Först några ord om Pisa (Programme for International Student Assesment) som är en slags kunskapsutvärdering som utvärderar hur 15-åriga elever i olika länder ”är rustade inför framtiden” när de ska gå ut skolan. Projektet bedrivs av OECD och det är fyra områden som studeras: matematik, naturkunskap, läsförståelse och problemlösning.

Pisa kan, enligt min mening, inte säga hur våra svenska 15-åringar är rustade inför framtiden. Pisa genomförs vart tredje år.  Pisa-projektets mål är att testa och utvärdera skolelevers prestationer runtomkring i världen. Ett underliggande syfte är att kunna åstadkomma bättre undervisningsmetoder och bättre resultat. Vilken metodutveckling har Pisa åstadkommit? Hur kan bättre metoder utvecklas efter en enkät på två timmar? Vad har blivit bättre metoder genom Pisa?

Testet går till så att 5 000 elever från varje land får göra testet som tar två timmar. Vilka slutsatser kan man egentligen dra av en studie som bygger på att elever svarar på frågor i två timmar? Den uppmärksamhet som Pisa får tyder på en övertro till studien.

Sedan Pisas start i slutet på 90-talet har resultaten från Pisa-undersökningarna fått mer och mer uppmärksamhet i media. Varje gång resultaten från den senaste Pisa-undersökningen publiceras skrivs det otaliga artiklar med dramatiska rubriker, så som ”Sverige sämst i klassen” och ”Pisa-chock”.

Vad artiklarna har gemensamt är att de använder sig av resultaten av Pisa-undersökningarna, utan att granska dem kritiskt och ifrågasätta dem. Sällan ser man en artikel som vetenskapligt kritiskt granskar Pisa-undersökningarna. Det är viktigt att lyfta fram kritik riktad mot Pisa-undersökningarna och dess huvudman OECD, specifikt kritik som avser innehåll och kvalitet av Pisa-undersökningarna och dess tolkning och användning av resultaten. Det finns goda skäl till att ifrågasätta Pisa-undersökningarna och jag anser att Sverige omgående bör lämna Pisa-undersökningarna.

”Låt Pisa falla platt till marken.”

Sverige har nu deltagit i strid med det officiella regelverket. Riksrevisionen riktar därför hård kritik mot såväl Skolverket som mot regeringen. Skolverket hade för första gången hand om Pisa och det blev helt fel menar Riksrevisionens revisionsdirektör Sofia Sandgren Massih.

LÄS MER – ANNA EKSTRÖM UTFRÅGAD I UTBILDNINGSUTSKOTTET

Vad är då egentligen problemet? Sverige tog bort en stor andel elever från Pisa 2018, i tydlig strid med regelverket. Tar bort elever från Pisa gör alla länder. Tjänstemän på utbildningsdepartementet sade sig ha larmat internt om felaktigheter vid minst två tillfällen. Utbildningsministern har inte märkt detta och ändå officiellt försvarat resultaten. I Riksrevisionens granskningsrapport framgår att

  • Sverige undantog felaktigt en stor andel elever från att skriva provet, i strid med OECD:s officiella regelverk.
  • Både utrikes födda elever och elever födda i Sverige undantogs felaktigt från att skriva provet.
  • Både Skolverket och regeringen har brustit i sina skyldigheter att följa upp de misstänkta felen.
  • Regeringen har inte ”fullföljt sitt ansvar att se till att underlydande myndigheter bedriver sin verksamhet enligt de krav som grundlagen ställer”.
  • OECD har på avgörande punkter missförstått hur det svenska skolsystemet fungerar, vilket lett till felaktiga slutsatser i deras granskningsrapport som släpptes i höstas.
  • OECD har inte levererat den granskning av Pisa-studien som Skolverkets generaldirektör utlovat (Från departementets pressmeddelande).

Andreas Schleicher, chefen för Pisa-organisationen, menar att elevurvalet inte är ett problem. OECD undersöker just nu kritiken från Riksrevisionen, men chefen menar att Sveriges Pisa-resultat 2018 är trovärdigt. Riksrevisionens granskning av regeringens och Skolverkets hantering av Pisa-studien 2018 återuppväcker den tidigare kritiken att för många elever utesluts för att resultatet ska överensstämma med den faktiska kunskapsnivån i landet.  Elever utesluts i alla länder som deltar i Pisa. Hur många som utesluts kan naturligtvis variera och mörkas.

Chefen Andreas Schleicher, anser att urvalet av elever 2018 är inom ramarna. Han tillbakavisar kritiken direkt och menar att urvalet av studerande inte kunnat påverka resultatet signifikant. En grupp inom OECD studerar närmare kritiken från den svenska riksrevisionen. Andreas Schleicher anser att deras granskning inte kommer att påverka resultatet i stort och det är intressant att fundera över. OECD får kritik då de först godkänt det svenska elevurvalet och sedan i efterhand påstått att inte allt gått rätt till. De syns inte förstå sig på det svenska utbildningssystemet. Kritiserar Du mig, kritiserar jag Dig! Nu står den svenska hedern på osäker grund och Pisa lutar mer och mer.

Andreas Schleicher menar också att OECD kan använda andra analytiker som kan studera urvalet. Jag är säker på att de skulle komma till samma slutsats, säger han. Han menar att det i grunden handlar om två problem: Är en lägre svarsfrekvens ett problem. Påverkar bortfallet resultatet. Som forskare säger man naturligtvis att såväl bortfall som svarsfrekvens påverkar slutresultatet. Det är grundläggande kunskaper.

Pisa-undersökningen förlorar i relevans menar en norsk professor Svein Sjöberg vid Oslo Universitet. Han tycker att Sverige ska lämna undersökningen. Att använda undersökningen som ett mått på kvalitet i svensk skola blir absurt eftersom det inte är det man mäter.

Låt Pisa falla platt till marken. Gå ur Pisa-projektet omgående.

Kommentera

Regeringen ger Statens Medieråd ett uppdrag att identifiera och ta fram metoder för att motverka rasism, det vill säga fientlighet och hatbrott på nätet.

Det här beslutet framstår som ett präktigt underkännande av skolväsendet och dess företrädare, som inte syns behärska detta område. När man ser på den nya lärarutbildningsutredningen så borde detta område ha lyfts fram och dessutom åtgärdats i det kommande programmet. Istället går regeringen ut och uppdrar åt expertis att informera de professionella om metoder. Vem besitter expertisen enligt staten när det gäller undervisningen om rasism? Inte skolväsendet och dess företrädare?

Statens medieråd ska studera forskning och andra studier och beakta den lagstiftning som finns och identifiera metoder som kan motverka rasism. Myndigheten ska sammanställa och nationellt sprida metoder som motverkar rasism. Statens medieråd ska vidare särskilt beakta metodernas användbarhet i de identifierade målgruppernas egen verksamhet. Jämställdhetsperspektivet ska beaktas i genomförandet. En rad samverkanspartners listas för statens medieråd, och de ska samverka med Barnombudsmannen, Forum för levande historia och Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällsfrågor, Skolverket, civilsamhällets organisationer och andra berörda aktörer. Universitet och högskolor ska vara en samtalspartner.

Regeringen skriver om skälen för detta i promemorian (2021-04-22 A2021/00972) som är synnerligen läsvärd och tänkvärd. Skälet är att andelen anmälningar 2016 och 2018 har nära noga fördubblats. Statens medieråd har upptäckt att majoriteten av dem som är utsatta för nätmobbning är samtidigt utsatta för mobbning i skolan. Det finns också en tendens att vissa grupper är mera utsatta än andra, exempelvis unga med annan etnicitet än där man bor. Statens medieråd ska studera, den som är utsatt, den som förstärker och den som försvarar.

Kunskapen om vilket agerande som förstärker eller försvagar rasism och olika former av hat är otillräcklig. Olika former av interventioner kan motverka nätmobbning. Samtidigt saknas kunskap och analys om vilka metoder som ger bäst positiv effekt för att motverka och minska förekomsten nätmobbning. Det sägs saknas kunskap och analys om vilka metoder kan motverka och minska förekomsten av rasism och liknande former av fientlighet på nätet mot och mellan barn och unga.

Kommentera

Sedan en tid tillbaka har det varit möjligt för lärare att gå forskarutbildning, antingen i forskarskolor eller i den reguljära forskarutbildningen. Villkoren har varit väldigt olika för dem som valt att gå forskarutbildning. Det finns  1339 lärare som har genomgått forskarutbildning och antingen har licentiatexamen eller doktorsexamen. Det är alltså inte många lärare med forskarutbildning.

De senaste uppgifterna SCB har avser oktober 2020 som jag fått av SCB:s skolstatistik. I Skolväsendet (skolformerna Förskoleklass till Kommunal vuxenutbildning) rapporterades totalt 173 855 lärare in. Av dessa hade 1339 en utbildning på forskarnivå enligt utbildningsregistret*.

Uppdelat per Skolform ser det ut så här oktober 2020: (Samma lärare kan arbeta i flera olika skolformer, så summorna blir högre än 173 855 och 1339).

*I registret kategoriseras en persons högsta utbildning efter SUN med nivå och inriktning. (se mer på: www.scb.se/sun).

Jag räknade med de lärare som hade följande SUN-nivå på sin högsta utbildning:

640  Doktorsutbildning, 620  Licentiatutbildning, 600  Övrig/ospec forskarutbildning

Det finns flera lärare som forskarutbildad sig, men de har inte stannat i skolväsendet, utan de har gått vidare till högre utbildning och finns i statistiken som rör högre utbildning. Anledningen till detta byte av verksamhetsform har varit att karriärmöjligheterna varit bättre i högre utbildning än i skolväsendet. Möjligheterna att få bedriva forskning i Sverige har tidigare varit små. Internationellt finns annars möjligheter att få bedriva forskning som forskarutbildad lärare. Villkoren är dock olika i olika länder.

Nu satsar regeringen på att främja praktiknära forskning i skolväsendet. Regeringen har beslutat om ett statsbidrag som gör det möjligt för legitimerade lärare och legitimerade förskollärare med examen på forskarnivå att ägna sig åt forskning på betald arbetstid i skolväsendet. Syftet är att främja forskning och utvecklingsarbete i skolväsendet. Det handlar om att stärka den vetenskapliga grunden, för att utveckla undervisningen och förbättra svensk skola.

Det har inrättats ett statsbidrag för detta ändamål och 2021 avsätts 12,5 miljoner kronor och 2022 avsätts 25 miljoner kronor. Statsbidraget motsvarar högst 15 % av lärarens eller förskollärarens lön, under förutsättning att han/hon ägnar minst 30 % av sin arbetstid åt praktiknära forskning och utveckling. Om läraren arbetar 30 % med forskning motsvarar det cirka en och en halv dag i veckan. Huvudmannen måste dock svara för ytterligare 15 % av finansieringen.

Det här blir intressant att följa upp. Kommer antalet forskarutbildade att öka i skolväsendet i Sverige? Hur tillskapas en forskningsvänlig miljö i skolväsendet? Hur förbättras undervisningen med forskarutbildade lärare?

 

Kommentera

En fullföljd gymnasieutbildning är helt avgörande för etableringen på arbetsmarknaden. Långt ifrån alla avslutar gymnasieskolan med examen. Ungdomarna själva anger främst ”skoltrötthet” som orsak till att de inte fullföljer gymnasieskolan. Särskilt svårt att nå slutbetyg är det för ungdomar med svaga studieresultat från grundskolan och för ungdomar med invandrarbakgrund. 

Skillnader mellan skolor och kommuner är stora och har dessutom ökat. En del kommuner menar faktiskt att de inte kan påverka detta, och då kan de inte heller påverka dessa förhållanden. Regeringen och Sveriges kommuner och regioner (SKR) ska verkligen se till att ungdomarna fullföljer sin gymnasieutbildning, genom en överenskommelse om delfinansiering av ett nytt projekt ”Uppdrag Fullföljd utbildning” för att försöka råda bot på detta. Projektet syftar till att flera ungdomar ska fullfölja sina gymnasiestudier. 

Det ska vara en bred och tvärvetenskaplig ansats och det handlar om att utveckla ett mera sammanhållet och hållbart nationellt arbete och stöd för att få en ökad andel ungdomar med avslutade gymnasiestudier. SKR ska erbjuda processtöd och kompetensutvecklingsinsatser. Målgruppen är huvudmän som vill göra en medveten och strategisk satsning för att förbättra det förebyggande arbetet och ge flera ungdomar möjlighet att faktiskt avsluta sina studier.

Arbetet ska ske i nära samverkan mellan myndigheter och andra aktörer, men glömdes lärarna bort? Insatserna ska inriktas på att utveckla övergångarna mellan skolformerna och erbjuda verksamhetsnära stöd till huvudmän. Det som bör åtgärdas handlar såväl om individuella som organisatoriska faktorer. Tidigare statliga utredningar har visat att brister finns i stöd, utbildningens upplägg, introduktionsprogrammens struktur och olika tillämpning av bestämmelser om elevers rätt till utbildning. 

Arbetslösheten bör egentligen förebyggas redan i förskoleåldern och arbetet med förbyggandet går sedan rakt genom såväl grundskola som gymnasieskola. Även högre utbildning måste kopplas till arbetslivet. Alla lärare och kommuner/huvudmän måste involveras i att skapa lokala profiler som förebygger arbetslöshet. Det blir dock aldrig mera än vad lärarna vill. Det är alltid lärarna som är nyckelgruppen för att förändra arbetslösheten. Politikers beslut har inget genomslag om inte lärare vill själva det som beslutats. Politikens roll i detta fall är att ge fler människor möjlighet att förverkliga sina drömmar, men också att ge människor verktygen att våga drömma och tänka större.   

Politikers främsta uppgift är att förbättra ungas möjligheter att få ett arbete, stärka deras möjligheter att påverka samhällets utveckling och därmed kunna känna större livsmod och en ökad framtidstro. För att flera ska våga drömma stort, handlar det om ett samhälle där människor känner att de får vara delaktiga. Det är av stor vikt att det arbete som sker inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken kompletterar varandra. Genom att ge fler unga känslan av att de kan nå sina drömmar, kan också fler inspireras att lägga ner det arbete som krävs för att klara sina studier.

Man kan inte bara skylla misslyckandet i kunskapsnivå och behörighet till gymnasiet på faktorer som ligger utanför skolan. Politiker vet vad man inom skolan kan göra för att stärka kvaliteten och vad som gör att vissa skolor är mer framgångsrika än andra. Politiker måste göra upp med myten om att det tar många år innan man kan förändra vad som händer i en skola. Om man väl bestämmer sig för att arbeta på ett nytt sätt kan man faktiskt göra det från en dag till en annan. 

Rektorerna måste ha höga förväntningar både på lärare och elever. I Skollagen (SKOLFS 2011:144) är inkluderingsbegreppet där inkludering ska ses som att skolan som helhet ”ska vara organiserad från det faktum att barn är olika”. Eleverna utgör alltså delarna som ska sättas samman till helheten, skolan, inte tvärtom. Begreppet ”en skola för alla” är användbart, även om det tonats ned centralt.

Är det verkligen så den svenska skolan ser ut idag, att alla är välkomna och att samtliga barn har samma förutsättningar för att lyckas? Nej så är det inte. Undervisningen bör därför utformas så att den:

• ramas in på ett tydligt sätt så att eleverna vet tydligt och klart vad som ska läras och vad som ska göras under dagen och under lektionen.

• bygger på elevernas tidigare kunskaper och förmågor. 

• har fokus på elevens styrkor och inte på brister och bygger på höga förväntningar i kombination med adekvat stöttning.

• är formativ, det vill säga bygger på en kontinuerlig utvärdering av elevernas utveckling och behov. 

• ger eleverna rika tillfällen att använda och kommunicera om kunskap i meningsfulla situationer.

• är multimodal och varierad, så att elever får utveckla och visa kunskaper på olika sätt. 

Kommentera

Före detta utbildningsministern och folkhögskolläraren Gustav Fridolin står bakom utredningen ”Skolbibliotek för bildning och utbildning”. Utredningen syftar till att utreda och föreslå åtgärder för att stärka skolbiblioteken och ge alla elever en likvärdig tillgång till skolbibliotek. Det föreslås också i utredningen att tillgången till utbildade skolbibliotekarier skall öka.

Lovvärda initiativ som lyfter fram stora kvalitetsskillnaderna idag i skolbiblioteken, tycker många lärare. Ett skolbibliotek idag är inte bara en samling hyllor med böcker. Skolbibliotek är ett stort och vittomfattande verksamhetsområde i dagens skola.

Skolbiblioteken är inte alls identiskt ordnade, vittnar många lärare om. Skollagens krav på tillgång till skolbibliotek har lösts på ett flertal olika sätt. Egna skolbibliotek, samverkan med folkbibliotek och helt egna lösningar förekommer. ”Tusen blommor blommar idag!” kommenterade en lärare dagens skolbibliotek.

Det finns också en koppling till läromedel och utredningen ska föreslå statens roll när det gäller läromedel. Det är faktiskt idag upp till enskilda lärare och rektorer att försäkra sig om att det material som används fyller sitt syfte. Produktionen av läromedel hanteras av privata företag och staten har ett mycket begränsat inflytande över vilka läromedel som ges ut och som används i undervisningen. I den svenska likvärdighetesmodellen blir det sannolikt någon form av ny statlig förhandskontroll av läromedel. Det blir troligen någon form av reglering av statens roll när det gäller läromedel.

Utredningen är en tegelsten på drygt 450 sidor och det finns inte en aspekt på skolbiblioteken som saknas. I utredningen talas det om att skolbiblioteken har stor betydelse för såväl elevens bildning och utbildning och det vet varje lärare, inte minst nu under coronapandemin.

Utredningen säger att kvaliteten i skolbiblioteksverksamheten skall vara hög, oavsett var verksamheten bedrivs och oavsett vilken huvudman som ansvarar för verksamheten. I utredningen föreslås också åtgärder för att stärka skolbiblioteken i syfte att ge alla elever en likvärdig tillgång till ändamålsenlig skolbiblioteksverksamhet med fackutbildade bibliotekarier. Krav finns på behörighet för lärare, men motsvarande behörighetskrav har tidigare inte ställts på skolbibliotekarier.

Skolbiblioteken är idag en gemensam och ordnad resurs av medier och information, en pedagogisk och didaktisk resurs till både lärare och elever, allt enligt IFLA och Unesco som har utarbetat riktlinjer för skolbibliotek. I ”Unescos Skolbiblioteksmanifest 1999” tas det upp att skolbiblioteken ska ha tillräckligt med medel för material, teknik, utrustning och personal med utbildning. Unesco berör således även utbildad personal. IFLA står för ”The International Federation of Library Associations and Institutions” som också ställer tydliga krav.

Just nu har skolbibliotekarierna en särskilt stor och viktig uppgift under coronapandemin. Det finns en rad aktiviteter som betyder mycket för hela skolverksamheten, enligt lärares bedömning. Exempelvis boksamtal online och regelrätta lektioner om källkritik på distans. Skolbiblioteken har också ökat sitt digitala stöd till lärare och elever. Det är särskilt välkommet nu när fjärrundervisning införts.

Utredningen kan förhoppningsvis bidra till att skolbiblioteksverksamheterna stramas upp och blir mer likvärdiga. Det är intressant att se om relationerna till folkbiblioteken fortsättningsvis kommer att skilja sig åt lika mycket som idag? Skollagens formuleringar ska nu bättre stödja likvärdigheten.

Samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarier är viktigt för att öka elevers lärande. Skolbibliotekarier kopplas samman med ett undersökande arbetssätt och lärare vittnar om värdet av samarbetet. Relationerna mellan lärare och skolbibliotekarierna kan alltjämt givetvis variera och skolbibliotekarierna kan delta i en mängd olika sammanhang. Skolbibliotekariers och lärares förståelse för varandras olika kompetenser är central för ett väl fungerande samarbete och det kan utredningen bidra till.

Utredningen är viktig att ta del av för både lärare och skolbibliotekarier.

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg

Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle. Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid. Hon arbetar internationellt som ”vice president” i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och som styrelseledamot i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.