Annons

Bra första steg, Anna Ekström!

Relaterat

Den europeiska smittskyddsmyndigheten publicerade i november en rapport med prognoser över hur de tror smittspridningen i europeiska länder kommer se ut. Det är beräkningar givet situationen nu och modellerat utefter de insatser som olika länder gör. Rapporten som fått märkligt liten uppmärksamhet i Sverige pekar ut Sverige som ett av få länder där man inte ser att nuvarande åtgärder kommer att leda till en verklig inbromsning av smittan.

Deras prognos för Sverige ser ut som nedan:

Att vi samtidigt var ett land där covidsjuka barn tilläts gå till förskola och skola var helt enkelt en absurd situation. Nu har Anna Ekström lyckligtvis ändrat på det och det ska hon ha all heder för.

För så sent som för några dagar sedan uttryckte Folkhälsomyndigheten att de inte kunde ta hänsyn till arbetsmiljö i sina rekommendationer. Något de nu tydligt gör. Det är väldigt glädjande och en seger för de förskolelärare, lärare och fackföreningar som stridit för att detta måste ändras. Det är ett viktigt steg för att möjliggöra arbete med att hindra smittspridning via svenska skolor.

Det är samtidigt uppenbart att Folkhälsomyndigheten gjorde detta utan att ändra på sina grundläggande premisser: att barn inte kan smitta. Något jag i mitt förra inlägg kunde visa att det inte är en sanning utan en ganska kraftig extrapolering av evidens. Det finns studier som pekar på motsatsen, varför, som jag också skrev, den europeiska smittskyddsmyndigheten rekommenderar karantän för smittade barn och barn i smittade familjer. Det är en försiktighetsprincip som man inte kan frångå i en pandemi.

Då återstår frågan hur långt det ska gå innan den europeiska myndighetens och evidensens syn på munskydd och mer långt gående icke-medicinska åtgärder i samhället ska slå igenom?

Idag redovisades 17 000 nya smittade, 94 nya IVA-inläggningar och 117 nya döda sedan i fredags. Vi är nu uppe i drygt 40 döda per dag, eller 300 döda per vecka, och det är ett tal som kommer att fortsätta att öka enligt alla prognoser (det ser ut som om det finns en svag minskning i ökningstakten i smittspridningen, men alltså långt ifrån någon minskning).

I till exempel i Belgien och Österrike har man snabbt brutit en sådan utveckling som vi sett i Sverige. De gjorde det genom strikt lockdown. I Sverige pågår istället ett märkligt försök med regionala råd som snabbt blivit nationella och som inte förmått bryta utvecklingen på samma sätt. Jag tycker det är dags för regeringen att sluta skylla på befolkningen och istället införa åtgärder som skyddar detsamma.

De utsatta grupperna i vårt samhälle löper en reell risk att bli svårt sjuka och/eller dö innan det blir jul. DN rapporterar 10 dödsfall på ett boende med 40 äldre i Hudiksvall. Jag tror inte att detta beror på brister i äldrevården där. Det är en konsekvens av att vi låter smittan sprida sig och komma i närheten av de sårbara. Jag tror att tex gymnasieungdomar skulle ställa upp på att minska den risken.

Även om vi inte har möjlighet till lockdown som i de länderna jag nämnde borde vi göra det vi kan och åtminstone så mycket som vi gjorde i våras. Men även då måste vi vara medvetna om att den förhållandevis lindriga nedstängning vi då gjorde ledde till den längsta och mest utdragna första vågen av alla undersökta länder i en OECD-studie (enlig OECD).

Vi behöver en smittskyddspolitik i skolan som bygger på internationell evidens, inte enstaka svenska myndighetspersoners tyckanden. Att vi valde det senare stod oss dyrt i våras och det är nu uppenbart att så sker också nu i höst och vinter. Det är helt enkelt dags att ändra kurs och ta till sig av vad man vet i andra länder.

Jag rekommenderar återigen Peter Fredriksson att göra den där promenaden i Solna och att Anna Ekström utnyttjar sitt internationella kontaktnät för att styra skolan på ett evidensbaserat sätt genom den storm som blåst upp.

För en storm är det också bland lärare. Jag har skrivit om många saker i skolan genom årens lopp men jag har nog aldrig uppfattat ett sådant stöd som nu. Eller kanske snarare ett så stort behov av att vilja höra av sig. Jag fick till exempel följande meddelande:

”Vill framföra en hälsning från två av mina vänner, bägge gymnasielärare. De beundrar ditt arbete och anser att gymnasierna borde stängt ner för länge sen. En av dem fick Covid i våras och är fortfarande sjukskriven i postcovidsviter och den andra insjuknade nu i veckan. Bägge har med stor sannolikhet smittats i skolan. De har följt alla restriktioner. Så, keep up the good work…”

För det är så här det är. Lärare är akademiskt utbildade personer. De kan både läsa innantill och de kan dra slutsatser. Och de får Covid på sina arbetsplatser. Att utsätta dem för en så dålig hantering som nu har skett under pandemin är inte ok. Det är inte konstig att de protesterar.

Stora industriarbetsgivare tar ansvar och rekommenderar munskydd och ordnar egen testverksamhet. Det hade varit rimligt i skolan också, om man menar att de ska hållas öppna.

Relaterat

Reagera på inlägget:

En lägesrapport från ett klassrum någonstans i Sverige

Relaterat

Resten av samhället stänger ner. Vi får bara vistas åtta personer på en och samma plats, social distansering, noggrann handtvätt och råd att undvika nya kontakter är rutinen.

I min verklighet är allt precis som vanligt. Vi ses 30 personer i ett och samma rum. Vi äter tillsammans ett par hundra personer i samma matsal. Vi är nära, vi är många och vi förväntas träffa nya personer hela tiden. 

I det här står jag och tusentals andra lärare och skolmedarbetare runt om i landet.

Vi sköter våra lektioner, hanterar vår egen oro, håller social distans efter jobbet. Läser tidningar och följer nyhetsrapporteringen om vår vardag.

Här står vi – vi som arbetar i skolan.

Vi förväntas hoppa in i nya sociala sammanhang när kollegorna är sjuka – utan möjlighet till social distansering eller minimering av antalet personer i vår närhet. 

Vi förväntas vara mitt bland 100-tals andra för att kunna utföra våra arbetsuppgifter, utan att för den delen få någon hjälp att minimera risken för smitta. 

Vi är oroliga för utvecklingen i landet men även för oss själva. En oro som finns i klassrummet, mellan lektionerna och hemma.

Skolbarn driver inte epidemin står det i media. Nej, kanske de gör det kanske inte – men oron hos oss finns ändå där. Vi får inte jobba på distans, vi får inte hålla social distansering, vi får inte undvika nya kontakter – vi förväntas gör vårt jobb på exakt samma sätt som för ett år sedan.

Nu ska vi gå på helg med socialdistansering och restriktioner som finns i övriga samhället och på måndag så ska vi åter ut i den gamla vardagen som fanns innan corona gjorde entré på världsscenen.

Så är läget i många klassrum runt om i vårt land idag, november 2020. Så är läget för oss som arbetar inom skolan. 

Relaterat

Reagera på inlägget:

Ta forskarnas kritik mot FHM på allvar

Relaterat

I två inlägg har jag nämnt de forskare som tittat på i vilken grad lärare har blivit smittade. Det finns anledning att titta på detta speciellt. För här händer något som antingen är en skandal i forskarvärlden eller är en skandal när det gäller Folkhälsomyndighetens underlag till regeringen.

Låt oss ta det från början. I våras publicerade Folkhälsomyndigheten en rapport om skolbarn och corona. I den jämförde man Sverige och Finland och kom fram till att barn inte drev smittan. Studien drar långt gående slutsatser från väldigt magert material. Detta eftersom barn inte testades i Sverige och ytterst få blev smittade i Finland överhuvudtaget. Vi ska redan här säga att det är ett internationellt väl känt faktum att barn blir mindre sjuka och smittar mindre.

Vad som också är väl känt är att ju äldre barnen blir gäller detta i allt mindre grad naturligtvis. I höst publicerade Folkhälsomyndigheten en till sådan studie, troligen på grund av den kritik man fick från forskare mot kvalitén i den första. I båda fallen är syftet enligt Folkhälsomyndigheten att vara underlag för beslut ”om åtgärder på skolområdet”.

Men båda rapporterna har nu fått skarp kritik av flera olika forskare.

Jonas Björk, professor i epidemiologi vid Lunds universitet, säger till DN: ” Ska jag vara ärlig kan man inte dra några säkra slutsatser av deras rapport”.

Docent Per Adman vid Uppsala universitet säger ”Resultatet riskerar att bli missvisande” och ” Jag tycker att det är allvarligt att man går ut så ­hårt och slår fast att lärare inte utsätts för större risk att få covid-19 än andra helt utan reservationer”. Han och hans kollega, Jonas Larsson Taghizadeh, har därför i bland annat Expressen kritiserat Folkhälsomyndigheten och menar att de ”vilseleder” och skriver att lärare förtjänar bättre eftersom den nya liksom den äldre rapporten har samma brister och att ”Riskerna med att klassrumsundervisa tonåringar underskattas därför, på nytt. Lärarna, och deras anhöriga, förtjänar mer tillförlitliga riskbedömningar från myndighetens sida”.

De skriver: ”Folkhälsomyndighetens nya data täcker emellertid nästan halva höstterminen. Enligt myndighetens rapport var antalet smittade gymnasielärare 48 procent högre 1 juli–19 oktober då de hade klassrumsundervisning (och sommarlov, då få sannolikt smittades), än 13 mars–30 juni då de i huvudsak hade digital undervisning (177 resp. 120 fall). För grundskollärarna, som hela tiden hade klassrumsundervisning, var ökningen bara 6 procent (640 resp. 602 fall). Dessa anmärkningsvärda siffror lämnas okommenterade.”

Man kan läsa mer om detta här, här, och en gedigen genomgång av Emanuel Karlsten här.

Jag tog med det långa citatet ovan av en anledning. För här framkommer att det finns en möjlighet att jämföra gymnasielärarnas förändrade smittoläge med studien från i våras i de data myndigheten har tillgång till. Nu, när de gick tillbaka till skolan ökade smittorisken med 48 procent. I studien i våras kunde man se det motsatta. Det vill säga att högstadielärarna som undervisade blev i dubbelt så hög grad smittade som sina kollegor på gymnasiet som jobbade hemma.

Och här kommer anledningen till att jag tog med citatet: Så här säger Folkhälsomyndigheten om detta: ”I den data vi har tillgänglig, från SCB, finns inte den uppdelningen på personnivå. Men om det framöver finns behov av uppdelningen i våra analyser kan det eventuellt vara möjligt att komma vidare”.

Men det forskarna precis visat är att myndigheten redan har tillgång till data som ger en tydlig signal.

Jag kan bara se två alternativ. Antingen är man på Folkhälsomyndigheten inte tillräckligt kunnig eller så försöker man vilseleda.

Och när vi är inne på det spåret berättar Per Adman för Aftonbladet att ”på presskonferensen i tisdags förra veckan fick Tegnell en fråga om vår kritik. Han sa att vi hade fått data från dem och gjort om vår beräkning – vilket inte stämmer, något vi sedan fick en ursäkt för på mejl, men det blev ju inte budskapet på presskonferensen”.

Så här sade Tegnell enligt Läraren: ” Våra statistiker har haft kontakt med de där, och de har nog gjort om beräkningarna. Vi hade lite olika data. Jag tror inte att risken ser väsentligt annorlunda ut än den gjorde i mars–april”. Detta är alltså den kontakt som enligt forskarna aldrig ägt rum och ett uttalande de fått en ursäkt för. Men har Folkhälsomyndigheten ändrat sig. Nej.

Så: Myndigheten slirar med sin studie; man slirar med vilka slutsatser man skulle kunna dra och sedan drar man en vals om en konversation med forskare inför riksmedia som dessa forskare inte känner igen sig i. Det här är ytterst allvarligt.

Det är fler forskare som uttalat sig om detta. Jonas Vlachos som alldeles nyligen arbetade inom en av de stora skolutredningarna säger till Skolvärlden: ”Frågan vi ställer oss är: Vad hade hänt om man stängt högstadiet på samma sätt som gymnasiet. Enligt vår uträkning hade vi fått en betydligt lägre nivå av smittade och svårt sjuka lärare”.

Det allvarliga i detta är att det är denna typ av undermåliga, av forskare helt sågade rapporter som ligger till grund för avgörande beslut i pandeminbekämpningen och skolans roll i den.

Om jag vore Anna Ekström skulle jag begära en överprövning av de här underlagen. Jag skulle kalla till mig de forskare som tittat på det och jag skulle kräva oförvitliga underlag för mina beslut.

Vore jag Åsa Fahlén eller Johanna Jaara Åstrand skulle jag sätta några av mina duktiga utredare på att göra detsamma. Det minsta lärare kan begära i en pandemi är att inte bli förda bakom ljuset om vilka risker de utsätter sig för. Visst är det bra att lita på myndigheter, men myndigheter som gång på gång visar upp bristande kunskaper om det som är deras uppdrag måste man också kunna förhålla sig skeptisk till.

Det förtjänar att nämnas att skolan är ett område där Folkhälsomyndighetens rekommendationer också avviker från bedömningar i andra länder. Den tyska federala motsvarigheten, Robert Koch Institut har rekommendationer för skolans personal. Den första regeln lyder: ”Persönliche Schutz- und Kontrollmaßnahmen Hierzu zählen • Verhaltensmaßnahmen wie die AHA-Regeln: Abstand halten (auch im Unterricht), Hygieneregeln befolgen (Husten-/Nies- und Händehygiene) und das Tragen von Alltagsmasken, wenn der Mindestabstand von 1,5 m nicht eingehalten werden kann.”. Det vill säga: avstånd, hygien och munskydd – om man inte kan hålla avstånd.

Men sådana miljöer finns enligt Folkhälsomyndigheten inte. För i Sverige skyddar vi oss med avstånd. För man lever inte i verkligheten som Sveriges lärare upplever.

En kompis till mig beskriver sin högstadietillvaro så här:

”Vi lärare på mitt jobb fick i tisdags en flaska handsprit och en flaska ytdes var att sprita oss och eleverna med vid lektionsstart. Det var alltså denna vecka, inget tidigare ens innan sommaren har vi fått något att ”skydda” oss och eleverna med. Förutom lite klistermärken på golvet i skolan som uppmanar till avstånd. Jobbar ändå på en relativt liten skola med 200 högstadieelever så får vara glad för det. Tills kommunen bestämde i somras att hela mellanstadiet ska flytta in i samma lokaler som högstadiet så vi har lite trångt nu.”

Därför bär inte min kollega något skydd mot den dropp- och aerosolsmitta som sprider sig. Hon fick en flaska handsprit. För i Sverige håller vi avstånd. Och att rekommendera munskydd i de miljöerna min kompis har sin vardag i det vill inte Folkhälsomyndigheten göra för som de säger till DN: ”Vi ser det som viktigt att vår trovärdighet bygger på att vi själva står bakom besluten, att de inte tas efter påtryckningar”.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Stäng gymnasieskolorna nu, Anna Ekström!

Relaterat

När jag skriver det här har Sveriges statsminister gått ut med ett budskap som jag aldrig trodde jag skulle höra i Sverige: Mer än åtta personer får inte samlas i Sverige. Stefan Löfvens budskap var att inte umgås med vänner, gå inte på gymmet – att nu var det allvar.

Bakgrunden är en okontrollerad exponentiell smittspridning som gör att vi med all sannolikhet går in i en situation som blir minst lika allvarlig som den i våras. Det här julfirandet ser nu ut att bli det dystraste och hemskaste på länge i Sverige – om vi inte alla gör vad vi kan. Smittan är jämfört med i våras mycket mer spridd i hela Sverige och alla regioner utom en har skärpta råd (som uppenbarligen inte heller räcker till).

Det blir inte bättre av att hundratusentals unga vuxna inte kommer att kunna träffa sina mor- och farföräldrar i jul. För denna regel, om inte mer än åtta personer och rekommendationer om hemarbete, gäller ju inte dem. De får inte jobba hemifrån och så heller inte deras lärare. De förväntas ta sig tvärsöver våra städer, ofta hänvisade till kollektivtrafik (om de inte har föräldrar som har tid och möjlighet att skjutsa dem). Och väl framme gäller inte åttapersonersregeln för dem.

Nej, då pratar vi 800 eller fler – plus lärare. För precis som Anna Ekström själv säger: Våra gymnasieskolor är inte byggda för en pandemi.

Jag upprepar: Våra gymnasieskolor är inte byggda för en pandemi. Ska jag ta det igen? Vad är då konsekvensen om man har en pandemi?

Och förutom risken att sprida smitta mellan sig och till sina lärare innebär det att de kommer att vara en riskfaktor för sina familjer i jul.

En av de delar i den svenska strategin som troligen hjälpte till att hålla tillbaka smittan i våras var att gymnasieskolorna och universiteten undervisade på distans. När det gäller huruvida lärare är smittade använder Folkhälsomyndigheten en av forskare starkt kritiserad rapport om detta som argument för att de ska kunna vara öppna. Med det trackreckord myndigheten har i sina studier skulle jag lita mer på forskarna. Regeringen behöver använda en försiktighetsprincip här.

Forskarnas bild av verkligheten stämmer nämligen bättre med vad vi vet och vad lärare och rektorer runtom i landet kan vittna om. Vi vet till exempel från data att det var de unga som drog igång smittan i Sverige och det är också i de åldrarna som smittspridningen är som störst. De blir inte sjuka men de kommer sprida smittan vidare.

Nu i detta allvarliga läge måste Anna Ekström göra det självklara: Stäng gymnasierna så att i alla fall dess ungdomar och unga vuxna kan vara hemma, isolera sig, slippa sprida smitta och kanske en del av dem då också kan få fira jul?

Detta förutom att vi slutar sprida smittan den vägen. Det är inte något som kan vänta tills fler dör. Det är nu smittvägarna måste brytas.

En annan sak vore att regeringen kanske borde lyssna på den enade smittskyddsexpertis i världen som rekommenderar munskydd i sådana miljöer som skolor är. Miljöer där avstånd inte kan upprätthållas.

Detta är som mycket i pandemin en så typisk klassfråga. Håll avstånd är mantrat. Ja men det är inte alla som kan det. Det är väl känt i hela världen att den här pandemin är värre för de som tillhör samhällets ”lägre” skikt. De har inte lyxen att jobba hemifrån, de har inte lyxen att åka bil till jobb där social distansering är möjlig, de har inte lyxen att hålla avstånd vare sig i jobbet eller på vägen dit.

Att de då inte ens av samhället rekommenderas något som alla andra smittskyddsmyndigheter i Europa tycker är självklart är helt enkelt inte riktigt klokt.

Myndigheter och en regering med socialdemokrater i måste kliva ut från sin bild av svensken som en villaboende, välsituerad akademiker.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Är det rimligt att lärare offras?

Relaterat

Medelåldern på gymnasielärare i Sverige är 40 år. Det betyder att en ganska stor andel lärare befinner sig i åldrarna 55–65. Det är den ålder som är den vanligaste bland de över 120 som intensivvårdas för Covid-19 i Sverige idag, en siffra som stiger för varje dag nu. Det finns en bagatelliserande faktoid som sprider sig om att skolor inte är platser där smitta sprids. Jag kommer tillbaka till det. Men bara med en enkel Google-sökning kan man se att gymnasieskolor i Sverige i höst har sett smittspridning:

Det har konstaterats smitta tex på Fredrika Bremer i Haninge, i Jokkmokk, Boden, Luleå, Vänersborg, Trollhättan, på Heleneholmsgymnasiet i Malmö, Östra real i Stockholm, i Karlstad, Kungsbacka, Strängnäs, Sundsvall, Värnamo, Sveg, Västervik, på Borgarskolan i Gävle och minst en gymnasieskola i Uppsala.

Jonas Vlachos som gjorde en studie över vad som hände i våras säger till Skolvärlden: ”Frågan vi ställer oss är: Vad hade hänt om man stängt högstadiet på samma sätt som gymnasiet. Enligt vår uträkning hade vi fått en betydligt lägre nivå av smittade och svårt sjuka lärare”.

I artikeln står ”Totalt finns det ungefär 40 000 högstadielärare i hela landet, och bland dem återfinns 79 allvarliga fall av covid-19 som krävt inläggning på sjukhus. Enligt forskarnas statistiska modell skulle den siffran ha landat på 46 allvarliga fall om högstadieskolan stängt på samma sätt som gymnasiet gjorde”.

Och Jonas Vlachos säger: ”Vår tolkning är att ur allmän smittspridningssynpunkt på samhällsnivå spelade det inte någon större roll att skolorna var öppna. Men lärarna blir ju påverkade och högstadielärare blev mer smittade än gymnasielärare, det står helt klart”.

De sammanfattar sin forskningsrapport med: ”the results for parents indicate that keeping lower secondary schools open had minor consequences for the transmission of SARS-CoV-2 in society. The results for teachers suggest that measures to protect teachers could be considered.”

Vad de visar är att kommunikationen från Folkhälsomyndigheten om smittsamhet i skolor är starkt förenklad och att den inte stämmer vad gäller äldre barn. När det gäller gymnasieskolan pratar vi inte bara om barn utan också om unga vuxna. Och dessutom om unga vuxna som ofta samlas från ett stort upptagningsområde och på stora skolor.

Nu ser vi en brant uppåtstigande trend vad gäller smitta och de senaste veckorna har antalet IVA-inläggningar och dödsfall börjat spegla den utvecklingen. En andra våg är utan tvekan över oss.

I detta läget är beskedet från ansvariga myndigheter att vi alla måste skärpa oss. Och det är naturligtvis sant. Men man måste faktiskt erkänna att vi sedan i våras har gjort stora förändringar i de regler som gäller. Att hålla öppna gymnasieskolor har med all sannolikhet förändrat spelplanen för viruset. Anledningen till att man stängde dessa i våras var dels att de blandar elever från olika håll i en stad, och för att minska smittan i kollektivtrafiken. Detta är nu upphävt.

Nu menar Folkhälsomyndigheten att smittan sprids främst mellan familjemedlemmar. Det är en banal iakttagelse. Så kommer det alltid att vara. Den avgörande frågan ur smittspridningssynvinkel är hur smittan förflyttar sig mellan familjer. Och här är troligen gymnasieskolan en sådan plats. Detta är ett problem ur två synvinklar, dels finns det i skolan många äldre lärare som riskerar svår sjukdom, dels är också föräldrarna äldre än i grundskolan och har därmed också en högre risk att bli svårt sjuka.

Man kan naturligtvis välja att behålla gymnasieskolorna öppna under den andra våg som nu kommer över oss – men då måste alla lärare kunna känna sig trygga med de smittskyddsåtgärder som görs, kunna jobba hemma när det går – och tabut kring munskyddsanvändning i Sverige behöver nog brytas. Man måste kommunicera den risk man tar.

Att inte använda de åtgärder vi använde i våras är ett ytterst farligt spel i det läge som råder. Alla vuxna i samhället uppmanas jobba hemifrån utom gymnasielever och deras lärare. Är det rimligt? Jag själv har arbetat hemifrån sedan i mars. Jag bor i en region med lokala föreskrifter om att jag inte ens ska träffa mina vänner. Och smittalen här fortsätter att öka efter tre veckor med dessa rekommendationer. Men jag förväntas skicka en familjemedlem på en buss till en gymnasieskola med 1 000 elever. Jag får det inte att gå ihop.

Ett vaccin väntar nu bakom dörren enligt den statliga samordnaren. Varför ska just gymnasielärare behöva dö, eller bli långtidssjuka innan dess? Stefan Löfven sade att det är nu vi avgör hur julen kommer se ut. Och ja, Stefan det är sant, men det handlar inte bara om vad jag gör utan om vad du bestämmer dig för att göra som gäller oss alla. Det är din plikt som statschef att skydda din befolkning, och bland dem dina lärare.

För övrigt vill jag säga att det inte är ett år för sent man nu bestämmer sig för att det ska bli ämnesbetyg på gymnasieskolan.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor