktion under hela skolåret och inte explicit på loven.

Skolverket bör ägna sig åt skolans verksamhet i första hand och inte åt lovens läsning. Elever ska lära sig att läsa i skolan och på sin fritid, men inte explicit på ett lov.

Egentligen är det kanske inget nytt som ska hända på höstloven – ledigheten finns kvar, men retoriken kring höstlovet förändras.
Kommentera

En någorlunda enig lärar- och forskarkår hävdar att betygens funktion är att sortera eleverna i ”prima” och ”sekunda”. Genom sorteringen gynnas de elever, som från början fått förutsättningar att klara sig bra i gymnasieskolan. De får motivation genom de betyg de får. Dessa elever kan också vara säkra på att hamna långt fram i kön till de goda akademiska utbildningarna som leder till högstatusyrken.

För de svaga eleverna är betygen näst intill förödande. Genom kursbetyg (eller ämnesbetyg) får de klart för sig att de tillhör de sämsta eleverna. De saknar förutsättningar att följa med i undervisningen, men måste ändå delta i de täta proven. De tappar de viktigaste drivkrafterna för skolarbetet, lusten att lära och framgången i lärandet. De tappar också självförtroende och framtidstro.

I en blogg från den 31/12 2015 skrev jag om ämnesbetyg kontra kursbetyg. Regeringen har nu lagt ett förslag om att införa ämnesbetyg i gymnasieskolan. Regeringen tänker återinföra ämnesbetyg i gymnasie- och gymnasiesärskolan. För att man ska kunna avge ämnesbetyg krävs , enligt mitt sätt att se, förändringar så att ”kurser blir egna ämnen” eller att ”ämnen blir egna kurser”, eller tänker man sig kopplingen innehåll, kontroll och betyg på något annat sätt? Betyg och bedömning är trots allt en integrerad del av lärprocesserna.

Systemet med ämnesbetyg i en kursorganiserad skola haltar betänkligt och hur tänker ansvariga här? Betygssystem är kopplade till inhämtandet av kunskaper, färdigheter och förmågor, som sedan redovisas, kontrolleras, bedöms och betygssätts. Det bör under alla förhållanden vara fokus på undervisningens organisation och inte enbart på vilken typ av betyg som ska avges. Kursbetygen har visserligen kritiserats för att förhindra ämnesfördjupning, orsaka stress och bidra till ökade avhopp från gymnasieskolan i förtid. Varje kursbetyg blir ett slags slutbetyg. Vilka eventuella konsekvenser får ämnesbetyg för tillträde till högre utbildning behöver utredas.

Skolämnen är inga statiska konstruktioner. De förändras, utvecklas och avvecklas. Skolämnen förändras till beteckning, innehåll och form.  Ett skolämne utgörs av en rubrik för skolundervisning i ett bestämt och avgränsat område.. Ett skolämne är tänkt att innehålla sådant som gör att eleverna klarar sig bättre i livet och dessutom sådant som gör att hela vårt samhälle fungerar bättre. Givetvis ska dessa konstruerade skolämnen möjliggöra för eleverna att lära sig innehållet och lärare ska naturligtvis också kunna undervisa om detta innehåll. Detta har ibland varit problem som vi alla vet.

Skolan är politiskt styrd och politisk påverkan kan förändra skolämnena såväl till innehåll som till form. Vetenskapliga rön påverkar också skolämnen. På ett övergripande plan är det Sveriges riksdag och ansvarig myndighet, Skolverket, som anses ha stor betydelse för ett skolämnes framväxt och utformning, medan lärarna och eleverna betyder mest för skolämnens konkreta och praktiska genomförande i klassrummet. Tolkningarna av styrdokumenten är väldigt olika, vilket gör att ett ämnes praktiska inriktning förändras.

Lärarutbildningen används också ibland att förändra skolan. Dessutom har många lärarutbildare varit läromedelsförfattare. Läromedel har haft och har idag stor påverkan på skolämnesutvecklingen. Ibland har läromedlet till och med varit lika med kursen i ämnet, och inte de anvisningar som getts. Utrustning, lokaler och en rad andra faktorer påverkar också skolämnens utveckling.

Betygssystemet anses främja lärande, premiera hårt arbete och spegla de kunskaper eleverna faktiskt har. Varje lärare vet naturligtvis att så inte är fallet. Men vi låtsas, i alla fall.

Fler unga måste klara av gymnasieskolan med godkända betyg vare sig det är kursbetyg eller ämnesbetyg. En gymnasieutbildning är i det närmaste en förutsättning för att en ung person ska kunna få ett jobb och börja etablera sig i arbets- och samhällslivet. Signaler om att kursbetygen ökar risken för avhopp måste givetvis tas på allvar. Införandet av kursbetyg och målrelaterade betyg sägs ha minskat andelen som fullföljer gymnasieskolan.

Kommentera

Allt fler barn och unga mår psykiskt dåligt. De är stressade och deprimerade. Nu anklagar Folkhälsomyndigheten skolan för att vara den främsta boven i dramat.

”De sjunkande skolresultaten och den ökade skolstressen ser vi som indikationer på att det är någonting i skolan som har förändrats. Skolan fungerar sämre och det har påverkat den här utvecklingen av psykosomatiska symptom”, säger utredaren Petra Löfstedt i en intervju i till SvD.

Brister finns naturligtvis i skolan. Men om ett dygn har 24 timmar, så kan man räkna ut hur lång tid barn och unga tillbringar i skolan och hur lång tid de tillbringar hemma.

Jag påstår att de tillbringar mycket mera tid hemma än de tillbringar i skolan. Det gör att hemmet, eller var barn och unga nu håller hus, absolut inte kan vara utan skuld till barns- och ungas illamående. Sår man ut en lågstadieelevs totala skoltid på dygnets 24 timmar och räknar på ett år, tillbringar en lågstadieelev cirka tre timmar i skolan. De resterande timmarna har självklart också betydelse.

Nu är det en lång rad experter som smutskastar skolan och därmed alla som arbetar i skolan. Det är lärarnas fel.

Skolpolitiker får också sina fiskar varma. Det talas om reformhysteri och ett experimenterande i skolan som är skadligt. Har man glömt vad den statiska och stagnerade skolan kan betyda? Den svenska skolan är plötsligt ett skolpolitiskt misslyckande och i detta instämmer många kraxande olyckskorpar.

Det som orsakar illamåendet är skolans kravlöshet. Men det finns faktiskt andra omständigheter som man bör undersöka innan skolan och lärarna skåpas ut och sågas.

Ungdomar är exempelvis ständigt uppkopplade. De har ett så kallat ”internetliv” och ett ”verklighetsliv”. Det är svårt för många barn och unga att skilja på internetlivet och verkligheten.

Det är ett mycket snabbare samhälle idag. Stressen tycks då bara bli större och större, men det kan inte enbart vara skolans fel. Idag ska man vara online och man ska vara tillgänglig dygnets 24 timmar. Om man inte är online, så missar man en massa saker och man kan hamna utanför det sociala livet.

På sociala medier visar man också gärna upp hur lycklig, duktig och framåt man är. Det behöver naturligtvis inte vara sant. Ungdomar jämför sig idag på ett annat sätt än tidigare. Skolan rår inte för att det är problem med det verkliga livet och onlinelivet.

Det är helt förkastligt att anklaga skolan för att orsaka barns och ungas illamående. Skolan är ingen isolerad verksamhet från övriga samhället. Skolan är en del av samhället liksom hemmet också är. Det är naturligtvis så att barns och ungas illamående är komplicerat att bena ut och hitta orsakerna till. Det är inte enbart skolan som orsakar barns och ungas illamående.

Det är förödande av Folkhälsomyndigheten att ensidigt smutskasta skolan, lärarna och skolpolitikerna. Skolan i Sverige är inte problemfri, men den orsakar ändå inte ensam att barn och unga mår dåligt.

Det är förödande av Folkhälsomyndigheten att så ensidigt och kategoriskt kritisera den svenska skolan.

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg
  • Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle.
  • Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid.
  • Hon är författare och har publicerat många verk.Hon arbetar internationellt som  i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och  i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm