Annons

Målet måste vara att minska skolbyråkratin

Det är inte ofta som några nedläggningar av skolbyråkratiska överbyggnader föreslås, men nu har det faktiskt hänt. Skolmyndighetsutredningen föreslog nedläggning av Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hör och häpna! Valår och populistiska utspel!

Nedläggning av myndigheter gör att man verkligen höjer på ögonbrynen. Att etablera nya byråkratiska överbyggnader är annars det vanliga. Den statliga överbyggnaden för skolan sväller kontinuerligt, i trenden att förstatliga, och kostar väldigt mycket pengar. Pengar som annars skulle kunna fördelas om till verksamheterna i skolan.

Nåja, det är inte nedläggning, tillika avveckling, som jag först trodde när jag läste pressmeddelandet från utbildningsdepartementet. De tre myndigheterna ska istället övergå till en annan ny myndighet. Skolmyndigheten. Det ser i alla fall ut som någon slags förändring och det är verkligen bra. Varför behöver skolan en så stor administrativ överbyggnad, kan man undra? Varför är det så många olika som ska bestämma över skolan huvudmän, skolledare och lärare? Det borde istället handla om att ge utökat ansvar och förtroende till huvudmän, skolledare och lärare.

Om man börjar att se på Skolverket, så ska verket främja kvalitativt god och likvärdig utbildning i trygg miljö och bidra till goda förutsättningar för barns utveckling och lärande samt förbättrade kunskapsresultat. Skolverket tar fram kunskapskrav, föreskrifter, allmänna råd och nationella prov samt svarar för svenskt deltagande i internationella kunskapsmätningar. Skolverket har också ansvar för lärares kompetensutveckling, liksom för rektorsutbildningen och sedan ska Skolverket sprida information om skolforskning. Sedan har vi Skolverkets roll i lärarlegitimationen. Skolverket ska också underlätta ungdomars etablering på arbetsmarknaden.

Det är stora och tunga arbetsuppgifter. Vilka utvärderingar har gjorts av Skolverkets verksamhet? Vad säger dessa utvärderingar? Vilka slutsatser kan man dra av dem och vilka diskussioner har egentligen förts?

Det går naturligtvis att fördela ut Skolverkets alla uppdrag till andra organisationer, exempelvis till högskolor och universitet och dessutom faktiskt ställa högre krav på huvudmännen. Lägg ut lärares kompetensutveckling och rektorsutbildning på befintliga lärosäten med lärarutbildning. Forskningsinformation och ansvar för prov likaså.

Skolministern vill tydligen inte anta utredningens förslag, men sägs vara med på att den statliga administrativa överbyggnaden behöver decentraliseras. Gott så! Decentralisering borgar inte alltid för bättre kvalitet, men man kan ju alltid försöka! Det handlar naturligtvis också om att se över riktlinjer och uppdrag också.

När Sverige var indelat i högskoleregioner med regionstyrelser och fortbildningsnämnder och länsskolnämnderna levde i hög-önsklig välmåga fanns faktiskt en fungerande decentralisering. Statligt planeringsarbete är som att dansa tango, några steg framåt och några steg bakåt och sedan snirkliga turer åt sidorna. Så börjar man om.

Jag har själv ringt Skolverket många gånger i olika ärenden. Erfarenheterna är mycket dåliga. Att bli lotsad hit och dit och svårligen få svar på det man frågar efter, gör att en nedläggning känns logisk och nödvändig.  Erfarenheterna av Skolverkets lärarlegitimationsarbete talar också för en snabb avveckling. Det kunde inte ha blivit sämre. Staten kan utan problem överlåta lärarlegitimationen till lärosäten med lärarutbildning. Man tar sin examen och får sin legitimation.

Skolinspektionen ska nu också bli stödjande, tycker politikerna i Skolmyndighetsutredningen. Här blir det faktiskt riktig rundgång. Först ska man inspektera, sedan bedöma och slutligen döma, men sedan också stödja.

Vad utbildningsdepartementet borde göra är en noggrann översyn av vad som verkligen behövs av skolans överbyggnader. Rensa upp i råd och riktlinjer och uppdrag. Det är viktigt att ta bort sådant som kan skötas av andra organisationer och som verkar vara dubbelarbete.

Målet måste vara att minska ner den statliga kontrollapparaten och därmed också skolbyråkratin. De pengar man sparar ska gå tillbaka till verksamheterna i skolan.

Reagera på inlägget:

Lärarnas röster måste höras inför valet

Vilken skolpolitik kommer att föras i höst? Det är något alla lärare funderar över. Hur kommer valet och resultatet att påverka lärares arbetsförhållanden och uppdrag?  Det var samtalsämnen under en fikarast på en skola i mellersta Sverige. Det var höjda röstlägen, högröda kinder och hårda ord, men också många glada skratt och humoristiska kommentarer.

Oron för snabba ryck uttrycks tydligt, eftersom byte av politisk inriktning av skolan påverkar lärares arbete i förskolan och skolan. På mycket kort tid kan valresultat ge förändrade förutsättningar för lärararbete. Det har lärare upplevt tidigare. Det syns tydligt i partiprogrammen också.

Intresset för skolan har sjunkit något, enligt en undersökning från Novus, fortsätter man, men skolan är ändå väldigt intressant. De tröttaste och lataste politiker vaknar upp när skolan diskuteras. Politiker tycks också veta hur skolan ska utvecklas, för att de själva gått i skolan. Det är förödande menar lärargruppen. De ska ge tydliga mål och ekonomiska ramar, säger alla med en mun!

Om praktiskt arbetande lärare på klassrumsgolvet fick bestämma, hur skulle det då se ut efter valet i höst? Det är många intressanta och viktiga önskemål som förs fram. Lärares arbete är politiskt känsligt och alla reformer som avlöser varandra i rask takt uppfattas som turbulenta och oroliga. Skolan behöver lugn och arbetsro och politiker måste lita på lärare och sluta upp att detaljstyra skolan! Politiker måste överlämna så många beslut som möjligt till oss professionella. Täta reformer och brist på kontinuitet är förödande för skolan. Det är man helt överens om och fyller på sina kaffemuggar.

Politiker får absolut inte orsaka tvära kast i skolans utveckling. Det behövs tillit till lärare och skolledare och långsiktiga mål, som alla partier kan sluta upp bakom. Hur det nu ska gå till, undrar man både länge och väl!

Det som också ligger de kaffedrickande lärarna varmt om hjärtat är en större kompensatorisk resursfördelning mellan kommuner och mellan skolor. Finns inte tillräckligt goda ekonomiska ramar och resurser, så faller möjligheter att skapa en likvärdig skola är man rörande överens om behövs. Skolsegregationen bekymrar.

Lärarna önskar också involvera andra samhällssektorer i skolans arbete, till exempel socialförvaltning och polis. Det skulle vara både en socialassistent och en deltidspolis på skolan funderar man och man exemplifierar behovet av andra kompetenser. Tidiga specialpedagogiska insatser är också viktiga för elever med behov av särskilt stöd. Det behövs också stöd för föräldrar/vårdnadshavare. Eleverna är hemma största delen av sin vakna tid!

Det blir också en lång avslutande diskussion om behovet av kompetensutveckling för lärare. Listan på angelägna område blir längre och längre.  Lärares kompetensutveckling är eftersatt är alla överens om.

Lärarbristen måste lösas menar alla! Det måste gå att lösa lärarbristen är alla plötsligt helt överens om. Bättre arbetsvillkor för lärare och högre löner är receptet menar man.

Tack för att Du initierade den här diskussionen, säger den som dröjer sig kvar längst! Det var inga aktiva politiker bland lärarna, men deras röster måste höras. Det var alla överens om.

Reagera på inlägget: