Annons

Vad görs för att skydda lärarna?

Relaterat

Två saker i dagens blogg. Det första gäller den utredning som idag presenterades.

Idag presenterade utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven sina resultat. Man föreslår bland annat att Skolverket ska ta fram kunskapssammanställningar inom elevhälsa; att ett krav på tillgång till speciallärare eller specialpedagog inom elevhälsan ska införas och att det ska vara obligatoriskt för skolans huvudmän att redovisa tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator på skolenhetsnivå. Det är så klart bra men den viktigaste delen och största föreslagna förändringen  ligger i att man föreslår att en ”numerär reglering” av tillgång till elevhälsan ska införas. Man menar att det ska uttryckas explicit att skolläkare får ansvara för högst 7 000 elever, en skolsköterska för högst 430 elever, en psykolog för högst 1 000 elever och en kurator för högst 400 elever.

Det här är i linje med Skolbiblioteksutredningen som föreslår krav på bemannad skolbibliotek på varje enhet. Vad vi ser här är att utredare efter utredare föreslår en tydligare styrning av skolan. Staten har fördelat uppdraget att driva skola till kommuner och privatskolor. Nu börjar staten ställa krav för att en lägstanivå ska kunna garanteras. Det här är viktiga reformer för skolans professioner. Det här ger ramar som man som profession kan jobba inom.

Det andra ämnet handlar återigen om smittan och svenska skolor. Tyvärr befinner vi oss i en situation där det med stor sannolikhet blir en tredje våg av det muterade viruset innan vi hinner tillräckligt långt med vaccinationerna. Utbildningsministern har gjort tydligt att det är prioritet ett att hålla skolorna öppna. Men då måste också lärare skyddas. Ingen är hjälpt av att riskerna för dem och deras familjer försummas eller nedtonas.

Jonas Vlachos och hans kollegor har i en vetenskapligt granskad artikel studerat hur pandemin har påverkat olika lärargrupper i Sverige. I korthet kan man säga att studien visar att öppna skolor har en mindre effekt på smittspridningen i samhället – men att risken för att lärare ska smittas fördubblas. Dessutom smittades deras partners hemma. Dvs öppna skolor innebär en ökad risk för lärare och deras familjer att bli sjuka. Man menar därför att åtgärder för att skydda lärare bör diskuteras. När man nu från statsmakten begär av lärare att de ska ta den risken för att skolan är så viktigt – vad görs då för att skydda dem?

Statistikern Tom Britton har gjort följande kommentar i en Fb-tråd som jag tycker är viktig i sammanhanget:

”Min slutsats är därför att mars månad blir otroligt viktig. Om vi genom att följa alla rekommendationer bättre, gärna i kombination med förstärkta rekommendationer under denna period, kanske vi i stället kan hålla ned R-talet under 1 hela perioden. Något som skulle underlätta för sjukvården och minska lidandet otroligt mycket.

Effekten av olika preventionsåtgärder råder stor osäkerhet om, och är inte heller inte något jag är expert på. Men jag har tittat lite på studier om effekten av munskydd och där anser jag det vara klarlagt att det finns viss positiv effekt (den nyfikne kan kolla följande ännu ej granskade rapport. Och framför allt, i jämförelse med många andra åtgärder, så som att stänga skolor, köpcentrum, restauranger m.m., är ju uppoffringen av att bära munskydd i princip försumbar. Den första ytterligare preventionsåtgärden som jag skulle föreslå är därför utan tvekan att rekommendera munskydd alltid i publika inomhusmiljöer.”

Skolan är utan tvekan en publik inomhusmiljö där munskyddsanvändning skulle kunna spela en roll för att hålla nere r-talet de här månaderna innan vaccinerna ger skydd i befolkningen. Att Folkhälsomyndigheten fortfarande inte rekommenderar detta är en skandal. Det har gått på tok för mycket prestige i frågan.

PS: För övrigt rekommenderar jag att läsa den här utmärkta understreckaren i Svenska Dagbladet som avslutas med: ”Allt fler börjar känna samma oro som liberalen Fridtjuv Berg gjorde för 140 år sedan, nämligen `att människor, som från sin spädaste ålder, då de djupaste intrycken mottagas, varit skilda i två läger, skola känna sig som främlingar och motståndare. Man kan blunda för detta sakförhållande, men man kan icke genom sitt blundande undanröja det.´”

Relaterat

Reagera på inlägget:

Undervisningstyper i fem nivåer av smittorisk - från låg till hög

Relaterat

Skolverkets senaste genomgång av om skolor är öppna eller stängda visar en trend mot att färre skolor nu ger distansundervisning än i januari. Det är rimligt att tro att det också kan vara en av anledningarna till en ökad smittspridning i landet.

När man lyssnar på mediabild och presskonferenser från myndigheter kan man annars förledas att tro att den ökade smittspridningen ska bero bara på minskad följsamhet i befolkningen av de rekommendationer som finns. Men det är viktigt att komma ihåg att det finns en grupp människor där den individuella följsamheten inte existerar. Lärare är skyldiga att gå till sin arbetsplats och elever till sin skola om någon bestämmer att det är där undervisningen ska ske.

Exemplet från Lycksele visar hur och att en skola kan vara ett nav i en smittspridning. Den blir naturligtvis inte det om den är stängd.

Men eftersom vi alla vet att vi bör försöka hålla skolor öppna av andra skäl måste vi naturligtvis tillse att skolor när de är öppna för ”närundervisning” är så säkra som möjligt ur smittspridningssynvinkel. Detta görs på ett förtjänstfullt sätt men jag behöver inte gå långt i bekantskapskretsen för att få beskrivningar av det motsatta.

Det kan vara intressant för lärare att se hur den amerikanska smittskyddsmyndigheten ser på frågan. Man ger i en ny riktlinje en beskrivning av olika risknivåer beroende på vilka åtgärder man vidtagit:

Lägsta risk: Studenter och lärare deltar i virtuella lektioner, aktiviteter och evenemang.

Viss risk: Hybrid Learning Model, där de flesta studenter och lärare deltar i virtuellt lärande och vissa studenter och lärare bedriver personlig inlärning, med:

  • Små lektioner, aktiviteter och evenemang
  • Kohortering och alternerande eller förskjutna scheman, tillämpas strikt
  • Ingen blandning av grupper av studenter och lärare under / över skoldagar
  • Ingen delning av objekt mellan elever och lärare
  • Studenter, lärare och personal som följer alla steg för att skydda sig själva och andra hela tiden, inklusive korrekt användning av ansiktsmasker, social distansering och handhygien
  • Regelbundet schemalagd och konsekvent (dvs. åtminstone dagligen eller mellan användning) rengöring av områden som ofta berörs

Medelrisk: Hybrid Learning Model, där de flesta studenter och lärare bedriver närundervisningoch vissa studenter och lärare deltar i virtuellt lärande, med:

  • Större lektioner, aktiviteter och evenemang
  • Kohortering och alternerande eller förskjutna scheman tillämpas med vissa undantag
  • Någon blandning av grupper av studenter och lärare under / över skoldagar
  • Minimidelning av objekt mellan elever och lärare
  • Studenter, lärare och personal som följer alla steg för att skydda sig själva och andra såsom korrekt användning av ansiktsmasker, social distansering och handhygien
  • Regelbunden rengöring (dvs. åtminstone dagligen eller mellan användning) av områden som ofta berörs

Högre risk: Studenter och lärare deltar helt i närundervisning, aktiviteter och evenemang med:

  • Någon blandning av grupper av studenter och lärare under / över skoldagar
  • Viss delning av objekt mellan elever och lärare
  • Studenter, lärare och personal som följer några steg för att skydda sig själva och andra såsom korrekt användning av ansiktsmasker, social distansering och handhygien
  • Oregelbunden rengöring av områden som ofta berörs

Högsta risk: Studenter och lärare deltar helt i närundervisning, aktiviteter och evenemang med:

  • Studenter som blandar sig fritt mellan lektioner och aktiviteter
  • Studenter och lärare delar fritt objekt
  • Studenter, lärare och personal följer inte åtgärder för att skydda sig själva och andra såsom korrekt användning av ansiktsmasker, social distansering och handhygien
  • Oregelbunden rengöring av områden som ofta berörs

Tanken med riktlinjerna är naturligtvis att man ska anpassa skolan efter vilken smittspridning som finns i lokalsamhället. Något som ju också det svenska reglementet numera ger utrymmer för.

Riktlinjerna i USA innehåller naturligtvis starka rekommendationer att använda munskydd. Något som också borde vara en självklar slutsats också i Sverige inte minst utifrån den studie som Folkhälsomyndigheten publicerade och som visar att lärare precis som alla andra yrken med många människokontakter blir smittade oftare än yrkeskategorier som inte har så mycket kontakt.

När det gäller munskydd kunde man se i en studie av 17 skolor i Wisconsin dels att lärare och elever var duktiga på att använda dem och att användningen av munskydd minskade spridningen på skolor i förhållande till det omgivande samhället. Dvs munskyddsanvändning i skolan gjorde att skolorna inte var drivande i smittspridning utan faktiskt tvärtom bromsade den.

En rapport som ännu inte är kollegagranskad har också visat att idrott och andra gruppaktiviteter är de farligaste aktiviteterna. Troligen kopplat till utökad utandning  av partiklar. Även den studien visade att munskydd minskade smittspridningen också under sådana aktiviteter.

Vi ser i Sverige en förändrad attityd till munskydd där vissa huvudmän rekommenderar dem men inte alla. En nationell riktlinje här vore viktig och riktig. Inte minst eftersom det verkar som om mer smittsamma mutationer sprider sig bland unga.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Polariseringen kring medier och samtalet om pandemin bekymrar mig

Relaterat

Flera tidningar (bland annat Skolvärlden) spred idag nyheten att en engelsk forskargrupp har funnit att skolor inte driver epidemin. I en TT-artikel beskrivs också i samband med detta en studie från Folkhälsomyndigheten så här: ”Så sent som för någon vecka sedan konstaterade Folkhälsomyndigheten att smittorisken för lärare inte varit större än för andra yrkesgrupper.” Också i Skolvärlden presenteras uppgifter från Folkhälsomyndigheten: ” – Förskollärare, barnskötare och andra som jobbar med barn har en väldigt liten risk att diagnostiseras med covid-19. Den är inte högre än andra yrkesgrupper, utan snarare lägre än andra, sa statsepidemiolog Anders Tegnell då.”

Det finns minst två problem med den här rapporteringen. Den första är att den engelska studien inte är kollegagranskad. Det är en pre-printartikel, dvs den har inte genomgått vetenskaplig granskning. Det framgår varken i TT:s artikel eller i Skolvärlden att så är fallet. Det är inget problem att man publicerar sådana resultat men man bör ange deras status.

Det kräver rätt mycket kunskap också att förstå vad de menar med drivande. Man behöver observera att studien inte uttalar sig om huruvida skolstängningar har effekt på smittspridning utan på hur smitta sprider sig i samhälle med eller utan stängda skolor vilket är en skillnad. Och deras slutsatser gäller främst motsvarande låg- och mellanstadium.

Det finns kollegagranskade studier som visar att skolstängningar har effekt vilket jag har redogjort för tidigare. I det inlägget för jag också ett resonemang om varför det är viktigt att titta på olika stadier, men också att se lokalt på hur resmönster till och från skolor ser ut. Det här är inte lätta avvägningar!

Nästa problem med rapporteringen är inramningen. Riktigt hur det gick till när smittorisken för lärare blev inte ”större än för andra yrkesgrupper” är för mig höljt i dunkel. Det som den refererade studien från Folkhälsomyndigheten faktiskt visade var att risken för lärare att bli smittade är precis lika hög som för andra yrken med många människokontakter. Vilket är precis vad vissa av oss har hävdat. Tidigare hävdade Folkhälsomyndigheten just precis det som också Skolvärldens artikel ovan refererar; att lärare blir i lägre grad smittade än andra. Vilket var både orimligt och felaktigt.

Men min fråga är: Vad är det som gör att ännu inte vetenskapligt publicerade slutsatser kopplas ihop med en felaktig tolkning av en studie från Folkhälsomyndigheten och sedan presenteras som fakta? Det här är något som bekymrar mig i den här epidemin just nu – den feber och polarisering som verkar drabba medier och samtalet om pandemin.

Detta och det faktum att vi just nu ser barn och skolelever bli infekterade på ett nytt sätt vilket med stor sannolikhet hänger ihop med den engelska mutationen som verkar drabba barn värre och som nu snabbt etablerat sig i hela landet.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Det här måste Anna Ekström göra för att ta igen det som gått förlorat

Relaterat

Jag har varit tydlig med att jag menar att det har varit viktigt under pandemin att stänga skolor. Vilket nu också har skett. Jag har också tydligt uttryckt åsikten att Folkhälsomyndigheten har mörkat för Sveriges lärare, och troligen politiker, de risker för lärare och samhället som öppna skolor har inneburit. Detta blev helt uppenbart nu efter att höstens siffror presenterats i olika sammanhang.

Men jag är inte dummare än att jag förstår att det finns en samhällelig och mänsklig kostnad kopplad till detta. Grunden för mitt övervägande är dock att statens primära roll är att skydda liv. Efter detta kommer välmående och välfärd. Epidemin innebär också en mängd direkta konsekvenser i långtidssjuka och inställd vanlig sjukvård. När vi nu snabbt snart kommer att räkna de döda i den här epidemin till över den ofattbara siffran 12 000 är det viktigt att komma ihåg detta.

Det kan också vara på sin plats att påminna om att personer som uppenbarligen fick stort inflytande på den svenska strategin i våras uttryckte att vi inte skulle komma över 5 000 döda, att vi inte skulle få en andra våg och att vi senare i höst skulle se att (till exempel Norge) skulle få samma siffror på döda som vi. Så blev det inte. De hade gravt fel om sjukdomens både farlighet och spridning.

Med detta sagt, vill jag med emfas betona att skola är oerhört viktigt och att skolstängningar medför en mängd negativa konsekvenser för samhället och för individer. IFAU publicerade i dagarna en genomgång av konsekvenser på individ- och samhällsnivå. Det här är också något som är centralt i de diskussioner på EU-nivå jag har deltagit i. Alla i hela världen är oroliga för vad som ska hända och vad som har hänt, speciellt med de mer sårbara i våra skolsystem. Där vi har haft en unikt bra situation på grund av att vårt skolsystem är Europas mest digitaliserade.

Är lösningen då att inte bekämpa pandemin? Att låta lärare bli smittade och låta skolorna vara den plats där vi tillåter nya smittkedjor att hela tiden etableras. Nej, jag skulle hävda att vi (som vanligt) måste sluta att se på det här dikotomt, som antingen eller. Vi måste dessutom behandla skolan som andra samhällssektorer.

Allt för många lärare har vittnat om bristande smittskyddsrutiner. När andra fått jobba hemma har de tvingats trängas med både elever och andra lärare i trånga skollokaler. Folkhälsomyndighetens mässande om att hålla avstånd har för väldigt många lärare bara varit nästintill hånfullt och alienerande. Vad skulle vi då behöva? Självklart ska vi liksom alla andra länder beakta den evidens som finns och rekommendera munskydd enligt WHO:s riktlinjer. Självklart ska vi fortsätta jobba med skolstängningar på det sätt som görs lokalt och utifrån smittläget i regioner och kommuner och självklart ska vi skärpa rutiner så att trängsel helt enkelt inte får förekomma.

Men detta kommer att drabba barn och unga. De kommer att lära sig mindre. Barn med sämre förutsättningar hemma kommer både ha varit mer drabbade av sjukdomen (för den här sjukdomen har drabbat de socialgrupper värst som inte kunnat välja bort att gå till sin arbetsplats, som inte har kunnat välja bort kollektivtrafik, de som vårdat våra äldre, städar våra skolor och kontor och så vidare) och vara mer drabbade av att inte möta vuxna välutbildade lärare i skolan.

Men valet måste inte vara mellan att låta pandemin grassera eller att skada dessa barns utveckling. Det är en farlig dikotomi att tänka så. Ska lärare ta smällar eftersom skola är så viktigt för barn? Ja, i så fall ska de ju kompenseras för den risken. Då kanske Anna Ekström skulle säga: ”Vi vill ha skolorna öppna. Vi vet att ni och era familjer kommer att bli sjuka. Vi vill att ni ställer upp ändå. Men vi kommer ge er ett risktillägg (utöver den skyddsutrustning man behöver) och förtur till vaccinationer”.

Det skulle göra det tydligt. Men det tror jag inte hon vill. För hon inser att det kravet kan man inte ställa och så kan vi inte prioritera. Vi ber sjukvårdspersonal ta sådana risker, men då ger vi dem skyddsutrustning, övertidsersättning och vaccination.

Vad återstår då? Ja, det finns en sak vi måste göra. Vi måste investera så att vi kan ta igen det som går förlorat i kampen för att rädda liv.

Jag menar att Anna Ekström måste gå till Magdalena Andersson och säga att ”Titta här: IFAU har räknat ut att de minskade kunskaperna kommer att kosta oss minst 10 miljarder på sikt”. Regeringen måste nu inte bara ha en plan för hur man ska stödja näringslivet och de effekter coronan har på det. Vi måste nu se till att vi kan ge de utsatta skolorna i Sverige en ordentlig möjlighet att kompensera för det som skett det här året. Och detta så fort vaccinationerna (så sakteliga – vad händer egentligen?) normaliserar situationen i landet.

Då – i vår och allra senast i höst – måste svenska rektorer och lärare ha de miljarder till hands som de behöver för att kunna stödja de familjer, barn och ungdomar som farit illa under pandemin.

Det är upp till staten att visa vad som är viktigt. Lärarna ska inte behöva ta allt ansvar för det.

(PS: En väldigt intressant sak i IFAU:s rapport är att de menar att trots att betyg och liknande ligger på samma nivå efter distansundervisning så lär sig elever mindre. Det är ett intressant sätt att säga att proven inte mäter viktig kunskap. Något för lärare som ropar efter nationella prov att tänka på!)

Relaterat

Reagera på inlägget:

Har stängda skolor blivit Sveriges nya strategi?

Relaterat

Det är påtagligt att båda lärarfacken nu har höjt tonläget kring hanteringen av coronapandemin i skolorna. Man ställer högre och fler krav på både regering men också på skolhuvudmän och skolor kring hanteringen av pandemin. Detta är väl också i någon mening normalt. Först är man alla i samma nationella chock och sedan börjar man se detaljerna och var saker behöver förändras och förbättras.

Det finns däremot en hel del oklarheter kring de vägval man gjorde i Sverige i våras som ännu inte är utredda. Det finns mejlkonversationer som kan tolkas som att man valde att låta smittan sprida sig i yngre kohorter med skolan som verktyg. Tyvärr verkar de beslut som tagits och/eller skälen till dem inte finnas dokumenterade.

Krisledningen i den här epidemin verkar ha pågått i mejltrådar, telefonmöten och korridorprat, inte i dokumenterade analyser och beslut. Den skillnad som nu finns bland partiledare kring vad som egentligen sades till dem är ganska betecknande för situationen.

Det är dock mycket uppenbart att den bild av smitta bland barn, men framförallt på skolor och förskolor som kommunicerades under våren fått sig en riktig törn av data från verkligheten. Tvärtom är det ju nu mycket tydligt att det var både skolor och förskolor som var de mest drabbade arbetsplatserna i Sverige under hösten. Inte minst är det anmärkningsvärt att barnskötare befinner sig bland de mest smittade yrkesgrupperna.

  • Antalet smittade september–november 2020. Källa: FOHM

Sedan har vi det intressanta faktum att det finns någon sorts kvardröjande tanke om att den svenska strategin är att inte stänga skolor för att minska smittspridningen.

Jag har tidigare beskrivit att det finns ganska robusta data som pekar på att skolstängningar har stor effekt på smittspridningen i ett land. Mot detta står en sammanfattning som den europeiska smittskyddsmyndigheten, ECDC, gjort där man pekar på skolans betydelse för barn och där man avråder från att stänga skolor. Något som FHM har använt i sin argumentation. Den svenska myndigheten har också hävdat att Sverige nu blivit ett exempel på att man inte behöver stänga skolor för att bekämpa pandemin.

Men läget är ju långt ifrån så enkelt. Man stänger skolor överallt i Europa för att försöka få bukt med pandemin, inte minst den nya brittiska mutationen, och i Sverige stängde vi gymnasieskolorna hela våren och nu igen i vinter.

I Sverige ser smittläget lite bättre ut nu efter jullovet – precis som vi såg en kraftfull minskning av smittan i samband med sommarlovet förra året. Det är en av indicierna som visar skolors roll för att etablera nya smittkedjor. Den som inte är så insatt skulle nu kunna tro att vi går tillbaka till att ha skolorna öppna i Sverige och att den svenska modellen med öppna skolor fungerar. Men sanningen är ju faktiskt den motsatta.

Skolverket undersökte nyligen hur många huvudmän i Sverige som utnyttjar den nya möjligheten att på rekommendationer av smittskyddsmyndigheter övergå till distansundervisning på högstadiet. Och det är ju en stor andel av skolorna. Man skriver:

”Två tredjedelar av huvudmännen har helt eller delvis övergått till fjärr- eller distansundervisning vid alla, eller nästan alla sina skolenheter. Cirka 60 procent av huvudmännen har övergått till fjärr- eller distansundervisning vid alla sina skolenheter. Det är nästan 30 procent av huvudmännen som inte övergått till fjärr- eller distansundervisningen vid någon skolenhet.”

Och:

”Där fjärr- eller distansundervisning nu bedrivs i högstadiet omfattar den som regel en stor del av undervisningen. Bland de huvudmän med skolenheter som övergått till fjärr- eller distansundervisning uppgav ungefär två tredjedelar att detta gällde all, eller nästan all undervisning.”

Det vill säga att i Sverige har vi de facto övergått till att genom lokala beslut stänga en stor del av våra högstadieskolor (samtidigt som gymnasierna varit stängda). Vilket i sin tur kan vara en stor anledning till att smittan gått ner. Och på samma sätt kommer ju öppnade skolor att återigen innebära en risk för smittspridning – såklart.

Detta är naturligtvis något man bör kommunicera och tydliggöra. En strategi är beroende av att befolkningen förstår och kan följa med. Det är inget problem att säga: ”vi hade fel och vi justerar”. Men att hävda en sak, och göra något annat – då blir det kognitiv dissonans.

Jag tycker utifrån min förståelse av coronapandemin att det är mycket bra att man använder lokala möjligheter att stänga skolor. Det är också uppenbart när man ser på en bild av i vilka regioner och kommuner detta har skett att det följer smittläget och pandemins styrka. Det här är naturligtvis hur man borde ha agerat redan under våren. Frågan är hur många liv som hade räddats om man hade stängt ner grundskolorna i Stockholm och Östergötland under våren? Betydelsen av tidiga åtgärder är ju en av de viktigaste lärdomarna under den här pandemin vilket inte minst den här studien från USA:s smittskyddsmyndighet visar.

Men jag tycker att det vore rimligt att Folkhälsomyndigheten officiellt går ut och säger att detta är vad som nu är den svenska strategin och tar avstånd från den hållning de tidigare hävdat – att skolor är riskfria miljöer. Jag vet att de resonerar som att erkännande av misstag kan ses som en svaghet eller ge mindre förtroende. Men alla erfarenheter från kommunikation i kris pekar på det motsatta (däremot är det jobbigt för egot – men det är en helt annan sak).

Det finns ett problem och där måste facken vara på tårna. När besluten blir lokala öppnar det också upp för lokalt godtycke. Det vill ju till att man verkligen stänger där det behövs och har öppet där man kan. Vi vet alla att det finns skolor som borde varit stängda för länge sedan. Skolor där klasstorlekarna borde ha minskats för länge sedan. Skolor där trängsel i korridorer, matsalar med mera varit för stor. Därför är facken viktiga för att ge alla dessa individer det stöd som behövs för att så långt det är möjligt säkra alla arbetsplatser ur smittskyddsperspektiv.

Med allt detta sagt vill jag också uttrycka att jag på alla sätt förstår de som menar att skola är viktigt, att mötena är viktiga.

Pandemin är en katastrof vi levt med nu i ett år. En katastrof som skördar liv och orsakar en mängd andra negativa konsekvenser för barn, för ungdomar och för vuxna. Men det är klart vi måste ha en diskussion om ansvar när skillnaderna mellan de nordiska länderna ser ut som nedan.

Och det är självklart att fackföreningarna i yrken som under hösten var de mest drabbade – personal i skolan – nu ställer hårda krav på ordning, reda och smittskyddsrutiner ute i verksamheterna.

Att man i detta läge diskuterar lämpligheten i att använda mun- eller andningsskydd är anmärkningsvärt huvudlöst.

Data från Johns Hopkins University, https://coronavirus.jhu.edu/map.html och https://coronavirus.jhu.edu/data/mortality, 210127.

Relaterat

Reagera på inlägget:

Sidor