I Gävleborgs län har vi landets högsta arbetslöshet. Vi har även den största ungdomsarbetslösheten och landets lägsta utbildningsnivå. Hur Gävleborgs Län ska ta sig ur detta kan man undra. Gävleborgs Län måste försöka att på alla sätt och vis förändra den här situationen.

En sak vet vi säkert och det är att alla barn behöver en (yrkes-)utbildning och ett arbete (nåja, i alla fall de flesta behöver det). Skoltiden ska förbereda för yrke och arbetsliv, men frågan är hur förberedelserna ska gå till? Hemmet har naturligtvis ett ansvar, men idag har vi fler-generations-arbetslösa. Har man aldrig haft ett yrkesarbete är det kanske svårt att förbereda en yngre generation för ett yrkesliv. Jag arbetade som utbyteslärare i Manchester på universitetet (1993) och då mötte jag tre generationer arbetslösa: en farfar, en far och en son som alla var arbetslösa. Nu har vi nästan samma situation i vår region. Jag diskuterar förberedelse för yrkes-och arbetsliv. utifrån en aktuell rapport om attityder till PRAO, praktisk yrkesorientering. Den tes jag driver är att studievägledare inte har ett ensamansvar för yrkesorientering, men det är en viktig del. Alla i skolan måste ha ett ansvar för att förbereda för yrke och arbetsliv.

Det har funnits PRAO i olika former och olika innehåll, sedan lång tid tillbaka, men den har också varit borttagen helt och hållet. Vad som Iåg bakom detta beslut är svårt att förstå? En statlig utredning (november 2015) pekar på att praktisk yrkesorientering måste tillbaka igen. Det är en viktig del i en ung människas yrkesval att få studera olika yrken och olika arbetsplatser genom praktisk yrkesorientering. Detta under förutsättning att den praktiska yrkesorienteringen fungerar väl, förstås. Det gör den långt ifrån alltid. Ibland fungerar den på rakt motsatt sätt, nämligen att PRAO-perioden avskräcker från både den arbetsplats och det yrke den egentligen skulle göra PR för. Detta är väldigt olyckligt förstås.

En nyare rapport från Svenskt Näringsliv säger att 8 av 10 företag vill ta emot praoelever. Två tredjedelar av företagen som studerats säger sig ha gjort detta under det senaste året. Hälften av de företag som inte tagit emot någon PRAO säger sig vilja ha PRAO-elever, men att skolan eller regelverket sätter stopp. Det är märkligt och regelverket borde naturligtvis omgående ses över. Säkerhetsfrågor måste tas på allvar, men i övrigt ska alla kontakter underlättas.

Kontakterna med skolan är ibland dålig, men tydligen även obefintlig. Intresse från skolornas håll är också många gånger dåligt.  Svenskt Näringsliv anser att PRAO ska vara obligatorisk. Skolverket, Arbetsmiljöverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) behöver också slå sina kloka huvuden ihop och underlätta genomförandet av all förberedelse för yrkesliv och arbetsliv. Eftersom nuvarande regering värnar om jobben så borde den även ta sitt ansvar. Att skaffa ett jobb börjar faktiskt i skolan.

Informationen om varför PRAO är viktigt och vilka regler som gäller behöver stärkas. Skolverket behöver uppdatera sin hemsida vad gäller PRAO och det är säkert bra. Skolans huvudmän, skolledare och andra verksamamma i skolan behöver ge mera stöd för att skapa en kvalitativt god PRAO, men det behövs andra åtgärder också. Skolverket understryker vikten av att grundskolan ger kvalitativt god undervisning om hur arbetslivet ser ut och fungerar. Koppling skola och yrkesliv är mycket viktig.

Skolverket säger sig ha mycket fortbildningsinsatser för lärare och studie-och yrkesvägledare. Om man ska förhindra att ungdomar slutar skolan i förtid och inte kommer in på arbetsmarknaden, så är det inte enbart lärare och studie-och yrkesvägledare som har ett ansvar. Ansvaret vilar på många fleras axlar.

Den grundläggande lärarutbildningen inte minst. Idag finns det inte många inslag i lärarutbildningen som förbereder för yrkes-eller arbetsliv. Många blivande lärare går dessutom direkt från skolan till lärarutbildningen och har ytterst begränsade erfarenheter av yrkes-och arbetsliv, utanför skolan. Hur kan man då  stimulera och entusiasmera för yrkesutbildning och arbete?

För ett antal år sedan hade vi en obligatirsk samhällsorienterande praktik på några veckor i lärarutbildningen. Det fungerade inte heller riktigt bra. Vi minns alla lärarutbildare den medelålders polis som man skickade ut på tre veckors samhällsorienterande praktik. Så tokigt det blev.

Men kanske skulle man kräva att blivande lärare skulle ha gjort något annat innan de påbörjar den grundläggande lärarutbildningen. Det inre arbetet, dvs. undervisning och lärande måste också vara yrkes-och arbetsförberedande.

 

Kommentera

Visste Du att vi har två helt nyligen framtagna gemensamma policydokument för europeisk utveckling av skola och lärarutbildning? Jag tror inte att så många vet det dessvärre. Här har vi ett gigantiskt informationsproblem. Jag kan bidra till att informera om dessa viktiga policydokument i min blogg. Skolväsendet och lärarutbildningen har stora olikheter bara i Europa, men nu har vi alltså fått gemensamma policydokument att arbeta efter. Hur ska det gå kan man undra?

Omvandla skolutbildningen! Åtgärder fram till och med 2020. Det finns en genomgång av all skolutbildning i Europa gjord av ett antal allsidigt sammansatta expertgrupper, liksom av den grundläggande lärarutbildningen. Resultatet av ett policy-arbete som gjorts av ett stort antal arbetsgrupper presenterades vid en stor europeisk konferens i Bryssel, 7-8 mars 2016. Det är ett mycket intressant och banbrytande arbete. Det första arbetet i sitt slag inom den europeiska unionen. Länderna i europeiska unionen förväntas nu arbeta för en gemensam utveckling av skola och lärarutbildning. För att man ska kunna göra det är ju faktiskt att man vet vad som står i dessa dokument.

Man menar att förändringen av skolan och den grundläggande lärarutbildningen är av största betydelse och länderna i europeiska unionen förväntas arbeta för en gemensam inriktning. Det är annars sådana stora olikheter i EU-ländernas skola och lärarutbildning att det är ett under, att det gått att enas om två policytexter. Texterna känns förhållandevis moderna och passande även för svensk skol-och lärarutbildningsutveckling. Det beror naturligtvis på att dessa texter är ganska allmänt hållna. Något annat är nog inte möjligt.

Två viktiga dokument fanns framtagna till konferensen. En text om skolan och en text om förändringar i den grundläggande lärarutbildningen:

  • ’Education & training School Policy: A whole approach to tackling early school leaving. Policy Messages.
  •  Education & training – School Policy Shaping Career-long perspective on teaching: A guide on policies To improve Initial Teacher Education. Executive Summary.   

Det är fem tematiska områden för skolan, som är nära sammankopplade med varandra. De områden som listats som de allra viktigaste utvecklingsområdena är:

skolans styrning, lärande stöd, lärarna, föräldrar och familjer, andra intressenter.

Varje område är sedan uppdelat i detaljerade underavdelningar: Ett exempel på underavdelningar av skolans styrning lyfts fram här:

  • Skolorna behöver större flexibilitet och större självständighet.
  • Noggrant urval av chefer, stöd till chefer och utbildning av chefer.
  • Delat ledarskap med medarbetarna.
  • Förändringsprocesser som berör hela skolor.
  • Externa utvärderingar.
  • Nätverk mellan skolor.

Lärarutbildningen föreslås förändras enligt 10 huvudpunkter:

  • Lärarprofessionen
  • Attraktiva möjligheter för professionell utveckling
  • Utveckla och vidmakthålla en teoretisk och praktisk kompetens
  • Grundläggande lärarutbildning är en startpunkt för professionell utveckling
  • Skolledare och utvecklare har en nyckelroll
  • Professionalism: Praktik och kultur
  • Utbildning ska öppnas upp, nätverk viktiga
  • Styrning och ledning i samverkan
  • Regering och intressenter ska ta ansvar i dialog och samverkan
  • Ledningen ska skapa balans mellan beslutsfattande, styrning och kontroll

Varje område är detaljerat genomgånget med mera konkreta exempel. Man förväntar sig nu att EU:s medlemsstater försöker att arbeta efter dessa dokument. Det fanns två representanter med från Sverige, en representant för utbildningsministeriet och en representant för lärarutbildningskonventet. Informationsuppdraget är gigantiskt stort för dessa länder-representanter. Användningen av dokumenten kan naturligtvis göras utifrån frågorna: Vad är vi bra på? Vad behöver vi bli bättre på? Vilka kan vi inspireras av? 

Jag deltog i konferensen som särskilt inbjuden representant för Association Teacher European Educators. Jag är vice ordförande i ATEE, en forsknings-och utbildningsorganisation som har en nära anknytning till Europeiska unionens skol-och lärarutbildningspolitik.  Jag börjar min ordförande period i ATEE i augusti 2016 och jag ser dessa policydokument som ett uppdrag att implementera i ATEE i Europa. Redan i Eindhoven i augusti har vi bjudit in Marco Snoeck som suttit i en av arbetsgrupperna och som ska vara key-note speaker. Detta ger deltagarna i konferensen en möjlighet att omgående ta del av detta viktiga policyarbete.

Kommentera

Utbildningsminister Gustav Fridolin deltog nyligen i en OECD-konferens i Berlin med fokus på lärarprofessionens betydelse för goda resultat i skolan. Konferensen ägde rum 3-4 mars och diskussionerna rörde lärarprofessionens stora betydelse för skolan och skolresultaten. International Summit on the Teaching Profession”, (ISTP) var det sjätte toppmötet i sitt slag där den politiska, den akademiska och den fackliga nivån var representerade på samma möte. Ländernas respektive ministrar, experter och ordförande för lärarfacken diskuterade läraryrkets professionella utveckling och lärarnas betydelse för skolresultaten. Det är mycket glädjande.

Det är verkligen intressant att en hel konferens ägnas åt en sådan självklarhet. Jag har tagit fasta på lärarnas betydelse för elevernas skolresultat i den här bloggen. Skolans i särklass viktigaste resurs är självklart lärarna och så har det varit över tid.  Därför är skolans största utmaning nu att råda bot på bristen av professionella lärare och det kan säkert motivera en OECD-konferens. Om inte lärarbristen hejdas är risken stor att alla reformer och alla utvecklingsprojekt för att förbättra skolresultaten faller platt till marken. Lärarna har den allra största betydelse för skolresultaten.

Kvalitativt god undervisning av kunniga och engagerade lärare är den viktigaste faktorn för elevers lärande. Det har vi vetat länge, men detta beläggs nu också i en intressant bok som heter ”Utmärkt undervisning: Framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning (2012). Boken är skriven av två pedagogikforskare, Jan Håkansson och Daniel Sundberg från Linnéuniversitetet. Det är en slags översikt över de två senaste decenniernas skolforskning, såväl nationell som internationell forskning, Boken ger forskningsbaserad vägledning för att utveckla god undervisning. Undervisningen ska vara välorganiserad. planerad, präglad av engagemang och samarbetsvilja och baseras på evidensbaserad forskning för att skapa bästa tillgängliga kunskap. Det nya är evidensbaserad forskning. Resten har vi både läst och hört förr.

Begreppet ”evidens” började användas någon gång under 1990-talet som ett nytt begrepp inom det medicinska fältet. Alla behandlingsåtgärder skulle bygga på bästa möjliga tillgängliga kunskap för att garantera alla patienters bästa möjliga vård. Inom utbildningen har liknande tankar formulerats som innebär att läraren på golvet i klassrummet ska ta beslut utifrån den bästa tillgängliga kunskapen på området. Skollagens text att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är ett sätt att ge tyngd åt en sådan inställning. Användning av vetenskaplig kunskap i skolans vardag förutsätter att man använder sitt professionella omdöme. Det räcker absolut inte att ställa frågan ”vad fungerar?”. Man måste också fråga sig ”vad fungerar för vem och i vilket sammanhang?”.

Resultat av forskning formuleras ofta i generella termer. Resultaten gäller nästan alltid på gruppnivå också. Därför krävs även en annan yrkeskunskap när en lärare ska fatta beslut i klassrummet. Läraren måste väga in sådant som elevens erfarenheter och förväntningar, elevens situation och det sammanhang som man står i just då. Det är just det professionella omdömet som alltid  måste finnas med och användas.

Lärarnas kompetensutveckling är mycket viktig, liksom tid för reflektion kring lärandeprocesser och analys av i vilken grad läraren når målet med sin undervisning. Kvalitativt god undervisning handlar om att skapa goda lärandemiljöer som kännetecknas av meningsfullt och aktivt lärande och förtroendeingivande relationer.

Lärares professionella yrkeskompetens är den absolut viktigaste kvalitetsfaktorn för barns lärande och det gör att det även ur ett ekonomiskt perspektiv är mest gynnsamt att satsa på lärares kompetensutveckling, om man vill förbättra skolresultaten.  Det borde ha framgått vid OECD-konferensen. Det handlar om att utveckla lärares ämneskunskaper och läroplanskunskaper, liksom såväl pedagogiska som ämnesdidaktiska och allmändidaktiska kunskaper, men på lärarnas egna villkor. Klåfingriga politiker ska inte diktera vad lärare ska göra och hur de ska göra. De ska överlämna till de professionella lärarna att själva ha makten över sin profession. Politiker ska ge vida ramar och bra ekonomiska förutsättningar för lärares arbete.

Elever lär sig…

  • …mer och bättre om deras professionella och yrkeskompetenta lärare varierar metoder, arbetssätt och arbetsformer.
  • …bättre om läraren lyckas att vara tydliga ledare i klassrummet och har en förmåga att skapa bra relationer med eleverna och driva arbetet framåt.
  • …bättre om läraren kan variera undervisningsmetoder med hänsyn tagen till individuella behov.
  • …om läraren kan visa tilltro till att alla elever kan lära sig och inte bara vissa duktiga elever.
  • …bättre om läraren är duktig på att låta eleverna själva vara med och utforma undervisningen i klassrummet.

När man studerar innehållet i en OECD-konferens, läser en någorlunda nyutkommen bok om forskningsbaserad (evidensbaserad) undervisning så är det förvånansvärt lite nytt. Det mesta känner vi faktiskt till sedan tidigare.  Är det då en sämre sorts kunskap för att vi har hört detta förr? Nej, det är en poäng att visa rent vetenskapligt vad vi visste erfarenhetsmässigt långt tidigare. 

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg
  • Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle.
  • Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid.
  • Hon är författare och har publicerat många verk.Hon arbetar internationellt som  i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och  i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm