Före detta utbildningsministern och folkhögskolläraren Gustav Fridolin står bakom utredningen ”Skolbibliotek för bildning och utbildning”. Utredningen syftar till att utreda och föreslå åtgärder för att stärka skolbiblioteken och ge alla elever en likvärdig tillgång till skolbibliotek. Det föreslås också i utredningen att tillgången till utbildade skolbibliotekarier skall öka.

Lovvärda initiativ som lyfter fram stora kvalitetsskillnaderna idag i skolbiblioteken, tycker många lärare. Ett skolbibliotek idag är inte bara en samling hyllor med böcker. Skolbibliotek är ett stort och vittomfattande verksamhetsområde i dagens skola.

Skolbiblioteken är inte alls identiskt ordnade, vittnar många lärare om. Skollagens krav på tillgång till skolbibliotek har lösts på ett flertal olika sätt. Egna skolbibliotek, samverkan med folkbibliotek och helt egna lösningar förekommer. ”Tusen blommor blommar idag!” kommenterade en lärare dagens skolbibliotek.

Det finns också en koppling till läromedel och utredningen ska föreslå statens roll när det gäller läromedel. Det är faktiskt idag upp till enskilda lärare och rektorer att försäkra sig om att det material som används fyller sitt syfte. Produktionen av läromedel hanteras av privata företag och staten har ett mycket begränsat inflytande över vilka läromedel som ges ut och som används i undervisningen. I den svenska likvärdighetesmodellen blir det sannolikt någon form av ny statlig förhandskontroll av läromedel. Det blir troligen någon form av reglering av statens roll när det gäller läromedel.

Utredningen är en tegelsten på drygt 450 sidor och det finns inte en aspekt på skolbiblioteken som saknas. I utredningen talas det om att skolbiblioteken har stor betydelse för såväl elevens bildning och utbildning och det vet varje lärare, inte minst nu under coronapandemin.

Utredningen säger att kvaliteten i skolbiblioteksverksamheten skall vara hög, oavsett var verksamheten bedrivs och oavsett vilken huvudman som ansvarar för verksamheten. I utredningen föreslås också åtgärder för att stärka skolbiblioteken i syfte att ge alla elever en likvärdig tillgång till ändamålsenlig skolbiblioteksverksamhet med fackutbildade bibliotekarier. Krav finns på behörighet för lärare, men motsvarande behörighetskrav har tidigare inte ställts på skolbibliotekarier.

Skolbiblioteken är idag en gemensam och ordnad resurs av medier och information, en pedagogisk och didaktisk resurs till både lärare och elever, allt enligt IFLA och Unesco som har utarbetat riktlinjer för skolbibliotek. I ”Unescos Skolbiblioteksmanifest 1999” tas det upp att skolbiblioteken ska ha tillräckligt med medel för material, teknik, utrustning och personal med utbildning. Unesco berör således även utbildad personal. IFLA står för ”The International Federation of Library Associations and Institutions” som också ställer tydliga krav.

Just nu har skolbibliotekarierna en särskilt stor och viktig uppgift under coronapandemin. Det finns en rad aktiviteter som betyder mycket för hela skolverksamheten, enligt lärares bedömning. Exempelvis boksamtal online och regelrätta lektioner om källkritik på distans. Skolbiblioteken har också ökat sitt digitala stöd till lärare och elever. Det är särskilt välkommet nu när fjärrundervisning införts.

Utredningen kan förhoppningsvis bidra till att skolbiblioteksverksamheterna stramas upp och blir mer likvärdiga. Det är intressant att se om relationerna till folkbiblioteken fortsättningsvis kommer att skilja sig åt lika mycket som idag? Skollagens formuleringar ska nu bättre stödja likvärdigheten.

Samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarier är viktigt för att öka elevers lärande. Skolbibliotekarier kopplas samman med ett undersökande arbetssätt och lärare vittnar om värdet av samarbetet. Relationerna mellan lärare och skolbibliotekarierna kan alltjämt givetvis variera och skolbibliotekarierna kan delta i en mängd olika sammanhang. Skolbibliotekariers och lärares förståelse för varandras olika kompetenser är central för ett väl fungerande samarbete och det kan utredningen bidra till.

Utredningen är viktig att ta del av för både lärare och skolbibliotekarier.

Kommentera

Nu har det kommit nya kommittédirektiv igen. Utredningarna duggar tätt från utbildningsdepartementet. Snart finns det inte något område i skolan som inte är satt under lupp. Ambitionerna från utbildningsdepartementet är det sannerligen inget fel på.

En särskilt utsedd utredare ska nu granska och föreslå åtgärder för att stärka skolbiblioteken. Alla elever i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska nämligen ha tillgång till skolbibliotek. Allt enligt idén om en likvärdig skola. Skolbiblioteken anses vara av stor vikt för skolans samlade verksamhet.

Hur ser det då egentligen ut med skolbiblioteken?

Antalet skolbibliotek i landet syns vara på uppåtgående. 2017 hade 213 av Sveriges 290 kommuner skolbibliotek med minst halvtidsbemanning – en försiktig ökning med 11 kommuner sedan 2016. Det visar den nationella biblioteksstatistiken som Kungliga biblioteket (KB) publicerar årligen.

2018 berättar Sveriges officiella biblioteksstatistik att bara 37 procent av landets elever har tillgång till ett enskilt skolbibliotek, som är bemannat på halvtid eller mer. Det är inte lätt att få en bra bild av hur det egentligen är ställt med skolbiblioteken. Lägesbeskrivningarna syns motstridiga.

Kommunerna förmår ofta inte att investera i skolbiblioteken Det finns stora upprustningsbehov både vad det gäller skolbibliotekens lokaler och sist, men inte minst, övrig utrustning. Jag besöker ofta skolor genom mina uppdrag och försöker alltid titta in på skolbiblioteket. Det ger bra information om skolans status. För mig är skolbiblioteken ett hjärta och ett nav i skolans verksamhet som läsutveckling och litteraturläsning kretsar kring. Numera räcker det inte med böcker i bokhyllor. Det ska också finnas utrustning för digital verksamhet också. Ibland är besöken en helt igenom sorglig upplevelse.

Utredaren ska också undersöka skolbibliotekarierna. Ovanligt många skolor rapporterar att de, av ekonomiska skäl eller svårigheter att rekrytera, absolut inte kan halvtidsbemanna skolbiblioteken. Utredaren ska också föreslå förändringar av utbildningen för skolbibliotekarier. Det är intressant. Vilka utvärderingar har egentligen gjorts av skolbibliotekariernas utbildning? Det är ingen dum idé att skaffa sig en bra bild av hur nuvarande system fungerar först.  

Skolbibliotekarier är helt enkelt en bibliotekarie som arbetar på skolbibliotek. Det förekommer också andra yrkestitlar på skolbiblioteken, exempelvis bibliotekspedagog, biblioteksassistent och skolbiblioteksansvarig. Det kan också vara en lärare som har ett särskilt ansvar för biblioteket. Utredaren ska utreda och föreslå åtgärder för att öka tillgången till skolbibliotek och dessutom med särskilt utbildade och kompetenta skolbibliotekarier.

Utredaren ska också föreslå hur statens roll bör se ut när det gäller läromedel i svensk skola. Staten har liksom tappat greppet om läromedel sedan lång tid tillbaka. Mellan 1931–1993 granskade staten i princip all utgivning av läromedel.

Tillgången på läromedel är det egentligen inte problem med. Idag är det lärare som måste kvalitetsgranska och sedan välja läromedel. Skolmyndigheterna granskar till synes läromedel bara sporadiskt.

Vem ska nu axla detta viktiga och stora uppdrag? Utredaren är redan utsedd och det är Gustav Fridolin, född 10 maj 1983, en svensk miljöpartistisk politiker med erfarenhet som skolminister, författare, folkhögskollärare och tidigare journalist som blir regeringens utredare. 

Vem har då egentligen ansvaret för skolbiblioteken idag? Vem ska få skulden för att det inte fungerar? Huvudmännen har givetvis ett övergripande ansvar vad det gäller ekonomiska ramar. Det är annars skolans rektor som har ansvaret för att skolbiblioteket används i undervisningen för att stärka elevernas språkliga förmåga och digitala kompetens. Allt enligt Skolverkets direktiv.

Det är ett av en mängd uppdrag som vilar på rektors axlar. Rektors uppdrag är alltså att se till att verksamheten i skolbiblioteket organiseras så att den möter alla elevers behov av språk- och kunskapsutveckling, den är en del av skolans verksamhet, bibliotekets personal kan samarbeta med övrig pedagogisk personal, det finns en lokal som gör det möjligt att använda skolbiblioteket i skolans alla ämnen.

Om skolan inte kan ha ett bibliotek i de egna lokalerna eller anställa en bibliotekarie, är ett samarbete med andra skolor eller kommunens folkbibliotek en tänkbar lösning. Den lösningen används också.

För en tid sedan granskades skolbiblioteken och skolinspektionen sammanställde en rapport. Det fanns kritiska synpunkter, som inspektionen menade skulle sporra till utveckling. Om så skett är inte enkelt att bedöma. Det får Gustav Fridolins utredning visa så småningom.

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg

Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle. Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid. Hon arbetar internationellt som ”vice president” i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och som styrelseledamot i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.