Idag, den 26 maj 2019, är det dags att rösta till Europaparlamentet. Alla medborgare i EU:s medlemsländer kan rösta på vilka som ska representera i Europaparlamentet de kommande fem åren. Det är självklart viktigt att rösta i EU-valet, det internationella samarbetet har blivit allt viktigare i de flesta områden.

Trots att Sverige varit med i EU så länge tycker många att EU-frågorna är abstrakta och svåröverskådliga. Vad är EU, vad gör EU och hur styrs EU? Vad är Europaparlamentet egentligen? Vilken fråga tycker de politiska partierna är den viktigaste att arbeta med i EU?

Många stora och viktiga frågor. EU-samarbetet och det svenska medlemskapet är värda att försvara. EU visar världen vägen framåt. Samarbetet i Europa gör oss i Sverige starkare. Våra politiska partier vill i stort sett alla se ett EU som går framåt och tar ett ordentligt ledarskap för de många stora gränsöverskridande utmaningarna.

I vallokalen, när jag poströstade, fanns några lärare som funderade över EU:s roll för skola och lärarutbildning. Skola och lärarutbildning har egentligen inte tagit någon större plats i de politiska diskussionerna inför valet till Europaparlamentet, men det är ändå viktiga frågor för EU-parlamentet och för kommissionen.  Många beslut berör både skola och högre utbildning, även om skola och lärarutbildning i huvudsak är nationella angelägenheter.

EU sträcker sig över många politiska områden som både direkt och indirekt rör och berör skola och lärarutbildning. Jag är president i ATEE (Association of Teacher Education in Europé), som är en europeisk organisation som bildades på sjuttiotalet då EU tillkom. ATEE samarbetar med såväl kommissionen som parlamentet. Tänk vad alla utbytesprogram betytt för samhörigheten i Europa. Programmet Erasmus har exempelvis gett europeiska studenter fantastiska möjligheter att studera i andra länder. Erasmus bör då exempelvis utökas under nästa budgetperiod kanske?

10 procent av väljarna tycker att skola och utbildning är den viktigaste frågan i valet, enligt en undersökning som presenterades i DN. Det finns många viktiga frågor som har såväl direkt som indirekt påverkan på skola och lärarutbildning. Det första är de grundläggande demokratiska värderingarna och rättigheterna i Europa, liksom minskade klyftor och ett rättvisare Europa. Det handlar också om den viktiga arbetsmarknaden i Europa, hur den ska utformas och vad som egentligen ska styra den. Det som också påverkar alla medborgare i EU är miljö- och klimatpolitiken.

Det har också diskuterats att det behövs kraftsamling för att komma tillrätta med den gränsöverskridande brottsligheten i Europa. Dessa frågor har bäring för såväl skola som lärarutbildning.

Det är viktigt när man ska rösta att ta reda på vad våra politiska partier egentligen vill göra. Man behöver också försöka förstå vad parlamentariker egentligen har makt att påverka – och sedan kan man också ta reda på vad våra parlamentariker faktiskt har agerat för och mot hittills i EU-parlamentet, om de suttit med tidigare.

Kommentera

Lärare är en grupp som har varit och alltjämt är stora konsumenter av högre utbildning. Typstudenten vid många lärosäten på fristående kurser är en erfaren lärare, med många år på nacken, som läser den ena kursen först och den andra sedan för sitt höga nöjes skull, men också för att meritera sig i sitt yrke. Lärare väljer själva och då är valet distanskurser.

Ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans, skrev en intressant debattartikel i Värmlands Folkblad, den 5 maj 2019, tillsammans med Gunilla Svantorp (S). Fokus i artikeln är att det ska vara möjligt att studera på attraktiva utbildningar i hela landet oavsett var man bor. Regeringen avser nu att förbättra kvaliteten på distansutbildningen och det är glädjande.

Metodutvecklingen på distanskurser har inte alltid varit den bästa, inte minst av ekonomiska skäl. Budskapet i artikeln är att det ska vara möjligt att bo och studera i hela landet. Det gagnar Sveriges lärare och självklart deras elever.

De utbildningar och kurser som jag själv läst och läser är till största delen distanskurser. Det hade inte varit möjligt för mig att studera på Campus. Jag kunde inte flytta helt enkelt, och så är det för många lärare med familj, hus, hem och arbete. De första kurserna jag studerade på distans hade inte några som helst distansöverbryggande medel. Det handlade om att läsa in litteraturen och tentera av den, utan att träffa ”undervisande” lärare.

Det var egentligen samma kurser som gavs på Campus, men där träffade man lärare frekvent. På distanskurserna försvann den lärarledda undervisningen, men i övrigt var kurserna likadant upplagda.

Jag har själv engagerat mig i metodutveckling av distanskurser och till och med utvecklat och gett kurser för kollegor i distansmetodik. Idag måste det ovillkorligen finnas kvalitativt goda distansöverbryggande medel på distanskurser.  Bland annat studiehandledningar är viktiga, liksom konferensplattformar. Studiecentra är ett annat viktigt stöd för många distansstudenter, främst de som är studieovana.

Digitalisering och ny teknik har bidragit till att utveckla distansutbildningen vid våra högskolor de senaste åren. Idag förväntar studenterna sig moderna utbildningar med uppkopplingar mot lärosätets lärare.  Det övergripande målet med regeringens satsning är just att utveckla formerna för distansutbildning för att förbättra kvaliteten i utbildningen och göra den mer attraktiv och det är en välbehövlig satsning. 

Genom att investera i att utveckla distansutbildningen ytterligare vill regeringen nu skapa bättre förutsättningar för att möta de nutida och framtida kompetensbehoven. Det borde också följas av ett annat sätt att finansiera distanskurser. Om bortfallen är stora på distanskurser blir de annars förlustprojekt för lärosätena.

Regeringens satsning måste absolut betyda ett rejält resurstillskott till landets lärosäten. Det är oftast dyrare att utveckla kvalitativt bra distanskurser än de campusförlagda. Det finns utvärderingar och uppföljningar som visar att det är ett större bortfall av studenter på distanskurser och det har säkerligen med metodutveckling att göra.

Det finns exempel på fristående kurser där endast hälften av studenterna genomför och examineras på sina fristående distanskurser. På avancerade kurser för yrkesverksamma kan det vara ännu färre. Dessa nedslående resultat innebär bortkastad tid, möda, förhoppningar och pengar för studenter, lärosäten och samhället.

Förr menade man att ungdomsstudenter inte i första hand skulle studera på distanskurser eftersom de behövde komma till campus för att socialiseras in i studentmiljön. Idag är distanskurser lika attraktiva för ungdomsstudenter som för andra studenter. Bortfallen borde också kunna minska med förbättrad distansmetodik. Man kan se att grundläggande lärarutbildning genomförs på distans med till synes goda resultat.

Distansutbildningar finns såväl från grundutbildning till kompetensutveckling för lärare och nu ska den stärkas och förbättras.

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg
  • Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle.
  • Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid.
  • Hon är författare och har publicerat många verk.Hon arbetar internationellt som  i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och  i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm