Regeringens plan för studiero i skolan är detaljstyrning från staten

Regeringens ”Nationell plan för trygghet och studiero” är ett synnerligen viktigt dokument att ta del av för alla som arbetar i skolan, men även av andra intressenter utanför skolan bör studera dokumentet.

Det här är ytterligare ett uttryck för att staten går in och detaljstyr skolverksamheten för skolans personal. Styrsystemet har tidigare fungerat så att politiker ger övergripande mål, anger ramar och riktlinjer och de professionella omsätter dessa i skolan. Det har varit en mycket tydlig uppdelning av uppdragen, men nu sker en stor och viktig förändring! Staten träder in och detaljstyr och tar över de professionellas roll.

Mobiltelefonerna är ett exempel på detaljstyrning. Jag jämför med tv-mediets utveckling i samhället och i skolan. På 70-talet när TV kom så diskuterades tv-mediet intensivt bland lärare. En del lärare ställde direkt undan skolans tv-apparater långt in i materielrummen och täckte över dem och ville absolut inte använda tv i undervisningen. Detta kan vi skratta gott åt idag. Tv-mediet är utmärkt att använda i skolan. Så mycket bra och informativa tv-program som finns att använda. Nu jämför vi med mobiltelefoner.

Mobiltelefonerna är inte bara en mobil telefon, utan mobiltelefonen är ett bra och effektivt arbetsredskap.  Det är naturligtvis viktigt att lära sig att använda dem som arbetsredskap i skolan. Mobiltelefonerna ska givetvis inte användas på ett störande och okontrollerat. De professionella anger om och när de ska användas och även på vilket sätt.

Såväl utredarna som utbildningsministern och riksdagsledamöterna använder mobiltelefoner som arbetsredskap. Hur kan det då komma sig att politiker går in och detaljstyr på den här nivån i skolan?

Skolan är på långt på väg att bli statligt detaljstyrd igen. Politiker tror att det blir bättre ordning och reda om de får detaljstyra. Det ser man på alla åtgärder som kommer från regeringens sida. Staten tar undan för undan hårdare grepp om skolans styrning. Det ena betänkandet efter det andra är tydliga exempel på ett förändrat styrsystem.

”Nu blir det större ordning och reda i vad lärare, rektorer och resurspersonal får och ska göra i olika situationer”, säger utbildningsminister Anna Ekström (S). Vad lärare ”får och ska göra” ska alltså bestämmas av regeringen. Man ska till och med reglera ”lärares rätt att ingripa fysiskt”.

Vilket förtroende har lärare och skolans personal då för politiker? Många anser att politiker både på riksplan och lokalplan har dålig insyn i skolverksamheten och därmed bristande kunnande och vetande. Politiker förstår inte vad de beslutar om och många lärare anser att besluten som fattas drabbar deras yrkesroll och professionalitet negativt!   Staten tar nu steg för steg mot en statligt styrd och centraliserad skola.  Problemet är att lärarkåren förlorar sin autonomi. En statligt detaljstyrd skola ser många som lösningen på skolans problem. Yrken där det lätt uppstår oförutsägbara händelser är svåra att faktiskt detaljstyra.

Prenumerera på nyheter från utbildningsdepartementet och läs de betänkanden som kommer. De talar sitt tydliga språk.

Kommentera

Politikerna bakom det förslag om tioårig grundskola som landat på utbildningsminister Anna Ekströms bord säger att syftet är att förbättra kunskapsresultaten. Det finns inga uttalade kunskapskrav på barnen i förskoleklass och de har färre timmar än lågstadiets elever har.

Nu ska sexåringarna få samma rätt till strukturerad undervisning, modersmålsundervisning, utvecklingssamtal och dessutom särskilt stöd som grundskoleeleverna. Sedan förväntar man sig att flera ska lämna grundskolan med godkända betyg och vara behöriga till gymnasiet.

Det betyder mera skola och mindre lek.

Forskning visar att tidig formaliserad undervisning till och med kan missgynna elever i deras fortsatta utbildning, och det är vad den här reformen faktiskt går ut på. Att gå i förskola med god didaktisk kvalitet har däremot positiva resultat på barns utveckling och förmågan att lära. Det gäller särskilt barn från socioekonomiskt svaga miljöer.

Sexåringarna omfattas redan idag av skolplikten, eftersom förskoleklassen är obligatorisk. Förskoleklassen skulle vara en brygga mellan förskola och grundskola. Reformerna för tidigt lärande har hittills handlat om att ”skolifiera förskolan” även om ambitionerna varit helt andra.

Att ställa om till en tioårig grundskola kräver en hel del förberedelser, sägs i utredningen. Timplanen måste utökas. Förslaget innebär en undervisningstid på tre timmar per skoldag och undervisningen ska anpassas efter sexåringarnas behov av lek.  Det betonas av utredaren att leken ska vara kvar och att undervisningen ska vara varierad och ta hänsyn till sexåringarnas rörelsebehov.

När man studerar innehåll och upplägg på den nya lärarutbildningen ser man inget av förberedelser för en tioårig grundskola. Det borde ha lagts in tydliga mål och riktlinjer om barns utveckling och lekens betydelse för barn för lågstadiets lärare. Lärarutbildningen för grundskolan idag erbjuder inte lärarstudenterna en tillräckligt god lekanpassad undervisning. Här behövs det förändringar omgående i den nya lärarutbildningen.

Utredaren föreslår att lärare som är behöriga för lågstadiet ska vara behöriga för de nya förstaklassarna. Omkring hälften av de som idag arbetar i förskoleklass är förskollärare och blir i det fallet inte behöriga att undervisa i det nya lågstadiet. För det krävs kompetensutveckling i tidig läs- och skriv-, och matematikundervisning.

Jag anser att för att lågstadiets lärare ska bli kompetenta för sexåringarna behöver de motsvarande kompetensutveckling i lek.

Barnens bästa syns ändå enligt min uppfattning vara förskoleklass och nioårig grundskola. Nu behöver forskare, förskollärarutbildare, förskollärare, lärare i förskoleklass och föräldrar göra sina stämmor hörda.

Kommentera

Först några ord om Pisa (Programme for International Student Assesment) som är en slags kunskapsutvärdering som utvärderar hur 15-åriga elever i olika länder ”är rustade inför framtiden” när de ska gå ut skolan. Projektet bedrivs av OECD och det är fyra områden som studeras: matematik, naturkunskap, läsförståelse och problemlösning.

Pisa kan, enligt min mening, inte säga hur våra svenska 15-åringar är rustade inför framtiden. Pisa genomförs vart tredje år.  Pisa-projektets mål är att testa och utvärdera skolelevers prestationer runtomkring i världen. Ett underliggande syfte är att kunna åstadkomma bättre undervisningsmetoder och bättre resultat. Vilken metodutveckling har Pisa åstadkommit? Hur kan bättre metoder utvecklas efter en enkät på två timmar? Vad har blivit bättre metoder genom Pisa?

Testet går till så att 5 000 elever från varje land får göra testet som tar två timmar. Vilka slutsatser kan man egentligen dra av en studie som bygger på att elever svarar på frågor i två timmar? Den uppmärksamhet som Pisa får tyder på en övertro till studien.

Sedan Pisas start i slutet på 90-talet har resultaten från Pisa-undersökningarna fått mer och mer uppmärksamhet i media. Varje gång resultaten från den senaste Pisa-undersökningen publiceras skrivs det otaliga artiklar med dramatiska rubriker, så som ”Sverige sämst i klassen” och ”Pisa-chock”.

Vad artiklarna har gemensamt är att de använder sig av resultaten av Pisa-undersökningarna, utan att granska dem kritiskt och ifrågasätta dem. Sällan ser man en artikel som vetenskapligt kritiskt granskar Pisa-undersökningarna. Det är viktigt att lyfta fram kritik riktad mot Pisa-undersökningarna och dess huvudman OECD, specifikt kritik som avser innehåll och kvalitet av Pisa-undersökningarna och dess tolkning och användning av resultaten. Det finns goda skäl till att ifrågasätta Pisa-undersökningarna och jag anser att Sverige omgående bör lämna Pisa-undersökningarna.

”Låt Pisa falla platt till marken.”

Sverige har nu deltagit i strid med det officiella regelverket. Riksrevisionen riktar därför hård kritik mot såväl Skolverket som mot regeringen. Skolverket hade för första gången hand om Pisa och det blev helt fel menar Riksrevisionens revisionsdirektör Sofia Sandgren Massih.

LÄS MER – ANNA EKSTRÖM UTFRÅGAD I UTBILDNINGSUTSKOTTET

Vad är då egentligen problemet? Sverige tog bort en stor andel elever från Pisa 2018, i tydlig strid med regelverket. Tar bort elever från Pisa gör alla länder. Tjänstemän på utbildningsdepartementet sade sig ha larmat internt om felaktigheter vid minst två tillfällen. Utbildningsministern har inte märkt detta och ändå officiellt försvarat resultaten. I Riksrevisionens granskningsrapport framgår att

  • Sverige undantog felaktigt en stor andel elever från att skriva provet, i strid med OECD:s officiella regelverk.
  • Både utrikes födda elever och elever födda i Sverige undantogs felaktigt från att skriva provet.
  • Både Skolverket och regeringen har brustit i sina skyldigheter att följa upp de misstänkta felen.
  • Regeringen har inte ”fullföljt sitt ansvar att se till att underlydande myndigheter bedriver sin verksamhet enligt de krav som grundlagen ställer”.
  • OECD har på avgörande punkter missförstått hur det svenska skolsystemet fungerar, vilket lett till felaktiga slutsatser i deras granskningsrapport som släpptes i höstas.
  • OECD har inte levererat den granskning av Pisa-studien som Skolverkets generaldirektör utlovat (Från departementets pressmeddelande).

Andreas Schleicher, chefen för Pisa-organisationen, menar att elevurvalet inte är ett problem. OECD undersöker just nu kritiken från Riksrevisionen, men chefen menar att Sveriges Pisa-resultat 2018 är trovärdigt. Riksrevisionens granskning av regeringens och Skolverkets hantering av Pisa-studien 2018 återuppväcker den tidigare kritiken att för många elever utesluts för att resultatet ska överensstämma med den faktiska kunskapsnivån i landet.  Elever utesluts i alla länder som deltar i Pisa. Hur många som utesluts kan naturligtvis variera och mörkas.

Chefen Andreas Schleicher, anser att urvalet av elever 2018 är inom ramarna. Han tillbakavisar kritiken direkt och menar att urvalet av studerande inte kunnat påverka resultatet signifikant. En grupp inom OECD studerar närmare kritiken från den svenska riksrevisionen. Andreas Schleicher anser att deras granskning inte kommer att påverka resultatet i stort och det är intressant att fundera över. OECD får kritik då de först godkänt det svenska elevurvalet och sedan i efterhand påstått att inte allt gått rätt till. De syns inte förstå sig på det svenska utbildningssystemet. Kritiserar Du mig, kritiserar jag Dig! Nu står den svenska hedern på osäker grund och Pisa lutar mer och mer.

Andreas Schleicher menar också att OECD kan använda andra analytiker som kan studera urvalet. Jag är säker på att de skulle komma till samma slutsats, säger han. Han menar att det i grunden handlar om två problem: Är en lägre svarsfrekvens ett problem. Påverkar bortfallet resultatet. Som forskare säger man naturligtvis att såväl bortfall som svarsfrekvens påverkar slutresultatet. Det är grundläggande kunskaper.

Pisa-undersökningen förlorar i relevans menar en norsk professor Svein Sjöberg vid Oslo Universitet. Han tycker att Sverige ska lämna undersökningen. Att använda undersökningen som ett mått på kvalitet i svensk skola blir absurt eftersom det inte är det man mäter.

Låt Pisa falla platt till marken. Gå ur Pisa-projektet omgående.

Kommentera

Regeringen ger Statens Medieråd ett uppdrag att identifiera och ta fram metoder för att motverka rasism, det vill säga fientlighet och hatbrott på nätet.

Det här beslutet framstår som ett präktigt underkännande av skolväsendet och dess företrädare, som inte syns behärska detta område. När man ser på den nya lärarutbildningsutredningen så borde detta område ha lyfts fram och dessutom åtgärdats i det kommande programmet. Istället går regeringen ut och uppdrar åt expertis att informera de professionella om metoder. Vem besitter expertisen enligt staten när det gäller undervisningen om rasism? Inte skolväsendet och dess företrädare?

Statens medieråd ska studera forskning och andra studier och beakta den lagstiftning som finns och identifiera metoder som kan motverka rasism. Myndigheten ska sammanställa och nationellt sprida metoder som motverkar rasism. Statens medieråd ska vidare särskilt beakta metodernas användbarhet i de identifierade målgruppernas egen verksamhet. Jämställdhetsperspektivet ska beaktas i genomförandet. En rad samverkanspartners listas för statens medieråd, och de ska samverka med Barnombudsmannen, Forum för levande historia och Myndigheten för ungdoms-och civilsamhällsfrågor, Skolverket, civilsamhällets organisationer och andra berörda aktörer. Universitet och högskolor ska vara en samtalspartner.

Regeringen skriver om skälen för detta i promemorian (2021-04-22 A2021/00972) som är synnerligen läsvärd och tänkvärd. Skälet är att andelen anmälningar 2016 och 2018 har nära noga fördubblats. Statens medieråd har upptäckt att majoriteten av dem som är utsatta för nätmobbning är samtidigt utsatta för mobbning i skolan. Det finns också en tendens att vissa grupper är mera utsatta än andra, exempelvis unga med annan etnicitet än där man bor. Statens medieråd ska studera, den som är utsatt, den som förstärker och den som försvarar.

Kunskapen om vilket agerande som förstärker eller försvagar rasism och olika former av hat är otillräcklig. Olika former av interventioner kan motverka nätmobbning. Samtidigt saknas kunskap och analys om vilka metoder som ger bäst positiv effekt för att motverka och minska förekomsten nätmobbning. Det sägs saknas kunskap och analys om vilka metoder kan motverka och minska förekomsten av rasism och liknande former av fientlighet på nätet mot och mellan barn och unga.

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg

Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle. Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid. Hon arbetar internationellt som ”vice president” i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och som styrelseledamot i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.