Annons

Lärandet fungerar när det är lustfyllt och meningsfullt

Relaterat

Många sitter just nu hemma och studerar på distans, efter regeringens beslut om att gymnasier, komvux och folkhögskolor med flera ska övergå till distansutbildning. Många undrar hur det ska gå egentligen? Sitta hemma och studera?

Studerande kan lära sig i stort sett vad som helst, när som helst och hur som helst, det vill säga om de studerande ser behovet av att lära sig detta, förstås. Ser de inte behovet av det som ska läras in, har vi ett stort problem. Tyvärr är mycket av skolans innehåll av sådan karaktär, som de studerande ungdomarna inte ser behov av.

Barn och unga lär sig annars lättare och enklare än äldre. Det har med barnens kopplingar mellan hjärnceller att göra.  Barn och unga vet inte riktigt vad de kommer att behöva kunna i livet. De är därför mera öppna för ett innehåll. Vuxna kan och vet vad de behöver kunna i livet och de är därför mera sparsmakade. 

Vad studerande ska lära sig är bestämt i läroplaner med kursplaner och även om studerande inte ser behovet av innehållet, så kan de ändå bestämma sig för att lära sig detta. Det finns ju prov som styr, både nationella och andra prov. Hur ska det då fungera nu när de ska sitta hemma och studera utan omedelbart lärarstöd? Hur ska studerande lägga upp sina studier? Hur länge ska de studera? När ska de ha raster och hur länge ska de arbeta? Ska de arbeta i 40-minuters-moduler?

Vem har hittat på att man lär sig bäst i 40-minuters-moduler?

Så är det nog inte. Skolans struktur är inte planerad utifrån lärande-forskning. Man kan se på riktigt små barn som vill lära sig något viktigt. De kan hålla på hur länge som helst! De tar oftast inga raster heller. Nu är det fritt fram att studera hur man vill.

Om lärandet är lustfyllt och meningsfullt så fungerar det förstås. Det ska vara roligt att lära sig nya saker, nytt innehåll och nya färdigheter. De studerande behöver få inspiration att göra studierna roliga.

Man kan exempelvis sitta vad man vill. Man behöver absolut inte sitta vid ett skrivbord, man kan sitta var som helst. Lärandet kan ske på andra platser. Jag sitter exempelvis aldrig själv vid skrivbord. Jag sitter i vardagsrummets soffa, ute på altanen, på ett café eller ute i naturen.

Studerande vet säkert också att man lär bäst tillsammans med andra i sociala och meningsfulla sammanhang. De kan i alla fall bilda virtuella studiegrupper. De fysiska studiegrupperna är olämpliga på grund av smittorisken. De studiekamrater som kan och vet förklarar för och hjälper dem som inte vet och kan. De lär av varandra.

Studietekniken som man lärt sig ska man tillämpa. Skriva för att lära är viktigt att tänka på. Att läsa noga och aktivt är viktigt. Man kan till och med behöva läsa högt. Utveckla egna tekniker för att memorera.

Studerande som nu sitter hemma och studerar på distans ska se det här läget som en viktig möjlighet att ta ett eget ansvar för sina studier.  Ha roligt när ni studerar och belöna er själva med att göra roliga saker. Våra studerande växer så det knakar när coronaviruset hindrar fysisk närvaro i skolan.

Ha roligt när ni pluggar. Belöna er själva med roliga saker. Självständigt ansvar är utvecklande. Visa nu att ni kan själva! 

Jag har flera trådar också men du har väl inte så mycket tid!

Relaterat

Reagera på inlägget:

Lika lön för lika arbete?

I den senaste säsongen av Fröken Friman synliggörs de spänningar som skapas i och med att många män inte ville låta kvinnorna ta del av den fackliga kampens gemenskap. Vid tiden säsongen utspelar sig finns yrkesarbetade kvinnor, men de arbetar inte på samma villkor som männen.

Detta fick mig att börja tänka på oss lärare. I vårt yrke ser vi skillnad mellan könen vad gäller såväl undervisningsområden som lön, där manliga medlemmar i LR tjänar i genomsnitt cirka 6000 kronor mer per år. Skillnader som är arv från svunna tider. Arv som jag tror vi vill lämna bakom oss.

Det är i dessa svunna tider jag tar avstamp i detta inlägg. Vi börjar dock inte under medeltidens katolska skola, eller 1700-talets revolutionära idéer om jämlikhet. Vi ska börja under den industriella eran.

Kvinnor som arbetskraft

Under 1800-talet kommer en ny arbetsmarknad att efterfråga ny arbetskraft. Den puritanskt präglade synen på kvinnan kommer att luckras upp, nu när hon efterfrågas på arbetsmarknaden, och grunden läggs för ett modernt industriellt samhälle där både män och kvinnor arbetar.

Men även om allt fler kvinnor arbetar, ses de som en tilläggsarbetskraft. En gift kvinna försörjdes av sin man och en ogift kvinna försörjer ingen familj och behöver därför inte ha en hög lön. Lönefrågan leder dock till att kvinnor och män blir konkurrenter där vissa anser att kvinnors närvaro på arbetsmarknaden håller lönerna nere.

Fler kvinnor yrkesarbetar dock, samt deltar i akademiska studier. 1800-talet är en tid då många lagar tillkommer just för att öppna upp akademin, som tidigare varit förbehållen män. 1923 kom dessutom behörighetslagen, något som skulle ge även gifta kvinnor möjlighet att yrkesarbeta på samma villkor som männen.

Sinnessvaga och underutvecklade kvinnor

Erstaviks folkskola med lärarinnan Hanna Lundström och skolklass. Skolan lades ner 1935, byggnaden brann ner 1966. Bilden är från 1902. Bildkälla: wikimedia commons

Att kvinnor gav sig ut i det offentliga livet var nytt och många hade svårt att vänja sig vid tanken. Den tidigare biologistiskt präglade synen på kvinnor menade att hon var av ett svagare psyke. Hennes energi skulle inte heller räcka till att både föda friska barn och studera. En svensk medicinare dokumenterade under tidigt 1900-tal att en småskolelärarinnas sinnessjukdom berodde på en intellektuell överansträngning hon dragit på sig genom deltagande vid seminarier. Många av de lösningar som kommer att presenteras för kvinnor vid denna tid utgår ofta ifrån att hon är svagare än mannen. Enligt många skulle därmed kvinnan särskiljas från mannen, eftersom hon ändå inte kan konkurrera med honom. Hon ska således välja yrken som präglar hennes moderlighet, en egenskap som för övrigt ses som väldigt positiv. 

Kvinnan som aktiv medborgare

Industrialiseringen har tagit plats i Sverige. Kvinnor har med många förbehåll och trots många hinder börjat arbeta och utbilda sig. Demokratin växer fram och kvinnor inser att de kan förändra samhället om de börjar organisera sig. Hon strävar efter rösträtt och den manliga dominansen hotas. Kvinnor kan bli aktiva medborgare.

Denna politiska utveckling går också att koppla till folkskolans införande. Något som inte alls sågs som positivt vid 1800-talets mitt. Den var dyr och det var besvärligt att inte i samma utsträckning kunna använda barn som arbetskraft. För att hantera motståndet instiftas småskolor, vilka ska ligga nära hemmen. På småskolorna arbetade framför allt lågutbildade kvinnliga ungdomar eftersom de var billiga att anställa. Det fanns två vinster med detta: kvinnor fick in en fot i det svenska skolsystemet och motståndet mot skolorna minskade. Kvinnors undervisning av små barn var inget nytt, det fanns en lång tradition av detta. Det nya är titeln lärarinnor, vilket småskolans undervisande kvinnor från år 1887 kommer att få kalla sig. Småskolan blir en succé. Den är både billig och bildande.

