Annons

Rätt hanterat kan det bli en nystart för lärarkollektivet

Relaterat

Jag har tidigare både här på bloggen och faktiskt redan i min första rena skolbok, Barnexperimentet, argumenterat för att Sverige självklart ska ha ett (1) lärarfack. Det är både spännande och positivt att en enig LR-kongress nu beslutat att denna fråga ska utredas på allvar.

Jag har funderat lite över varför Lärarförbundet och dess ordförande varit så tydlig i frågan på sistone men att det varit så tyst från LR. Jag tycker att Åsa Fahléns svar på det idag – att hon låg lågt för att medlemmarna skulle äga frågan på kongressen – var ett väldigt bra svar på detta. Man kan vilja saker men till syvende och sist är det medlemmarna som ska avgöra och det var klokt och demokratiskt av Åsa att ge utrymme för det.

Det finns en mängd anledningar till varför det är viktigt med ett fack. En av dem har varit att det har varit alldeles för lätt för olika politiska intressenter att placera sina tankar i det ena eller andra av de två förbunden och på så vis både splittra lärarna men också att lärarnas politik har blivit för partipolitisk.

Vi står också inför en, vad jag vet, i västvärlden unik lärarbrist. Att då inte kunna stå upp med en röst för de förändringar som krävs för att läraryrket ska bli det yrke det är tänkt vara, det är otroligt kontraproduktivt.

Men lika självklart som det är att ett förbund kan ge en mängd fördelar är att det måste utredas mycket noga hur det ska se ut. En av de viktigaste frågorna som man behöver lyfta är förhållandet mellan de rektorer som är anslutna till Lärarförbundet. Kan en sammanslagen lärarorganisation behålla arbetsgivare under samma paraply? Jag vet inte när jag skriver detta om detta redan är något som är samtalat om. Om inte är det hög tid.

Jag läste den utredning som togs fram inför kongressen och inser att mycket arbete är gjort. Nu gäller det att, om Lärarförbundet fatta motsvarande beslut, sedan var för sig men också tillsammans komma fram till ett fungerande slagkraftigt förslag.

Jag tror att detta rätt hanterat kan bli till en nystart för lärarkollektivet i Sverige. Fackföreningarna krossades, trampades på och splittrades vid kommunaliseringen. Det är dags att det lärarkollektivet blir en kraft igen.

Det är varje lärare därute, i varje klassrum, värd. För ensamma är vi inte starka även om New Public Mangament-ideologerna har velat få oss att tro det. De förbättringar som under hela 1900-talet gjordes för arbetstagare av alla sorter kom genom gemensam kamp för bättre villkor. Och de försämringar vi sett har kommit genom individualisering av arbetsplatsernas villkor. Tillsammans kan lärare vara starka, både i undervisning, på skolorna och i samhället.

För samhället behöver det. Vi behöver vända tillbaka till bildning, till kunskapsförmedling, till den frihet för individer och tanke som bara bra undervisning av skickliga, kompetenta och uppskattade lärare kan ge.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Det är en ohållbar arbetsbelastning

Vi lever just nu i en omvälvande tid. Vi lärare och studie- och yrkesvägledare, liksom alla andra, måste kunna genomföra vårt arbete under säkra och trygga förhållanden, trots coronapandemin. Ansvaret för det vilar tungt på våra arbetsgivare. 

Ett nytt läsår har precis startat och arbetsgivarna borde ha en plan för att skydda personal och elever från smitta och överbelastning. Det är helt oacceptabelt om det nu inte finns på plats.

Huvudmän och skolledningar har ett ansvar i att se till att det finns förutsättningar att följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer, men också i att se till att vi lärare och syvare får en rimlig arbetsbelastning. Vad har arbetsgivarna gjort under den paus som verksamheten haft över sommaren? Hur har man tänkt kring att minska trängseln i skolans lokaler? Hur ska dubbel- och trippelarbete kunna undvikas? Ja, hur ska arbetsgivarna leda och organisera vårt arbete?

Dessa frågetecken har inte rätats ut. 

I stället hör vi från er medlemmar att det saknas konkreta planer för att undvika trängsel och för att skydda er som befinner sig i riskgrupp. Åtminstone har väldigt lite information om sådana planer gått ut. Lärare och studie- och yrkesvägledare runt om i landet är oroliga för smitta och för risken att det återigen blir en tuff arbetsbelastning, en arbetsbelastning som inte är hållbar i längden. 

Många av er gymnasielärare är trötta på distansundervisning efter våren och vill nu träffa era elever i klassrummet. Samtidigt är det orimligt att nu ta in många elever i ett litet klassrum. Det ger inga förutsättningar att hålla avstånd. Vi måste dra lärdom av situationen på grundskolan i våras och se till att inte upprepa misstagen, varken i grundskolan eller på gymnasiet. Det måste komma direktiv och det måste göras anpassningar.

I den här situationen har arbetsgivarna ett tungt ansvar i att organisera arbetet efter riktlinjerna och vi som fackförbund gör vårt yttersta för att ligga på för att de ska ta detta ansvar. Vi har tät kontakt med ansvariga rikspolitiker, men också med direkt ansvariga skolpolitiker och tjänstemän på kommunal nivå, och på friskolorna. Så länge ansvaret för skolan ligger ute i kommunerna och hos de fristående skolorna så måste vi självklart påverka även där. 

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare behöver också i detta läge förståelse och respekt från omvärlden. Vi måste få prioritera så att elevernas kunskapsutveckling kan stå i centrum. Andra mer byråkratiska sysslor, redovisning och dokumentation måste få prioriteras ner. Lita på att vi gör så gott vi kan och att vi är professionella.

Snart är det också dags för andra delen av vår kongress som på grund av pandemin blivit digital. Det kommer att bli en kongress som utgår från den verklighet som vi lärare och syvare möter. Det är mitt och allas vårt fackliga uppdrag: att företräda legitimerade lärare och behöriga vägledare och att arbeta för en bättre skola. En bättre skola får vi när lärare och syvare har goda arbetsvillkor. Bestämd undervisningstid och ett nytt lönesystem är viktiga frågor vi kommer att diskutera. Jag ser fram emot att lägga fram förbundsstyrelsens förslag till förbundets högsta beslutande organ, kongressen!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2020

Reagera på inlägget:

Mitt jobb är att göra andra bra

Orden i rubriken är inte mina men jag har inte kunnat släppa dem sen jag hörde en utbildningschef bli intervjuad i Anna och Philips lärarpod. Det här är ju exakt mitt jobb också.

Mitt jobb är att göra andra bra och ge dem möjligheter att skapa kloka val. Det är just det jag brukar säga till mina högstadieelever vid avslutningstider.

Gör kloka val!

Med de uttalade orden tänker jag en stilla förhoppning. Det vi nu gjort tillsammans här i skolan ska ha riktat dig mot en väg där du kan göra val. Val som leder till nya öppna dörrar och inte mot en väg som begränsar dina val.

Men för att lyckas med det här måste jag som lärare ha vissa förutsättningar. Därför blev jag så glad att höra att en utbildningschef faktiskt tänker att dennes jobb också är att – göra andra bra.

Förutsättningar som jag behöver i min profession är dels de rumsliga och det materiella men framför allt hur min kompetens används.

Vilka förutsättningar ges till mig för att jag ska kunna göra mitt jobb bra?

I tjänstefördelningstider som vi just nu befinner oss i behöver förutsättningar skapas så min kompetens används så att jag kan göra andra bra. Min chef behöver ge mig ramar så att mina verktyg – ledarskapet – får bästa tänkbara förutsättningar att lyckas.

Det här ligger bland annat i vilken planeringstid jag får, ämnes- och klasskombinationerna jag ges, hur tydligt mitt uppdrag är, möjlighet till att påverka hur mina lektioner är fördelade över tid, fortbildningstillfällena som ges samt friheten att utföra mitt arbete som jag anser bäst.

För ska jag lyckas med mitt uppdrag att göra andra bra – då behöver jag förutsättningar till det.

Hur ser nästa års tjänstefördelning ut för dig? Ges du möjligheter att göra andra bra?

Reagera på inlägget:

Den här utredningen säger det självklara

Relaterat

Idag lämnade regeringens utredare Björn Åstrand över sin utredning om hur svenska skolan ska kunna bli mer likvärdig igen. Den föreslår saker som egentligen borde vara självklara och som fack och andra har hävdat länge.

Utredningen föreslår för det första ett gemensamt skolval där man samtidigt är garanterad plats på den närmaste kommunala skolan om man inte vill göra ett aktivt val. För att fördela platser menar man att huvudmän ska kunna välja mellan olika förtursregler, men att just kötid slopas som möjlig urvalsgrund.

Vidare föreslår utredningen något som var en självklarhet när man först började prata om skolpeng i Sverige, nämligen att det allmänna (= kommunerna) måste försäkras om att det får täckning för de merkostnader som det innebär att man har det yttersta ansvaret för skolplikten.

För det fjärde utvecklar man det problematiska statsbidragssystemet med ett sektorsbidrag som huvudmännen kan söka utifrån en plan om skolutveckling.

Och det sista förslaget handlar om att Skolverket ska ha en tydlig regional närvaro.

Inget av de här förslagen är nya. De har på olika sätt framförts av många utredningar och inte minst skolans alla fackliga organisationer. De är en självklar miniminivå för att vi ska börja komma åt några av de problem som den ideologiserade decentraliseringen och marknadifieringen av svensk skola skapat. Det är också förslag som det borde vara lätt för de flesta partier att sluta upp kring, eftersom de heller inte rör vid tex friskolors vara eller inte vara.

Det kommer naturligtvis att finnas tyckare som menar att kötid är det viktigaste inslaget i svensk skola, eller att det offentliga inte har ett speciellt ansvar för helheten (de senare har ju en allt tuffare tid ju mer pågående epidemi visar betydelsen av central planering av samhällscentrala institutioner), men dessa borde inte nu få sätta tonen i debatten. Det är dags för mer förnuft, helt enkelt.

Jag vill betona igen att dessa förslag har starkt stöd i vad såväl lärarfack som skolledarförbund har för hållning i frågorna, det vill säga hos de som faktiskt jobbar i den här verkligheten. Det är också viktigt att detta är i linje med såväl Skolkommissionen, Leif Lewins kommunaliseringsutredning och de bedömningar som OECD gång på gång har försökt hjälpa oss med.

Låt oss fatta dessa beslut så vi kan börja ha lite ordning och reda i skolan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Det krävs djärva grepp för att bygga upp skolan igen

Denna vårtermin har inte varit någon annan lik. Den snabba smittspridningen av coronaviruset pressar samhället och inte minst skolan hårt. Vi lärare tar vår del av ansvaret och det måste även våra arbetsgivare göra. De måste vara lyhörda för lärarnas arbetssituation. 

Många undrar i dag om samhället kunde ha varit bättre förberett? Det är också många som oroar sig över hur man klarar av ett helt pandemiutbrott under någorlunda ordnade former, när välfärden på sina håll var i kris redan långt före virusutbrottet. 

Förutsättningarna att exempelvis bedriva bra distansundervisning ser mycket olika ut över landet. I en undersökning som Lärarnas Riksförbund genomförde före corona-utbrottet frågade vi er, landets lärare, om digitaliseringen fungerar i skolan. Ni svarade att den inte gör det.

Men digitalt i all ära, vi får aldrig glömma betydelsen av det fysiska mötet mellan lärare och elev. Det är oersättligt.

I euforin över vad man kan åstadkomma med teknik får de ansvariga inte glömma hur angeläget det är att lösa lärarbristen. I tider som denna är avsaknaden av legitimerade lärare ännu mer akut. 

Den enorma pressen och arbetsbelastningen, för både lärare och studie- och yrkesvägledare, som vi nu ser ställer stora krav på kommuner och friskolor att göra allt i sin makt för att värna arbetsmiljön. De måste vara oerhört lyhörda för behoven som finns. 

Vi får många frågor om vad som gäller för lärare när det ska bedrivas distansundervisning. Vissa arbetsgivare låter lärare arbeta hemifrån och andra säger att lärarna måste vara på skolan. Lärarnas Riksförbund anser att alla arbetsgivare bör följa det Folkhälsomyndigheten rekommenderar för att minska smittspridningen.

Om man rekommenderar att vi om möjligt ska arbeta hemifrån och distansundervisning ska bedrivas, bör lärare kunna utföra sitt arbete från hemmet. Om arbetsgivaren inte vill tillåta lärare att arbeta hemifrån bör frågan ställas vad som är anledningen till att det inte är möjligt. Vilka behov har arbetsgivaren som föranleder ett nekande?

Vi anser också att särskilda hänsyn ska tas till lärare som tillhör riskgrupperna. Ta omedelbar kontakt med ditt ombud om du tillhör en riskgrupp.

Det finns även arbetsgivare som menar att lärare ska göra hembesök hos elever, men det bör lärare generellt sett inte göra. Det finns flera anledningar till detta utöver den situation som nu råder med corona-viruset, exempelvis säkerhetsfrågor.  

Vi har nu att möta en sällan skådad kraftansträngning för skolan. Därför måste vi inse att ett stort kunskapstapp är ofrånkomligt, vilket ytterligare kommer att förvärra den bristande likvärdigheten. Det svenska skolsystemet förmår inte att möta de svagaste. Den kompensatoriska effekten brister. Efter corona kommer det att krävas djärva grepp för att bygga upp en skola för alla igen. Lärarnas Riksförbunds krav på genomgripande systemförändringar av svensk skola kommer att vara än mer aktuella och nödvändiga.

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare kommer att fortsätta att göra vårt yttersta för att skolan ska fungera så bra som möjligt och jag vet att när vi har fått kontroll på detta virus och återgått till en fungerande vardag, så har Sveriges lärare och vägledare byggt upp ett starkt förtroendekapital inför framtiden.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #4 2020

Reagera på inlägget:

Sidor