Många sitter just nu hemma och studerar på distans, efter regeringens beslut om att gymnasier, komvux och folkhögskolor med flera ska övergå till distansutbildning. Många undrar hur det ska gå egentligen? Sitta hemma och studera?

Studerande kan lära sig i stort sett vad som helst, när som helst och hur som helst, det vill säga om de studerande ser behovet av att lära sig detta, förstås. Ser de inte behovet av det som ska läras in, har vi ett stort problem. Tyvärr är mycket av skolans innehåll av sådan karaktär, som de studerande ungdomarna inte ser behov av.

Barn och unga lär sig annars lättare och enklare än äldre. Det har med barnens kopplingar mellan hjärnceller att göra.  Barn och unga vet inte riktigt vad de kommer att behöva kunna i livet. De är därför mera öppna för ett innehåll. Vuxna kan och vet vad de behöver kunna i livet och de är därför mera sparsmakade. 

Vad studerande ska lära sig är bestämt i läroplaner med kursplaner och även om studerande inte ser behovet av innehållet, så kan de ändå bestämma sig för att lära sig detta. Det finns ju prov som styr, både nationella och andra prov. Hur ska det då fungera nu när de ska sitta hemma och studera utan omedelbart lärarstöd? Hur ska studerande lägga upp sina studier? Hur länge ska de studera? När ska de ha raster och hur länge ska de arbeta? Ska de arbeta i 40-minuters-moduler?

Vem har hittat på att man lär sig bäst i 40-minuters-moduler?

Så är det nog inte. Skolans struktur är inte planerad utifrån lärande-forskning. Man kan se på riktigt små barn som vill lära sig något viktigt. De kan hålla på hur länge som helst! De tar oftast inga raster heller. Nu är det fritt fram att studera hur man vill.

Om lärandet är lustfyllt och meningsfullt så fungerar det förstås. Det ska vara roligt att lära sig nya saker, nytt innehåll och nya färdigheter. De studerande behöver få inspiration att göra studierna roliga.

Man kan exempelvis sitta vad man vill. Man behöver absolut inte sitta vid ett skrivbord, man kan sitta var som helst. Lärandet kan ske på andra platser. Jag sitter exempelvis aldrig själv vid skrivbord. Jag sitter i vardagsrummets soffa, ute på altanen, på ett café eller ute i naturen.

Studerande vet säkert också att man lär bäst tillsammans med andra i sociala och meningsfulla sammanhang. De kan i alla fall bilda virtuella studiegrupper. De fysiska studiegrupperna är olämpliga på grund av smittorisken. De studiekamrater som kan och vet förklarar för och hjälper dem som inte vet och kan. De lär av varandra.

Studietekniken som man lärt sig ska man tillämpa. Skriva för att lära är viktigt att tänka på. Att läsa noga och aktivt är viktigt. Man kan till och med behöva läsa högt. Utveckla egna tekniker för att memorera.

Studerande som nu sitter hemma och studerar på distans ska se det här läget som en viktig möjlighet att ta ett eget ansvar för sina studier.  Ha roligt när ni studerar och belöna er själva med att göra roliga saker. Våra studerande växer så det knakar när coronaviruset hindrar fysisk närvaro i skolan.

Ha roligt när ni pluggar. Belöna er själva med roliga saker. Självständigt ansvar är utvecklande. Visa nu att ni kan själva! 

Jag har flera trådar också men du har väl inte så mycket tid!

Kommentera

Nu är det dags igen: Ny reform för skolområdet. Regeringen ger en utredare i uppdrag att föreslå hur en tioårig grundskola ska införas i Sverige.

Nu får vi ytterligare en stor reform i skolväsendet som partierna som ingick i den forna Alliansen efterfrågat. Syftet med en tioårig grundskola sägs vara att förbättra skolans kunskapsresultat. Detta ska ske genom att barnen i förskolan kommer att ges mer regelrätt undervisning utifrån grundskolans kursplaner och inom den struktur som grundskolan har. Barnen får då genom detta också rätt till särskilt stöd.  Kan detta verkligen vara bättre för barnens utveckling och lärande?

Behöver förskolebarnen verkligen mera undervisning?

I höst ska riksdagen fatta ett beslut om skolplikt för Sveriges alla sexåringar. Aktuell forskning visar egentligen att det bästa för barnen är att hålla kvar dagens system med förskoleklass och nioårig grundskola. Trots detta vill regeringen nu införa en tioårig grundskola. Detta oroar förskollärarutbildare, förskollärare, lärare i förskoleklass och många föräldrar.

Alla politiska partier är egentligen i princip rörande överens om att införa skolplikt från det år då barnet fyller sex år, men åsikterna är delade om hur själva skolverksamheten ska se ut.

Regeringen vill behålla förskoleklassen som skolform, medan partierna i den forna Alliansen vill ha tioårig grundskola och låta alla sexåringar börja direkt i årskurs ett.

Frågan om åldern för skolstart har utretts i betänkandet ”I rättan tid?” av forskaren Sven Persson, professor vid Malmö högskola och en i mitt tycke kunnig och trovärdig forskare inom området.

Han hävdar att svenska barn börjar sent jämfört med barn i andra länder, men att skolstartsåldern i dessa länders skola inte syns vila på vetenskaplig grund om barns utveckling och lärande. De grundas mer på tradition och/eller politiska överväganden.

Däremot visar forskning att en tidig formaliserad undervisning till och med missgynnar elever i deras fortsatta utbildning. Forskningsresultat visar förskolans stora betydelse för hur elever lyckas senare i skolväsendet. Att gå i en förskola med god pedagogisk och didaktisk kvalitet har mycket positiva effekter på barns utveckling och förmågan att lära. Detta gäller framför allt barn från socioekonomiskt svaga familjer.

Hög kvalitet i förskolan innebär att det finns en balans mellan barnens egen lek och lärarledda aktiviteter Förskoleklassen förväntas utgå från förskolans speciella pedagogik och didaktik att erbjuda sexåringarna en åldersanpassad och framför allt lekbaserad undervisning.

Men trots dessa forskningsresultat finns det skribenter som tror att kunskapsnivåerna skulle höjas om de i stället undervisades enligt grundskolans mål och ämnen ett år tidigare, det vill säga om de fick en formaliserad skolundervisning redan som sexåringar.

Steget in i skolan är stort för enskilda barn. När förskoleklassen infördes som skolform 1998 var tanken att den skulle fungera som en brygga mellan förskola och grundskola och på så sätt underlätta själva övergången. I förskoleklassen bjuds en undervisning som är åldersanpassad för sexåringar, med rik variation av arbetssätt och arbetsformer och allehanda uttrycksformer och som ger dem möjlighet att utveckla kreativitet, nyfikenhet och tilltro till den egna förmågan. Barns lek skall vara i förgrunden.

De som hävdar en tioårig grundskola säger att förskoleklassen är problematisk, men anser att det problematiska inte kan skyllas på själva formen, utan snarare på bristande förutsättningar. Först nära nog tjugo år efter att förskoleklassen tillkom, förtydligades och profilerades uppdraget med en egen läroplansdel. Skolformens syfte och innehåll har blivit tydligare för både huvudmän, rektorer, förskollärare, lärare och föräldrar.

Det finns alltjämt ett pågående utvecklingsarbete för att förverkliga det nya uppdraget i praktiken. Forskning visar att skolutveckling tar tid och då krävs det politiker som har is i magen och tar det lugnt. Att ständigt och jämt ändra förskolans och skolans förutsättningar, riktlinjer och ramar är katastrofalt för verksamheterna och för personalen.

Att införa en tioårig grundskola är en mycket omfattande process som kräver noggrann planering och förberedelse. Utredaren ska därför nu föreslå en tidsplan för genomförandet av reformen med utgångspunkten att den bör verkställas så snart som möjligt med beaktande av bland annat behovet av fortbildning och kompetensutveckling för förskollärare och lärare, samt huvudmännens behov av förberedelser och anpassningar.

I uppdraget ingår att föreslå vilka behörighetskrav som ska gälla för lärare som ska bedriva undervisning (vart tog leken vägen?) i den första årskursen samt att se över bestämmelser om berörda inriktningar inom lärarutbildningen.

Jag har studerat förutsättningarna för finsk skola och finsk lärarutbildning och i Finland finns politiker som tror på långsamhet och långsiktighet. Hur vore det om våra politiker tog det lilla lugna?

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg
  • Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle.
  • Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid.
  • Hon är författare och har publicerat många verk.Hon arbetar internationellt som  i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och  i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm