Annons

Coronapandemin som ett pedagogiskt problem

Coronapandemin har drabbat hela vårt samhälle och alla människor, barn, unga och vuxna. Den här bloggen handlar om coronapandemin som ett pedagogiskt problem som måste få uppmärksamhet och en lösning.

Coronapandemin är faktiskt ett pedagogiskt problem på många olika sätt. Lärare har såväl pedagogisk som didaktisk grundutbildning, men inte specifikt i en så svår situation som coronapandemin ger. Lärare måste utveckla sin undervisning och försöka att ge eleverna förutsättningar för ett kvalitativt gott lärande trots pågående pandemi. Hur ska det då gå till kan man undra? Många lärare kroknar under ett hårt tryck.

Först och främst handlar det om att minimera riskerna för smittspridning och det har vi i Sverige ingen större erfarenhet av. Förra pandemin var spanska sjukan 1918–1920 och de som upplevde den minns den säkert. ”Spanskan” var dramatisk på alla sätt och vis men hela samhället var annorlunda då. Resandet var exempelvis sparsamt och spridningen tog tid. Informationen om spanska sjukan var inte heller särskilt stor.

Det har funnits pandemier tidigare, men ingen som troligen varit i närheten av coronapandemin. Spridningen har gått med rasande fart och spridningen är global och media bombarderar alla med mängder av information. Innehållet i informationen varierar och hur ska man veta vad som egentligen stämmer med verkligheten? Kritisk granskning är nödvändig.

Hur ger man barn och unga undervisning om coronapandemin på ett konstruktivt sätt som ger barn och unga hjälp och stöd? Många barn och unga är livrädda, liksom många föräldrar. Hur ska skolverksamheten, dvs. undervisning och lärande egentligen fungera på bästa möjliga sätt när vi har en pågående pandemi?  Det har inte getts någon som helst förberedelse för en annorlunda undervisningsuppgift som förändrades i princip över en natt. Lärare hade ingen beredskap, men måste ändå försöka att lösa undervisningsuppgiften.

Ett, tu, tre så var coronapandemin ett faktum och undervisningsuppgiften blev radikalt annorlunda. När skolor stängs så ska undervisningen bedrivas på distans och det är alltjämt ett stort pedagogiskt problem. Utvecklingen av distanspedagogik och distansdidaktik har inte varit optimal och inte heller högt prioriterad och ger därför undervisningsproblem när alla nu måste tillämpa distansutbildning. Det pedagogiska problemet stöds av departementet som talar om att ge coronarabatt, dvs. sänkta krav på eleverna.  

Det finns ingen tid att kompetensutveckla lärare eftersom uppgiften att leda distansutbildning redan är ett faktum. Ska något göras nu för att stärka lärare, så sker det under den pågående pandemin. En del elever hålls hemma av sina föräldrar och det ger också lärare pedagogiska problem. Det är skolplikt, även om vi har en coronapandemi.

Coronapandemin har sammantaget inneburit förändrade förutsättningar för barn, unga och för personal i förskola och skola. Den globala spridningen av coronapandemin har orsakat att skolor i hela 165 länder har stängts för undervisning. Hela 87 % av världens elever eller cirka 1,5 miljarder har drabbats av detta och hela 63 miljoner lärare har också drabbats av stängningen.

I Sverige har vi inte stängt förskolor och grundskolor, men väl gymnasieskolor och högskolor. Förskolans och grundskolans personal är i nuläget ändå hårt ansträngda. Förutom sitt viktiga uppdrag att tillförsäkra alla barn rätt till utbildning arbetar de också med att minimera risker för smittspridning.

Undervisningen i gymnasieskolan har fått bedrivas på andra sätt. Den har organiserats digitalt och på distans. Hur ska ungdomarna ges bästa möjliga förutsättningar för att nå uppställda mål genom distansutbildning och hur ska personalen får en rimlig arbetsbelastning? Undervisningen bedrivs nu på andra sätt eftersom följderna för eleverna och hela samhället annars riskerar att bli väldigt allvarliga.

Hur ska man lösa de pedagogiska problem som uppstått och uppstår? Det behövs givetvis pedagogisk och didaktisk forskning, men också såväl pedagogiska som didaktiska utvecklingsarbeten.

Lärarna på golvet behöver verkligen få kvalitativt god kompetensutveckling för att hantera den nya situationen och de måste absolut inkluderas i arbetet med att planera och genomföra de insatser som görs för att undervisningen ska kunna fortsätta.

De måste också uppmuntras att själva dokumentera sin undervisning och barnen och ungas lärande för att se till vi har pedagogiska och didaktiska kunskaper när nästa pandemi rullar in.

Reagera på inlägget:

Förändrad hantering av klagomål – bra för lärare?

Klagomål på skolan från elever, föräldrar och vårdnadshavare tenderar idag att gå direkt till Skolinspektionen, utan att man först har vänt sig till huvudmannen. Föräldrar skäller ut och hotar lärare, rektorer och skolchefer, men gör anmälningar direkt till Skolinspektionen.

Ser man till skollagens formulering så är huvudmannen ansvarig för att såväl ta emot klagomål, som att utreda klagomål. Skollagen är entydig, men anmälningarna går förbi skolan och det måste man försöka ta reda på orsaken till. Det är väldigt olika hur huvudmän tar emot klagomål och klagomålshanteringen i skolan är viktig att synliggöra.

Antal klagomål på skolan ökar kontinuerligt och trenden idag för anmälare är att gå så högt upp som möjligt direkt och utan dröjsmål. Detta gäller absolut inte enbart för skolan, utan syns vara en allmän trend i samhället. Man vänder sig direkt till högsta chefen eller till angiven myndighet för överklagande. Exempelvis studenter i högre utbildning går direkt till högsta chefen och anmäler direkt till överklagandenämnden.

Orsaken syns vara att man inte litar på att få hjälp med rättelser på annat sätt. Rättelser krävs också idag på ett tydligare sätt. Många föräldrar hotar också såväl rektorer som lärare med att anmäla till skolinspektionen för både smärre klagomål och större och mera allvarliga klagomål.

Ökningen av anmälningar behöver inte nödvändigtvis spegla faktiska missförhållanden i skolan, säger Skolinspektionen. Sannolikt kan en ökad medvetenhet i samhället om möjligheten att kunna anmäla missförhållanden förklara ökningen.

Skolinspektionens hemsida visar statistik som talar sitt tydliga språk. Rektorer och lärare kan vittna om hur anmälningshot är vardagsmat idag. Det här är olika om man exempelvis jämför med andra länder i Europa, där anmälningar inte är ett problem.

Om man ser tillbaka, exempelvis till 1960-talet, så var det ytterst sällan som klagomål över huvud taget framfördes på skolans personal eller dess verksamhet. Föräldrar eller vårdnadshavare pratade alltid direkt med lärarna om något inte var till belåtenhet och några anmälningar förekom över huvud taget inte eller ytterst sällan. Man kunde i och för sig ha anmält klagomål på den tiden också, och då anmälde man till den lokala skolstyrelsen eller till länsskolnämnden. Det gjordes i princip aldrig. Rektorer var ytterst sällan eller aldrig inkopplade på några klagomål.

Nu måste regeringen agera, menar skolministern, för att ta fram rekommendationer, så att klagomål ovillkorligen måste hanteras av huvudman. En effekt av detta förväntas bli att dokumentationen minskar och elever och föräldrar/vårdnadshavare kan få snabbare hjälp och rättelse efter att klagomål framförts.

Om klagomål går direkt till Skolinspektionen så blir rektorer och lärare och annan personal ändå berörda och deras arbete i utredningar blir såväl tidskrävande som omfattande. En anmälan som går direkt till Skolinspektionen gör ändå att uppföljande administration för rektorer och lärare ökar. Eftersom det är vanligare med skolinspektionsanmälningar så är lärare rädda för anmälningar och en effekt av rädslan är att lärare överdokumenterar. Tiden till dokumentationen tas från tid som egentligen är elevernas tid.

Regeringen ska nu kontrollera hur huvudmännen hanterar klagomål och det är säkert bra. Rektorer och skolchefer gör olika. Det är viktig kunskap som behöver uppdateras. Det är också möjligt att en kunskapsöversikt kan användas i kvalitetsutveckling.

Vidare ska man också studera vilka effekter en skolinspektionsanmälan får för lärare, rektorer och huvudmän. Regeringen skall också, sammanfattningsvis, se vad som är relevant för verksamhetens kvalitetsutveckling. Kunskaperna om varför man anmäler direkt till skolinspektionen skall också tas fram och man avser att försöka se hur detta har förändrats över tid.

Man kan också vända på problemet: Föräldrar får ofta orosanmälningar direkt utan att någon kommunikation med föräldrar förekommer. Det finns alltså problem med det motsatta, det vill säga systemet med orosanmälningar. Det syns vara kommunikationsproblem i båda riktningarna.

Reagera på inlägget:

Distansutbildningens uppsving genom corona

Man skulle kunna tro att landets alla gymnasieskolor är väldigt väl förberedda nu att flytta undervisningen från lektionssalarna till internet. Men så är det inte. Coronapandemin utmanar hela den svenska skolvärlden till ett gigantiskt strukturellt utvecklingsarbete och uppmanar också till en ny skolreform för att flytta gymnasieskolan till nätet, trots att skolans reformer duggat tätt över tid.

Det har trots allt hunnit gå mer än 30 år sedan de första mejlen skickades. Digitala redskap har hunnit bli lika självklara för gymnasisterna som tv, radio och mobil som Facetime, Facebook, Instagram, Twitter och Google. Tyvärr har lärare och gymnasieskolans ledningar inte alls följt utvecklingen i samma takt.

Under 2000-talet har digitala klassrum etablerats vid alla gymnasieskolor. Användning har dock varit högst frivillig. Medan enskilda entreprenörer helt integrerat den digitala tekniken i sina undervisningsformer, visar Corona-krisen att förvånansvärt många stannat kvar vid färgpennor mot den vita tavlan. 1900-talets overheadbilder har möjligen bytts mot ett powerpointprogram.

När föreläsningar ska finnas tillgängliga på nätet och en del av kommunikationen med fördel kunnat ske digitalt, har det klassiska motståndet mot förändringar istället fått växa. Lärare är kanske rädda att ersättas av maskiner. Skolornas centrala ledning vänder bort blicken i stället för att betona forskning och utveckling.

Från en dag till en annan har gymnasieskolor och Komvux tvingats ställa om till digital distansundervisning.  Det enda som krävs för gymnasisterna egentligen är en dator med internetuppkoppling, viss studieteknik och lite självdisciplin.

 

Att utveckla distansutbildningsmodeller och distansmetodik finns det ingen tid för. Här handlar det nu om att försöka ”bygga båten under resans gång”.

 

Skolverkets nulägesanalys finns att läsa på Skolverkets hemsida (2020-04-17) och den är mycket intressant och stärker min kritiska uppfattning. På hemsidan konstateras att många skolor klarar omställningen till distansutbildning, baserat på en enkel enkätundersökning. ”Det är inte utan att man känner en stor beundran för lärarnas förmåga att på så kort tid ställa om undervisningen”, säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson. Hm!

 

Skolverket har hämtat in information från ett hundratal skolchefer och rektorer med hjälp av en enkät. Från stora friskolekoncerner till olika huvudmän för gymnasier, i allt från små landsortskommuner till stora städer runt om i Sverige. Allt för att försöka skapa en bild av läget just nu. Nulägesbilden är inte alls heltäckande och svarar inte på hur det ser ut i alla landets skolor, men svaren ger en bild av läget. Skolverket tycker sig se i sin uppföljning att distansundervisningen på många håll fungerar mycket bra vilket vittnar om lärarnas kompetens och ansvarstagande, säger Peter Fredriksson.

De flesta skolor bedömer att verksamheten under omständigheterna trots allt håller en tämligen hög kvalitet och många skolchefer är väldigt nöjda med hur personalen har tagit sig an uppgiften. Engagemanget och samarbetsviljan för elevernas bästa är stort, menar man.

Det finns samtidigt en rad orosmoment ute i skolorna som visar på en rad bekymmer.

Trots att den digitala tekniken öppnat upp för större flexibilitet för utbildning i tid och rum, har istället det klassrumsbundna arbetet ökat. Flera som besvarat enkäten anser att kvaliteten kan bli lidande om verksamheten inte kan återgå till det vanliga inom ganska kort tid.

Det digitala behöver bytas ut mot traditionell klassrumsundervisning för att man ska kunna garantera att gymnasisterna lär sig. En annan oro rör nyanlända elever och vissa mer sårbara elevgrupper, och hur deras behov ska kunna tillgodoses i rådande situation med distansundervisning. Hur man ska kunna samla in ett tillräckligt underlag för att kunna sätta betyg på avgångseleverna är ytterligare ett stort bekymmer som delas av många skolchefer och rektorer.

Sammanfattningsvis: Coronapandemin utmanar nu hela den svenska skolvärlden till ett gigantiskt strukturellt utvecklingsarbete och uppmanar också till en ny skolreform för att flytta gymnasieskolan till nätet.

Reagera på inlägget:

"Lärares roll blir viktigare under coronapandemin"

Relaterat

Lärare gör skillnad och lärare betyder mycket för många. Lärare är vardagshjältar. Skolan och förskolan är viktiga institutioner i samhället när Corona-pandemin drabbat lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Det är en styrka att Sverige håller skolor och förskolor öppna för barnens och de ungas skull. Skolans lärare är nyckelpersoner när det gäller information till barn och unga och framför allt för hantering av deras rädsla och deras oro.  

Skolan och förskolan ska naturligtvis ge information till föräldrar och vårdnadshavare om hantering av sjuka elever. Lärare kan också ge förslag på åtgärder som skolan och förskolan kan vidta för att minska risken för smittspridning, allt enligt Folkhälsomyndighetens och Skolverkets råd och anvisningar. För att minska risken för smittspridning behöver lärare och förskollärare vara uppmärksamma på symtom (feber, hosta och svårigheter att andas). Barn och unga som har dessa symtom ska hållas hemma. Det gäller även vid lättare symtom som halsont, snuva, illamående, huvudvärk samt muskel- och ledvärk. Barn och unga ska stanna hemma så länge de känner sig sjuka och de ska vara helt symtomfria i två dagar innan de får gå tillbaka till skolan eller förskolan.

En av de viktigaste uppgifterna lärare i alla skolformer har är att trygga, lugna och stärka barns och ungas känsla av att ha kontroll. Lärare och förskollärare har alla adekvat pedagogisk utbildning för uppdraget. Lärare kan och lärare vet vad barn och unga behöver. Barn och ungaär medvetna om Coronapandemin och de påverkas av de frekventa, och många gånger skrämmande, nyhetssändningarna. Barn och unga kan också skrämmas av alla förändringar som sker i deras närhet och i deras vardag. De påverkas också självklart av vuxna oro och fokusering på Coronapandemin. Nyhetsrapporteringar med bilder på tomma hyllor i matbutiker, människor med ansiktsmasker samt statistik på antal sjuka och döda skrämmer. Förändringar i barnets och de ungas vardag som stängda arbetsplatser, inställda kalas och så vidare skrämmer också. Barn och unga förstår virus som något diffust och något som man som inte kan se och som ingen egentligen vet riktigt exakt hur det smittar.

Lärare vet att barns och ungas oro kan visas på olika sätt. En del berättar för sina lärare att de är rädda, men rädslan kan också märkas på andra sätt. De kan visa ängslighet eller rädsla kring sådant som inte annars brukar oroa dem. De kan börja undvika att göra vissa saker, de kan få ett stort behov av kontroll och exempelvis vilja veta var alla i familjen är. En del barn och unga får svårt att somna, har sömnstörningar och vill inte sova ensamma. En del hanterar sin oro genom att ställa en massa frågor, medan andra försöker undvika att lyssna på allt som har med Coronapandemin att göra. Lärares fingertoppskänsla behövs.

Lärare har utbildning och är professionella när det gäller att kunna samtala med barn och unga om svåra saker. För många barn och unga är läraren eller förskolläraren tryggheten och stabiliteten i livet som det ter sig nu under Coronapandemin. Lärare frågar barn eller unga om de märker att det är något de funderar på och något som stör dem. De kan lyssna på dem och ta deras oro på största allvar. Lärare förstår också att stötta och hjälpa barnen eller de unga att kunna orka med att vara oroliga och rädda. Lärare vet också att det inte är farligt att vara rädd och orolig ibland. Lärare kan och vet vad som är saklig information för barn och unga i olika åldrar. Professionella lärare tar också hjälp av exempelvis skolsköterska eller skolkurator.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Lärandet fungerar när det är lustfyllt och meningsfullt

Relaterat

Många sitter just nu hemma och studerar på distans, efter regeringens beslut om att gymnasier, komvux och folkhögskolor med flera ska övergå till distansutbildning. Många undrar hur det ska gå egentligen? Sitta hemma och studera?

Studerande kan lära sig i stort sett vad som helst, när som helst och hur som helst, det vill säga om de studerande ser behovet av att lära sig detta, förstås. Ser de inte behovet av det som ska läras in, har vi ett stort problem. Tyvärr är mycket av skolans innehåll av sådan karaktär, som de studerande ungdomarna inte ser behov av.

Barn och unga lär sig annars lättare och enklare än äldre. Det har med barnens kopplingar mellan hjärnceller att göra.  Barn och unga vet inte riktigt vad de kommer att behöva kunna i livet. De är därför mera öppna för ett innehåll. Vuxna kan och vet vad de behöver kunna i livet och de är därför mera sparsmakade. 

Vad studerande ska lära sig är bestämt i läroplaner med kursplaner och även om studerande inte ser behovet av innehållet, så kan de ändå bestämma sig för att lära sig detta. Det finns ju prov som styr, både nationella och andra prov. Hur ska det då fungera nu när de ska sitta hemma och studera utan omedelbart lärarstöd? Hur ska studerande lägga upp sina studier? Hur länge ska de studera? När ska de ha raster och hur länge ska de arbeta? Ska de arbeta i 40-minuters-moduler?

Vem har hittat på att man lär sig bäst i 40-minuters-moduler?

Så är det nog inte. Skolans struktur är inte planerad utifrån lärande-forskning. Man kan se på riktigt små barn som vill lära sig något viktigt. De kan hålla på hur länge som helst! De tar oftast inga raster heller. Nu är det fritt fram att studera hur man vill.

Om lärandet är lustfyllt och meningsfullt så fungerar det förstås. Det ska vara roligt att lära sig nya saker, nytt innehåll och nya färdigheter. De studerande behöver få inspiration att göra studierna roliga.

Man kan exempelvis sitta vad man vill. Man behöver absolut inte sitta vid ett skrivbord, man kan sitta var som helst. Lärandet kan ske på andra platser. Jag sitter exempelvis aldrig själv vid skrivbord. Jag sitter i vardagsrummets soffa, ute på altanen, på ett café eller ute i naturen.

Studerande vet säkert också att man lär bäst tillsammans med andra i sociala och meningsfulla sammanhang. De kan i alla fall bilda virtuella studiegrupper. De fysiska studiegrupperna är olämpliga på grund av smittorisken. De studiekamrater som kan och vet förklarar för och hjälper dem som inte vet och kan. De lär av varandra.

Studietekniken som man lärt sig ska man tillämpa. Skriva för att lära är viktigt att tänka på. Att läsa noga och aktivt är viktigt. Man kan till och med behöva läsa högt. Utveckla egna tekniker för att memorera.

Studerande som nu sitter hemma och studerar på distans ska se det här läget som en viktig möjlighet att ta ett eget ansvar för sina studier.  Ha roligt när ni studerar och belöna er själva med att göra roliga saker. Våra studerande växer så det knakar när coronaviruset hindrar fysisk närvaro i skolan.

Ha roligt när ni pluggar. Belöna er själva med roliga saker. Självständigt ansvar är utvecklande. Visa nu att ni kan själva! 

Jag har flera trådar också men du har väl inte så mycket tid!

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor