Så blev Sverige så långt från lagom man kan komma

Det var en gång ett land. Landet lagom. Ett land där man trodde på att man kunde styra saker så att det blev bra för medborgarna.

Därför ordnade man så att lärare och rektorer var välutbildade och statliga tjänstemän. Det var viktigt att alla skulle kunna lita på dem och skolan och att alla barn skulle få samma chans till en bra utbildning.

Eftersom alla som arbetade i skolsystemet var tjänstemän så lydde man också lagarna som till exempel betonade att skolor skulle vara lika bra för alla barn. Det gällde även de lokala skolstyrelser som, eftersom lagen sa att de skulle se till att skolan blev jämlik, funderade över var skolor skulle ligga, så att man skulle få en bra blandning på elever till exempel.

Eftersom man trodde på styrning i det lilla landet Lagom fanns det skolstyrelser lokalt och en överstyrelse för skolan. Det var en skola som faktiskt var berömd i hela världen för sin höga och jämna kvalitet. Det var ett land som också var beundrat för sitt rationella beslutsfattande när det gällde skolan eftersom man i landet trodde på forskning och utredningar som metod för beslutsfattande om viktiga saker.

Men så kom det en ny generation politiker som inte trodde på styrning och som tyckte det där med utredningar var tråkigt. De ville att allt skulle få vara vilt och fritt och spännande, och trodde också att man inte kunde göra fel om man bara ville väl. Och de hade kommit på en ny grej: att Marknaden och Näringslivet skulle fixa allt och dessutom göra det mycket bättre. Inte bara världsbäst alltså, utan världsbästelibästast skulle det nu bli!

Utan styrning och tråkig byråkrati skulle skolan ju bli minst lika bra och tillfredsställande som en ny bil!

”Man detroniserade lärarkåren”

Så man tog bort styrelserna, man detroniserade lärarkåren och rektorerna och man gjorde med ett penndrag skolan i landet Lagom till en världsunik tummelplats för internationella riskkapitalister.

(Vilka trodde lärarna de att de var förresten? Bortskämda akademiker som borde veta sin plats. In med dem i den vanliga grottekvarnen. Låt dem tävla med varandra och se till så att de känner sig lika otrygga som alla vi andra på en prekariats-arbetsmarknad).

LÄS MER – LR UTREDER HUR AKTIEBOLAG KAN FASAS UT FRÅN SKOLAN

I landet Lagom fanns det egentligen en allt överskuggande princip som i alla sammanhang inte fick kränkas. Det var det ”heliga kommunala självstyret”. Men eftersom det skulle lägga hinder i vägen för Marknaden och för de som vill tjäna pengar på skattemedel till skolan bestämde man att något lokalt demokratiskt beslutande kunde man inte ha i så viktiga frågor!

En egenskap i det ”system” som uppstod i landet Lagom är att det inte blev mycket till just system. En ”osynlig hand” är ju inte riktigt detsamma som ett system. Det som uppstod liknar mer sådant man studerar inom cybernetik och kaosteori. Ta skolpengen till exempel. Alla pratar om den men den var aldrig avsikten. Det var en bieffekt av en lagstiftning.

Många som jobbade i skolan i Landet (nu långt från lagom) hade helt enkelt inte längre till uppgift att i första hand lyda skollagen. Det är faktiskt sekundärt jämfört med deras första prioritet som naturligtvis var aktieägarnas intressen. För dem var några offrade elever här och där inget högt pris att betala för ännu en glad promenad till banken.

När nu data presenterades (igen) i landet (nu långt från) Lagom, om andelen obehöriga lärare i aktiebolagens skolor protesterade riskkapitalisternas samarbetsorganisation. Det var enligt dem:

• 1. fel att påtala detta eftersom det visar att man var fientligt inställd till dem, och problemet var
• 2. lärarnas fel eftersom de äldre (och då utbildade?) lärarna valde bort friskolorna.

Så det var inte deras fel!

(Jag har läst det ovanstående flera gånger men får inte riktigt ihop det. Jag ska försöka igen).

”Vi lever med ett bisarrt system”

I landet lagom (som ju blev landet så långt från lagom man kan komma) fanns nu ett världsunikt system med riskkapitalistägda privatskolor som tjänar pengar på segregation. Om man kan locka välutbildades barn till sina skolor kan man fylla klasserna, använda billiga personer som ”lärare” och casha in; ”varje barn extra till går direkt till vinst!”.

För att nu övergå till ett mer seriöst språkbruk: Vi lever med ett bisarrt system där de professionellas organisationer vill ha en annan ordning, där elever vill ha en annan ordning, där utredningar vill ha en annan ordning och där utländska bedömare rekommenderar en annan ordning, men där partikanslier leker tysta leken, för det är ju miljarder som står på spel.

”Collateral damage” i form av segregation och försämrade livschanser för de mest sårbara, skolnedläggningar och en trött yrkeskår är inte ett pris värt att betala för vinster åt utländskt riskkapital av svenska skattemedel ämnade att ge barn skolning, bildning och demokratisk fostran.

Jag ser med glädje att Ann-Marie Pålsson fått i uppdrag av Lärarnas Riksförbund att utreda hur vi kan få bort aktiebolagen ur skolan. Låt de där gubbarna för allt i världen finansiera bilfabrikerna!

Det demokratiska samhället är det som ska forma skolan.