Den fattiga lärarinnan föds

Folkskollärarinnan vid Jakobs folkskola, Hilma Bergman, ca 1893. Bildkälla: Wikimedia Commons I och med den nya yrkestiteln händer det något för kvinnor inom lärarbanan. Man vill inte att småskolans personal, som är billig i drift, ska konkurrera ut folkskolans examinerade lärare. Många familjer fortsätter dessutom skicka sina äldre barn till småskolan, eftersom den ligger närmare. Staten sätter tydliga gränser mellan småskolan och folkskolan, där småskolan hamnar i en klart underordnad position.

Småskolans lärarinna blev en del av ett lärarproletariat. Hon levde under miserabla förhållanden och saknade ända fram till sekelskiftet såväl minimilön som pension och uppsägningstid. Hon tjänade klart mindre än andra yrkesarbeterskor och behövde ofta ha ett extraarbete.

Inom folkskolan var inte heller kvinnans närvaro ovanlig. Hon ansågs lämplig för undervisning utifrån sin kvinnliga natur och medelklasskvinnan hade dessutom bra moral. Medelklasskvinnan hade sedan länge arbetat som guvernant. År 1856 fastslogs det att kvinnor skulle anställas inom folkskolan, trots att hon då skulle konkurrera mot männen. Hon fick dock inte leda skolan. Ur ett arbetsgivarperspektiv var kvinnans närvaro bra eftersom lönerna hölls nere.

Konflikter mellan män och kvinnor

Spänningarna mellan män och kvinnor inom folkskolan kommer att växa. Konkurrensen och lönefrågan skapar splittringar. Inom småskolan fanns grupper av kvinnor som arbetade organiserat för att uppnå pension, högre lön, arbetsbostad och dylikt. Här var splittringen inte densamma som inom folkskolan. Inom folkskolan uppstod konflikten framför allt mellan kvinnliga och manliga lärare.

Lärarnas arbetsmarknad var könssegregerad. Det ansågs att män och kvinnor var lämpade inom olika ämnesområden utifrån deras könsspecifika egenskaper. Fram till 1890 åtnjöt män och kvinnor inom folkskolan förhållandevis lika förutsättningar. Dock ser man då hur löneskillnaderna började öka och det diskuteras ett giftermålsförbud. Med oro för vidare försämringar kommer nu kvinnorna inom folkskolan att organisera sig. Kvinnor på styrande positioner minskar i antal, trots att antalet kvinnliga folkskollärare ökar. Vidare var också hennes karriärmöjligheter stängda och hon hade inga möjligheter att gå vidare till högre lärartjänster inom skolan.

Samtidigt minskar tillströmningen av manliga lärare, något man vill motverka. Argument från regeringshåll menade att män bygger upp och driver skolan, och därav förtjänade högre lön. Dessutom ansågs det biologiskt betingat att kvinnor orkar mindre. Detta kom att landa i löneregleringsförslaget och skapade en intensiv debatt, inte minst på riksdagsnivå.

Det blev dock inte någon statlig reglering av lönerna just då, även om debatten fick stor genomslagskraft. Det finns också de som menar att särskillnadssynen rörande mäns och kvinnors särart levde kvar längre i skolan än i resten av samhället. Men mot 40-talet beslutades att lönerna skulle vara jämlika.

Mot en jämställd arbetsmarknad

Vi kan dock konstatera att kampen för lika lön och en uppvärdering av kvinnors insatser fortfarande är på agendan. Även om det är på väg åt rätt håll känns det rimligt att fortsätta sträva mot att löneskillnader mellan män och kvinnor ska försvinna helt. Kanske kan vi även hoppas på att den moderna skolan i allt större utsträckning får barn och unga att uppleva att deras könstillhörighet inte styr yrkesvalen. Att alla möjligheter är öppna för alla barn och unga, och att det i sig ger en mer jämställd arbetsmarknad.

Reagera på inlägget: