Sedan en tid tillbaka har det varit möjligt för lärare att gå forskarutbildning, antingen i forskarskolor eller i den reguljära forskarutbildningen. Villkoren har varit väldigt olika för dem som valt att gå forskarutbildning. Det finns  1339 lärare som har genomgått forskarutbildning och antingen har licentiatexamen eller doktorsexamen. Det är alltså inte många lärare med forskarutbildning.

De senaste uppgifterna SCB har avser oktober 2020 som jag fått av SCB:s skolstatistik. I Skolväsendet (skolformerna Förskoleklass till Kommunal vuxenutbildning) rapporterades totalt 173 855 lärare in. Av dessa hade 1339 en utbildning på forskarnivå enligt utbildningsregistret*.

Uppdelat per Skolform ser det ut så här oktober 2020: (Samma lärare kan arbeta i flera olika skolformer, så summorna blir högre än 173 855 och 1339).

*I registret kategoriseras en persons högsta utbildning efter SUN med nivå och inriktning. (se mer på: www.scb.se/sun).

Jag räknade med de lärare som hade följande SUN-nivå på sin högsta utbildning:

640  Doktorsutbildning, 620  Licentiatutbildning, 600  Övrig/ospec forskarutbildning

Det finns flera lärare som forskarutbildad sig, men de har inte stannat i skolväsendet, utan de har gått vidare till högre utbildning och finns i statistiken som rör högre utbildning. Anledningen till detta byte av verksamhetsform har varit att karriärmöjligheterna varit bättre i högre utbildning än i skolväsendet. Möjligheterna att få bedriva forskning i Sverige har tidigare varit små. Internationellt finns annars möjligheter att få bedriva forskning som forskarutbildad lärare. Villkoren är dock olika i olika länder.

Nu satsar regeringen på att främja praktiknära forskning i skolväsendet. Regeringen har beslutat om ett statsbidrag som gör det möjligt för legitimerade lärare och legitimerade förskollärare med examen på forskarnivå att ägna sig åt forskning på betald arbetstid i skolväsendet. Syftet är att främja forskning och utvecklingsarbete i skolväsendet. Det handlar om att stärka den vetenskapliga grunden, för att utveckla undervisningen och förbättra svensk skola.

Det har inrättats ett statsbidrag för detta ändamål och 2021 avsätts 12,5 miljoner kronor och 2022 avsätts 25 miljoner kronor. Statsbidraget motsvarar högst 15 % av lärarens eller förskollärarens lön, under förutsättning att han/hon ägnar minst 30 % av sin arbetstid åt praktiknära forskning och utveckling. Om läraren arbetar 30 % med forskning motsvarar det cirka en och en halv dag i veckan. Huvudmannen måste dock svara för ytterligare 15 % av finansieringen.

Det här blir intressant att följa upp. Kommer antalet forskarutbildade att öka i skolväsendet i Sverige? Hur tillskapas en forskningsvänlig miljö i skolväsendet? Hur förbättras undervisningen med forskarutbildade lärare?

 

Kommentera

En fullföljd gymnasieutbildning är helt avgörande för etableringen på arbetsmarknaden. Långt ifrån alla avslutar gymnasieskolan med examen. Ungdomarna själva anger främst ”skoltrötthet” som orsak till att de inte fullföljer gymnasieskolan. Särskilt svårt att nå slutbetyg är det för ungdomar med svaga studieresultat från grundskolan och för ungdomar med invandrarbakgrund. 

Skillnader mellan skolor och kommuner är stora och har dessutom ökat. En del kommuner menar faktiskt att de inte kan påverka detta, och då kan de inte heller påverka dessa förhållanden. Regeringen och Sveriges kommuner och regioner (SKR) ska verkligen se till att ungdomarna fullföljer sin gymnasieutbildning, genom en överenskommelse om delfinansiering av ett nytt projekt ”Uppdrag Fullföljd utbildning” för att försöka råda bot på detta. Projektet syftar till att flera ungdomar ska fullfölja sina gymnasiestudier. 

Det ska vara en bred och tvärvetenskaplig ansats och det handlar om att utveckla ett mera sammanhållet och hållbart nationellt arbete och stöd för att få en ökad andel ungdomar med avslutade gymnasiestudier. SKR ska erbjuda processtöd och kompetensutvecklingsinsatser. Målgruppen är huvudmän som vill göra en medveten och strategisk satsning för att förbättra det förebyggande arbetet och ge flera ungdomar möjlighet att faktiskt avsluta sina studier.

Arbetet ska ske i nära samverkan mellan myndigheter och andra aktörer, men glömdes lärarna bort? Insatserna ska inriktas på att utveckla övergångarna mellan skolformerna och erbjuda verksamhetsnära stöd till huvudmän. Det som bör åtgärdas handlar såväl om individuella som organisatoriska faktorer. Tidigare statliga utredningar har visat att brister finns i stöd, utbildningens upplägg, introduktionsprogrammens struktur och olika tillämpning av bestämmelser om elevers rätt till utbildning. 

Arbetslösheten bör egentligen förebyggas redan i förskoleåldern och arbetet med förbyggandet går sedan rakt genom såväl grundskola som gymnasieskola. Även högre utbildning måste kopplas till arbetslivet. Alla lärare och kommuner/huvudmän måste involveras i att skapa lokala profiler som förebygger arbetslöshet. Det blir dock aldrig mera än vad lärarna vill. Det är alltid lärarna som är nyckelgruppen för att förändra arbetslösheten. Politikers beslut har inget genomslag om inte lärare vill själva det som beslutats. Politikens roll i detta fall är att ge fler människor möjlighet att förverkliga sina drömmar, men också att ge människor verktygen att våga drömma och tänka större.   

Politikers främsta uppgift är att förbättra ungas möjligheter att få ett arbete, stärka deras möjligheter att påverka samhällets utveckling och därmed kunna känna större livsmod och en ökad framtidstro. För att flera ska våga drömma stort, handlar det om ett samhälle där människor känner att de får vara delaktiga. Det är av stor vikt att det arbete som sker inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken kompletterar varandra. Genom att ge fler unga känslan av att de kan nå sina drömmar, kan också fler inspireras att lägga ner det arbete som krävs för att klara sina studier.

Man kan inte bara skylla misslyckandet i kunskapsnivå och behörighet till gymnasiet på faktorer som ligger utanför skolan. Politiker vet vad man inom skolan kan göra för att stärka kvaliteten och vad som gör att vissa skolor är mer framgångsrika än andra. Politiker måste göra upp med myten om att det tar många år innan man kan förändra vad som händer i en skola. Om man väl bestämmer sig för att arbeta på ett nytt sätt kan man faktiskt göra det från en dag till en annan. 

Rektorerna måste ha höga förväntningar både på lärare och elever. I Skollagen (SKOLFS 2011:144) är inkluderingsbegreppet där inkludering ska ses som att skolan som helhet ”ska vara organiserad från det faktum att barn är olika”. Eleverna utgör alltså delarna som ska sättas samman till helheten, skolan, inte tvärtom. Begreppet ”en skola för alla” är användbart, även om det tonats ned centralt.

Är det verkligen så den svenska skolan ser ut idag, att alla är välkomna och att samtliga barn har samma förutsättningar för att lyckas? Nej så är det inte. Undervisningen bör därför utformas så att den:

• ramas in på ett tydligt sätt så att eleverna vet tydligt och klart vad som ska läras och vad som ska göras under dagen och under lektionen.

• bygger på elevernas tidigare kunskaper och förmågor. 

• har fokus på elevens styrkor och inte på brister och bygger på höga förväntningar i kombination med adekvat stöttning.

• är formativ, det vill säga bygger på en kontinuerlig utvärdering av elevernas utveckling och behov. 

• ger eleverna rika tillfällen att använda och kommunicera om kunskap i meningsfulla situationer.

• är multimodal och varierad, så att elever får utveckla och visa kunskaper på olika sätt. 

Kommentera

Före detta utbildningsministern och folkhögskolläraren Gustav Fridolin står bakom utredningen ”Skolbibliotek för bildning och utbildning”. Utredningen syftar till att utreda och föreslå åtgärder för att stärka skolbiblioteken och ge alla elever en likvärdig tillgång till skolbibliotek. Det föreslås också i utredningen att tillgången till utbildade skolbibliotekarier skall öka.

Lovvärda initiativ som lyfter fram stora kvalitetsskillnaderna idag i skolbiblioteken, tycker många lärare. Ett skolbibliotek idag är inte bara en samling hyllor med böcker. Skolbibliotek är ett stort och vittomfattande verksamhetsområde i dagens skola.

Skolbiblioteken är inte alls identiskt ordnade, vittnar många lärare om. Skollagens krav på tillgång till skolbibliotek har lösts på ett flertal olika sätt. Egna skolbibliotek, samverkan med folkbibliotek och helt egna lösningar förekommer. ”Tusen blommor blommar idag!” kommenterade en lärare dagens skolbibliotek.

Det finns också en koppling till läromedel och utredningen ska föreslå statens roll när det gäller läromedel. Det är faktiskt idag upp till enskilda lärare och rektorer att försäkra sig om att det material som används fyller sitt syfte. Produktionen av läromedel hanteras av privata företag och staten har ett mycket begränsat inflytande över vilka läromedel som ges ut och som används i undervisningen. I den svenska likvärdighetesmodellen blir det sannolikt någon form av ny statlig förhandskontroll av läromedel. Det blir troligen någon form av reglering av statens roll när det gäller läromedel.

Utredningen är en tegelsten på drygt 450 sidor och det finns inte en aspekt på skolbiblioteken som saknas. I utredningen talas det om att skolbiblioteken har stor betydelse för såväl elevens bildning och utbildning och det vet varje lärare, inte minst nu under coronapandemin.

Utredningen säger att kvaliteten i skolbiblioteksverksamheten skall vara hög, oavsett var verksamheten bedrivs och oavsett vilken huvudman som ansvarar för verksamheten. I utredningen föreslås också åtgärder för att stärka skolbiblioteken i syfte att ge alla elever en likvärdig tillgång till ändamålsenlig skolbiblioteksverksamhet med fackutbildade bibliotekarier. Krav finns på behörighet för lärare, men motsvarande behörighetskrav har tidigare inte ställts på skolbibliotekarier.

Skolbiblioteken är idag en gemensam och ordnad resurs av medier och information, en pedagogisk och didaktisk resurs till både lärare och elever, allt enligt IFLA och Unesco som har utarbetat riktlinjer för skolbibliotek. I ”Unescos Skolbiblioteksmanifest 1999” tas det upp att skolbiblioteken ska ha tillräckligt med medel för material, teknik, utrustning och personal med utbildning. Unesco berör således även utbildad personal. IFLA står för ”The International Federation of Library Associations and Institutions” som också ställer tydliga krav.

Just nu har skolbibliotekarierna en särskilt stor och viktig uppgift under coronapandemin. Det finns en rad aktiviteter som betyder mycket för hela skolverksamheten, enligt lärares bedömning. Exempelvis boksamtal online och regelrätta lektioner om källkritik på distans. Skolbiblioteken har också ökat sitt digitala stöd till lärare och elever. Det är särskilt välkommet nu när fjärrundervisning införts.

Utredningen kan förhoppningsvis bidra till att skolbiblioteksverksamheterna stramas upp och blir mer likvärdiga. Det är intressant att se om relationerna till folkbiblioteken fortsättningsvis kommer att skilja sig åt lika mycket som idag? Skollagens formuleringar ska nu bättre stödja likvärdigheten.

Samarbetet mellan lärare och skolbibliotekarier är viktigt för att öka elevers lärande. Skolbibliotekarier kopplas samman med ett undersökande arbetssätt och lärare vittnar om värdet av samarbetet. Relationerna mellan lärare och skolbibliotekarierna kan alltjämt givetvis variera och skolbibliotekarierna kan delta i en mängd olika sammanhang. Skolbibliotekariers och lärares förståelse för varandras olika kompetenser är central för ett väl fungerande samarbete och det kan utredningen bidra till.

Utredningen är viktig att ta del av för både lärare och skolbibliotekarier.

Kommentera

Från i princip en dag till en annan ställde den svenska gymnasieskolan om till digital distansundervisning till följd av coronapandemin. Den svenska gymnasielärarkåren drabbades av stängda skolbyggnader och hemförlovade gymnasister i mitten av mars 2020. Allt för att förhindra att Coronaviruset, Covid 19, skulle spridas.

Många gymnasielärare skämtade med varandra om hur det skulle bli om Sverige skulle tvingas till nedstängning av gymnasieskolan som i andra länder, som var hårdare drabbade än Sverige. De skojade om att man skulle säga från centralt håll att ”vi litar på att lärarna hittar en lösning”. Det var så det blev.

Coronapandemins hjältar, vid sidan av vårdens hjältar, är lärare i gymnasieskolan som blev distanslärare eller fjärrundervisningslärare som genom ett trollslag över en natt. Det är egentligen inget fel att överlämna till de professionella, men ramar och riktlinjer måste ges.

Coronapandemin har drabbat hela vårt samhälle och alla människor, barn, unga, vuxna och äldre. Det har funnits pandemier tidigare, men ingen som troligen varit i närheten av coronapandemin. Den globala spridningen orsakade exempelvis att skolor i hela 165 länder har stängts för undervisning. Hela 87 procent av världens elever eller cirka 1,5 miljarder har drabbats av detta och hela 63 miljoner lärare har också drabbats av stängningen (Folkhälsomyndighetens hemsida, 2020-11-30).

Nu har Sverige åter igen stängt gymnasieskolorna, för att förhindra spridning av coronavirus. Nu arbetar Sveriges gymnasielärare åter igen på distans eller i fjärrundervisning. Alla gymnasister sitter hemma och studerar. Gymnasieskolans lärare är alla distanslärare eller lärare i fjärrundervisning.

Fjärrundervisning är det begrepp som regeringen använder. Det är intressant med begreppsdefinitionen från regeringen: fjärrundervisning. På nationell nivå beslöts snabbt åter igen att alla lärare skulle bli distanslärare eller fjärrundervisningslärare.

Det kändes förstås oroande för många gymnasielärare med ingen eller ringa erfarenhet av fjärrundervisning av, men det fungerar faktiskt ändå bra. Gymnasisterna är vana vid datorer och att arbeta digitalt, mera vana än vad många i lärarkåren är. Gymnasisterna visar faktiskt stor förståelse för lärarnas tuffa uppgift att lägga om sin undervisning till digital fjärrundervisning.

Coronapandemin har skapat såväl pedagogiska som didaktiska utmaningar. Lärare har alla grundutbildning, men de har varierande erfarenhet av fjärrundervisning, och lärare har inte någon specifik utbildning för att hantera den situation som Coronapandemin skapat och skapar.

Lärares uppdrag är att genomföra sin undervisning och försöka ge eleverna förutsättningar för ett kvalitativt gott lärande, trots pågående pandemi. Det saknades och saknas alltjämt en långsiktig nationell plan för att bedriva fjärrundervisning.

Hur skulle regeringen lösa de problem som uppstått och uppstår? Det skulle ha behövts pedagogisk och didaktisk forskning och en omfattande utveckling av fjärrundervisning. Regeringen hade ingen plan, inte Skolverket heller, inte ens huvudmännen presenterade några planer. Några rektorer stöttade och hjälpte, men på många håll fick gymnasielärarna börja att på egen hand ”uppfinna” fjärrundervisningen med hjälp av den teknik som fanns tillgänglig.

Regeringen ser på fjärrundervisning som något tillfälligt. Det ska tydligen återgå till ”det normala”, så snart pandemin tillåter? De vunna erfarenheterna ska tydligen inte användas för att utveckla fjärrundervisningen? Detta är mycket märkligt i vårt land. Fjärrundervisning kan naturligtvis användas även när vi inte har en pandemi.

Hur skulle ungdomarna ges bästa möjliga förutsättningar för att nå uppställda mål genom fjärrundervisning och hur skulle lärarna få en rimlig arbetsbelastning? Det blev lärares egna uppdrag att hantera.  Lärare i gymnasieskolan är absolut coronapandemins hjältar (näst efter alla hjältar bland vårdpersonalen). De har uppmuntrat varandra att dokumentera sin fjärrundervisning och de ungas lärande så att de har bättre pedagogiska och didaktiska kunskaper och erfarenheter ”när nästa pandemi rullar in”.

Gymnasieskolans lärare vill absolut inte sänka kraven på sina elever, men problemen accentueras av departementet som talar om att ge ”coronarabatt”, det vill säga sänkta krav på eleverna.

Hur ska skolverksamheten, undervisning och lärande, egentligen fungera på bästa sätt när en pandemi orsakar att gymnasieskolan stängs?  Det har inte getts någon som helst förberedelse för en annorlunda undervisningsuppgift, som förändrades i princip över en natt. Lärare hade ingen beredskap, men måste ändå försöka att lösa undervisningsuppgiften.

Kommentera

Många byskolor läggs ned och många lärare förlora sina arbeten. Men, det går faktiskt också att satsa på byskolor och undvika nedläggning. 

Om skolan ”mitt i byn” läggs ned, innebär det ett första steg mot hela samhällets avveckling. Först försvinner skolan, sedan läggs butiken ned och bensinmacken och så vidare. Inga barnfamiljer flyttar ut och äldre tvingas flytta in till centralorten.

En skola är central på landsbygden, för föreningslivet, för kulturaktiviteter, för föräldrasamverkan, för bibliotek, för idrott och för kunskapsförmedling mellan generationerna. Att satsa på skolan är den viktigaste framtidsinvestering som kan göras. Skolan lägger grunden för ett starkare samhälle. 

Det behövs ett annat sätt att se på skolor, skolbyggnader och skolors betydelse för en samlad verksamhet. Skolnedläggelserna handlar om att spara pengar, utan att detta har kopplats till en bredare samhällsekonomisk analys. 

Beslutsfattare, politiker och tjänstemän behöver tänka nytt. Det handlar om att utveckla en hållbar livsmiljö för barn, unga, och andra som på alla sätt är ekonomiskt lönsam. Använd skolorna till kraftfulla, moderna och öppna bycentra. Utnyttja skolornas lokaler bättre och mera effektivt i besparingssyfte. 

En skola bör vara flexibel på olika sätt: den bör underlätta för ett samutnyttjande under skoltid och vara tillgänglig för annan verksamhet efter skoltid. Byskolor bör renoveras och anpassas till hållbar utveckling. ”Opinion bygga skola”, ett nätverk av arkitekter kan anlitas för innovativa moderna lösningar.  Byskolorna kan då nyttjas optimalt. Driftskostnader som värme, el, vatten och ventilation kostar dygnet runt och året om, men skollokaler står tomma stora delar av dygnet och det är oekonomiskt.

Tänk utanför boxen och öppna upp skolornas lokaler. Det kan handla om idrottshallen som används under kvällar och helger, men det kan också handla om matsalen som blir restaurang för seniorerna i byn eller som blir möteslokaler för det lokala föreningslivet eller undervisningssalar som används för vuxenutbildning på kvällstid. Det nya är att skolan blir tillgänglig för alla. 

Handikappanpassning behövs, om det inte redan gjorts. Skollokaler kan användas för studiecirklar, möten och andra aktiviteter. Det är en ekonomisk och hållbar lösning. 

Skolans lokaler står tomma större delen av dygnet och större delen av skolåret och detta är ekonomiskt olönsamt. Idag finns nya sätt att organisera klassrummen och förvaringen av undervisningsmaterial kan ordnas så att klassrummen kan användas av andra utan att skolans verksamhet störs. Skolans idrottslokaler ger goda träningsmöjligheter för alla. Goda exempel finns inom EU. 

Skolbiblioteket utvecklas till folkbibliotek. Vuxna möter barn och unga i en gemensam miljö. Barn gör rätt saker när det finns vuxna som stöttar och sätter gränser. Skolbiblioteket/folkbibliotek tjänar hela bygden.

Skolans hälsovårdsteam kan användas till provtagning till byns äldre. Skolhälsovården kan samverka med såväl kommuner som regioner. Enklare provtagning kan skolsköterskan klara av och byns äldsta behöver inte resa långt för provtagning.

Skolmatsalen öppnas upp för seniorer och fungerar som en trevlig restaurang för äldre bybor som kan få ett näringsriktigt och vällagat mål mat. Servicen är ofta bristfällig för äldre i glesbygd. Skolans restaurang gör att äldre kan bo kvar och inte behöver flytta till centralorten. Måltidsmiljön blir lugnare om vuxna äter tillsammans med eleverna. En måltid är mer än maten på tallriken. Måltiden omfattar även rummet, sällskapet och stämningen.  

Ett annat sätt att spara pengar är att flytta in flera verksamheter i skolans lokaler. Bland annat delar av socialtjänsten och omvårdnaden. Att utnyttja skolans lokaler maximalt är en stor vinst ekonomiskt, hållbarhetsmässigt men också socialt. 

Skolan som bycentrum blir en plats där lokalsamhället kan samlas. En skola som är full av liv över flera av dygnets timmar och årets dagar tillför ökad trygghet och samhörighetskänsla. En öppen skola skapar delaktighet, intresse och engagemang och blir något man värnar och tar hand om.  På så sätt kan en positiv samhällsutveckling skapas på flera plan – där skolan kan bli en viktig samlingspunkt: ett bycentrum. 

Kommentera
morberg_710B
Åsa Morberg

Åsa Morberg är en didaktiker och flitigt anlitad föreläsare och debattör, som brinner för skola och lärarutbildning. Hon har under många år ägnat sig åt undervisning, forskning och administration vid Stockholms universitet och Högskolan i Gävle. Hennes avhandling i pedagogik (1999) handlade om metodikämnet och docenturen bygger på forskning om nya lärares första tid. Hon arbetar internationellt som ”vice president” i ATEE, en europeisk organisation för lärarutbildningen, och som styrelseledamot i WFATE, världsorganisationen för lärarutbildningar.