Annons

Satsningen på distansutbildning gagnar lärarkåren

Lärare är en grupp som har varit och alltjämt är stora konsumenter av högre utbildning. Typstudenten vid många lärosäten på fristående kurser är en erfaren lärare, med många år på nacken, som läser den ena kursen först och den andra sedan för sitt höga nöjes skull, men också för att meritera sig i sitt yrke. Lärare väljer själva och då är valet distanskurser.

Ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans, skrev en intressant debattartikel i Värmlands Folkblad, den 5 maj 2019, tillsammans med Gunilla Svantorp (S). Fokus i artikeln är att det ska vara möjligt att studera på attraktiva utbildningar i hela landet oavsett var man bor. Regeringen avser nu att förbättra kvaliteten på distansutbildningen och det är glädjande.

Metodutvecklingen på distanskurser har inte alltid varit den bästa, inte minst av ekonomiska skäl. Budskapet i artikeln är att det ska vara möjligt att bo och studera i hela landet. Det gagnar Sveriges lärare och självklart deras elever.

De utbildningar och kurser som jag själv läst och läser är till största delen distanskurser. Det hade inte varit möjligt för mig att studera på Campus. Jag kunde inte flytta helt enkelt, och så är det för många lärare med familj, hus, hem och arbete. De första kurserna jag studerade på distans hade inte några som helst distansöverbryggande medel. Det handlade om att läsa in litteraturen och tentera av den, utan att träffa ”undervisande” lärare.

Det var egentligen samma kurser som gavs på Campus, men där träffade man lärare frekvent. På distanskurserna försvann den lärarledda undervisningen, men i övrigt var kurserna likadant upplagda.

Jag har själv engagerat mig i metodutveckling av distanskurser och till och med utvecklat och gett kurser för kollegor i distansmetodik. Idag måste det ovillkorligen finnas kvalitativt goda distansöverbryggande medel på distanskurser.  Bland annat studiehandledningar är viktiga, liksom konferensplattformar. Studiecentra är ett annat viktigt stöd för många distansstudenter, främst de som är studieovana.

Digitalisering och ny teknik har bidragit till att utveckla distansutbildningen vid våra högskolor de senaste åren. Idag förväntar studenterna sig moderna utbildningar med uppkopplingar mot lärosätets lärare.  Det övergripande målet med regeringens satsning är just att utveckla formerna för distansutbildning för att förbättra kvaliteten i utbildningen och göra den mer attraktiv och det är en välbehövlig satsning. 

Genom att investera i att utveckla distansutbildningen ytterligare vill regeringen nu skapa bättre förutsättningar för att möta de nutida och framtida kompetensbehoven. Det borde också följas av ett annat sätt att finansiera distanskurser. Om bortfallen är stora på distanskurser blir de annars förlustprojekt för lärosätena.

Regeringens satsning måste absolut betyda ett rejält resurstillskott till landets lärosäten. Det är oftast dyrare att utveckla kvalitativt bra distanskurser än de campusförlagda. Det finns utvärderingar och uppföljningar som visar att det är ett större bortfall av studenter på distanskurser och det har säkerligen med metodutveckling att göra.

Det finns exempel på fristående kurser där endast hälften av studenterna genomför och examineras på sina fristående distanskurser. På avancerade kurser för yrkesverksamma kan det vara ännu färre. Dessa nedslående resultat innebär bortkastad tid, möda, förhoppningar och pengar för studenter, lärosäten och samhället.

Förr menade man att ungdomsstudenter inte i första hand skulle studera på distanskurser eftersom de behövde komma till campus för att socialiseras in i studentmiljön. Idag är distanskurser lika attraktiva för ungdomsstudenter som för andra studenter. Bortfallen borde också kunna minska med förbättrad distansmetodik. Man kan se att grundläggande lärarutbildning genomförs på distans med till synes goda resultat.

Distansutbildningar finns såväl från grundutbildning till kompetensutveckling för lärare och nu ska den stärkas och förbättras.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer